SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAVLA, f.||ig.
Ordformer
(rafla)
Etymologi
[sv. dial. ravla, f.; till RAVLA, v.3]
(†) person som pratar l. skriver strunt, pratmakare. (Fr.) Il ne fait que des galimathias, (Sv.) Han är en rafla, Han talar och skrifver mischmasch. Mont-Louis FrSpr. 265 (1739).
Spoiler title
Spoiler content