RAVINA ravi4na, r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er (Ossiannilsson).
Etymologi
[sv. dial. (Skåne, Gotl. m. m.) ravina, raväjna, f., pladder, lång ramsa, stickord; äv.: lång rad av folk; jfr d. dial. (Bornh.) ravina, narraktig person; av oklart urspr. (jfr RAVALJA samt sv. dial. vina, vara virrig, springa omkring hit o. dit, flamsa m. m., d. dial. (Bornh.) vina, bära sig dumt l. narraktigt åt, rotbesläktat med VIDE, VÄGG m. fl.; se NoB 1949, s. 140 ff.)]
