SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
REAKTANS re1aktan4s l. -aŋ4s, r.; best. -en; pl. (i konkret bet.) -er.
Ordformer
(förr äv. -ance)
Etymologi
[jfr t. reaktanz, eng. reactance, fr. réactance; till stammen i REAKTION; benämningen syftar på att energin i en krets med reaktans återmatas till strömkällan varje halvperiod; med avs. på ändelsen jfr IMPEDANS]
el.-tekn. i en växelströmskrets: motstånd som härrör från en i strömbanan ingående kapacitans (elektrisk kapacitet) l. induktans; sammanfattningen av kapacitivt o. induktivt motstånd, reaktivt motstånd; äv. konkret: alstrare av sådant motstånd. Resistans, reaktans och impedans — de tre sidorna i den rätvinkliga triangeln för motståndet i en vexelströmkrets. TT 1900, M. s. 114. 2SvUppslB 23: 933 (1952; konkret). — jfr SJÄLV-REAKTANS.
Ssgr (el.-tekn.): REAKTANS-KOPPLAD, p. adj. om förstärkarrör: seriekopplad med en reaktansspole på sådant sätt att växelspänningen från röret uttages i den punkt där anoden o. spolen äro förenade, ”drosselkopplad”. 2SvUppslB 23: 933 (1952).
-RÖR. reaktanskopplat rör. 2SvUppslB (1952).
-SPOLE. drosselspole. FörslElektrOrdl. (1931).
-SPÄNNING. spänning som kan uppmätas över en reaktans. FörslElektrOrdl. (1931).
Spoiler title