publicerad: 1956
REAKTION re1akʃω4n (reacktschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. reaction)
Etymologi
[jfr t. reaktion, eng. reaction, fr. réaction; av nylat. reactio (gen. -ōnis), vbalsbst. till reagere (se REAGERA), l. bildat av RE- o. AKTION. — Jfr REA-, REAKTANS, REAKTIONELL, REAKTIONISM, REAKTIONÄR, REAKTOR]
A. i fråga om kroppars inbördes mekaniska påvärkan o. i därmed samhöriga anv.
1) (med prägel av fackspr., särsk. fys.) motvärkande l. återvärkande rörelse l. tryck l. kraft o. d. (särsk. som en kropp l. dyl. gör l. ger upphov till, då den påvärkas av en kraft, t. ex. ett tryck l. en attraktion o. d.), motvärkan. (Fåglarna) behöfva .. icke mer än luftens reaction för at lyfta up kroppen. SP 1792, nr 201, s. 2. Vid gasers utströmning uppstår, .. en reaktion, hvarigenom hos sjelfva kärlet alstras en sträfvan att röra sig i motsatt riktning. Fock 1Fys. 175 (1853). Vid jämvikt gäller alltid likhet mellan den verkande kraften och den elastiska motkraft (reaktion), som den framkallar. Moll Fys. 1: 12 (1897). HbVerkstTekn. 1: 19 (1944). — särsk. (tekn.) ss. förled i ett flertal ssgr som avse maskiner o. d. vilka utnyttja det mottryck som uppkommer, då en vätska l. gas strömmar ur ett kärl.
2) kem. kemisk process varigm ett ämne förenas med ett l. flera andra l. sönderdelas i två l. flera andra ämnen l. förlorar en beståndsdel som ersättes med en annan. Celsius Alm. 1736, s. 22. Då kroppar kemiskt inverka på hvarandra, benämnes företeelsen vanligen reaktion. Rosenberg OorgKemi 48 (1887). En omvändbar eller reversibel reaktion, d. v. s. en reaktion, som kan förlöpa i två riktningar. Starck Kemi 51 (1931). Katalysatorer, som påskynda reaktionen. AutB 1: 60 (1947). jfr (†): At vid præcipitationer skiljes någon uplöst materia ifrån dess menstruum .. men vid Reactioner märkes ingen skilnad, utan allenast at hela blanningen ändras antingen til färgen, lukten eller smaken. Wallerius ChemPhys. 1: 169 (1759). — jfr EFTER-, KÄRN-, MUREXID-REAKTION. — särsk. (†) i uttr. lida reaktion, förändras kemiskt; jfr 3. Materier, som ingen reaction eller förändring genom elden lijda. Hiärne Förb. 29 (1706).
3) kem. om förändring som ett ämne l. dyl. undergår l. åstadkommer, med särsk. tanke på att den kan iakttagas l. brukas vid analys o. d.; stundom närmande sig bet.: analytiskt hjälpmedel (som grundar sig på en viss kemisk process l. dyl.). Berzelius Kemi 3: 324 (1818). Det torde likväl ännu återstå, för at göra denna reaction (för påvisande av socker i animaliska vätskor) fullt pålitlig, at tilse (osv.). Dens. Brev 13: 264 (1841). Behandlas ett prof (bomolja) med .. salpetersyra, blifver oljan .. röd. .. Sesamoljan gifver nästan likadan reaktion. TT 1871, s. 95. Starck Kemi 247 (1931). — särsk.
a) i uttr. ge reaktion på ngt, (vid analys) visa tecken på förekomst av ngt. Den olösliga återstoden gaf reaktion på ammoniak, men ej på salpetersyra. TT 1894, K. s. 87.
b) om ett ämnes förhållande till reagenspapper (utvisande ämnets egenskap att vara surt, basiskt l. indifferent). En syra färgar lackmuspapper rött, dvs. har sur reaktion. Basisk (alkalisk), neutral reaktion. Hygiea 1839, s. 301. Röd färg (reaktion för syra). Fock 1Fys. 583 (1855). Med .. basisk reaktion (förstås) egenskapen att färga röd lackmus blå. Cleve KemHlex. 299 (1883). Amylnitrit .. är en klar .. vätska af neutral reaktion. NF 19: 222 (1895). TT 1940, K. s. 41.
4) [utvecklat ur l. specialanv. av 3 b] (i fackspr., i sht lant.) vätejonkoncentration (surhetsgrad) hos mark l. jord. SvLantbrSällskMedlemsbl. 1924, s. 112. Kalkens .. inflytande på jordens reaktion. Lindfors SjOdlVäxt. 61 (1927). — jfr MARK-REAKTION.
5) (skeende l. handling som innebär) svar på en impuls l. påvärkan, handlingen att reagera inför en påvärkan l. ett intryck o. d.; sätt att reagera, reagerande. Skogstypernas reaktioner inför de förändrade klimatförhållandena. SvNat. 1934, s. 16. SvGeogrÅb. 1934, s. 15. — särsk.
a) motsv. REAGERA 2 b; jfr 6 c. Andersson (1845). Öhrvall Smaks. 59 (1889). Den levande ledgångens förmåga av biologisk reaktion. Haglund HållnRörOrg. 1: 13 (1924). Att .. sårbildning följer som ”reaktion” på bestrålningen. Ahlbom Strålbeh. 34 (1939). jfr PEK-REAKTION. särsk. i fråga om prov som anställas för att undersöka förekomsten av smittoämnen l. dyl. hos en organism (en människa l. ett djur); dels om organismens reagerande inför provet, dels övergående till att beteckna provet självt (ss. ett medel l. en metod för diagnos). SFS 1915, s. 1787. Den Wassermannska reaktionen (vid syfilis). Almkvist Könssj. 177 (1924). Har vid .. undersökningar med tuberkulin .. reaktion icke förekommit hos något djur .., må (osv.). SFS 1934, s. 792. Att .. vid uppträdande positiv reaktion (eleverna) lungröntgenfotograferas. Därs. 1944, s. 1299. jfr OFTALMO-REAKTION.
b) motsv. REAGERA 2 c. Boström 1: 127 (c. 1830). Jag fångade .. hela hennes reaktion — först förvåning, så oförställd glädje. Stolpe DödVäntr. 277 (1930). Den första reaktionen på mörkläggningen var en känsla av osäkerhet och olust. GHT 1939, nr 274, s. 3. jfr KÄNSLO-REAKTION.
6) motvärkan; strävan att motvärka; fenomen som innebär ett upphävande av ngt; återgång; äv.: bakslag; jfr REAGERA 3. BrinkmArch. 1: 312 (1822). Thelaus Skog. 99 (1865). Ojämnheter inom dödlighetsförhållandena (krig, pest, hungersnöd o. s. v. eller reaktioner efter dylika hemsökelser). EkonS 2: 10 (1894). Lifvet .. kan befinna sig på återtåg från senaste landvinningar till äldre positioner; detta är reaktion. Kjellén NatSaml. 93 (1897, 1906). (Efter haussen) kommer naturligtvis en reaktion. EkonS 2: 473 (1899). Prisstegringen är .. att uppfatta som en reaktion, som återställer det rubbade jämviktsläget mellan tillgång och efterfrågan. Cassel Dyrtid 128 (1917). — särsk.
a) (medveten) aktion mot ngt som vunnit (en viss) framgång l. existerat viss tid o. d. (från kretsar som äro missgynnade l. missnöjda l. tillbakasatta l. hotade l. besegrade o. d.); bekämpande av ngt; opposition (mot ngt som tränger sig fram l. segrar), motrörelse, motaktion, aktivt motstånd; äv. konkretare, om utslag av l. tecken på sådan strävan; vanl. i sg. SC 1: 428 (1820). Förtrycket .. framkallade under Erik af Pommern en stor reaction från Odalmännens sida. Nordström Samh. 1: 64 (1839). Reaktionen emot kejsaredömets konst. Estlander KonstH 161 (1867). Cederschiöld Skriftspr. 32 (1897; pl.). Om .. en .. burlesk form av dansvisa uppträder .. som en medveten reaktion mot riddarevisan. Nilsson FestdVard. 91 (1925). särsk. i fråga om en enskild persons avståndstagande från l. ogillande av l. missnöje med ngt. Siwertz Förtr. 67 (1945). Komminister Hedins reaktion mot husagan. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 14 (1947).
b) psykiskt (l. psykofysiskt) fenomen (i form av tankspriddhet, avslappning, kollaps, hysterisk glädje l. dyl.) som inträder, då en (hård) psykisk påfrestning l. anspänning l. dyl. upphör. Det lättade i hans utpinade inre, en förlösande reaktion kom öfver honom. Öberg Son. 135 (1905). Värden satt där ganska stel och tankspridd. .. Det var reaktionen efter förmiddagens spänning. Siwertz JoDr. 90 (1928). Beijer BritaGrossh. 273 (1940).
c) om (utslag av) en organisms strävan att motvärka en ogynnsam påvärkan, en infektion l. ett sjukdomstillstånd l. dyl.; stundom liktydigt med: kris. Sådan feber eller allmän reaction i kroppen .., som synes vara nödvändig för uppkomsten af denna sjukdom (dvs. strypsjukan). VetAH 1814, s. 117. Lifvet är nära att slockna, om ej reaction uppkommer och återställer jemvigten. TLäk. 1832, s. 17. Organismens reaktion mot yttre skadegörelser. Sjövall Sjukd. 179 (1924).
d) om samhällets straffande o. d. av ngn som brutit lag l. förordning. Nyblæus Straffr. 17 (1852). De lagstadgade reaktionerna mot redan timade rättskränkningar, straff och skadestånd. Kallenberg CivPr. 1: 925 (1924). jfr SAMHÄLLS-, STRAFF-REAKTION.
7) [specialanv. av 6 a] mer l. mindre nedsättande: strävan l. rörelse som riktar sig mot politiska l. kulturella l. religiösa reformer o. framsteg (o. syftar till att återinföra föråldrade förhållanden); baksträveri; äv. konkret(are), om samhällsgrupp l. parti o. d. som representerar sådan strävan; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 6 a. En period av nattsvart reaktion. Rom, som .. var hufvudsätet för reaktionen emot de nya meningarne (vid reformationen). Geijer I. 1: 104 (1818). Segrar reaktionen (i Europa), d. v. s. fursteadel och påfveväldet, så (osv.). JGRichert (1849) hos Warburg Richert 2: 317. Året 1815 är Wienerkongressens år, reaktionens stora år. Ljunggren SmSkr. 1: 108 (1872). Några tankar om hur reaktioner uppstå. Key (1889; boktitel). Dräng åt reaktionen. Johnson Slutsp. 131 (1937). Nationalistisk reaktion. Lamm i 3SAH LIX. 1: 10 (1948).
D. i annan anv.
8) [jfr REAGERA 4] (†) abstr., i uttr. ngts reaktion på ngt, ngts inflytande l. påvärkan på ngt. (Skriftens) möjliga moraliska reaction på läsarnes förslappade sinnen. Phosph. 1810, s. 221.
9) (†) retroaktivitet (hos lagar). (Han) åberopade .. sig den republikanska constitutionen, som uttryckligen förbjuder lagarnas reaction. LittT 1795, s. 503.
10) [jfr REAGERA 5] (enst., †) om (en skulds) ökning gm ränta på ränta? (Englands statsskuld) har .. genom .. krigen, samt sjelfva skuldens Reaction blifvit över 11 gånger ökad. AdP 1789, s. 677.
(4) -AMPLITUD. (i fackspr.) om storleken av variationerna hos en jordarts vätejonkoncentration. LAHT 1926, s. 751. —
-BENÄGEN. särsk. (kem.) till 2: benägen att reagera med annat ämne l. andra ämnen. Dædalus 1947, s. 77. —
-BENÄGENHET~0102 l. ~0200. särsk.
(4) -BESTÄMNING. (i fackspr.) bestämning av vätejonkoncentration (hos jord l. mark). LAHT 1922, s. 207. —
(4) -BESTÄNDIGHET~0102 l. ~0200. (i fackspr.) förmåga (hos jord o. d.) att hålla vätejonkoncentrationen mer l. mindre konstant (numera vanl. i sådana fall då påvärkan utifrån icke äger rum, stundom äv. vid tillsats av syra l. bas). LAHT 1930, s. 711. —
(2, 3) -BLANDNING. kem. blandning (se d. o. 1 b β) som är resultat av en kemisk reaktion l. som underkastas reaktionsprov. SFS 1915, s. 345. —
(1 slutet) -DRIFT. tekn. framdrivning av fartyg l. flygplan o. d. genom tillämpande av lagen om värkan o. motvärkan vid gasers (l. vätskors) utströmning; jfr -kraft 1. TT 1945, s. 580. —
-EXPERIMENT. [jfr eng. reaction experiment] (mera tillf.) särsk. till 5 a; jfr -försök 2. Reaktionsexperiment .. för att mäta den tid, som förflyter mellan sinnesintrycket och den däraf föranledda rörelsen. 2NF 22: 1107 (1915). —
(1 slutet) -FARTYG~20, äv. ~02. särsk. (förr): fartyg framdrivet gm det mottryck som uppstod, då vatten utsprutades ur rör. UB 7: 383 (1874). —
-FENOMEN. fenomen som sammanhänger med l. är en följd av en reaktion; särsk.
(1) -FJÄDER. (†) tekn. Reaktionsfjädrar användas för att frambringa återgående rörelse hos (maskin-)delar (o. d.). NF 4: 1403 (1881). —
Ssg: reaktionsflyg-ålder(n). reaktionsflygets tidsålder. Birch-Iensen SnabbLjud. 62 (1947). —
(1 slutet) -FLYGNING. Birch-Iensen SnabbLjud. 43 (1947). —
(2) -FORMEL. kem. formel som uttrycker hur två l. flera ämnen kemiskt reagera med varandra. Rosenberg OorgKemi 103 (1887). —
-FRI.
1) till 5 a (slutet): som visar frånvaro av reaktion; särsk. om kreatur: som vid tuberkulinprov visat sig vara fri från tuberkulös smitta; äv. om mjölk från sådana djur. BtRiksdP 1900, 6Hufvudtit. s. 108 (om kreatur). Reaktionsfri mjölk. UNT 1929, nr 10414, s. 3. Med .. missnöje .. hade .. (läkaren) erkänt, att provet (för diagnos av syfilis) varit reaktionsfritt. Hedberg Räkn. 9 (1932).
2) till 6: fri från bakslag l. dyl. En sårbehandling .. som kunde trygga en reaktionsfri läkning. LbKir. 1: 481 (1920). —
(2) -FÄRG. [jfr t. reaktionsfarbe] färg. färg som framträder först gm en kemisk reaktion mellan ett färgämne o. ett annat l. mellan ett färgämne o. luftens syre, ”framkallningsfärg”; jfr kyp-färg. 2NF (1915). —
-FÖLJD, r. l. f. särsk. (kem.) till 2: följd (se d. o. 4 e) l. rad av reaktioner; jfr -kedja. BokNat. Mater. 240 (1953). —
-FÖRMÅGA. förmåga att reagera (snabbt l. kraftigt l. dyl.); särsk.
2) till 5 (a, b). Collin Ordl. (1847). Ögats olika reaktionsförmåga för ljusstrålar med olika våglängder. HantvB I. 1: 309 (1934).
-FÖRSÖK. särsk.: försök som avser reaktion.
2) psykol. till 5 a, b. Reaktionsförsök .. för att mäta den tid, som förflyter mellan sinnesintrycket och den däraf föranledda rörelsen. 2NF 22: 1107 (1915). —
-HASTIGHET~002, äv. ~200.
2) kem. till 2: den hastighet varmed en kemisk reaktion förlöper. TT 1895, K. s. 31. Att reaktionshastigheten växer med stigande temp. Starck Kemi 17 (1931). Med reaktionshastighet menas förhållandet mellan den omsatta mängden av ett av de deltagande ämnena och den för denna omsättning erforderliga tiden. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 464 (1949). —
(1) -HJUL. [efter t. reaktionsrad] (utom om ä. förh. numera bl. tillf.) tekn. vattenhjul vars värkan grundar sig på vattnets reaktion vid utströmning ur ett vridbart kärl (jfr -turbin); särsk. om ett av tysken J. A. von Segner 1750 uppfunnet sådant vattenhjul. JernkA 1846, s. 280. Nästan alla amerikanska turbiner .. bestå af radiella reaktionshjul. Därs. 1900, s. 20. 2NF 30: 349 (1920; om ä. förh.). —
(2, 3, 5) -INTENSITET. (i fackspr.) intensitet hos en reaktion. TT 1900, Allm. s. 213. JernkA 1927, 1: 277. —
(2) -JÄMVIKT~02, äv. ~20. kem. (tillstånd då det i enlighet med massvärkans lag råder) jämvikt mellan de i en kemisk reaktion deltagande ämnena. Att reaktionsjämvikten kan ligga så långt åt ena sidan, att mängden af den andra sidans ämnen blir nästan omärklig. 2NF 22: 1105 (1915). —
(2) -KAMMARE. kem. o. tekn. (större) kärl i vilket en kemisk reaktion (vanl. mellan gaser) äger rum (i sht under medvärkan av katalysatorer). TT 1944, s. 871. AutB 1: 60 (1947). —
(2) -KONSTANT, r. (mindre br.) kem. storhet som anger hur stor del av ett i en kemisk reaktion deltagande ämne som skulle omvandlas på tidsenheten, om dess mängd hölles konstant. 2NF 22: 1110 (1915). JernkA 1930, s. 17. SvUppslB (1935). —
-KRAFT. särsk.
1) fys. till 1: kraft som utövar motvärkan. JernkA 1835, s. 340. Krafter sådana som spänningen i en tråd .., mottrycket af en yta .., friktionen .. kallas reaktionskrafter. Moll Fys. 5: 24 (1897). En .. reaktionskraft .. som driver raketen .. eller flygplanet framåt. Ahlgren Atomkrig 12 (1946).
2) (mera tillf.) till 5, 6: kraft l. förmåga att reagera. Nervsystemet besitter .. en hög grad af reactions-kraft. TLäk. 1834, s. 54.
3) (mera tillf.) till 6: kraft som motvärkar en viss tendens l. dyl. Reaktionskrafter mot växelkursernas avvikelser från köpkraftspariteten. Cassel TeorSocEkon. 482 (1934). —
-KRAFTIG. särsk. (mera tillf.) kem. till 2; om ämne l. förening: som har stor benägenhet att reagera. Bolin OrgKem. 28 (1925). —
(7) -LITTERATUR. (mera tillf.) litteratur som är förespråkare för reaktion; reaktionär litteratur. Den reaktionslitteratur, som åtföljde den franska revolutionens oväntade utgång. Bolin Statsl. 2: 239 (1871). Lamm i 3SAH 50: 67 (1940). —
(2, 3) -LÄRA, r. l. f. kem. lära(n) om de kemiska reaktionerna l. om ämnens förhållande till reagenser. Wetterbergh SamhKärna 2: 192 (1857). TMatFysKemi 1921—22, s. 236. —
-LÖS. särsk.
2) (mera tillf.) till 5 a: som icke ger upphov till ngn (ofördelaktig) reaktion. BtRiksdP 1897, I. 1: nr 4, s. 26.
Avledn.: reaktionslöshet, r. l. f. särsk. till -lös 3. (Patienten) visade .. en allmän reaktionslöshet. UpsLäkF 1904—05, s. 166. —
-MEDEL.
1) (numera bl. tillf.) kem. till 2: ämne som åstadkommer kemisk reaktion hos ett annat ämne. Berzelius PVetA 1810, s. 10.
2) (numera föga br.) kem. till 3: reagens. VetAH 1800, s. 32. Berzelius Kemi 3: 324 (1818). Dalin (1855).
3) (numera bl. ngn gg tillf.) allmännare: medel varmed ngt kan påvisas; jfr reaktion 5. Att använda termometern såsom reaktionsmedel. TT 1872, s. 148.
4) (tillf.) till 6 d: medel för samhällelig reaktion gentemot brott l. förseelser l. dyl. Thyrén StrafflRef. 1: 7 (1910). —
-MEKANISM.
(2) -METOD. särsk. bärgv. om en viss metod att utvinna bly, grundande sig på att blyoxid o. blysulfid (som ingå i en gm ofullständig rostning av blyglans erhållen blandning) få reagera med varandra; vanl. i uttr. rost- och reaktionsmetod(en). JernkA 1894, s. 326. —
(1 slutet) -MOTOR. [jfr t. reaktionsmotor] tekn. motor för reaktionsdrift. FörslElektrOrdl. (1931). TT 1945, s. 301. —
(1—7) -MÖJLIGHET~002, äv. ~200. möjlighet att reagera; särsk. till 5, stundom: reaktionsförmåga (se d. o. 2). TSvLärov. 1940, s. 88. Svårare miljöskador .. yttra sig .. (bl. a.) genom nedsatt reaktionsmöjlighet. Därs. 1945, s. 218. —
(5) -NORM. [jfr t. reaktionsnorm] (i fackspr.) om nedärvt (anlag som ger visst) sätt att reagera för yttre inflytelser. LAHT 1914, s. 549. Hofsten Ärftl. 1: 54 (1927). —
(5 b) -ORD. psykol. vid psykologiska experiment o. d.: ord med vilket en försöksperson reagerar på ett retningsord; ngn gg äv.: ord på vilket försökspersonen skall reagera med ett annat ord, retningsord. Herrlin Minnet 104 (1909). Därs. 294 (om retningsord). —
(2) -ORDNING. kem. om var o. en av de kategorier i vilka kemiska reaktioner indelas efter antalet av de från början befintliga ämnen vilkas koncentration ändras under reaktionens fortgång. 2NF (1915). —
(3) -PAPPER. (numera knappast br.) kem. reagenspapper. VetAH 1788, s. 135 Keyser Kemien 1: 36 (1869). —
(7) -PERIOD. period då (politisk l. kulturell l. religiös) reaktion härskar l. ökas; jfr -epok, -tid 2. Bolin Statsl. 2: 237 (1871). —
-PROCENT. särsk. till 5 a slutet: tal som i procent uttrycker hur stor del av en kreatursstam som reagerar för tuberkulin. BtRiksdP 1900, 6Hufvudtit. s. 108. —
-PROV. särsk.
1) (numera bl. mera tillf.) kem. till (2 o.) 3: (analytiskt) prov varvid nyttjas reagens l. en kemisk reaktion (med tydligt iakttagbart resultat). FKM 2: 209 (1807). AnderssonBrevväxl. 1: 286 (1856). jfr: (Järnrodanidens) färg utgör ett reaktionsprof för rodanföreningar. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 115; jfr prov 3.
2) psykol. till 5 a, b: prov avseende psykofysisk reaktionsförmåga (hos en individ). PedT 1949, s. 210. —
(5 a, b) -PSYKOLOGI. (i fackspr.) psykologi som hävdar att allt själsliv beror av reaktionsmekanismer. Reaktionspsykologi. Lagerborg (1943; boktitel). 2SvUppslB (1952). —
(1) -RULLE. (numera knappast br.) el.-tekn. (i sht för strömbegränsning o. förbiledning avsedd) spole med induktivt motstånd. TT 1894, M. s. 86. Därs. 1895, M. s. 70. —
(2) -SERIE. kem. o. miner. serie av kemiska reaktioner; särsk. om magmatiska reaktioner mellan två l. flera komponenter vid vilka de på ett tidigt stadium i en viss magmas kristallisationsförlopp avskilda mineralen reagera med restlösningen. SvUppslB (1935). —
-STADIUM.
2) med. till 5 a, 6 c: stadium i ett sjukdomsförlopp under vilket organismen reagerar för ett läkemedel (på ett iakttagbart sätt); äv. om stadium då organismen reagerar mot o. övervinner sjukdomen, ”kris”. (Sjukdomen) öfvergår (stundom) .. genom ett reactionsstadium till convalescens. TLäk. 1832, s. 77. SFS 1891, Bih. nr 9, s. 1. —
(1) -STRÅLE. särsk. (om ä. förh.) tekn. vattenstråle tjänande att framdriva reaktionsfartyg. Nilsson Skeppsb. 95 (1932). —
(1) -STRÖM. hydrol. Det vatten, som genom en vinds friktion mot hafsytan eller en hafsströms friktion mot det omgifvande vattnet bortföres i strömmens riktning, ersättes genom andra strömmar, som kunna kallas .. reaktionsströmmar. Rubenson Meteor. 132 (1880). Ymer 1920, s. 117. —
(6 c) -SYMTOM. (mindre br.) med. symtom som innebär l. vittnar om en fysiologisk l. psykofysisk reaktion mot ett sjukdomstillstånd l. dyl.; äv. om symtom på att en sjukdom nått en ”kris”. Frey 1841, s. 66. Reaktionssymptomer, hvilka .. tillkännagifva att .. (sjukdomen) är på väg att bryta sig. Lundberg HusdjSj. 5 (1868). —
-SYSTEM.
1) (i fackspr.) till 1, om systemet att utnyttja reaktionskraften för framdrivning av ngt. 2UB 9: 641 (1906).
2) kem. till 2: system av reaktioner (o. reagerande ämnen) vid ett reaktionsförlopp. BokNat. Mater. 235, 236 (1953). —
-SÄTT, n. sätt att reagera; särsk.
1) till 5 a, b. Alfvén UngdSjälsl. 31 (1930). Kroppens reaktionssätt mot kariesangreppet. SvTandläkT 1950, s. 500.
-TAL. särsk. (mera tillf.) lant. till 4: tal som anger marks vätejonkoncentration. SvGeogrÅb. 1948, s. 94. —
-TENDENS. särsk.
-TID. [jfr t. reaktionszeit, eng. reaction time] särsk.
1) i sht psykol. till 5 a, b; tid som förflyter mellan ett incitament o. den därav föranledda reaktionen. NordT 1885, s. 585. Bolin VFöda 344 (1934).
-TILLSTÅND~02, äv. ~20.
1) (mera tillf.) kem. till 2: tillstånd vari ett ämne l. en kemisk förening befinner sig vid (ett stadium i) en kemisk reaktion. 2NF 19: 718 (1913).
2) (i fackspr.) till 4: tillstånd hos jord l. mark med hänsyn till vätejonkoncentration. LAHT 1930, s. 710.
3) i sht psykol. till 5 a, b: (själs)tillstånd uppkommet gm reaktion. Vannérus WundtPsyk. 41 (1896). —
(2) -TORN, n. [jfr t. reaktionsturm] tekn. ett slags tvättorn (tornlik anordning för tvättning av gaser). 2NF (1915). (Om i ett tvättorn) för absorption af gaser .. samtidigt med absorptionen en viss kemisk omsättning eger rum, används benämningen reaktionstorn. Därs. 30: 500 (1920). —
(1 slutet) -TURBIN. [jfr t. reaktionsturbine, eng. reaction turbine] tekn. vatten- l. ångturbin hos vilken kraftvärkan på skovlarna företrädesvis härrör från riktningsförändring hos mediet; motsatt: aktionsturbin. JernkA 1858, s. 64. —
(1) -VÅG; pl. -ar. tekn. vågliknande apparat varmed reaktionsvärkan vid (vätskors l. gasers) strömning (i munstycken) kan bestämmas. TT 1897, Allm. s. 211. —
(2) -VÄRME. [jfr t. reaktionswärme] kem. värme som frigöres (l. bindes) vid en kemisk reaktion. 2NF 28: 922 (1919). —
(2) -ZON. kem. o. tekn. område l. zon där en kemisk reaktion försiggår. TT 1899, K. s. 92. Tillförsel .. av reducerande gas till reaktionszonen i den kropp, som skall reduceras. JernkA 1929, s. 102. —
Spoiler title
Spoiler content