SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1957  
RELIEF re1liäf4 l. rel1-, l. reljäf4, stundom med fr. uttal (reljéff Andersson (1845, 1857); reliä´ff Dalin), sbst.1, r. l. m. (Kellgren (SVS) 5: 363 (1791) osv.) ((†) n. Bagge Wendt 189 (1835), Ljunggren Est. 1: 189 (1869)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(-ief 1792 osv. -iefe 1791. -ieff 18891901. -iever, pl. 1788. -jeff 1889)
Etymologi
[jfr t. o. eng. relief; av fr. relief (motsv. it. relievo), till relever (se RELEVERA)]
1) upphöjd, plastisk bild (t. ex. i marmor, gips, trä l. metall) som framträder ur l. mot en fast, mer l. mindre slät bakgrund l. figur av annat slag som bildar upphöjning på en i övrigt slät yta; äv. om (skulptur)arbete med sådana bilder; äv. abstrakt(are), dels: egenskap(en) l. förhållande(t) att utgöra en bild l. figur av sådant slag, äv. närmande sig bet.: upphöjning, dels: teknik l. konstart som använder sådana bilder resp. figurer. Hög relief, med starkt framträdande, nära nog fria figurer, hautrelief, motsatt låg relief, med mindre än halvrunda l. nästan flata figurer, basrelief. Halv relief, mellanform mellan hög o. låg relief. Fördjupad relief, åstadkommen gm ristning i sten l. dyl., ’hålrelief'. Ett porträtt i relief. GT 1788, nr 117, s. 3. De porträtter som nu öfverlemnats (till riksdagen) utgöras utaf tvenne byster .. samt tre reliefer. SD 1899, nr 196, s. 4. En reliefkarta över Messinasundet och trakten däromkring med .. havsbottnen i relief. Globen 1934, s. 43. Träskärningsteknikerna .. som brukats (vid ornering av träkärl) äro ristning, uddsnitt .. samt i någon mån relief. Granlund Träkärl 210 (1940). Medaljonger och tavlor i hög relief. Paulsson SvStad 1—2: 534 (1950). — jfr BAS-, FLACK-, HALV-, HAUT-, HÅL-, HÖG-, LANDSKAPS-, LÅG-, PLAN-, PLATT-, STUCK-RELIEF m. fl. — särsk.
a) sömn. i fråga om broderande av mönster som göras särskilt upphöjda över l. till en del fristående i förh. till bottentyget, t. ex. gm att trådar l. utklippta tygstycken o. d. läggas under; jfr RELIEF-BRODERI, -SÖM. Fornv. 1910, s. 174. Fatab. 1928, s. 24.
b) i fråga om relieftryck (se d. o. 2). Blott en på litteraturens 10000 böcker tryckes i relief för att läsas av blinda. VadViVeta 5: 79 (1925).
c) om naturlig upphöjning på en kroppsdel l. ett naturföremål o. d.; jfr 2. Rydberg Vap. 70 (1891). Hjärnbarkens reliefer. NordT 1897, s. 609.
2) geol. o. geogr. sammanfattningen av upphöjningarna o. fördjupningarna i markytan inom ett geografiskt område; bilden l. konturen av ett område med avs. på där förekommande upphöjningar o. fördjupningar. SvGeolU C 57: 50 (1883). SvGeogrÅb. 1927, s. 141. Kustzonens botten, som .. karakteriseras av en småkuperad, oregelbunden relief. Därs. 1944, s. 8. — jfr LANDSKAPS-RELIEF.
3) (i vitter stil) i bildl. anv. av 1; särsk.: förhållandet att ngt mot en viss bakgrund framträder l. har en bakgrund l. står i ett motsats- l. kontrastförhållande o. d. som gör att det framträder på ett särskilt tydligt o. markerat sätt l. med stor skärpa i detaljerna l. i en särskilt gynnsam dager l. (allmännare) att ngt är kraftigt markerat l. understruket l. dyl. Framträda i relief. Ge l. förläna ngt relief l. relief åt ngt. Få relief. Ställa l. sätta ngt i relief. I relief mot ngt, med ngt ss. bakgrund l. motsats l. kontrast. Så upkommer (vid en växlande betoning av orden) växling och nuance i färgorne; en nödig skugga uphöjer dem, och reliefen blir då synlig, när ej alt är reliefe. Kellgren (SVS) 5: 363 (1791). Alla dessa upplysningar (om fisket i sjön Genesaret) äro egnade att sätta de bibliska berättelserna i stark relief. VL 1893, nr 220, s. 2. Hvar och en .. sökte genom att berömma de andras rådighet ge relief åt sin egen. Wachtmeister AntBr. 117 (1915). Att inför världen framställa Sveriges obillighet i relief mot Danmarks goda vilja. HT 1938, s. 279.
4) [motsv. RELEVERA 3] (†) i uttr. höja ngts relief, ge ökad glans l. ökat värde åt ngt l. dyl. (Jag) hoppas .., att I .. med positiva stycken, i vers o. prosa, flitigt bidragen att höja .. (tidskriften Svenska Biets) relief. Atterbom (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 25.
Ssgr (i allm. till 1): RELIEF-ARBETAD~020, p. adj. varpå reliefarbete är utfört, försedd med reliefdekor. En reliefarbetad kalkstenshäll. AntT XXII. 1: 84 (1917).
-ARBETE~020. [jfr t. reliefarbeit] ofta konkret. Roosval FornkristK 172 (1933). särsk. (förr) om visst slag av handarbete bestående av ett underlag på vilket vissa upphöjda föremål (t. ex. kottar, kastanjer, läderblommor o. d.) fästs. Berg Handarb. 315 (1874).
-ARTAD, p. adj. Ljunggren Est. 2: 316 (1860).
-BAND. band med reliefer l. reliefdekor. NordT 1878, s. 352.
-BILD. [jfr t. reliefbild]
1) till 1. Sydow Lübke 5 (1867).
2) till 1, 2: plastisk bild av jordytan, bild av ett område i relief. PedT 1904, s. 27.
(1 b) -BOKSTAV~02 l. ~20. bokstav i upphöjt tryck. HantvB I. 1: 229 (1934).
-BOTTEN. = -grund. Levertin Diktare 238 (1898; bildl.).
(1 a) -BRODERI. [jfr d. reliefbroderi samt t. reliefstickerei] sömn. oftast konkret. Berg Handarb. 42 (1873). Branting PrydnSöm 60 (1910; konkret).
-CYLINDER. [jfr t. reliefzylinder] tekn. jfr -vals. Almström KemTekn. 2: 460 (1845).
-DEKOR. 3NF 7: 40 (1927).
-DEKORATION. äv. konkret. RedNordM 1928, s. 26.
-DEKORERING. äv. konkret. RedNordM 1928, s. 35 (konkret).
-EMALJ. [jfr d. reliefemaille] tekn. emalj med en slät yta bestående av genomskinliga smältfärger som anbragts över en i relief utförd grund, vanl. av silver. 2NF 7: 464 (1907).
-FIGUR. [jfr t. relieffigur] AntT VI. 3: 149 (1882).
-FRIS, r. l. m. fris med reliefer l. reliefdekor. MeddSlöjdF 1900, 1: 29.
-FÄLT. fält (se d. o. 6) med relief(er). Roosval RomK 159 (1930).
-FÄRG. tekn. färg som är så beskaffad att den vid påmålning icke flyter ut, utan ger en reliefartad upphöjning åt den målade figuren. Kjellander (1931).
-GLAS. glas med reliefdekor. Eidem ÄGlasH 25 (1912).
-GLOB. [jfr d. reliefglobus] geogr. jfr -karta. Palmblad LbGeogr. 18 (1835).
-GRAVYR. gravyr för framställning av (konstvärk med) bilder l. figurer i relief; äv. konkret, om bilderna l. konstvärket. Hildebrand KyrklK 70 (1875; konkret). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 266.
-GRUND, r. l. m. om den släta bakgrunden till en reliefs upphöjningar. Fatab. 1929, s. 186.
-GULD. [jfr d. reliefguld] (i fackspr.) koll., om ett slags förgyllda reliefdekorationer på porslin. SvSlöjdFT 1910, s. 56.
-HUGGEN, p. adj. huggen i relief. Fornv. 1954, s. 88.
(2) -HYPOTES(EN). geol. jfr -teori(en). Ramsay GeolGr. 2: 102 (1913).
-KARTA, r. l. f. [jfr t. reliefkarte, eng. relief-map] geogr. karta över ett område, på vilken markytan avbildats plastiskt (i relief); jfr -glob. Papperslykt. 1859, s. 115. Hagman FysGeogr. 86 (1903).
-KLICHÉ. boktr. kliché (se d. o. 1) vars yta icke är jämn, utan försedd med upphöjningar o. fördjupningar, varigm åstadkommes ett olika starkt tryck mot papperet från olika partier av klichén. NordBoktrK 1908, s. 219.
-KONST. Strömbom EgyptK 19 (1928) särsk. (i vitter stil) bildl., om litterär framställning. Österling Männ. 121 (1910).
-KONSTNÄR~02, äv. ~20. konstnär som framställer reliefer Strömbom EgyptK 182 (1928).
-KOPIERINGSMASKIN ~001002. [jfr t. reliefkopiermaschine] tekn. maskin för kopiering av en i relief utförd bild, t. ex. på ett mynt. UB 1: 667 (1873).
-LACK. lack (se lack, sbst.2 1) med dekor bestående av upphöjda figurer. Munthe ÖstasK 102 (1925; om förh. på 1600-talet).
-MASSA, r. l. f. massa för framställning av reliefdekor på porslin o. d. Ehrström Konsthantv. 153 (1924).
-MEDALJONG. medaljong (se d. o. 2) i relief. Hahr ArkitH 401 (1902).
-MÅLNING. tekn. målning varigm figurer med reliefartad upphöjning framställas; äv. om målning i färgtoner som framkalla reliefvärkan. MeddSlöjdF 1884, s. 121.
-MÄSSIG. som utgör l. har karaktären av l. liknar en relief. Kjellberg GrekRomK 240 (1932).
-MÖNSTER. mönster i relief. RedNordM 1927, s. 28.
-ORNAMENT. Stråle RörstrH Bil. 22 (1879).
-ORNAMENTIK. äv. konkret, sam manfattande, om reliefornament. UB 1: 228 (1873).
-ORNERAD, p. adj. RedNordM 1920, s. 9.
-ORNERING. äv. konkret. Stråle RörstrH Bil. 66 (1879).
-PLAN, r. l. m. (i fackspr.) plan (se plan, sbst.1 II) av ett område o. d. som avbildar områdets topografi plastiskt (i relief); jfr -karta. TT 1876, s. 124.
-PLATTA, r. l. f. platta med relief(er) l. reliefdekor. Karlin KultM 45 (1888).
-POLERING. [jfr t. reliefpolieren, v.] tekn. polering utförd (för att prova ett metallstyckes struktur) på ett sådant sätt att de hårdare partierna av det polerade föremålet framträda ss. upphöjningar. JernkA 1902, s. 377.
-PORTRÄTT. porträtt i relief. Ahrenberg Männ. 6: 231 (1914).
-PRYDD, p. adj. Hahr ArkitH 85 (1902).
(1 b) -SKRIFT. [jfr t. reliefschrift] skrift vars skrivtecken framträda ss. reliefartade upphöjningar på ena sidan av skrivpapperet o. d.; särsk. om blindskrift; jfr -tryck 2. Nyström Telegr. 169 (1869).
-SKULPTERAD, p. adj. Selling SvHerrg. 317 (1937).
-SKULPTUR. dels konkret, om skulpturvärket, dels abstraktare, om konstformen l. konstarten. AntT 2: 367 (1869; konkret).
-SLIPNING. slipning av reliefdekor, t. ex. på glas; äv. konkret, om den slipade reliefdekoren. Seitz Glas. 66 (1933).
-SNIDERI. snideri för framställning av relieffigurer; äv. konkret, om (föremål med) snidade relieffigurer. Nilsson HallMus. 45 (1902).
-SPETS. [jfr t. reliefspitze] textil. spets (särsk. venetiansk spets) med ett mönster varav vissa partier (blommor o. d.) äro upphöjda; motsatt: plan spets. Hagdahl DBäst. 105 (1885).
-SPÄNNE. spänne med reliefdekor. Ymer 1942, 3—4: 217.
-STIL. om reliefen ss. konstnärlig stil l. dekorationsstil l. om stil som utmärker en viss relief l. viss tids reliefkonst o. d. ConvLex. 7: 957 (1837).
-STÄMPEL. stämpel med upphöjd figur. Helmfrid Holmen. 303 (1954).
(1 a) -SÖM, r. l. m. sömn. upphöjd söm; reliefbroderi. Östergren (1936). 2SvUppslB (1952).
-TAPET. [jfr t. relieftapete] tapet med upphöjt mönster. UB 5: 547 (1874).
-TAVLA. tavla med figurframställning i relief. MeddSlöjdF 1886, s. 88.
(2) -TEORI(EN). geol. en av den finländske geologen W. Ramsay († 1928) framställd teori rörande istidens orsaker (grundad på det faktum att istider inställa sig vid perioder, då jordytans relief är som mest bruten). 2SvUppslB 14: 799 (1950).
-TRYCK.
1) tekn. tryckningsförfarande (vid tryckning av mönster på tyg) varvid bilden l. mönstret på tryckplattan är framställd i relief; motsatt: djuptryck; jfr -vals. HantvB I. 8. 2: 256 (1940).
2) [jfr t. reliefdruck] (i fackspr.) till 1 b: tryck vars tecken framträda ss. reliefartade upphöjningar på ena sidan av papperet o. d.; särsk. om blindtryck; jfr -skrift. NVexjöBl. 1852, nr 29, s. 4.
-UTSKÄRNING~020. äv. konkret. Ramsay VägvFinl. 78 (1895; konkret).
-VALS; pl. -ar. [jfr t. reliefwalze] tekn. vals till tygtrycksmaskin, på vilken bilden l. mönstret är utförd i relief; jfr -tryck 1. Almström KemTekn. 2: 460 (1845).
-VAS. vas med reliefdekor. 2NF 23: 784 (1915).
-VÄRKAN. värkan (skuggvärkan, kontrastvärkan o. d.) som (liknar den som) åstadkommes av figurerna på en relief. Sirén DaVinci 19 (1911).
-YTA.
1) (den släta) yta som utgör bakgrunden till en relief; yta med reliefdekor. Oldenburg Bok 117 (1923).
2) yta med reliefartade upphöjningar. (Tyg-)kvalitéer med reliefyta. GHT 1953, nr 276, s. 8.
Avledn.: RELIEFERA, v., -ing. [jfr t. reliefieren] (mera tillf.) till 1: förse (ngt) med relief(er) l. reliefdekor. Relieferade .. fyllnadsplattor. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 275. Ytans reliefering. Fornv. 1944, s. 211.
-RELIEFISK, adj. (mera tillf.) till 1: reliefartad, reliefmässig. SvSlöjdFT 1915, s. 113.
Spoiler title
Spoiler content