SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1957  
RESÅR reså4r l. rä-, r. l. m. (Lindfors (1824) osv.) ((†) n. Meurman (1847)); best. -en, äv. -n; pl. -er ((†) ressorts Dalin (1871)).
Ordformer
(resor (ress-) 17801895 (: resorskor). resort (ress-) 18041912. ressaurer, pl. 1771. resår (ress-) 1847 (: ressårdynor), 1884 osv. risorer, pl. 1803)
Etymologi
[jfr t. o. ä. eng. ressort; av fr. ressort, till ressortir, gå ut igen, av re- (se RE-) o. sortir, gå ut (jfr SORTI). — Jfr RESSORT, sbst.1]
1) fjäder (se d. o. II 1) använd för att hos ngt åstadkomma en viss elasticitet l. svikt l. fjädring l. mildra stötar l. ss. stoppning för att göra ngt mjukt o. d.; oftast i pl.
a) (numera bl. i Finl.) om vagnsfjäder. En .. fyr-sitsig Stats-Vagn på Ressaurer .. är til salu. DA 1771, nr 228, s. 4. Tillverkningen af ressorer för jernvagnarne är äfven ganska betydlig. JernkA 1860, s. 99. Furuhjelm Männ. 239 (1932).
b) om (spiral)fjäder i möbelsits, madrass, sängbotten l. dyl. DA 1808, nr 95, s. 5. Modern hvilstol af mahogny, stoppad med ressorer och tagel. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 53. Rödrandiga madrasser med ressårer. Strindberg Giftas 1: 98 (1884). Höet knarrade under tyngden likt resårerna i en säng. Aronson SångPolstj. 67 (1948). — jfr MÖBEL-, STÅL-RESÅR.
c) (†) om fjäder använd för att hålla ngt utspänt l. för att uppbära ngt o. d. Halsduk med planchetter uti (col de buse), hvarmed förmodligen förstås resorer eller fiskben at hålla sig mera elastiskt. MagKonst 1825, s. 16. (Koaffyren) är uppsatt på en elastisk ressort som håller den på hufvudet utan att genera. Portf. 1851, s. 223.
2) isättning l. band l. kant o. d. av elastisk väv l. stickning, särsk. av väv med invävda trådar av gummi; numera företrädesvis i sg. ss. ämnesnamn: resårväv l. dyl. De ansågo att resorterna på mina skor behöfde lagas. Strindberg Brev 1: 54 (1870). Vill man ha en resår nedomkring ärmarne (till tröjan), stickas den särskildt med afvig och rät stickning. Hjertelius Stickm. 59 (1892). Stropparna (i hängslena äro) av kraftig resår. KatalÅhlénHolm 37: 81 (1916). 2SvUppslB (1952).
3) (numera föga br.) elliptiskt för: resårkänga, resårskodon o. d. SvSkoT 1927, s. 41.
4) (†) bildl.
a) drivfjäder. Nu .., då ett par nya ressorter, nämligen subordination och ett conventionelt begrepp om ära, .. trädt i tapperhetens ställe. Rademine Knigge 3: 108 (1804). Dalin (1871).
b) hjälpmedel, förmåga, kraft; särsk. i uttr. spänna alla resårer, anspänna alla krafter, utnyttja alla kraftresurser. Det gör oss alla ondt, att K. M. är frånvarande, under det vi hvart ögonblick vänta de betänkligaste nyheter och alla statens ressorter skola spännas. BrinkmArch. 2: 211 (1808). Dalin (1871).
Ssgr: (jfr 2) RESÅR-BAND. Freja 1874, s. 7.
(1 b) -BOTTEN. botten (till säng l. soffa o. d.) med resårstoppning l. av spiralfjädrar o. d. Freja 1881, s. 49.
Ssgr: resårbotten-soffa. KatalÅhlénHolm 78: 163 (1919).
-säng. Auerbach (1913).
(1 b) -BOTTNAD, p. adj. [till -botten] försedd med resårbotten. SvD 18/7 1920, Söndagsbil. s. 4.
(1 b) -BÄDD. jfr -säng. AB 1897, nr 146, s. 3.
(1 b) -DYNA, r. l. f. sittdyna med resårstoppning. Blanche Våln. 566 (1847).
(1) -FJÄDER. Hedberg VackrTänd. 278 (1943).
(2) -GÖRDEL. (ss. korsett använd) gördel av resårväv; jfr -korsett. SvD(A) 1934, nr 269, s. 5.
(1 b) -HUS. (i fackspr.) om ram l. fodral för resårer; äv. med inbegrepp av resårerna; jfr hus 9 b samt -kärna o. -låda. HantvB I. 2: 305 (1934).
(2) -HÅLLARE, r. l. m. av resårband gjord hållare, t. ex. i cigarrettfodral. KatalÅhlénHolm 36: 195 (1916).
(2) -ISÄTTNING~020 l. -INSÄTTNING~020. konkret. KatalOscaria 1927, s. 16.
(2) -KORSETT. korsett (med isättning) av resårväv. SvD(A) 1923, nr 309, s. 6.
(2) -KÄNGA. jfr -sko. Verd. 1885, s. 199.
(1 b) -KÄRNA, r. l. f. (i fackspr.) om resårer med därtill hörande ram l. fodral. Form 1946, Omsl. s. 192.
(1 a) -KÄRRA, r. l. f. (numera bl. i Finl.) fjäderkärra. Aho Soldan 25 (i handl. fr. 1838).
(1 b) -LÅDA, r. l. f. (i fackspr.) resårhus. SJ 3: 147 (1906).
(1 b) -MADRASS. madrass med resårstoppning. BoupptVäxjö 1872.
(2) -MÖNSTER. textil. trikåmönster liknande det som erhålles vid resårstickning. 2UB 8: 380 (1900).
(2) -PJÄXA, r. l. f. jfr -sko. BoupptVäxjö 1878.
(1 b) -PLYMÅ. plymå med resårstoppning. Form 1947, Omsl. s. 179.
(2) -PUMPS, pl. jfr -sko. GHT 1926, nr 132, s. 9.
(1 b) -SITS. möbelsits med resårstoppning. HantvB I. 2: 317 (1934).
(2) -SKAFT. (käng)skaft med resårisättning(ar). Sjödin StHjärt. 18 (1911).
(2) -SKO, r. l. m. sko l. känga med resårisättning(ar), som ha(r) till uppgift att underlätta skons påtagande o. att hålla fast skon på foten (o. att ersätta sprund o. snörning). BoupptVäxjö 1875.
(2) -SKODD, p. adj. [till -sko] (tillf.) bärande resårskor. Lindqvist BakMoln. 216 (1911).
(2) -SKODON~02, äv. ~20. jfr -sko. Freja 1874, s. 12.
(2) -SKÄRP. skärp av resårväv l. dyl. Krusenstjerna Fatt. 2: 369 (1936).
(1 b) -SOFFA. soffa med resårstoppning. SöndN 1862, nr 26, s. 2.
(2) -STICKAD, p. adj. textil., handarb. stickad i resårstickning. JulkatalPUBergström 1930, s. 6.
(2) -STICKNING. textil., handarb. visst slag av stickning (med omväxlande rät- o. avigmaskor) som ger det stickade stor elasticitet; äv. om stickningstekniken. JulkatalPUBergström 1931, s. 6.
(1 b) -STOL. stol med resårstoppning. BoupptVäxjö 1871.
(1 b) -STOPPAD, p. adj. om möbel(sits), madrass o. d.: försedd med resårstoppning. BoupptVäxjö 1877.
(1 b) -STOPPNING. abstr. o. (vanl.) konkret: stoppning (av resp. i möbelsits, madrass o. d.) med resårer. HantvB I. 2: 315 (1934). jfr: 2:ne Madrasser med ressatstoppning (sannol. felaktigt för: ressårstoppning). BoupptVäxjö 1886.
(2) -STROPP. stropp av resårband l. dyl. Hedenstierna Svenssons 81 (1903).
(2) -STÖVEL. (om ä. förh.) stövel l. känga med resårisättning(ar); jfr -sko. BoupptVäxjö 1867.
(2) -STÖVLETT. (om ä. förh.) jfr -stövel. 2NF 25: 1036 (1917).
(1 b) -SÄNG. säng med resårbotten. Sundén (1888).
(1 b) -TRÅD. metalltråd till resårer. JernkA 1878, s. 166.
(jfr 2) -TYG. jfr -väv 2. Freja 1881, s. 150.
(1 a) -VAGN. (numera bl. i Finl.) fjädervagn. Schulthess (1885).
(2) -VARA, r. l. f. (i fackspr.) resårstickad textilvara. Kjellstrand TextVaruk. 90 (1940).
-VÄV.
1) (i fackspr., numera bl. tillf.) till 1 b: väv som anbringas mellan resårerna o. den fasta stoppningen i en möbelsits. SvSlöjdFT 1906, nr 2, s. 14.
2) till 2: elastisk väv, särsk. sådan väv med invävda trådar av gummi. SvSkoT 1927, s. 41.
Spoiler title
Spoiler content