publicerad: 1960
RULTA rul3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (tillf., Tholander Ordl. c. 1875).
Ordformer
(förr äv. rullta)
Etymologi
[sv. dial. rulta, gå (tungt, långsamt o.) vaggande, skaka(s), gm skakning fara upp o. ned (om vagn på stenig väg o. d.); jfr dan. o. nor. rulte, nor. dial. rulta, störta, falla omkull, välta, shetl. rult, rolt; sannol. till den stam som föreligger i (o. möjl. urspr. avledn. av) RULT o. RULTA, sbst. (o. liksom dessa ord sannol. ofta anslutet till RULLA, v.). — Jfr RULTIG]
1) (vard.) om person l. djur: gå (l. springa l. röra sig) tungt l. ovigt, särsk. på ett vaggande sätt; äv. om barn: tulta, stulta; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (äv. i utvidgad anv., om sätt att röra sig o. d.: som utmärkes av rultande). Lind (1749). Ännu rultar bland Oss tandlös den vördade gumman. Polyfem I. 24: 2 (1810). Lilla Lina som rultar med sin klumpkänga. Topelius Dagb. 3: 386 (1838). Stå för sig sjelf, det kunde hon (dvs. den lilla flickan): ja kors / Hon kunde gå och rulta hvart hon ville. Hagberg Shaksp. 10: 152 (1850). Gåskarlen hade alltid fått lära sig .. att gå sakta och rultande. Lagerlöf Holg. 1: 32 (1906). (De förvildade svinen) kastade om och försvann i rultande galopp in i snåren. Fridegård Offerrök 26 (1949).
2) (numera bl. tillf.) om vaggande föremål l. om framrullande maskin o. d.: röra sig med (tunga o. stötigt) vaggande l. med (ojämnt l. stötigt l. skakigt) rullande rörelser; av språkkänslan ofta uppfattat ss. utvidgad l. bildl. anv. av 1 (jfr RULTA OMKRING 2). Gifftans Frucht seer man när Waggan rultar. Lucidor (SVS) 81 (1668).
Särsk. förb. (i allm. till 1; vard.): RULTA AV10 4. (numera bl. tillf.) rulta i väg l. bort. JJNervander 1: 153 (1833). —
RULTA BORT10 4. Auerbach (1913). Lunsen .. rultade bort genom korridoren. Bergman LBrenn. 193 (1928). —
RULTA FRAM10 4. Steffen BrittStröft. 376 (1895). Gamla präster skrudade i vita kåpor rultade fram. Jonason Anderson Ingenst. 82 (1952). —
RULTA MED10 4. Den lilla flickan, som är fyra (år), rultar med på sladden (efter syskonen). Johnson Här 47 (1935). —
RULTA OMKRING10 04.
1) till 1. Nordforss (1805). Tjocka, otympliga, obehagliga gamla kvinnor .. rultade omkring. Nordström Amer. 230 (1923).
2) (tillf.) i utvidgad l. bildl. anv., motsv. rulta, v. 2. Vi (se) en av grävmaskinerna rulta omkring på sitt caterpillarband. TurÅ 1937, s. 119. —
RULTA PÅ10 4. (mera tillf.) skyndsamt rulta i väg l. fortsätta med sitt rultande. Hagberg Shaksp. 11: 213 (1851). —
Ssg: (2) RULT-ÄGG, n. (mera tillf.) om ägg som har ungefär lika tjocka ändar o. som vid äggrullning rullar vaggande (rakt fram). SvD(A) 1956, nr 88, s. 8.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content