publicerad: 1960
RUTA rɯ3ta2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. (mera tillf., i sht om olika arter) -or ((†) -er L. Paulinus Gothus Pest. 68 b (1623)).
Ordformer
(rota 1823. ruta (-uu-, -w-, -th-) 1526 (: rwto, oblik form) osv. rutten- i ssg 1680)
Etymologi
[fsv. ruta; jfr dan. o. nor. rude, mlt. rūde, t. raute, feng. rūde, rūte; av lat. ruta, sannol. av gr. ῥυτή. — Jfr RUTA, sbst.2, RUTACÉ, RUTIN, sbst.2]
1) bot., trädg. o. farm. växt av släktet Ruta Lin.; i sht om arten Ruta graveolens Lin. (vinruta, trädgårdsruta), odlad ss. prydnadsväxt o. (i sht förr) ss. krydd- o. läkemedelsväxt; i sht förr äv. om drog av vinruta, med medicinsk användning. Luk. 11: 42 (NT 1526). Ruta renser brystet, fördriffuer styngh, lungesoot och Hosta. Månsson Ört. 32 (1628). Loppor plötsliga fly för Rutans vidriga blader. Nicander GSann. 149 (1767). Strindberg Hafsb. 157 (1890). Gentz Lindgren (1931). — jfr APOTEKS-, TRÄDGÅRDS-, VIN-RUTA.
2) [i vissa fall har växtnamnet möjl. bildats (direkt) till RUTA, sbst.2, på grund av rutformiga bladsegment hos växten] bot. om vissa växter som (särsk. gm sina blad) likna vinrutan; i sht ss. senare led i ssg; jfr BOCK-, GET-, HÖNS-, MUR-, MÅN-, STEN-RUTA. — särsk.
a) (†) i uttr. vild ruta, Fumaria officinalis Lin., jordrök. 2LinkBiblH 4: 71 (c. 1550: Vilde ruta). jfr ÅKER-RUTA.
c) växt av släktet Thalictrum Lin. Auerbach (1913). Hylander PrydnV 69 (1948). jfr AKLEJ-, BACK-, FJÄLL-, KUST-, MARK-, ÄNGS-RUTA.
Ssgr (i allm. till 1): A: RUT-BALSAM. (rut- 1805 osv. rute- 1680) [jfr t. rautenbalsam] (förr) farm. jfr balsam 1. Hiärne Suurbr. 106 (1680). Meurman (1847). —
(1, 2) -BLAD. (rut- 1767 osv. ruta- 1931 osv. rute- 1623) [fsv. ruto bladh; jfr t. rautenblatt] särsk. (förr) farm. till 1, om (drog av) blad av vinruta, med medicinsk användning. L. Paulinus Gothus Pest. 73 a (1623; ss. medel mot pest). Gentz Lindgren 186 (1931).
(2) -FJÄTTRA, r. l. f. bot. ormbunksväxten Botrychium matricariifolium A. Br. ap. Koch. Lyttkens Växtn. 1588 (1913). —
(1, 2) -FRÖ, n. (rute-) [fsv. ruto frö; jfr t. rautenkorn] särsk. (i sht farm.) till 1: frö av vinruta; vanl. koll. l. ss. ämnesnamn; förr med medicinsk användning; förr äv. om dekokt på vinrutans frön. BOlavi 22 b (1578). Rutefröö drucken i siw Dagar, är them gott som icke kunna hålla sitt watn. Månsson Ört. 33 (1628). Bondepract. F 3 b (1662). —
-KRANS. (rut- 1890 osv. rute- 1633—1894. ruten- 1690 osv.) [jfr mlt. rūdenkrans, t. rautenkranz]
1) (numera bl. rut-) (numera bl. tillf.) om krans bunden av vinruta. Än finnes til then Rutekrantz / Som alt Gifft mon fördriffua. PolitVis. 279 (1633; efter t. orig., bildl.).
2) (numera vanl. ruten-) herald. bild av en krans av vinruta, använd ss. heraldisk figur (särsk. i Sachsens vapen). Rålamb 4: 88 (1690). (S. Sasse) fick (år 1527 i sitt vapen) 3 röda rosor 1 och 2, deremellan en grön ruten krans. BL 13: 337 (1847). Sachsiska vapnet med rutkrans. 2NF 23: 1277 (1916; bildunderskrift). —
(1, 2) -KVIST. (rute-) [jfr t. rautenzweig] kvist av ruta; särsk. (†) till 1, om bild av kvist av vinruta, brukad ss. heraldisk figur; jfr -krans 2. Rudbeckius Luther Cat. 191 (1667). —
-OLJA, r. l. f. (rut- 1805 osv. ruta- 1848—1927. rute- 1578—1762. ruten- 1697—1727) [jfr t. rautenöl] farm. flyktig olja som erhålles (gm destillation l. urkokning) från vinruta, med medicinsk användning (ss. hudretande medel). BOlavi 5 b (1578). 2SvUppslB (1952). —
(1, 2) -ROT. (rute-) rot av ruta; särsk. (farm., i sht förr) till 1, om (drog av) vinrutans rot, med medicinsk användning. Lindh Huuszapot. 227 (1675). —
-SAFT. (rute-) [jfr mlt. rūdensap, t. rautensaft] (förr) farm. saft av (färsk) vinruta, med medicinsk användning. IErici Colerus 2: 61 (c. 1645). —
-VATTEN. (rut- 1713 osv. ruta- 1578. rute- 1578—c. 1780) [jfr mlt. rūdenwater, t. rautenwasser] (förr) farm. destillat berett på vinruta, med medicinsk användning. BOlavi 21 b (1578). Om någhors Buuk är full aff Wäder, then må dricka Rutewatn tree skeder om Dagen. Månsson Ört. 35 (1628). Bruno Gumm. 141 (1762). ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 67 (c. 1780). —
-ÄTTIKA. (rut- 1805 osv. rute- 1736. ruten- 1680) [jfr t. rautenessig] (förr) farm. kryddättika beredd på vinruta. Hiärne Suurbr. 106 (1680). Meurman (1847).
B (numera i sht i namn på olika växtdelar): RUTA-BLAD, -BLOMMA, -OLJA, -VATTEN, se A.
C (†): RUTE-BALSAM, -BLAD, -FRÖ, se A. —
-KRANS, -KVIST, se A. —
-LAG, m. [fsv. ruto lagher] dekokt av vinruta, med medicinsk användning. Månsson Ört. 25 (1628, 1642). —
-OLJA, -ROT, -SAFT, -VATTEN, -ÄTTIKA, se A.
D [efter mlt. rūden-, t. rauten-] (numera bl. i -krans): RUTEN-KRANS, -OLJA, -ÄTTIKA, se A.
Spoiler title
Spoiler content