SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TÅNG toŋ4, sbst.1, r. l. m. l. f. (Weste (1807) osv.) ((†) n. Sahlstedt (1773), WoJ (1891)); best. -en; förr äv. TÅNGA, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(tang 16591857 (: Tangbramse). tong 1754 (: Tong-snipa)1760. tång 1681 osv. tånga 16111745 (: Hafstångan))
Etymologi
[fsv. þang; jfr d., nor. tang, fvn., nyisl. þang, mlt. danc, t., eng. tang; till stammen i TÄT, adj.]
1) benämning på vissa större vattenväxter, särsk. dels om vissa alger (i sht brunalger), dels om arter tillhörande fanerogamfamiljen Zosteraceae, bandtångsväxter; äv. (o. i sht) koll.; särsk. ss. förled i ssgr som utgör namn på djur som gärna uppehåller sig bland tångruskor; jfr HÖTER 1, 2, KELP 1, SLAK, sbst. Tångan bränna fatigt folk och brwka för saltt i dyr tijdh. Forsius Phys. 164 (1611). Tång eller Fucus med Zostera, som här ofta äro upkastade til Gärdesgårdar, multnar ändteligen til en skön jord, som sedan utföres på åkern och den göder. Linné Sk. 203 (1751). Den friska hafsbrisen doftande af tång .. gjorde ett lifvande intryck. Ödman VexlBild. 10 (1887, 1893). Långa vallar av svartnad tång lågo uppvräkta på stränderna. Lagerlöf Holg. 2: 473 (1907). Jag såg ner i det grunda vattnet, där sandbottnen lyste klar bland tång och vajande slemalger. Ruin SjunknH 225 (1956). — jfr BAND-, BLÅS-, GRÄS-, HAVS-, KNAPP-, KNÖL-, RÖD-, SJÖ-, SNÄRJ-, STEN-TÅNG m. fl.
2) (†) ss. senare led i ssgr betecknande vissa växter tillhörande tågsläktet; jfr KNAPP-TÅNG, sbst.1, STUBB-TÅNG.
Ssgr (till 1): TÅNG-ALG. (numera bl. tillf.) jfr alg, sbst.1 Tång-algerna (fucaceæ), som hafva .. ett vegetativt system. Areschoug LbBot. 376 (1863).
-ALLMÄNNING~020. (förr) allmänning (se d. o. 2 a) som omfattade strandområde o. som i ä. tid bl. a. utnyttjades för insamlande av ilanddriven tång. 1NJA 1874, s. 74. Varje socken som har en aldrig så smal remsa nere vid stranden, har där en tångallmänning. HallHist. 1: 560 (1954).
-ART. jfr art 8 a α. (Rödalgen Palmaria palmata) finnes .. ofta jämte andra Tång-arter på stranderna, drifven til lands af stormväder. VetAH 1787, s. 261.
-ASKA. kelp (se d. o. 2). Tångaska, som i England och Skottland .. användes till gödning. Arrhenius Jordbr. 1: 181 (1859). Tångaska .. erhålles genom förbränning av tång (Fucus-arter) och spelade förr en stor roll i vissa länder .. för utvinning av kalisalter och jod. 2SvUppslB 30: 1054 (1954).
-BAD. bad i tång (varvid (delar av) kroppen gnids med tången). I det Ramlösa tillhöriga, i Helsingborg belägna badhus, hafva varma saltsjöbad, hepatiska, samt gyttje- och tångbad blifvit serverade. SundhetscollBer. 1857, s. 204.
-BALE. särsk. (†) om rede av tång; jfr bale 1. Han förstod att närma sig ejderhonan, der hon låg på sin tångbale i öppna stranden. Strindberg SvÖ 1: 140 (1882). Strindberg Fagerv. 43 (1902).
-BANK. om upphöjning i strandområde (delvis) bestående av ansamlad ilanddriven tång (jfr -hög, -vall); äv. om i havet kringdrivande ansamling av tång. Lagerlöf Holg. 1: 128 (1906). Vågorna vräka ihop stora tångbankar, som flyta invid stranden. Sandström NatArb. 1: 209 (1908). Driftvallar och tångbankar har sin egen, karakteristiska vegetation. Selander LevLandsk. 139 (1955).
-BOLSTER. (tillf.) jfr bolster 1 b o. -bädd. Höja sig plötsligt från stränder och bankar, från bruna tångbolster och undanskymda laguner en brokig samling af .. vadare. Hemberg Kola 41 (1902).
-BROSME. zool. om fisken Lumpenus lampretaeformis Walb., spetsstjärtat långebarn (se lång-barn 2). Cederström Fiskodl. 264 (1857).
-BUSKE. jfr buske, sbst.2 1, o. -ruska. Nere i tångbuskarne trippa strandskator och plocka maskar. Strindberg SvÖ 2: 243 (1883).
-BÄDD. jfr bädd 3 o. -bolster. Lagerlöf Drottn. 43 (1899). De ruttnande tångbäddarna ha .. sin specifika flora. VäxtLiv 2: 160 (1934).
-BÄLTE. jfr bälte 2 o. -sträng. Så kom tångbältet som ett mörkt skärp eller en skoning på den hvita sanden. Strindberg Hafsb. 22 (1890). Bergtorsken är rödbrun, ton i ton med tångbältena där den håller till. ICAKurir. 1988, nr 7, s. 31.
-DY. jfr dy, sbst. 1 a. Tångdyns rika vegetation. BotN 1905, s. 279.
-FLUGA. i sht zool. om arter tillhörande familjen Coelopidae; i sht i pl. Tångflugorna är 5–10 mm långa, svarta, flata former, som i stora mängder uppehåller sig vid havssträndernas driftränder. DjurVärld 3: 431 (1963).
-GÖDA, -ning. tånggödsla (åker o. d.); särsk. ss. p. pf. l. ss. vbalsbst. -ning. Många klena sandjordstrakter i Skåne .. der genom tånggödning vinnas rika skördar, skulle härförutan icke kunna användas till odling. Arrhenius Jordbr. 1: 180 (1862). Arter som är vanliga på tångvallar och tånggödd mark. Selander LevLandsk. 140 (1955).
-GÖDSEL. gödsel (delvis) bestående av tång. Utan tånggjödslen skulle åkerbruket .. mindre löna sig. Bexell HallHist. 2: 152 (1818).
-GÖDSLA, -ing. jfr gödsla 1 o. -göda; särsk. dels ss. p. pf., dels ss. vbalsbst. -ing (o. i denna anv. äv. konkret: tånggödsel). Der .. (sandjorden) ej ligger i närheten af kusterna, hvarest det är lätt att erhålla tånggödsling, vore (osv.). MosskT 1892, s. 506. Tånggödslad tobak. BtRiksdP 1921, 7: nr 26, s. 4.
-HAV. (numera bl. tillf.) särsk. om Sargassohavet (med stora mängder tång). Fucus Sargazzo Gmel. är den art, som bildar detta Tång-haf. Wikström ÅrsbVetA 1835, s. 139.
-HÖG. jfr hög, sbst.1 2, o. -bank. Hafstången brukas mycket (som gödsel): jag såg ganska stora Tång-högar framförda på åkrarna. Barchæus LandthHall. 84 (1773). Tärnan har sina två ägg i en liten torr tånghög mitt på bara berget. TurÅ 1958, s. 115.
-KNIPPA l. -KNIPPE. jfr knippa, sbst.1 1, o. -ruska. Carlén Rosen 422 (1842). Det finnes .. vissa hafsområden i Atlanten såväl som i Indiska och Stilla hafven, hvilka äro utmärkta genom förekomsten af tångknippe i större eller mindre ymnighet. VetAÅb. 1909, s. 234.
-KOMPOST. jfr kompost 1. Har man ej tillgång till gödselvatten, att dermed fukta tångkomposterna, så kan vanligt sjövatten .. dertill begagnas. Arrhenius Jordbr. 236 (1862).
-KRABBA. i sht zool. om krabban Carcinus (Carcinides) maenas Lin., vanlig strandkrabba. Billig fiskdag .. Tångräkor, Tångkrabbor, Kräftor. SvD(A) 6 ⁄ 5 1930, s. 11.
-KÖRARE. (förr) person som insamlade o. forslade bort ilanddriven tång från strand. SFS 1826, s. 567. När tången kastats upp på land av hårda stormar ”inmutade” tångkörarna sina områden. SvD(A) 13 ⁄ 3 1959, s. 16.
-LAKE, förr äv. -LAKA. zool. om fisken Zoarces viviparus Lin., ålkusa; förr äv. om fisken Cobitis taenia Lin., nissöga, stenbicka. Alrot Gestr. 2: 37 (1722). Fischerström Mäl. 187 (1785; om nissöga). Tånglaken, som gerna döljer sig bland tången, och lätt sprattlar sig lös, när han fångas, föder lefwande ungar. Holmström Ström NatLb. 3: 92 (1852).
-LOPPA. i sht zool. kräftdjur tillhörande ordningen Amphipoda; särsk. (o. i sht) om art som lever bland tång på havsstränder. Tångloppan, som simmar och hoppar mer åt sidan än framåt, finnes mest i hafwet. Holmström Ström NatLb. 4: 26 (1852). Rör man om i tången, kan man se dem hoppa i tusental, och de gör därför gott skäl för sitt namn tångloppor. DjurVärld 2: 138 (1961).
-LUDD. bot. brunalgen Elachista fucicola (Velley) Areschoug. 3NF 4: 62 (1925). Tångludd. 1–2 cm hög, bildande täta tofsar. Ursing SvVäxt. Krypt. 492 (1949).
-MATTA. jfr matta, sbst.1 2 (a). Grå vågor frasa mot en svartnande tångmatta. Rosenius Himmelstr. 124 (1897, 1903).
-NÅL. zool. om art tillhörande familjen Syngnathidae, kantnålsfiskar; särsk. (o. i sht) om Entelurus aequoreus Lin., större havsnål; jfr -snälla. Stora Hafsnålen .. Synonymi: .. Sv. Tångnål, Hafsnål. Nilsson Fauna 4: 693 (1855). Tångnål, ibland benämning på kantnålar o. havsnålar. SvFiskelex. (1955).
-RAND. särsk. om rand l. remsa på strand, bestående av ilanddriven tång; jfr -sträng. Tångränderna vid stranden äro sotsvarta och en frän lukt stiger från dem. Janson Ön 6 (1908).
-REGION. jfr region 1. Tångsnärtan lefver af diverse evertebrerade djur, som träffas inom tångregionen, såsom blötdjur, kräftdjur (osv.). Lilljeborg Fisk. 1: 497 (1884).
-RUSKA. jfr ruska, sbst.2 2, o. -buske, -knippa. Här och där ligga små tångruskor, kvarlemnade af hafvet, olivbruna eller röda som lefradt blod. NordRevy 1895, s. 940. I brunalgsbältena växer .. (rödalgerna) oftast som ett lägre skikt under de skuggande tångruskorna. Selander LevLandsk. 128 (1955).
-RÄKA. i sht zool. om räkan Leander adspersus Ratke, östersjöräka; äv. om Leander squilla Lin., strandräka. SkrGbgJub. 19: 239 (1923). Tångräkor .. (dvs.) Leander adspersus o. Leander squilla. SvFiskelex. (1955).
-SKOG. jfr skog 2 a. Tångskogen .. vajade för den kalla bottenströmmen. Strindberg Hafsb. 39 (1890).
-SNIPA. zool. tångspigg; förr äv. om havsnål. Linné MusReg. XXVIII (1754; om havsnål). Stuxberg Fisk. 97 (1894; om tångspigg).
-SNÄLLA. zool. fisken Syngnathus typhle Lin. tillhörande familjen Syngnathidae, kantnålsfiskar; förr äv. om andra arter inom denna familj; jfr -nål. Scheutz NatH 154 (1843; om större kantnål). Den så kallade ”tångsnällan”, som är vanlig i våra haf från södra delarna af Bottniska viken till norra Bohuslän. LfF 1900, s. 72.
-SNÄRTA. zool. fisken Chirolophis ascanii Walb. tillhörande familjen Stichaeidae. Nilsson Fauna 4: 185 (1852). Tångsnärtan synes vara en nordisk fisk, som har en vidsträckt utbredning vid Norges kuster. Stuxberg Fisk. 286 (1894).
-SODA. (†) soda framställd av tångaska. Den s. k. Tångsodan .. som tillverkas vid Nordsjökusterne och är i högsta grad oren. Almström Handelsv. 160 (1845). Auerbach (1915).
-SPIGG. i sht zool. fisken Spinachia spinachia Lin. tillhörande familjen Gasterosteidae, spiggfiskar; jfr -snipa. SkandFisk. 21 (1837). I tångsnår lever tångspiggen. BokNat. Liv. 313 (1951).
-STRECK. (tillf.) tångsträng. Serner YussufKh. 37 (1916).
-STRÄNG. sträng (se sträng, sbst. 5) av tång, i sht på strand; jfr -bälte, -rand, -streck. Vågorna vräkte upp sanden på stränderna och lade den i vallar ofvanpå tångsträngarne. Strindberg SvÖ 2: 271 (1883). Fries Växtr. 269 (1884; i hav).
-TAK. tak täckt med tång. Några tjärade fiskarkojor med tångtak. Benedictsson Ber. 149 (1883).
-TÄCKT, p. adj. täckt med tång; särsk. om tak. Janzon Cat. 2: 8 (1891). Ett fähus uppfört av gråsten med tång instoppad mellan stenarna samt tångtäckt tak. Rig 1948, s. 151.
-TÄKT. jfr täkt 2. LdVBl. 1821, nr 18, s. 4. Vidare har systematisk tångtäkt bedrivits och bedrivs alltjämt utmed hela kuststräckan. Selander LevLandsk. 137 (1955).
-VALL. vall (delvis) bestående av ilanddriven tång; jfr -bank. Jorden ligger .. (i Falsterbo) för sig, och alla egarne bo och bygga tillsamman inom den åldriga tångvallen. Rosenius Himmelstr. 88 (1900, 1903). Tångvallarna som sköljs upp av havet. ICAKurir. 1988, nr 44, s. 20.
-VÄXT. tång(art); särsk. (i sht i pl.) om tångart tillhörande brunalgerna; äv. om växt som lever på ilanddriven tång. Fries Växtr. 269 (1884). Tångväxter, benämning på mera typiska brunalger .. Ofta .. liktydigt med tång. 2SvUppslB (1954). På tången gror enstaka mållor .. och ibland någon annan tångväxt. Selander LevLandsk. 144 (1955).
Spoiler title
Spoiler content