publicerad: 1962
RÄTTELSE rät3else2, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(rett- 1524—1729. rätt- 1527 osv. -else (-ll-) 1530 osv. -ilse 1524—1559)
Etymologi
[fsv. rättilse; jfr fd. rættilsæ (d. rettelse); vbalsbst. till RÄTTA, v.2 — Jfr EFTERRÄTTELSE, UNDERRÄTTELSE, UPPRÄTTELSE]
1) (†) motsv. RÄTTA, v.2 2: rättning (se d. o. 2); äv. i sådana uttr. som antaga rättelsen mittåt, inta rättning mittåt, taga rättelse å ngn, rätta sig på ngn (se RÄTTA, v.2 2 a). Vi antage .. rättelsen mittåt. KrigsmSH 1798, s. 179. Är posten dubbel, sker honnörsgöringen samtidigt af båda männen, och tages därvid rättelse å 1. mannen. TjReglArm. 1889, s. 32. Karlarna marschera med rättelse på de föregående. ExInf. 1895, s. 49.
2) (†) om förhållandet att ngn åter kommer på benen l. tillfrisknar efter sjukdom; jfr RÄTTA, v.2 3. Wår restitution och rättelsse uthur den swåre oss tillstötte olycka medh beenbråttet. Carl XI (1682) i HSH 5: 287.
3) (†) i uttr. låta ngt komma till rättelse igen, åter låta upprätta l. inrätta ngt; jfr RÄTTA, v.2 3, 7. (Domkapitlet önskar) att K. M. ville værdiges .. låte sådane sågqværne (som förut legat under domkyrkan) komme till rettelse igen. OxBr. 12: 317 (1613).
4) (†) om (åstadkommande av) tillstånd vari ngt rätteligen bör befinna sig, ordning; jfr RÄTTA, v.2 6. (Sjöfarten har fått ett sådant uppsving) at thet nu mehra behoff giörss then samma til bättre Redo och Rättelse medh nödige Ordningar at försee. Siöl. 1667, s. a 3 a; jfr 6. — särsk. i uttr. hålla riktighet och rättelse över ngt, hålla ordning på ngt; jfr RIKTIGHET 2 a. (Landssekreteraren o. landsbokhållaren) skola .. hålla öfwer alt godh richtigheet och rättelse genom Diarier och Registraturer efter Alphabetet. LReg. 334 (1687).
5) om handlingen att rätta (se RÄTTA, v.2 10, 11, 14) ngt l. ngn l. om förhållandet att ngt l. ngn rättas l. att ngn rättar (se RÄTTA, v.2 13) sig l. bättrar sig; rättande; korrigering; ändring (till det bättre); bättring; förbättring; äv. konkret(are), om ngt (enskild åtgärd o. d.) varigm ngt l. ngn rättas (se särsk. b, d). När nw Paulus .. fornam (korintiernas osämja), wille han gerna retta them, som the och stoorligha rettelse behöffde. OPetri 2: 506 (1535); jfr d. (Erik den helige) sökte .. arme villfarandhe menniskiors rettilse och eviga saligheet. LPetri Kr. 66 (1559). I det glada hopp, at .. snart få se rättelser och förbättringar i de fel och ofullkomligheter, som hittilsdags gjort detta Sällskap (dvs. Vitterhetsakademien) mindre verksamt och nyttigt, har jag (osv.). Kellgren (SVS) 4: 299 (1782). I rättelsen av de här anförda fel (inom skjutsväsendet), ligger väl egenteligen botemedlet. LBÄ 16 —17: 136 (1798). Jag anhåller om ändring och rättelse i detta utslag. Meurman (1847). (Förmyndaren) påstod, att, med rättelse af arfskiftet, ifrågavarande testamente måtte förklaras böra efter dess ordalydelse så förstås (osv.). 1NJA 1874, s. 1. Kronan pliktig nöja sig med bolagets erbjudna rättelse (i fråga om leverans av konserver). SvD(A) 1932, nr 316, s. 5 (rubrik). — särsk.
a) (†) i uttr. komma till rättelse, rätta sig, bättra sig, komma på rätt väg; äv. i uttr. komma l. föra ngn till rättelse, hjälpa ngn till rätta (se RÄTTA, sbst.2 4 c β) l. få ngn att bättra sig. OPetri 3: 269 (1530). Heerden, then sigh låter wårda om fåren, som fara wild, och wil komma them til rettelse igen. LPetri 2Post. 152 b (1555). Roman Holbg 27 (1746: föra .. til rättelse).
b) om handlingen att rätta felaktighet(er) i uttalande l. skriftlig framställning o. d.; äv. (o. numera nästan bl.) konkret, om uppgift l. uttryck o. d. som meddelas l. införes i stället för felaktighet, beriktigande; i fråga om skriftlig framställning stundom äv. med inbegrepp av överstrykningar o. d. varigm felaktighet markeras; jfr RÄTTA, v.2 10 b. Sahlstedt CritSaml. 354 (1759). At utgifva en ny uplaga af framledne Biskopens Rhyzelii Biscops-Chrönica, med rättelser, tilsatser och förbättringar. Wallquist EcclSaml. 5—8: 285 (1792). Rättelsen göres antingen öfver eller under det öfverstrukna. Smedman Kont. 3: 8 (1872). (Lärjungarna) förete sina temata till rättelse. Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXVIII (1875). Uppsatsen vimlar af rättelser. Sundén (1888). Rättelse i sjökort. SohlmanSjölex. (1955). jfr KORREKTUR-RÄTTELSE. särsk. (numera mindre br.) om retorisk figur som innebär att den talande (l. skrivande) i framställningen anger ett använt uttryck ss. icke fullt adekvat o. ersätter det med ett riktigare (o. starkare), ”(retorisk) självrättelse”; jfr RÄTTA, v.2 13 b. Enberg SvSpr. 389 (1836). Dalin (1854).
c) med bestämning bestående av gen. l. poss. pron. betecknande ngn som bringas att bättra sig (förr äv. ngt som rättas l. förbättras gm avlägsnande av fel l. avhjälpande av brister). Sådant arbete, som .. (Erik den helige) lät företaga medh Lagbokenes rättilse. LPetri Kr. 65 (1559). Landtmätaren äger förse sine Chartor med riktig Scala .. och med det Norrstrek, som Compassen wisar, jemte dess rättelse efter middags-linien. PH 5: 3378 (1752). (En övervakare) har att utöva tillsyn över den dömdes uppförande och att söka befordra vad som kan lända till hans rättelse. SFS 1937, s. 266.
d) övergående i bet.: uttalande l. påpekande o. d. varigm ngn rättas l. tillrättavisas, tillrättavisning, tillsägelse; stundom: kritik. Och haffve vij näst Gudz hjälp .. mhere ähnn udi otte och trättije åhr föreståett Sverigis rijke och så förhollet oss emoth thäss ihnbyggere, som vij medt Gudtz hiälp kunne stå tilsvars, edhers rättilsse förutenn. G1R 29: 40 (1559); jfr 6. Schroderus Os. 1: 176 (1635). Älskar du dig så mycket sielf, at du intet tål rättelser, för hvilka du borde tacka? Dalin Arg. 1: 99 (1733, 1754). IllSvOrdb. (1958).
e) [jfr d] i uttr. ta(ga) rättelse av ngn, efterkomma ngns tillrättavisningar, rätta sig efter ngn, ta(ga) rättelse (av ngt), rätta sig l. bättra sig (gm inflytande av ngt); förr äv. i uttr. ta(ga) sig rättelse efter ngt, rätta sig efter ngt; jfr 6 o. RÄTTA, v.2 9. At diechnar och wnge personer sigh vndertijden öffua medh spelande vthi Commedier och Tragedier, både på Latijn och Suensko, på thet at the som spela och the som skoda, måge taga ther aff wnderuisningh och rettelse. KOF 1: 347 (1575). Alt som talas och skrifves .. (i fråga om den nya bebyggelsens utformning i Sthm), sker för toma väggarne, och ingen tar sig rättelse derefter. Posten 1769, s. 753. Det gick väl .. (kaptenens) ära för när att ta rättelse av en .. backstugekäring. Martinson ArméHor. 111 (1942). De båda häktade hade nyligen varit i kontakt med rättvisan för brottsbravader, men inte tagit rättelse. LD 1957, nr 297, s. 7.
f) (med ålderdomlig prägel) övergående i 6, i uttr. ngn till rättelse, betecknande att ngt äger rum l. göres som får l. åsyftas få ngn att rätta sig l. bättra sig; äv. i uttr. göra l. få ngt sig till rättelse, göra resp. få ngt för att uppnå bättring l. bättra sig o. d. LPetri Kyrkiost. 45 b (1566). Then rätta Lagzens lära som kan bijta j syndesååret, menniskian til rättelse. OMartini Pred. D 4 a (1606). Hände tå, at någon wille, sigh till rättelse och tröst, inför sin lärare, sin Skrifftermål göra, .. må thet honom icke allenast wara effterlåtit, uthan (osv.). KOF II. 2: 57 (c. 1655). Grund och Berggren .. skulle sig till rättelse och de andra till varning erhålla pund. ÅbSvUndH 34: 91 (i handl. fr. 1848). jfr (†): Eder Nådt hafver här insendt thesse erlige och välbördige män, .. oss till en stor rättelse till att skicka fattige och rike lagh och rätt. RA I. 1: 449 (1545).
g) (†) i utvidgad anv., i uttr. bringa ngt till någon viss rättelse, bringa ngt till ett korrekt resultat, ange ngt korrekt; jfr 7. Naturens värkningar och rörelser följa i mycket sådana .. lagar, at i en oändeligen liten mån altigenom tiltaga eller aftaga, hvilket dock genom uträkning (medelst infinitesimalkalkyl) måste bringas til någon viss rättelse. Bergklint MSam. 1: 143 (1781).
Anm. till 5. I bet. 5 anträffas i följande språkprov formen reddelse, som sannol. är felaktigt för rettelse. Så hafver han ingen annorstädes kunnet beklaga sigh ähn inför E. Kongl. M:tt och där bedia och förmodha reddelse. AOxenstierna 5: 454 (1630).
6) om ngt som ngn rättar sig efter (l. har att l. kan rätta sig efter); rättesnöre (se d. o. 2); i sht om (ngt som tjänar ss.) norm l. förebild l. (väg)ledning för ngns handlande l. tänkande (t. ex. lag l. befallning l. föreskrift); äv. övergående i bet.: handlingen att rätta sig efter l. efterkomma l. åtlyda ngt, efterföljd, efterlevnad, åtlydnad; (numera bl. ngt ålderdomligt) i sådana uttr. som vara l. tjäna l. lända till rättelse för ngn l. ngn till (förr äv. för en) rättelse; jfr EFTERRÄTTELSE 1, 2 o. RÄTTA, v.2 9. Så haffuer gud forclarat sin wilia, på then Judeska almogan, at all folck j werldenne mågha ther aff haffua een rettilse. OPetri 4: 375 (1539). Lagen skal wara .. (domaren) för en Rättelse. Schroderus Waldt 78 (1616). At .. Kongl. May:tz af Trycket utgångne Skogsordning må almänt för närmaste lag och rättelse hållen och practicerat warda. Bergv. 1: 255 (1669). En allmen Rettelse i alle Trägårdzwärck är thenne, at man icke skal sättia, såå fröö, Kärnar, etc. i kall blåst och fuchtwäder. Risingh LandB 49 (1671). (Enköpings) mått och vikt tiente til rättelse för hela Fiädrundaland i Ledungs-utskylder. Dalin Hist. 2: 190 (1750). Ibland annat, som .. (i bokens inledning) föreskrifves til rättelse, finnes .. en erindran om ortographien. Posten 1769, s. 514. Snart finner man, att .. (en viss klippa som använts ss. ögonmärke), i stället att vara en rättelse, snarare kan liknas vid en förvillande lyktgubbe. Gosselman Col. 2: 55 (1828). Detta må lända alla dem det vederbör till rättelse. IllSvOrdb. 1298 (1958). — särsk. (†)
a) i uttr. rättelse om l. till ngt (jfr 7), föreskrift l. bestämmelse o. d. om ngt. Thetta capitlet (dvs. kap. 17 i stadslagens jordabalk) plägar wara en almenneligh regla och rettilse om thet som skeer j ens mans yttersta. OPetri 4: 330 (c. 1540). SvVapSÅ 1940—41, s. 17 (1717: till).
b) i uttr. ställa l. taga l. hava sig ngt till rättelse, ställa sig ngt till efterrättelse, rätta sig efter ngt. Alle thesse ofwanbem:te Puncter, wele Wij at oryggeligen hållas skole, och .. befalle alle them, som för Wår skuld wele och skole göra och låta, at the them ställe sigh til rättelse. Schmedeman Just. 286 (1649). Schück VittA 2: 135 (i handl. fr. 1673: taga). NoraskogArk. 4: 313 (1719: haft). PH 5: 2994 (1750: ställa). Meurman (1847: taga).
7) (†) upplysning, underrättelse, uppgift; redogörelse, besked; redovisning; stundom övergående i bet.: kännedom l. kunskap l. övertygelse; särsk. i uttr. rättelse om l. av l. på l. till ngt (jfr 6 a), upplysning osv. om ngt; äv. i uttr. komma till l. i rättelse om l. på ngt, få upplysning o. d. om l. komma till klarhet om l. komma underfund med ngt; jfr EFTERRÄTTELSE 3 o. RÄTTA, v.2 12. G1R 1: 193 (1524). Troon är .. en wiss rettilse till thet som icke synes. Ebr. 11: 1 (NT 1526). Dhå komme vij aldrug i någen rättelse um vår och rijcksens ränthe. G1R 20: 95 (1549). Ath vij aldrig kunne komme till någenn god rättilse eller förclaring opå thänn deel osz borde vette. Därs. 28: 456 (1558). Hertigen hade gjort sin Relation och rättelse på alla saker honom hade varit i befallning gifne. HSH 12: 110 (1599). At få rättelse på Miölkens beskaffenhet. VetAH 1746, s. 77. Oftast hade jag (under mina jaktutflykter) ingen annan rättelse af karavanens belägenhet, än det molnlika dam den uppväckte. Gosselman Sjöm. 1: 105 (1839).
8) om behandling av brott l. tvist inför domstol l. rättsvårdande myndighet; numera bl. (i sht jur.) övergående i 5, med tanke på förhållandet att brottslig person bringas att bättra sig l. att fel l. missbruk o. d. avskaffas (o. att den som lidit skada får gottgörelse) till följd av sådan behandling inför rätta; förr äv. konkretare, om dom; jfr RÄTTA, v.2 15. Häradzhöfdingen (må) icke .. få slutha Tinget för än alle parter, som dom och rättelse sökia, äre rätteligen afhulpne. Stiernman Riksd. 1546 (1668). Denne Stånd-Rätt, som kunde genast döma och verkställa sina rättelser. Schönberg Bref 1: 301 (1778). Alla lagbrott böra komma under så skyndesam rättelse, som möjlig är. LBÄ 33—35: 8 (1800). (Ålderman är skyldig att) vid Bergs-Tinget till laga rättelse anmäla Smeds felaktiga förhållande. Hammarsmedsordn. 1823, s. 4. Lifländska adelns utskickade (hade) begärt (företräde), för att hos konungen beklaga sig öfver och äska rättelse uti de brott mot gällande lagar, .. som under reduktionens täckmantel öfvergått Lifland. Crusenstolpe Tess. 2: 97 (1847). Lagstiftarens månhet om, att den, som lidit orätt .. på bekvämaste sätt vinner rättelse eller ersättning. Kallenberg CivPr. 400 (1918).
(1) -DIVISION. (†) om division (se d. o. 6 b α) efter vilken övriga i eskader ingående divisioner intaga rättning. KrigVAH 1854, s. 84. —
-FORM. särsk. (†) till 6, i pl., om fastställda former (se form I 4) som man (vid en förrättning o. d.) har att rätta sig efter. LPetri Kyrkiost. 17 a (1566: rettelse formor). —
(5) -FÖRSÖK. försök att åstadkomma rättelse; särsk. till 5 b: försök att göra rättelse(r). NysvSt. 1924, s. 145. —
-FÖRTECKNING. förteckning över rättelser; stundom: lista med rättade tryckfel. Atterbom (1838) i 3SAH LV. 2: 81. HT 1951, s. 9. —
-KORT, n. (i fackspr.) vid sjöfartsstyrelsens sjökartebyrå (tidigare sjökartevärket): sjökort på vilket under årets lopp införas o. numreras de rättelser som skola offentliggöras. TSjöv. 1905, s. 320. —
(5) -MEDEL. medel varigm rättelse åstadkommes l. medel använt för att åstadkomma rättelse, korrektiv. IllSvH 5: 261 (1879). IllSvOrdb. (1955). —
(5, 5 b) -MÄTNING. (numera bl. tillf.) mätning i syfte att rätta fel (på ägokarta o. d.). SPF 1835, s. 91. Cannelin (1939). —
-PUNKT.
1) (†) till 1: utgångspunkt för rättning; jfr rättnings-punkt. KrigVAH 1806, s. 185. Divisions- och plutons-chefsfartygen äro i allmänhet liniens rättelsepunkter, då ingen viss pluton dertill blifvit bestämd. Därs. 1854, s. 84.
2) (†) till 6: riktpunkt (se d. o. 2). Tagen odödligheten såsom en rättelse-punkt för eder kosa. Lehnberg Pred. 2: 32 (c. 1800).
3) (numera föga br.) till 6: punkt som tjänar till utgångspunkt vid mätning l. utstakning o. dyl. l. till kontroll vid kartläggning o. d.; fixpunkt. JernkA 1851, s. 391. Den så kallade normalhöjdpunkten .. bildar utgångs- och rättelsepunkt för hela precisionsafvägningen. KrigVAH 1887, s. 98. LbTopogr. 60 (1907). —
(5) -TABELL. särsk. sjöt. om tabell använd vid ortsbestämning för att med hänsyn till himmelspolens värkliga läge korrigera de värden som erhållits gm mätning av polstjärnans höjd med sextant l. annat vinkelinstrument. 2NF 19: 638 (1913). —
-TECKEN. om tecken l. förkortning o. d. som användes vid rättning av skriftlig övning l. skriftligt prov. Rättelsetecknet sfl (dvs. satsfläta). PedT 1947, s. 13. —
(5) -VIS, adv. (mera tillf.) i form av l. ss. en rättelse. Cannelin (1904). Rättelsevis meddelas att detta skedde år 1923. AllsvSaml. 1929, nr 1, s. 5. Östergren (1937).
Spoiler title
Spoiler content