publicerad: 1939
LAPP lap4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (RP 8: 734 (1641) osv.) ((†) -er G1R 20: 112 (1549), InventHuseby 10/3 1606).
Ordformer
(lap 1654—c. 1820. lapp 1587 osv.)
Etymologi
[fsv. lapper, motsv. d. lap; möjl. lånat från mnt.; av ett germ. lappa-, besläktat med ett germ. lappan-, föreliggande i fsax. lappo, mnt. lappe, holl. lap, fht. lappa, mht. lappe, t. lappen, feng. læppa, eng. lap; besläktat med nor. dial., nyisl. lapa, nor. dial. lava, isl. lafa (jfr LAV, sbst.1), hänga slappt ned, samt med LÄPP]
1) mindre stycke av tyg; ofta om avrivet l. avklippt stycke, särsk. om stycke av slitet l. kasserat klädesplagg o. d. Helsingius V 1 b (1587). Hwad äro the swarta fuhla lappar them .. (somliga kvinnor) flicka i ansichtet, annat, än the wilja mestra Gud. Swedberg Dödst. 53 (1711). Under Tältet blef man varse en ganska stor myckenhet lappar af tyg. Fréville Söderh. 1: 179 (1776). Linda en lapp om fingret. Hammar (1936). — jfr BECK-, BESTICKNINGS-, BROK-, DISK-, DOCK-, FET-, FLANELLS-, FÖRSTÄRKNINGS-, GNID-, GRYT-, LINNE-, LÄRFTS-, MUSCH-, MUSLINS-, PLÅSTER-, SEGEL-, SILKES-, TAFTS-, TALG-, TYG-LAPP m. fl. — särsk.
a) (mindre) tygstycke användt l. avsett att användas till lagning (l. förstärkning) av ngt (i sht klädesplagg o. d.); jfr BOT 5. Then lappen tienar bäst på kläden, som modren haffuer satt. SvOrds. C 4 b (1604). Ingen .. sätter en lapp af nytt kläde på en gammal klädning. Luk. 5: 36 (öv. 1776; äv. i Bib. 1917; NT 1526: ena boot; Bib. 1541: en klwt). Kellgren 2: 137 (1791). Hellström Malmros 227 (1931). — jfr FLICK-LAPP. — särsk. bildl., med anslutning till Luk. 5: 36 (se ovan). Stjernkors hade intet förtroende för nya lappar på gammalt kläde. Topelius Vint. I. 2: 72 (1867, 1880).
b) (numera föga br.) i pl.: trasor, lumpor; förr äv. om trasor ss. vävnads- l. stoppningsmaterial o. d. Thenn Messesärkinn af blått saijenn ähr al i lapper sönnder. InventHuseby 10/3 1606. Serenius EngÅkerm. 181 (1727). 2 st(ycken) .. (huvudkuddar) med lappar uti. BoupptRasbo 1771. Sylwan Ryor 58 (1934). — jfr TRAS-LAPP.
c) (i sht förr) jäg. om jaktlapp. RP 8: 734 (1641). Svederus Jagt 109 (1831). — jfr DUK-, JAG-, JAKT-, VARG-LAPP.
d) om mindre stycke tyg användt l. avpassat att användas ss. del av l. prydnad på klädesplagg o. d. BoupptSthm 1683, s. 6 b (1680). Then, som setter en rö lapp, eller en bandros bak på rocken, och wil ther med wisa sig fram för alla. Swedberg Schibb. 158 (1716). Din hvita lapp, din sida kolt, / Och denna långa svarta slöja / Ditt grymma val omsider röja! Leopold 2: 231 (1780, 1815; om prästkragen). — jfr ARM-, AXEL-, BRÖST-, DREGEL-, FOT-, HAK-, NACK-, ÄRM-, ÖR-LAPP m. fl.
e) (†) om mindre stycke tyg som blivit över av ett klädesstycke o. d.; jfr STUV. 1 lap grön kledhe. BoupptSthm 26/7 1654. Därs. 6/8 1669.
f) (i sjömansspr., vard.) oeg., om segel. Säfström Banquer. Ii 4 a (1754). Lundström Sjöfr. 52 (1929).
2) i utvidgad anv. av 1, om litet (o. tunt) stycke av annat ämne än tyg. Genom att kautschuken (som skall rengöras) många gånger får passera valsverket blir .. (den) sönderdelad i så tunna lappar, att qvarblifna orenligheter sedermera lätt kunna bortskaffas. TT 1877, s. 42. — (†) En Lapp af ett gammalt steen Käril. Rålamb 14: 21 (1690). — jfr SKINN-, SÄMSK-, SÄMSKSKINNS-LAPP. — särsk.
a) litet stycke papper; ofta om litet pappersblad innehållande ett (kortare) skriftligt meddelande o. d. Jag skref för några få timmar sedan en liten lapp. HC12H 2: 126 (1711). Til utrönande af Electricitetens slag, nytjar jag två runda lappar af slätt gullpapper. VetAH 1763, s. 325. En med fraktur satt fyrsidig ”lapp” i kvartformat. SvD(B) 1927, nr 180, s. 4 (om liten tidning). — jfr ADRESS-, AVI-, BREV-, DEVIS-, EXCERPT-, FRAKTGODS-, FUSK-, KATALOG-, KLISTER-, NUMMER-, PAPPERS-, VOTERINGS-, VÄXT-LAPP. — särsk.
β) (vard.) om pänningsedel; numera i sht ss. senare led i ssgr. Björn FörfYngl. 43 (1792). — jfr FEMTIO-, HUNDRA-, TUSEN-LAPP.
γ) (vard.) om spelkort; numera i sht ss. senare led i ssgr. Leopold 2: 468 (1802, 1815). Tavaststjerna Patriot 149 (1896). — jfr KORT-LAPP.
δ) (vard.) i uttr. lapp på luckan, om vid teaters o. d. biljettlucka anbragt anslag tillkännagivande att samtliga platser till en viss föreställning äro utsålda. AB 1889, nr 275, s. 3. Det blef lapp på luckan, så att när publiken vid vanlig tid infann sig, den måste återvända. Ramsay Barnaår 7: 167 (1906). GHT 1934, nr 34 A, s. 11.
ε) boktr. om pappersbitar som före tryckningens början anbringas på tryckformen för att trycket skall bliva likformigt l., vid illustrationstryck, för att de mörkare o. ljusare tonvärdena skola komma till sin rätt. NordBoktrK 1906, s. 179.
c) om litet o. tunt stycke metall; numera i sht i anslutning till 1 a. 1 .. Messingzkittell medh 3. lappar på. BoupptSthm 16/9 1670. jfr 1 a. Warg 573 (1755). — jfr BLY-, PLÅT-LAPP. — särsk. (†) metall. vid smältning erhållet stycke av råkoppar l. annan metall; särsk. om sådant stycke som var mindre än de stycken som i allm. erhöllos vid smältningen. G1R 20: 112 (1549). Rinman 2: 6 (1789). jfr KOPPAR-, RÅKOPPAR-LAPP.
d) (vard.) oeg.: mindre jordområde, jordbit, jordstycke; i sht om jordområde som är uppodlat l. lämpligt för odling: litet stycke åker- l. ängsjord; i sht ss. senare led i ssgr. Palmblad Norige 54 (1846). Svenson-Graner Regnb. 19 (1914). — jfr JORD-, POTATISLANDS-, RÅG-, SVEDJE-, ÅKER-, ÄNGS-LAPP.
3) från ngt föremål utskjutande l. framskjutande l. nedhängande del, flik, spets; tand, tagg. VetAH 1762, s. 233 (på regulatoraxeln i spindelur). (Bokollonet) uppskjutes af rotgrodden öfver jorden, fröbladen tillväxa och afskjuta skalet, hvarefter de utveckla sig till 2:ne breda, halfrunda lappar, som ofvanpå äro gröna och under hvita. Ström Skogsh. 44 (1830). Säden, som faller på plattformen, föres af den tandade lappen (som finnes i periferien av en rund roterande skiva på en viss skördemaskin), för hvarje hvarf skifvan går ikring, bort derifrån. TT 1874, s. 162. SvUppslB 28: 1166 (1936; på regulatoraxeln i spindelur). — särsk.
a) (†) bärgv. på vattenhjulshammare: trästycke som fästes på lyftarmarnas övre sida o. omedelbart värkar på hammarskaftet; jfr BRUSK, sbst.2 1. Rinman 1: 324 (1788).
b) (†) zool. om hud- l. köttflik. (Naturens herre) har satt i stjärten på Bläckfisken .. en lapp, med hvilken han kan hoppa up öfver vatnet. Linné MusReg. XVIII (1754). De svin, som äro långbenta .. och hafva 2 nedhängande lappar under halsen, äro de bästa. Wåhlin LbLandth. 26 (1804). — jfr BRING-, BRÖST-, DRÖG-, HAK-, HUD-, KIND-, KÖTT-, ÖR-LAPP m. fl.
c) [efter motsv. anv. i eng.] tekn. vid hopfogning av plåtar o. d. gm nitning l. vällning: (den) del av den ena plåten osv. som överskjuter den andra; i ssgr (se LAPP-SKARV, -VÄLLD nedan).
Ssgr (jfr ssgrna under LAPPA. Anm. Vissa av här nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till LAPPA, t. ex. LAPP-KNIV, -SKOMAKARE, -SKRÄDDARE, -VÄRK): A: (2 a) LAPP-BOKFÖRING. handel. bokföring vid vilken de enskilda posterna utskrivas på lösa lappar. Sillén BokförMet. 1: 11 (1915). —
-BUNT. särsk. (förr) jäg. till 1 c: bunt av jaktlappar med därtill hörande lina. Greiff Jagt 19 (1821). Dalin (1853). —
(1 b, e) -DOCKA, r. l. f. docka (se DOCKA, sbst.1 2 a) tillvärkad av tyglappar o. d. Topelius Vint. II. 1: 21 (1850, 1881). Topelius Sommarsjö 1: 60 (1897). —
(3) -HJUL. bärgv. vattenhjul vars skovlar äro fästa utanpå en enda mycket tjock hjulring. Rinman 2: 6 (1789). JernkA 1836, s. 228. —
(2 a ε) -KNIV, sbst.2 (sbst.1 se under LAPP, sbst.1). [jfr anm. ovan] boktr. kniv använd vid utskärning av lappar vid upplappning av tryckform. Elge BoktrK 89 (1915). —
(1 b, e) -KORG. (lapp- 1667 osv. lappe- 1673) (i sht förr) för förvaring av tyglappar. BoupptSthm 23/6 1667. SvSlöjdFT 1905, s. 18. —
(1 c) -LINA. (i sht förr) jäg. lina på vilken jaktlappar äro fästa. Greiff Jagt 21 (1821). Hahr HbJäg. 217 (1866). —
(1 b, e) -MATTA, r. l. f. förfärdigad av hopvävda l. hopsydda tyglappar; trasmatta. DA 1824, nr 94, Bih. s. 4. RedNordM 1924, s. 20. —
(1) -MOSAIK. (föga br.) handarb. arbete bestående av hopsydda, olika färgade tyglappar. Berg Handarb. 126 (1874). Rig 1921, s. 28. —
-SAK. (lapp- 1680—1897. lappe- 1635) (†) bildl., om värdelös l. obetydlig sak l. angelägenhet; jfr LAPP, sbst.3 1, 1 a, b. Schroderus Os. 1: 552 (1635). Brask Pufendorf Hist. 442 (1680). —
-SALVA, sbst. o. v., se d. o. —
(3 c) -SKARV. tekn. i fråga om nitning: skarv utförd så att den ena plåtkanten ligger över den andra, överlappsskarv. TT 1898, M. s. 127. Lundberg Lok. 33 (1902). —
-SKOMAKARE~0200. [jfr anm. ovan] skomakare som arbetar med reparation av skodon, skoflickare; jfr LAPP, sbst.3 1 a. Weste 1970 (1807). Hök MajGrann. 176 (1929). —
(1 a) -SKRÄDDARE. [jfr anm. ovan] skräddare som arbetar med lagning av kläder. Lind (1749; under alt-gewänder). Hammar (1936). —
(2) -TALS, adv. (lapp- 1857—1862. lappe- 1655) (†) styckvis, i små stycken l. delar. RP 16: 56 (1655). Våren har ännu ej isarna smält, / Lapptals de komma från Bottniska viken. Sehlstedt 2: 176 (1857, 1862). —
(1 b, e) -TASKA. (lapp- 1678—c. 1845. lappa- 1659) (†)
2) bildl., ss. förklenande benämning på kvinna. Knöppel Blindeb. 49 (1746). Runeberg ESkr. 2: 9 (c. 1845). —
(1 c) -TYG. (förr) jäg. = JAKT-TYG 1. Jäg. 1897, 2: 232 (1803). Hahr HbJäg. 217 (1866). SvUppslB 14: 281 (1933). —
(1 e) -TÄCKE. (lapp- c. 1755 osv. lappa- 1914) hopsytt av tyglappar. Schultze Ordb. 2689 (c. 1755). Wrangel FornTid. 27 (1926). särsk. bildl. Fjällheden .. var ett veritabelt lapptäcke af olika växtsamhällen. BotN 1902, s. 245. —
(2) -VIS, n. (†) i uttr. i lappvis, i små delar, i småposter. I hafuen betalt migh pening(a)r sedhan 1649 i Lappwijss. VDAkt. 1658, nr 183. —
(3 c) -VÄLLD, p. adj. tekn. Tuberna (i lokomotiven) äro sedan år 1900 heldragna af mjukt stål. .. Dessförinnan utfördes de lappvällda. SJ 3: 46 (1906). —
(1, 2) -VÄRK, n. (lapp- 1610 osv. lappe- 1598—1666) [jfr anm. ovan] eg. om ngt som består av lappar l. är sammansatt av lappar; ngt som består av olikartade delar; ofta övergående i bet.: fuskvärk, klåparbete; äv.: kompilation; förr äv.: onyttig l. värdelös sak; äv. bildl. RA I. 4: 526 (1598). (Brändöborna göra allt för att försumma visitationerna o.) synas sålunda hålla visitations wärcket för itt lappewärck eller onödigt tingh. Murenius AV 592 (1666). Det (vore) rätt så godt att hafva ett på goda grunder bygdt förslag hvilande som ett lappverk. Liljecrona RiksdKul. 277 (1840). Som lappverk te sig (från bärgets topp) de glest liggande åkrarna. LbFolksk. 155 (1890). GHT 1936, nr 13, s. 8.
B (†): LAPPA-TASKA, -TÄCKE, se A.
C (†): LAPPE-BREV. bildl.: brev av oklart l. förvirrat innehåll; jfr LAPP, sbst.3 1, 2. Schroderus Os. 1: 471 (1635). —
(3 b) -KALDUN. (-kal(l)un) hos idisslare: bladmage. HdlCollMed. 11/11 1745. PhysSH 231 (1786; fr. Skåne). —
-KORG, -SAK, se A. —
-TALS, -VÄRK, se A.
Avledn.: LAPPAKTIG, adj. (†) lik ett lappvärk; särsk. bildl., övergående i bet.: ofullkomlig, dålig, slarvig; jfr LAPP, sbst.3 1, 2. NAv. 5/7 1656, Underr. s. 2. Schultze Ordb. 2690 (c. 1755). —
LAPPESK, adj.1 (adj.2 se under LAPSK). (†) lik ett lappvärk; särsk. bildl., övergående i bet.: förvirrad, oredig; jfr LAPP, sbst.3 1, 2. Clementis vpdichtade Breeff, til Jacobum Herrans Broder inneholler monge lappeske Saker. Schroderus Os. 1: 85 (1635). —
LAPPIG, förr äv. LAPPOT, adj. (-ig 1651 osv. -og 1670—1741. -ug 1711. -ot(t) c. 1635—1729. -ut 1687—1737)
1) (numera föga br.) motsv. LAPP, sbst.3 1 a, om klädesplagg o. d.: lagad gm påsättning av lapp l. lappar; äv. med anslutning till LAPP, sbst.3 1 b: trasig, söndrig. SvForns. 1: 324. Schroderus Dict. 179 (c. 1635). Huru ock tiggaren vänder en lappig råck, kan han aldrig gömma alla lapparne. Eneman Resa 2: 31 (1712). Östergren (1931; mindre vanl.). särsk.
a) (†) i utvidgad anv., om föremål av annat ämne än tyg: lagad gm påsättning av lapp(ar); jfr LAPP, sbst.3 2. G(am)l(a) Lapputa Grytor. BoupptSthm 5/3 1687.
b) (†) i utvidgad anv., om person: som bär trasiga l. lappade kläder. Lappig och trasig som en tiggare. Adlerbeth FörslSAOB (1798).
c) bildl.; äv. övergående i bet.: bestående av olikartade delar; ofullständig, ofullkomlig; förvirrad, oredig; jfr LAPP, sbst.3 1, 2. När jag hinner till Upsala, skall du få se, att våra prosasaker skola bli mindre lappiga. BrefNSkolH 132 (1810). Det stundom storartade och mönstergilla, stundom ynkligt modlösa och lappiga reformarbetet. Steffen EnglVärldsm. 139 (1898).
2) (föga br.) motsv. LAPP, sbst.3 3: uppdelad i flikar, flikig. Djupbergarternas (pyroxener) äro lappiga, oregelbundna, ofta utgörande den sista, i mellanrummen mellan förut utkristalliserade mineral utskilda magmaresten. 2NF 22: 675 (1915).
Spoiler title
Spoiler content