publicerad: 1964
SALSER salse4r l. (i bet. a numera alltid) SALTSER saltse4r (saltzér Schroderus Dict. 121 (c. 1635), sa`ltser Weste; i vers — ∪ BrölBesw. 283 (c. 1670), Bellman (BellmS) 5: 65 (1783)) l. SALTSIR saltsi4r, förr äv. SALTSERE, n. (VaruhusR 1541, Cannelin (1939)) ((†) r. l. m. Bouppt. 1706); best. -et; pl. = (VaruhusR 1541, Cannelin (1939)) ((†) -er GripshR 1595, s. 150; -s HovförtärSthm 1688 A, s. 1376 (: Salsiers)).
Ordformer
(sals- (salls-, salss-, salsz-) 1548—1950 (: salsertyp). salsch- 1568. salts- (saltss-, salt(s)z-, salz-) 1538—1939. -er (-eer) 1541—1950 (: salsertyp). -ere (-eere) 1538—1628. -ier 1643—1689. -ir 1736—1902. -är (-äär) 1652—1816. -öre 1541)
Etymologi
[fsv. salser, saltser, (mindre) fat l. skål, sv. dial. saltser, saltsir, salser, saltkar; jfr nor. dial. saltsære, saltkar; av mlt. salsēr, salzēr, salsīr, salzīr; jfr t. salsier, i ä. t. äv. salzierchen, eng. saucer, fr. saucière, it. salsiera, span. salsera; av senlat. salsarium, till lat. salsus (se SALSA); formerna på salt- bero på anslutning till SALT, sbst.]
(utom i a numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) (mindre) skål l. fat hörande till bordsservis; särsk. om sådan skål osv. för inläggningar (t. ex. gurka, rödbetor) l. sylt l. sallad l. för ättika l. ”doppa” l. för kryddor o. d.; saladiär. VarRerV 26 (1538). Saltzere medt foot. G1R 18: 716 (1547). På steekar warda vpsatte i Saltzer Doppkrydder, Salat, rättikia, pepparrooth, och insyltat frucht. Schroderus Comenius 566 (1639). Merendels sättes ock ättika i et saltser på bordet, at den, som så wil, kan taga däraf, och slå på sin grönkål. Kalm Resa 3: 90 (1761). Vår vackra värdinna, .. kom nu in och neg .., ställde fram en kall hjerpe med ett saltser rödbetor, en kräm och några ansjovis. Bellman SSkr. 3: 11 (1781). Än syns en parmersan, som på sit saltzer hvälfver. Dens. (BellmS) 5: 65 (1783). Karlson StåtVard. 508 (1945). — jfr SALT-, SILVER-, STEN-, TENN-SALSER. — särsk.
a) saltkar; utom ngn gg i skildring av ä. förh. numera bl. (föga br.) bygdemålsfärgat i vissa trakter av Sv. samt i Finl. Wallenius Proj. F 7 b (1682). (Sv.) Saltzer, (eng.) Salt-seller. Serenius (1741). Saltser, .. Ett litet Käril, hwarpå salt lägges, och framsättes på bordet. Schultze Ordb. 3978 (c. 1755). Bergroth FinlSv. 309 (1917). Cannelin (1939).
b) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) tefat, kaffefat. Sahlstedt (1773). Inom 6 minuter syntes alla, hvar och en med sin (kaffe-)kopp och rykande saltser i handen, sitta med nedhukande hufvuden. Bellman SkrNS 2: 371 (1782). Dähnert (1784). jfr: Saltser .. sades fordom för Thefat. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-FORM; pl. -ar. form (se d. o. II 1) för gjutning av ”salser” av tenn. Löfgren TenngjH I. 2: 243 (i handl. fr. 1653). —
-TYP. typ som är utmärkande för l. påminner om ”salser”. Ett stekfat av äldre salsertyp. Löfgren TenngjH I. 3: 290 (1950).
Spoiler title
Spoiler content