SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1964  
SAMMAN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 586 f.):
(2 a, c) SAMMAN-LÄKA, v., o. -LÄKAS, v. dep.; -ning. [fsv. saman läkia]
I. intr. o. dep.; numera företrädesvis i p. pf. o. ss. vbalsbst.
1) om sår(öppning), avbrutet ben l. annan skadad kroppsdel: gm en läkningsprocess växa igen l. läkas resp. växa ihop l. återställas i sitt friska, oskadda tillstånd. Meyerson SerafimInstr. 42 (i handl. fr. 1761: sammanläkningen). Denna svårighet att, få en öppning på en pulsåder sammanläkt härrör hufvudsakligen deraf, att (osv.). Lovén Anv. 3 (1838). Åstadkomma sammanläkning av den brutna armen eller benet. Landsm. 1907, s. 93. särsk. (tillf.) i p. pf., om ärr: som bildats vid läkning av ett sår. Acrel Chir. 117 (1759).
2) geol. om bergsspricka, söndersprucket berg, stenskärvor, stenblock o. d.: gm en naturlig (fysisk) process fyllas l. ”gro” igen resp. sammankittas l. smälta samman l. dyl. Rothstein Byggn. 60 (1856). TurÅ 1914, s. 400.
II. (numera bl. tillf.) tr.: komma (sår, avbrutet ben l. avbruten lem o. d.) att läka(s) ihop; äv. bildl.; i eg. anv. företrädesvis med saksubj., särsk. betecknande naturen. J som viljen känna och bota Fäderneslandets refvor; som åstunden at sammanläka våra svidande sår och skador, låten (osv.). Fischerström Tal 97 (1769). Således sammanläker Naturen sjelf ett afbrutit ben. Alm(Sthm) 1819, s. 39. SPF 1827, s. 182 (i bild).
(2 a, b, c, 8) -LÄMPA, v. (†) passa samman (olika föremål l. delar av ngt); äv. oeg. l. bildl. Bureus Suml. 73 (c. 1600). At skiära til en klädning för ett dera kiönet, och sammanlämpa des delar, til en behagelig .. prydnad, .. är en skickelighet, som ingen machine kan åstadkomma. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 10 (1753). 2VittAH 2: 187 (1787, 1791; bildl.).
(2 a, c, d) -LÄNKA, -ning. förena (föremål l. personer) fast med varandra med kedja (kedjor) l. länk(ar), sammankedja. Adlerbeth Æn. 118 (1804). Flyktingarna sammanlänkades två och två. NF 3: 763 (1879). Bomstängsel bestå af väl förankrade grofva och sammanlänkade stockar. 2NF 27: 592 (1918). Sammanlänkade korpar bevakar förråden. Lundkvist Spegel 66 (1953). särsk.
a) (i sht i vitter stil) sammansätta l. hopsmida (en kedja) av länkar; utom tillf. bl. i bild. Det Väsende, hvars kärlek sammanlänkat denna lysande kedja (av stjärnor på himlen). Lantingshausen Young 2: 155 (1790). Så bevisets kedja sammanlänkas. Jensen BöhmDiktn. 164 (1894).
b) (i sht i vitter stil) oeg. l. bildl., med person- l. saksubj.: binda samman l. på annat sätt fysiskt l. materiellt förena (föremål l. personer) på ett sätt som liknar det sätt varpå länkarna i en kedja äro fästa vid varandra (i en sammanhängande rad l. en sammanhängande, fast förbindelse o. d.); åstadkomma resp. utgöra en fast förbindelse mellan l. till ett sammanhängande helt förena (byggnader, naturföremål, samhällen, järnvägslinjer); fast förena, sammanbinda; ofta i pass. utan tanke på någon agent. Under det at desse kulors fart under passagen förbi Solen sagtades, sammanlänkades flere af dem, 3, 6 till 8 stycken i en rad, förenade liksom kedjekulor med et smalt och rakt skaft. VetAH 1808, s. 216. Konung Oskar II har å högfjällen sammanlänkat två af de mellanriksbanor, hvilka .. förbinda Bottenhafvet med de ständigt isfria kusterna vid Västerhafvet. SJ 2: 13 (1906). Dessa små, smala, sammanlänkade öar. SvNat. 1917, s. 47. Kanalerna genom de långfarten spärrande näsen vid Suez och Panama hava sammanlänkat från varandra vända kontinenter. Frosterus Jord. 14 (1930). Jag kände en våldsam ryckning i min högra hand, som (vid seansen) var sammanlänkad (dvs. i ett grepp förenad) med monsieur Janos. Ashton-Wolfe OndTjusn. 201 (1931). särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning, betecknande en ledad förening. (Sv.) Sammanlänckning .. (lat.) Articulatio. Linc. Ssss 1 a (1640).
c) (i sht i vitter stil) bildl., i fråga om en förening som icke är av fysiskt l. materiellt slag (jfr b): förena (olika företeelser) till en sammanhängande kedja l. rad l. ett sammanhängande helt; med ”band” av något slag binda (personer) vid varandra; sammanbinda, sammankoppla; förknippa; äv. med saksubj., särsk. betecknande ngt som utgör en förbindelselänk. Rosenstein 1: 101 (1787). Natur-ordningen — hvad är den? Ett uttryck af nödvändighetens lag, i kraft af hvilken alt är sammanlänkadt genom orsaker och verkningar i en kädja, som förlorar sig i det oändliga. LBÄ 36—38: 15 (1800). Vid det tidskifte, som omärkligt sammanlänkar barndomen med ynglingaåldern, anlände han till Göteborg. Valerius 2: 225 (1837). Stackars Betty! du är dömd att bli min hustru, — och jag skulle bli din man; nej, .. vi äro för goda att låta sammanlänka oss efter uträkning af någon annan än oss sjelfve. Wetterbergh Penning. 127 (1847). Är dess (dvs. den sv. flottans) öde väl / Ej sammanlänkadt med vårt hemlands öden? Oscar II I. 1: InlSång (1858, 1885). Nyplatonismen är .. ett försök att sammanlänka alla tankens föregående ansträngningar till ett stort system. Rydberg KultFörel. 3: 108 (1886). Björck HeidenstSek. 263 (1946). särsk.
α) (numera bl. tillf.) fläta samman (rim). (Assar Lindeblad) besitter en stor förmåga af rimmens sammanlänkning. Frey 1843, s. 194.
β) refl.
α') (numera knappast br.) om personer l. personifikationer: förena sig, mötas; sluta sig samman. Sig himmelen och jorden sammanlänka (för en person under barndomstiden), / Hvarann tilltala och hvarann förstå. Phosph. 1811, s. 459. Finnes väl någon af de härstädes församlade, som ej lifligt erinrar sig detta fredliga triumftåg (dvs. en resa som K. XIV J. företog genom Sverige o. Norge), der tusentals medborgare sammanlänkade sig till En man. Lagerbjelke i 2SAH 15: 51 (1832).
β') (†) om resonemang l. tankegång: bilda en sammanhängande tankekedja l. dyl. Falska resonementer, som .. oupphörligt sammanlänka sig. Leopold 6: 280 (1797). Tankegången, som afbröts i operaförstugan, började åter sammanlänka sig. Sparre Sjökad. 203 (1850).
-LÄSA, v.1, se -låsa.
-LÄSA, v.2, -ning. (samman- 17531906. tillsamman- 1825) (numera föga br.)
1) till 1 a, 4, 7: om elever: läsa l. undervisas gemensamt l. i samma skola, samundervisas. Schultze Ordb. 2545 (c. 1755). Genom .. sammanläsningen på ett lärorum lättas för läraren öfversigten af det hela. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 66. LärovKomBet. 1884—85, 1: Reserv. s. 108.
2) till 1 b γ, 2 d: skaffa sig kunskap l. besked om (ngt) gm läsning av olika framställningar. Allt hvad jag i den nu utkomna delen af historien sagt om Götarikes naturliga beskaffenhet är tillsammanläst, tillhopafrågadt. Geijer I. 3: 78 (1825).
3) till 2 a, b, c.
a) vid läsning förena (bokstavstecken) till ljudkomplex (stavelser, ord), läsa (se läsa, v.3 1 a); äv. abs. Mödrarne pläga merendels sielfva lära sina barn, at känna bokstäfverna, och at sammanläsa. Kryger BrefFruNN 26 (1753). Min afbildning är icke mycket skiljaktig från Bugges i afseende på de enskilda runmynderna, dock i några fall väsentlig, men desto mera skiljaktig är min mening om runornas sammanläsning. Sander Run. 23 (1898).
b) läsa (intill varandra stående bokstäver) så att ett sammanhängande, ss. en enhet uppfattat ljudkomplex bildas; sammandraga (två vokaler) till en stavelse (gm syneresis). Man lärer wäl twifla om i med andra sielflydningar .. uti en stafwelse sammanläsit eller sagt, borde anses som en twelydning; men (osv.). Hof Skrifs. 86 (1753). Klint (1906).
-LÄTA, se -låta.
-LÖDA, -ning. [fsv. saman lödha]
1) till 2 a: förena l. hopfoga (olika föremål l. delar av ett föremål) gm lödning l. (oeg.) på ett sätt som påminner om lödning; hoplöda; äv. bildl.; äv. med saksubj.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om bildning som uppkommer gm sådan förening. (Lat.) Ferruminatio .. (sv.) Sammanlödning. Linc. Hh 1 a (1640). BoupptSthm 11/10 1658. Tvänne tunna skifvor af silfver och platina sammanlödas med guld. NF 2: 1094 (1878). Vid bukhinneinflammation, resp. inflammation i hjärtsäcken eller någon af lungsäckarna, bildas sammanlödningar mellan mot hvarandra liggande delar af den beklädande hinnan. 2NF 1: 162 (1903). Den oändliga solidaritet, som sammanlöder oss alla. Roos Son 124 (1904). Midt i den forna kraterringen (bildades) en ny utbrottshärd .., hvars lavor .. slutligen sammanlödde de olika öarna till ett helt, det nuvarande Heimaey. Klinckowström BlVulk. 2: 127 (1911).
2) (†) till 2 d, i pass.: skapas l. bildas l. uppkomma gm förening av olika beståndsdelar l. ämnen. Ther fins Meteora (dvs. atmosfäriska kroppar) som hastigt sammanlödas / Af tiock och tunner Sky. Spegel GW 68 (1685).
-LÖPA, v., -ning. (samman- 1541 osv. tillsamman- 16401674. tillsammans- 1745, 1755) [fsv. saman löpa]
1) till 1 b.
a) (numera bl. ngn gg i vitter stil) till 1 b γ, om levande varelser: springande l. (allmännare) hastigt (o. utan ordning) samlas på en plats (i stor mängd), strömma till, flockas, skockas; äv. med subj. betecknande skara o. d. Schroderus Os. III. 1: 250 (1635). Imedlertid församlades til Jesum ännu mera folk, som sammanlupo hopetals. Bælter JesuH 5: 353 (1759). AQuennerstedt (1901) i KKD 1: XXXVIII (: sammanlupna följe).
b) (†) om levande varelser: springa l. gå varandra till mötes; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning, om viss tur i kontradans. Walcke MbDansk. 13 (1782).
c) (†) till 1 b γ, om blod: stocka sig. För Contusioner med förstockad blod. .. Lägg .. (i vin kokad vallörtsrot o. violrot) på et kläde och slå det om; så fördelar sig den sammanlupne bloden. Bruno Gumm. 34 (1762).
2) till 2 a, b, c, om (mer l. mindre konkreta) föremål l. ämnen.
a) (numera bl. ngn gg i vitter stil) om föremål, partiklar, (massa av något) ämne o. d.: gm förflyttning l. någon fysisk process samlas o. därvid bilda en anhopning l. viss formation l. förenas l. flyta l. smälta samman till ett sammanhängande helt l. en sammanhängande massa l. en klump l. flock l. klumpar o. d.; förr äv.: bildas därigm att olika element samla l. förena sig på ett sådant sätt; äv. mer l. mindre oeg., t. ex. om ljud; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om den gm sådan samling osv. bildade flocken l. klumpen l. massan o. d.; jfr b slutet. Iagh .. haffuer fått köttz skapnat, tiyo månadher longt j blodh, samman lupen, aff manz sädh. Vish. 7: 2 (Bib. 1541). Mineralerne, som aff Jorden födhas och sammanlöpa. Forsius Min. 13 (c. 1613). At hela den skapade konstige Werlden efter Epicuri wilfarelse wore en afföde af en hoper slumpe-wijs sammanlupne fasta Grand eller atomer. Triewald Bij 44 (1728). Vid skärstens vändrostning händer och at verket sammanlöper uti stora rusor, eller Sulur. Rinman 2: 903 (1789). Har ni sett qvicksilfret sammanlöpa? EP 1792, nr 29, s. 2. (På brandplatsen vid Gamla Uppsala har man) funnit .. sammanlöpningar af kol, murbruksstycken, slagg med gull och silfver. Atterbom Minnest. 1: 116 (1847). Somliga vokalförbindelser kunna .. vara välljudande, t. ex. ia och åa, särskildt då vokalerna ej äro så närbesläktade, att de under snabbt uttal sammanlöpa. Svahn LbMuntlFöredr. 40 (1903).
b) om olika föremål (särsk. vägar, banor, linjer, trådar o. d.) med avs. på deras (ut)sträckning l. utbredning l. om vattendrag med avs. på deras lopp: ha sådan sträckning resp. utbredning l. sådant lopp att de förenas l. äro förenade i en viss punkt l. i en viss del av sin (ut)sträckning resp. utbredning l. sitt lopp, sammanträffa, mötas; flyta l. gå l. falla samman; hoplöpa; stundom: korsa varandra; äv. om områden: gränsa intill varandra, stöta samman. Tempeus Messenius 125 (1612; om gator). Här (dvs. vid Dnjeprs nedre lopp) som så mångahanda ostyrigt folckz Landskaper tilsammanlöpa. Widekindi KrijgH 429 (1671). Saone, hvilken .. sammanlöper med Rhone. Björnståhl Resa 1: 119 (1770). Bergklint MSam. 1: 273 (1781; om linjer). Norrut utgå två vägar .., som sammanlöpa vid Lohärads kyrka. TurHb. 28: 59 (1922). Alla maktens trådar sammanlöpte i guvernörens hand. Furuhjelm Männ. 173 (1932). särsk. med bestämning (inledd av prep. i) som anger det föremål l. den formation som bildas vid förenandet av de olika föremålen l. ngt som de ha gemensamt l. varmed de sluta; jfr a. Rökkanaler, hvilka sammanlöpa i en gemensam skorsten. TT 1872, s. 111. Frisen skall framställa en serie bilder ur operor och skådespel och sammanlöpa i en dominerande, krönt sköld med konungens namnschiffer. Därs. 1897, Byggn. s. 6. (Ångström o.) Lundmark Världsrymd. 2: 164 (1927).
3) (i sht i vitter stil) i bildl. anv. av (1 o.) 2, om olika företeelser l. element: samlas l. mötas (på en plats, i en punkt), hopa sig; stöta samman; sammanstråla; bli till l. vara ett; sammanfalla. Sylvius Mornay 654 (1674). Af tama Svinet finnas hos oss flera racer, hvilka dock merendels så sammanlöpa, att det är svårt att åtskilja dem. Nilsson Fauna 1: 452 (1847). En half världsdels intressen sammanlupo (vid mitten av 1600-talet) vid stränderna af (Östersjön). SvH 5: 508 (1906). särsk.
a) (†) i uttr. sammanlöpa till ngt, samverka till ngt l. dyl. The Förståndige hafwa thet i acht tagit, at til then store Seglationen vthi Holland månge ting sammanlöpa, som (osv.). Brask Pufendorf Hist. 282 (1680).
b) (†) i uttr. sammanlöpa i ngt, utveckla sig l. leda till ngt l. dyl. CFDahlgren 5: 95 (1833).
4) (†) till 2 b, c, om föremål o. d.: draga ihop sig o. d.
a) i uttr. sammanlupna ögon, hopdragna l. kisande ögon. Den lilla muntra något vårdslösa mannen med sammanlupna plirande ögon. Bremer Brev 1: 331 (1835).
b) om sår: gm läkningsprocess dragas samman o. bilda sårskorpa l. ärr l. dyl. At Såret til itt Ärr icke sammanlöper. Schroderus Os. 2: 382 (1635; i bild). Geisler Fägnet. C 1 a (1709; i bild).
5) (†) till 2 c, om flytande l. gasformigt ämne: övergå till en fastare resp. tätare konsistens, stelna o. bilda tjock(are) massa l. (små klumpar av) ett fast ämne resp. komprimeras l. tätna o. d. Forsius Phys. 133 (1611). Denna underjordiska värman hindrar ock tillika, at icke alla vegetabiliernes vätskor af kölden coaguleras eller sammanlöpa. Wallerius Åkerbr. 81 (1761, 1778). särsk.
a) om mjölk: skära sig, ysta sig, löpna. Linc. (1640; under coagulo; i två ord). Grotenfelt Mejerih. 29 (1886).
b) om blod: koagulera, stelna till en klump l. klumpar, levra sig; äv. med subj. betecknande klump(ar) l. dyl. som bildas därigm att blod koagulerar. Widegren 564 (1788). Blodåderblodet .. löper .. snart samman, men lemnar en större mängd wattenagtig wätska (än pulsåderblodet) omkring den sammanlupna klumpen eller blodkakan. Lovén Anv. 3 (1838).
c) om vatten (l. smältande snö): frysa till is; tillfrysa; äv. om is: bildas gm tillfrysning, lägga sig. KKD 5: 320 (1712; om smältande snö). Gustaf (Vasa) .. hade, då han skulle gå öfwer en is, som nys war samman lupen, så när med sit lif, förspilt Swea Rikets wälfärd. Celsius G1 1: 82 (1746). Weste FörslSAOB (c. 1815). jfr: Fryys watnet icke allenest af winterköldens kraft, wthan ther måste ochså nogon Iordz beblandelse komma till, som mykit hielper till att sammanlöpa. Forsius Phys. 132 (1611; möjl. att uppfatta ss. tr.).
d) om dimma: tätna l. dyl. Forsius Phys. 132 (1611).
(2 c) -LÖPNA, -ing. [fsv. saman löpna] (numera bl. tillf.) om flytande ämne: övergå till en fastare konsistens, stelna, koagulera, levra sig; särsk. om (produkt av) mjölk: skära sig, ysta sig, löpna. LfF 1853, s. 339 (om äggvita i blod). Wid beredning af ost sammanlöpnar ostämnet och waszlan afskiljes. Alm(Sthm) 1872, s. 36. Så snart mjölken sammanlöpnat, rör man den kraftigt med ostgrepen tills den är tunn och hvit som en välling. LAHT 1909, s. 286. NSjöberg (1915) hos Ekeblad Bref 2: 431.
(1 b, 2 c) -MAKA, v.1, -ning. (numera bl. tillf.) gm makande föra l. fösa ihop l. blanda (olika föremål o. d.). Rinman Jernförädl. 275 (1772). Svedelius Koln. 53 (1872).
(2 c) -MAKA, v.2 (†) para ihop l. dyl. UrFinlH 632 (1767).
-MALA, -ning. [fsv. saman mala]
1) till 1 a, 2 c, d, 7.
a) låta (olika slag av spannmål l. andra ämnen) undergå malning tillsammans, varvid de blandas till en mer l. mindre homogen massa; gm sådan malning framställa (mjöl, foder o. d.). Læstadius 2Journ. 256 (1833). Av aspbark och enebär sammanmaldes ett kraftfoder åt boskapen. Landsm. 1911, s. 726. särsk. (†) i p. pf. i oeg. l. överförd anv., i uttr. sammanmalt ärt- och rågbröd, bröd bakat av mjöl av ärter o. råg som malts samman. Kalm VgBah. 56 (1746).
b) mala säd till (mjöl) utan att sikta bort kli o. d., sammala; äv. bildl.; nästan bl. dels i p. pf., motsatt: siktad, ”fin” (i denna anv. stundom substantiviskt, i n. sg., om det sammalda mjölet), dels ss. vbalsbst. -ning. BoupptSthm 1674, s. 57 a (1672). En slutkonst utan smak ger sammanmaldt för skrädt. Bergklint Vitt. 31 (1772). Malning utan siktning får namn af sammanmalning. Nyblæus Pharm. 47 (1846). Det sammanmalda vetemjölet (Grahammjöl). Högstedt HembBröd 17 (1917).
2) (†) till 3 b: krossa gm malning, mala sönder l. dyl. (Mjölnarhustrun) störtades mellan stenarna — och sammanmaldes. Almqvist Hind. 187 (1833).
(2 c) -MASSA, v. (†) samla l. hopa i en stor mängd l. i massor; äv. refl.: samla sig i en stor mängd l. i massor, hopa sig. De i dalarne sammanmassade trupperne. Hazelius Förel. 437 (1839). Rytteriet bringar genom låtsade anfall infanteriet att sammanmassa sig. KrigVAT 1854, s. 162. KrigVAH 1887, s. 30.
(2 a, d) -MURA, -ning. hopfoga l. förena gm murning; bygga (ngt) gm att på så sätt hopfoga olika byggnadselement; särsk. i uttr. sammanmura ngt med ngt, mura fast ngt vid ngt; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Bergman GotlVisby 28 (1858). En yta af vårdslöst sammanmurade tegelstenar. Heidenstam End. 175 (1889). Ett talltrastbo .. som är stadigt sammanmuradt af lera. Ericson Fågelkås. 2: 126 (1907). En krona av vax fästes upptill (på kyrkklockan), inbakades i lera och blev sålunda sammanmurad med själva klockformen. Åmark SvMedeltKyrkklock. 16 (1960).
(2 c) -MÄNGA, -ning. (samman- 16061900. tillsamman- 16401713) [fsv. saman mängia] (numera bl. ngn gg i vitter stil, arkaiserande) blanda ihop (olika ämnen l. föremål), blanda; förr äv. om eld o. d.: komma (olika ämnen) att sammansmälta l. förenas till en homogen massa. Att eldzens wärme sammanmänger .. gull, sölf, kopar, tehn och bly, men icke watn, eller steen medh them. Forsius Phys. 58 (1611). Någre göra ett miukt plåster af Galbanskåda, Myrrha, lijtet Mercurio Dulci, med waxolja tilsammanmängdt. Lindestolpe Frans. 78 (1713). Arrhenius Jordbr. 1: 98 (1859). särsk. oeg. l. bildl.; äv.: röra ihop; äv. med bibet. av l. närmande sig bet.: förväxla. Wil man nw .. (Kristi båda naturers) åtskildnat behålla, måtte man och theres werkan icke samman mengia. Carl IX Swar D 1 b (1606). Företalet till Edda, der Bibliska Historien, Romerska Mythologien och den Trojanska Fabeln på ett vidunderligt sätt sammanmängas. Geijer Häfd. 228 (1825). Rudin i 3SAH 15: 272 (1900). särsk. α) (†) i p. pf., om rum; motsatt: åtskild. Hwilket rum (dvs. de saligas hemvist) är icke sammanmängdt: Vthan ganska wijdt åthskildt ifrån the fördömdas förfärlighe rum och wilkor. Phrygius HimLif. 64 (1615). β) (†) i p. pf., om sekt: vars lära utgör en blandning l. ett mischmasch av olika religiösa föreställningar. Schroderus Os. 1: 498 (1635).
(9) -MÄTLIG. (†) jämförbar, kommensurabel. Biberg 2: 375 (c. 1820).
(1 b γ) -MÖLA, v. -ade. [senare ssgsleden av oklart urspr.; jfr dels sv. dial. mola ihop, snåla ihop, till mola (med kakuminalt l), arbeta flitigt o. ivrigt m. m., sannol. samhörigt med nor. dial. myrja, gnida, skrapa, arbeta ivrigt, o. mörja, v.1, dels sv. dial. möla ihop (pengar), skrapa ihop o. gömma (pengar), till möla, gräva ner, döda, etymol. identiskt med mörda] (†) samla l. skrapa ihop l. förvärva (ngt) l. dyl. Då han för fåfängt ränn och släp, / För sammanmölat mull och skräp, / Tör see med ånger och förtret / En långer, långer evighet. Geisler Vitt. 388 (1714).
(1 b, 2 c) -MÖTE. (†) konjunktion (se d. o. 2). Lindestolpe Frans. 18 (1713).
(2 a, d) -NAGLA, -ing. [fsv. saman näghla] (numera bl. tillf.) hopfoga l. förena (olika föremål l. delar av ett föremål) med (stora) spikar l. nitar, nagla fast (olika föremål osv.) vid varandra; tillverka (ngt) gm hopfogning av olika element på ett sådant sätt. Linc. (1640; under configo). Stora, runda och vida pannor, af tjocka järnplåtar sammannaglade. Rinman 1: 763 (1788). Sammannaglade bjelkar. 2VittAH 20: 83 (1849, 1852). Klint (1906).
(2 a, d) -NAJA, -ning. sjöt. förena (olika föremål l. delar av ngt) gm najning; tillverka l. åstadkomma (ngt) gm att förena olika föremål gm najning. Platen Glascock 1: 242 (1836). Frick o. Trolle 115 (1872).
(2 a, d) -NITA, -ning. hopfoga l. förena (olika föremål l. delar av ngt) gm nitning l. med nitar, nita ihop; åstadkomma l. tillverka (ngt) gm hopfogning av olika föremål gm nitning; äv. bildl.; äv. med saksubj. Frey 1847, s. 521. Sorgen sammannitar hjertan. Reuter VBer. 1: 450 (1882). Skarvning av järn må ske (bl. a.) genom .. sammannitning. Bildmark Entrepr. 73 (1921).
(1 a, 4) -NJUTA. (†) tillsammans l. gemensamt njuta av (ngt). TRudeen Vitt. 225 (1689).
(2 c) -NYSTA, v., -ning. göra ett nystan l. en nystliknande anhopning l. härva av (ngt), nysta ihop; äv. oeg. l. bildl.; äv. refl.; företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i sg. l. pl., om (grupp av) varelser l. föremål: sammanslingrad(e) till en nystliknande hop l. härva, hopgyttrad(e) o. d. Linc. (1640; under conglomero). Effter ock Skräppstenarne intet annat äre, än sammannystade ådror och körtlar, så swulna the äfwen offta högt up. Lindestolpe Frans. 47 (1713). Om hösten samla sig huggormarne i jordhålor eller stenrösen och ligga, sammannystade, i dwala öfwer wintern. Hartman Naturk. 215 (1836). Dessa unga två, / Som .. Gå bland dimmor, som sig sammannysta / Och förtätas till en här af moln. Wirsén NDikt. 289 (1880). Janson Abr. 341 (1901; i p. pf., om hopgyttrad mängd av ryttare).
(1 a, 2 b, 8) -NÖTA, -ning. nöta mot varandra; äv. med särskild tanke på att de föremål som nötas mot varandra därigm komma att avpassas efter varandra; äv. bildl., om personer; nästan bl. dels i pass., dels ss. vbalsbst. -ande o. -ning. Somlige mena at nya Wagnar gå tungt, för det Axolen och Hiul-Nafwen intet äro samman-nötte. Triewald Förel. 1: 284 (1735). Hvem ser då intet, huru de kantiga stenflisor genom et stadigt sammannötande blifvit rund ock slät klappur. VetAH 1743, s. 34. Först under den sammannötning .. som egde rum mellan de nyinkomne och de äldre invånarne, begynte man bygga öfver detta svalg mellan folken och odlingarna. Hildebrand FörhistF 55 (1873).
(2 a, c) -OKA, -ning. förena l. hopkoppla med ok; äv. oeg. l. bildl.: förena l. hopkoppla (särsk. parvis). De sammanokade fålar. Phosph. 1812, s. 19. Den äktenskapliga sammanokningen. (Cavallin o.) Lysander 43 (1854). PedT 1894, s. 123 (med avs. på bjälkar). Man kunde .. ibland (vid betesgång till skydd mot rovdjur) sammanoka ett får med en större hund. Kulturen 1937, s. 96.
(1 b, 2 c) -ORDNA, -ing. (numera bl. tillf.) ordna (olika ting) så att de komma samman; föra samman (särsk. till en systematisk enhet l. samhöriga grupper o. d.); koordinera; sammanställa o. d.; äv. refl., med saksubj.; jfr sam-ordna. Tiderus GrLat. 36 (1626). Matthæus .. har wetat sinnrikt sammanordna det beslägtade. Melin JesuL 2: 260 (1843). Att det lilla såväl som det stora (i romanen Ivanhoe) sammanordnar sig till ett organiskt helt. Hwasser VSkr. 2: 264 (c. 1850).
(2 c) -ORMAD, p. adj. (tillf.) i pl., om personer: ormlikt hopslingrade. Fröding NyttGam. 75 (1897).
-PACKA, v., -ning. (samman- 1730 osv. tillsammans- 18301846)
1) (numera bl. tillf.) till 2 c, i anv. motsv. packa, v.1 1: packa (olika föremål) tillsammans i en packning; packa ihop, packa. Dähnert 215 (1746). En dag såg jag honom .. sammanpacka sina saker. — Hvarthän? frågade jag. — Jag flyttar åter till staden. Palmblad Nov. 2: 236 (1819, 1841). SFS 1911, nr 110, s. 51.
2) till 2 b, c, 3, i anv. motsv. packa, v.1 2: packa (olika föremål l. beståndsdelar av ngt) tätare intill varandra; packa (ett ämne) så att det blir mera kompakt; pressa l. trycka ihop (ngt); komma (ngt) att sjunka l. pressas samman, packa ihop; äv. med saksubj.; äv. refl., med saksubj. Wallerius Tank. 135 (1776). Jordvallen (kring lägret), som händelsevis på ett ställe var mindre sammanpackad, ramlade genom de ofvanståendes tyngd ned i grafven. Kolmodin Liv. 3: 255 (1832). Är sanden våt, så sammanpackar den sig. Rothstein Byggn. 172 (1856). särsk.
a) (i fackspr., numera knappast br.) komprimera l. sammandraga (kropp, fast ämne); komprimera l. kondensera l. förtäta (gas). Tiselius Vätter 2: 54 (1730). Om luften sammanpackas uti ett käril med vatn uti, och (osv.). Duræus Naturk. 92 (1759). Man vet at den (dvs. kölden) sammanpackar kroppar. Retzius Pharm. 4 (1769). Många tro .. (kometens kärna) bestå af blotta sammanpackade dunster. Hartman Naturk. 20 (1836). ÖoL (1852).
b) (mera tillf.) oeg., i p. pf., om växtform: hoptryckt, hoppressad o. d. Rosenius Himmelstr. 182 (1898, 1903).
c) mer l. mindre bildl.: pressa l. tränga samman (personer l. djur l. föremål, t. ex. byggnader, l. mängd av personer osv.) till en tät(are) anhopning l. på ett (mera) begränsat utrymme o. d. Lagerbring 1Hist. 1: 206 (1769). På .. (nordsjöbankarna) sammanpacka sig fiskarna i så otroligt stora maszor, att de fått namn af fiskberg. Ekström AfhFiska 33 (1845). Ingen båt kunde röras mellan de trångt sammanpackade farkosterna. Topelius Fält. 2: 187 (1856). Det rika, sammanpackade City och .. det rymliga Westend. Dens. 24: 307 (1862). Då så mycket folk i min embetsbroders lokal var sammanpackadt, är det naturligt (osv.). Svanberg RedLefn. 654 (1882). Lagergren Minn. 9: 208 (1888, 1930).
Avledn. (till -packa 2): sammanpackbarhet, r. l. f. (i fackspr.) egenskapen l. förhållandet att vara möjligt att pressa l. packa samman (så l. så mycket). LAHT 1911, s. 155.
(2 a) -PAPPA, v. (†) klistra ihop (sidor i en bok). Täubel Boktr. 1: 42 (1823).
(2 c) -PARA, -else (†, Lind 1: 1207 (1749)), -ing (numera mindre br., Schroderus Dict. 77 (c. 1635), Budk- (Brage) 1923, s. 119), -ning. (samman- 1579 osv. tillsamman- 16401755)
1) sammanföra l. förena (två varelser l. föremål) till ett par, para ihop, para (se d. o. 1); äv. (mera tillf.) med saksubj.; äv. refl.: bilda par. Basunen gier liudh, / All Helgon sigh sammanpara (vid festen i himmeln). Sydow Godafton 135 (i handl. fr. c. 1650). Lucius Volumnius .. (blev) tillika med Appius Claudius vald till Konsul, hvilka äfven under ett föregående Konsulat varit sammanparade. Kolmodin Liv. 3: 279 (1832). Man (har) inom våra nordligaste lappmarker funnit ena formen (av gråsiskor) sammanparad med den ena eller andra av de övriga. Rosenius SvFågl. 2: 42 (1921); jfr slutet. särsk. (numera bl. tillf.) om förening av två personer till ett äkta par; äv. i sådana uttr. som sammanpara hjärtan l. sinnen. PolitVis. 187 (1579; refl.). The (dvs. vissa beskäftiga kvinnor) giöra handtwärck af at sammanpara folk. Kolmodin QvSp. 1: 324 (1732). Nej, aldrig bör en Präst twå hjertan sammanpara, / .. At bindas fast wid En, det är förmycket wåga. Dalin Vitt. II. 4: 25 (1739). När lika upsåt, lika lag, / Twå lika sinnen sammanpara, / Hwad kan, mot deras sällhet, swara? Nordenflycht QT 1746—47, s. 78. Wälmenta Tankar Yttrade Då Post Contralleuren .. Carl Sahlsteen Sammanparades med Sara Lovisa Stagnelius. (1770; broschyrtitel). Lidman Blodsarv 287 (i handl. fr. 1872). särsk. (†) refl., i uttr. sammanpara sig väl, passa väl samman ss. äkta makar. Envallsson Arrest. 22 (1799).
2) i fråga om den kroppsliga föreningen vid könsakten: para (se d. o. 2); utom tillf. bl. med avs. på djur. Enholm Anm. 1: 9 (1753). Man bör .. icke sammanpara hingstar och ston af mycket olika kroppsbyggnad. Tidén Bosk. 3 (1841). Vi kunna icke på försök sammanpara människor. Beckman VardLog. 135 (1935).
3) (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl., med avs. på två (ngn gg flera) föremål l. element l. varelser l. företeelser: sammanfoga, hopkoppla, förena, förknippa, förbinda; äv. refl.; jfr para 3, 4. Schroderus Dict. 77 (c. 1635); möjl. till 1. En Deijlig skapad Kropp med wishet samman-parad. Brenner Dikt. 2: 24 (1684). Gudh som kropp och siäl har sammanparat. Runius (SVS) 1: 90 (c. 1710). (Jag vill vistas) Där Lind och Biörk sig sammanpara, / Och fläta hop et skuggrikt bo. SvMerc. 1764, s. 566. Ordspråket: När Paddan kommer til välde, vet hon ej återhälle; som är rätt energique, för orden Padda och Vett skul, som aldrig kunna sammanparas. Björnståhl Resa 1: 380 (1772). Vi kunna tänka oss elementerna af vår jord såsom först sammanparade uti andra förhållanden. JernkA 1832, Bih. s. 10. En religiöst-traditionell sammanparing af föreskrifter för gudakyrkan och föreskrifter för landtbruk. Atterbom PoesH 2: 108 (1848). Ur .. (det fyrkantiga huset) uppstod genom sammanparing av två särskilda byggnader, som ställdes mot varandra med gavelsvalarna, den s. k. parstugan. Budk(Brage) 1923, s. 119. särsk.
a) (†) refl., om person, i uttr. sammanpara sig med ngn, förena sig med ngn. Giör nu snart en ända / Och stilla nådelig / Förderfwet, at wi wända / Osz måge up til tig, / Och med tin änglaskara, / När jorden ända får, / I frögd osz sammanpara / Hos tig, o Fader wår. Österling Lärospr. 151 (1724).
b) betecknande förenandet av två (ngn gg flera) olika egenskaper l. tillstånd o. d.; jfr para 4. Lucidor (SVS) 318 (1673). Tro och hopp sig sammanpara. Bellman 6: 55 (1787). Lät jämt din omsorg vara / At ro med nytta sammanpara. Lenngren (SVS) 2: 81 (1793). Strindbergs humor .. (är) så godt som alltid .. sammanparad med hans satir. Lamm i 3SAH 50: 417 (1940). särsk.
α) (†) i uttr. sammanpara att vara (olika ting), på en gång vara (olika ting). De (dvs. de andra vindarna) ej förstå, som du (dvs. havsvinden), att sammanpara, / Att vara spänstig och dock vara vek. Börjesson E14Son 75 (1847).
β) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., i uttr. (vissa) egenskapers sammanparning, förening av (vissa) egenskaper. Då dessa (nu nämnda) egenskapers sammanparning .. sällan träffas hos en enda individ, är (osv.). Crusenstolpe 1720 83 (1837).
c) (†) blanda (ljud av olika slag); jfr d α. Ther hördes Nächtergal, samt Steglis, Trast och Stara / Vthi hwart enda trää sin röst så sammanpara / Medh Echos hola liud, at ther war en Concert. Spegel ÖPar. 16 (1705).
d) (†) refl., om handlingar l. ljud av olika slag l. olika företeelser o. d.
α) blanda sig med varandra; jfr c. Skratt och snyftningar sig sammanpara. Topelius Ljung 170 (1876, 1889).
β) i uttr. sammanpara sig (så l. så), höra (så l. så) ihop, passa (så l. så) samman. Så illa löjet sig med gråt wil sammanpara, / .. Så står i ächtenskap en gammal mot en vng. Kolmodin QvSp. 1: 477 (1732).
γ) i uttr. sammanpara sig att göra ngt, om olika företeelser: förena sig l. ”sammansvärja sig” l. dyl. att göra ngt; jfr para 3 e. Försåt med våld sig sammanpara, / At bryta Ärans egen stam. Nordenflycht (SVS) 3: 6 (1759). Min heder, mitt ord, testamentet, allt sammanparar sig att göra det för mig omöjligt (att bryta förlovningen). Carlén Repr. 508 (1839).
4) (†) ställa bredvid varandra, sammanställa; jämföra; äv. närmande sig bet.: jämställa; jfr para 5. Plutarchus menar jag sammanparar dessa bägge hiältar (dvs. Alexander o. Caesar). Wallenberg (SVS) 2: 104 (1764). Mjöd och vin sammanparas (i de fornnordiska sagorna). 2VittAH 13: 27 (1821).
-PASSA, -ning.
1) tr., till 2 a, b, c, d, 8: anbringa (olika föremål l. delar) så att de passa till varandra o. foga ihop dem, passa ihop; gm hoppassning o. sammansättning av olika delar tillverka l. åstadkomma (ngt); äv. bildl. Aken Eldsl. 47 (1797). (Fabriken) gick således som ett väl sammanpassadt urverk. Wetterbergh Penning. 526 (1847). Att sammanpassa bitarne af (det sönderslagna) fatet. Palmær Eldbr. 198 (1848; uppl. 1886). Moberg Rid 281 (1941; bildl.). särsk. (†) i p. pf.: vars delar passa väl till varandra, fint sammansatt; sammansatt av olika ämnen l. element i viss (riktig) proportion l. dyl. Man har bygt stora skepp: Machinen (dvs. fartyget) är blifwen mer sammanpassad och öfningen förökt. Dalin Montesquieu 29 (1755). Aldenstund nu luften och atmospheren äro til vegetation så nödvändige, som af det anförda skönjes, kan man lätteligen deraf sluta, at växterne, när alt det öfriga är sammanpassadt, så mycket lättare gro, när de (osv.). Wallerius Åkerbr. 104 (1761, 1778).
2) (numera mindre br.) intr., till 8: passa ihop, passa till varandra; äv. bildl. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Honans) äggläggnings-organ (hos vissa parasitsteklar) består af trenne sammanpassande borst, af hvilka det medlersta, som är finast, inneslutes af de båda yttre. VetAH 1820, s. 129. Fritz Reuter, den tyska kälkborgarhumorns godmodiga författare, .. (hade för sin villa) i hela Tyskland väl knappast kunnat välja en punkt, som mindre sammanpassade med hans författareskap än just denna (dvs. en romantisk plats nära Wartburg). Heidenstam Col 152 (1888).
(1 b) -PLATS. [sannol. ombildning av ett samne-plats l. dyl., med anslutning till samman] (†) samlingsplats. VRP 1699, s. 446. Gadelius Tro 2: 46 (i handl. fr. 1704).
(1 b γ) -PLOCK. ngt sammanplockat; ngt som utgör resultatet av sammanplockning (o. sammansmältning) av olika föremål o. d.; hopplock; äv. bildl. Söderberg 10: 261 (1904, 1921; bildl.). KyrkohÅ 1925, s. 17 (bildl.).
(1 b γ) -PLOCKA, -ning. (samman- 1619 osv. tillsamman- 1635. tillsammans- 1680) gm plockande samla (olika föremål o. d.), plocka ihop; åstadkomma l. åvägabringa (ngt) gm att plocka ihop (o. sätta samman) olika föremål, särsk. föremål från olika håll o. d.; äv. oeg. l. bildl. (se särsk. a, b, c). Bullernæsius Lögn. 328 (1619; bildl.). (Önskvärt vore) att någre hrr studiosi .. (i Skåne) beordrades wid sommartiden, att sammanplocka the örter the finna kunna. OCelsius (1730) hos Fürst Stobæus 78. Nyblom Hum. 195 (1874). särsk.
a) (numera bl. tillf.) oeg., med avs. på (ett kollektiv av) personer. 2VittAH 17: 263 (i handl. fr. 1631). (Danskarna ha) sammanskrapat til deras besättningar Skomakare, Skräddare och Bönder, och alt hwad som kunde sammanplåckas. ALewenhaupt (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 302. Så länge en konselj skall sammanplockas på det sättet, som hittills skett .. möta alltid stora svårigheter att få den kompletterad. Liljecrona RiksdKul. 237 (1840).
b) bildl., med avs. på (material till) skrift l. framställning. Lind 1: 1901 (1749). 28/3. .. Temligen kry hela dagen, kunde jag sammanplocka siffrorna till den nyligen anbefalda statistiska redogörelsen öfver kommunens fattigvård. Johansson Dagb. 1: 108 (1875). Det märkliga företalet .. till Fauna Svecica, ej sammanplockat från olika håll utan .. skrivet helt av Linné själv. KyrkohÅ 1925, s. 15.
c) (†) bildl.: lära sig (ngt) gm att samla kunskaper från olika håll. Innan .. (de studerande) så mycken Latin vtaff Cornelio Nepote och Curtio sammanplåcka, at the ett Blad Latin perfect förstå. Brask Pufendorf Hist. Föret. 3 a (1680).
(2 a) -PLOGA. (numera knappast br.) sammanfoga (plankor) med fjäder o. not (gm spontning). VDAkt. 1757, nr 523.
(2 d) -PLOTTRA. (numera föga br.) klottra l. knåpa ihop (skrift). Nordenflycht (SVS) 3: 119 (1756). Choræus Bref 113 (1802).
(1 b γ) -PLUNDRA. (numera bl. tillf.) gm plundring samla l. förvärva (skatter, rikedomar) från olika håll. Atterbom Minn. 602 (1819). CVAStrandberg 3: 147 (1868).
(1 a, 4) -PLÄGA. (†) i uttr. sammanplägat råd med ngn, rådslag med ngn. KKD 6: 290 (1720).
(1 a, 4) -PLÄGNING. (†) förbindelse l. underhandlingar l. dyl. 2RA 3: 647 (1734).
-PLÖJA, -ning.
1) (†) till 2 a, = -ploga. Ett tak af sammanplögda bräder. VDAkt. 1705, nr 121. VetAH 1818, s. 53.
2) lant. till 2 c: plöja (teg, jord) på ett sådant sätt att man kör runt tegryggen under ständig vändning åt höger; ofta abs. Lundequist Landtbr. 207 (1845). Selander LevLandsk. 428 (1955).
-PRESSA, -ning. [jfr fsv. samanpärsa]
1) till 2 a, b: förena l. hopfoga (olika föremål l. delar av ngt) gm pressning, pressa (olika föremål l. delar av ngt) mot varandra; tillf. äv. med saksubj. NF 1: 1179 (1876). särsk. med avs. på ngns läppar l. mun. Bremer Grann. 2: 106 (1837). Han ligger orörlig med slutna ögon och hårt sammanpressade läppar. Eriksson ÖmhHung. 54 (1948).
2) till 2 b, c: tränga l. pressa ihop (olika föremål l. personer) så att de komma tätt intill varandra l. bilda en tät(are) anhopning l. packas ihop o. d.; tränga l. pressa ihop föremålen osv. i (en anhopning o. d.) så att anhopningen osv. blir tät(are) l. (mera) packad; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 3. Nu uppstod (i trängseln i porten) mellan de främsta ett ursinnigt brottande, medan de yttersta från båda sidor trängde på och slutligen sammanpressade de främste så tätt, att ingen kunde röra arm eller fot. Topelius Fält. 1: 191 (1853). I handeln förekomma .. (silkekokongerna) vanligen sammanpressade i balar om 30—35 kg. Varulex. Beklädn. 39 (1945). särsk.
a) med avs. på (typerna l. skrivtecknen i) tryck- resp. skrivstil; särsk. i p. pf.: kompakt, tät. Weste FörslSAOB (c. 1815). Merendels var skriften (i de sv. medeltidsdokumenten) sammanpressad både till rader och bokstäfver, intagande mångdubbelt mindre rum än vår samtids. 2VittAH 15: 42 (1831, 1839).
b) mer l. mindre oeg. l. bildl., med avs. på personer l. byggnader o. d.: tränga samman (personer osv.) inom ett (mera) begränsat utrymme, packa ihop o. d.; i p. pf. äv. i överförd anv., om läge o. d. (De kroppsligt o. andligt förslavade folken) väntade hvar i sin verldstrakt, och i sitt sammanprässade ensidiga läge på förlossning af sin lycklige broder. Törneros (SVS) 4: 89 (1826). (Skolbarnen) sammanpressas icke vidare såsom förr i låga, trånga, oansenliga rum. Rundgren Minn. 3: 55 (1866, 1888). Stadslifvet, som inom ett trångt område sammanpressade en hop menniskor. Hildebrand Medelt. 1: 455 (1884).
3) till 3, med avs. på ämne l. massa l. enstaka föremål: pressa (ngt) så att det får mindre omfång l. volym l. blir mera kompakt (o. mister sin ursprungliga form); pressa l. trycka l. klämma l. packa ihop; komprimera; äv. med saksubj.; äv. oeg. l. bildl. (se särsk. b); jfr 2, 4. Rinman JärnH 813 (1782). Man har försökt at genom konst sammanprässa luften, och därigenom gjort honom 30 til 60 gånger tätare, än han annars är. Wåhlin Bastholm 75 (1791). Utgjutningen i lungsäcken är förenad med en motsvarande sammanpressning av den elastiska lungan. Westergren LungSj. 164 (1932). Elasticiteten (hos ullen) prövas genom att man sammanpressar en handfull ull, som därefter åter får räta ut sig. Fröberg Skrädd. 12 (1941). En sammanpressning av spännvidden mellan dyrorterna till 12 procent mot de av kommittén föreslagna 15—18 procent. SD(B) 1945, nr 307, s. 4. särsk.
a) (numera bl. tillf.) i p. pf., om (person med avs. på dennes) gestalt: hoptryckt, krökt o. d.; äv. bildl. Af fint, ädelt utseende, något sammanpressad figur, en lätt, nästan hectisk rodnad på kinderna. Reuterdahl Mem. 130 (1835, 1858). Han kände sig så sammanpressad i sig själv och sin egen litenhet. Martinson VägUt 24 (1936).
b) oeg. l. bildl., med saksubj. o. med obj. betecknande ngns hjärta l. bröst o. d.; i sht ss. beteckning för psykiskt tryck l. beklämning l. ångest o. d. Wallin 1Pred. 3: 40 (c. 1830). En oändlig fasa sammanpressade gossens bröst. Knös Elfv. 51 (1852). Hennes hjärta sammanpressades av sorg vid tanken på att (hon övergivits). Grip Folkhumor 123 (1916). särsk.
α) (tillf.) ss. beteckning för spänning l. starkt känsloengagemang l. dyl. Med hjärtat sammanpressat, jubelfyllt, / då er (dvs. vissa skalder) jag följde genom nya världar. Ekelund Vision. 50 (1918).
β) (†) ss. beteckning för trångsinne o. d. Å andra sidan sammanpressas hjertat af ett alltför trångt begripande. Lysander Almqvist 58 (1878).
4) i bildl. anv. av 1, 2 l. 3, med avs. på ngt mer l. mindre abstr.
a) (mera tillf.) om röst: sammanbiten (o. dov), pressad, ansträngd l. dyl. (Han) hörde .. Maricas sammanpressade röst: ”Du vågar inte röra vid mig.” Enckell o. Claesson Trub. 145 (1932).
b) [jfr 2 b, 3] (numera bl. tillf.) i fråga om framställningssätt l. stil; dels i p. pf.: kortfattad, koncentrerad o. d.; dels ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: kortfattad form, koncentration o. d.; förr äv. oeg., refl., om person: koncentrera sig, skriva kortfattat. Det fordras en owanlig gåfwa att sammanpresza sig, för att inom så liten rymd (som en sonetts) lemna något förträffligt. SvLitTidn. 1813, sp. 55. Skrifarten i bägge dessa Arbeten (av Marcus Seneca) är kort och sammanprässad. Norrmann Eschenbg 1: 358 (1817). (Vis-)lyrik kräfver .. korthet och en viss sammanpressning i uttrycket. PT 1900, nr 281, s. 3.
c) pressa in o. koncentrera (ett visst innehåll i en viss uttrycks- l. tankeform); äv. refl., med saksubj. Wulf Köppen 1: 744 (1799). En idé, som sammanpressat sig till er själs innersta tanke. Sparre Stand. 203 (1847). De resultat, som vunnits, kunna sammanprässas i tre enkla satser. Vannérus Metaf. 55 (1914).
d) [delvis möjl. överförd anv. av 1 slutet] i p. pf., om kraft, känsla o. d.: komprimerad, (återhållen o.) intensiv, sammanbiten o. d. Den sammanpressade kraft, som .. (Vitalis' dikt) egde. Wirsén i 3SAH 7: 64 (1892). En obeskriflig åtbörd af sammanpressadt raseri. NordT 1896, s. 482. I detta ögonblick af sammanpressadt kval. Roos DjupSag. 350 (1901).
e) (numera bl. tillf.) pressa in (ngt inom en viss tidrymd). Agardh BlSkr. 2: 239 (1837).
f) (†) allmännare: samla (o. koncentrera) l. dyl. Paulus befann sig i Athen, hwarest, all Greklands sammanpräszade Wishet och Witterhet oaktad, Afguderiet gjort de starkaste framsteg. Ödmann StrFörs. II. 2: 74 (1803). Ingen svensk har funnits, som så (som Gustav Vasa) har i sin själs djup sammanpressat svenska folkets ande. Svedelius SmSkr. II. 2: 15 (1888).
Avledn.: sammanpressare, m.||ig. resp. (om sak) r. l. m. särsk. tekn. till -pressa 3: kompressor. TT 1898, M. s. 125. Östergren (1937).
(3) -PRESSBAR~02, äv. ~20, adj. [avledn. av -pressa 3] (i sht i fackspr.) som kan pressas samman. Rothstein Byggn. 363 (1859; om jord).
Avledn.: sammanpressbarhet, r. l. f. (i sht i fackspr.) SvUppslB 15: 853 (1933).
(2 c) -RADA, v., -ning. (numera bl. tillf.) samla l. ordna (ngt) i rad l. (grupp av) rader, rada upp. JournLTh. 1812, nr 239, s. 2. (Visorna) bestå av enstaka strofer .. vilka sammanradats i mer eller mindre tillfälliga föreningar. SvLittH 1: 110 (1918).
(1 b γ) -RAFFA. (†) hoprafsa. Stiernhielm (SVS) 3: 177 (1655).
(1 b γ) -RAFS, n. (numera knappast br.) ngt sammanrafsat, sammanrafsad hög l. skara; särsk. bildl., om ngt hastigt o. slarvigt o. utan ordning o. reda skrivet. Ett sammanrafs af förrymde soldater och öfverdådige sällar af landets invånare. UrFinlH 517 (1780). Porthan BrCalonius 346 (1797; om skrift).
(1 b γ) -RAFSA, förr äv. -RAPSA; -ning. hastigt o. slarvigt o. utan ordning samla ihop (ngt), rafsa ihop; gm att samla ihop ngt på ett sådant sätt åstadkomma l. åvägabringa (ngt); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl., särsk. med tanke på en oordentlig hopsamling av olikartade l. icke samhöriga element l. element från skilda håll (se särsk. a, b, c); ss. vbalsbst. -ning stundom konkret(are), om ngt hoprafsat l. en hoprafsad hög l. skara. Kellgren (SVS) 4: 69 (1779). Att ständigt se framför sig en sådan sammanraffsning af likt och olikt. Carlén Rosen 648 (1842). Sammanrafsade, ytliga och oordnade kunskaper. Lysander Almqvist 262 (1878). Kvinnorna .. sammanrafsade sitt pick och pack i stora bylten. Heidenstam End. 217 (1889). Det undgick henne inte att bohaget var rätt hastigt sammanrafsat. Lo-Johansson Kungsg. 269 (1935). särsk.
a) oeg., med avs. på (samling av) personer, särsk. soldater l. manskap resp. trupp- l. arbetsstyrka o. d. AOxenstierna 10: 243 (1633). Ett partie sammanrafsadt folck. Nordberg C12 1: 429 (1740). De mestadels av löst folk sammanrafsade arbetsstyrkorna. UrDNHist. 1: 364 (1952). Sammanrafsade legoknektar. BonnierLM 1954, s. 836.
b) (i sht vard.) bildl., med avs. på skrift o. d.: hastigt o. slarvigt o. utan ordning o. reda skriva ihop l. sätta samman (ngt); i sht förr äv.: sätta samman (ngt) av element från olika håll l. gm kompilation. Spegel Kyrkioh. 1: 41 (1708). (Verket) Chronicon Finlandiae .. (ha) somlige gissningsvis velat tillägga Messenius, med hvars meningar det nära öfverensstämmer, så at det åtminstone blifvit antingen af honom fölgdt, eller ur hans skrifter sammanrafsadt. Porthan 5: 9 (1788). Jag måste jemväl sammanrafsa några rader till våra goda vänner Afzelius och Sondén. Atterbom Minn. 105 (1817). Platta verser, i hast sammanrafsade af en sjuttioårig nybörjare. CvRosenstein (1834) i TegnérPpr 364. Söderhjelm Upps. 165 (1907: sammanrafsning).
c) (†) i allmännare, bildl. anv.: (med ansträngning) samla l. dyl. Man (måste) .. beundra ett folk, som .. kunde sammanrafsa krafterna för att åter resa sig. Scholander 3: 280 (1859).
(1 b γ) -RAKA, v., -ning. samla ihop (ngt) gm rakande med något redskap l. handen o. d.; särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): räfsa ihop. Linc. (1640; under corrado). TT 1899, Byggn. s. 133 (om hopsamling med kratta).
-RAMLA. (tillf.)
1) till 1 b γ, 2 c: falla i en hög l. dyl. Alla sammanramla. Sjöberg Kris. 32 (1926).
2) till 3 b: falla ihop, störta samman; äv. bildl. Detta sammanramlande af den moriska (stats-)byggnaden (i Spanien på 1200-talet). Kræmer Span. 75 (1860).
(1 b γ) -RAPPA. (†) rafsa samman; särsk. med avs. på truppstyrka (jfr -rafsa a). AOxenstierna Bref 4: 128 (1644). Brask Pufendorf Hist. 252 (1680). HH XXXIV. 2: 289 (c. 1715; med avs. på pengar).
-RAPSA, se -rafsa.
(1 b γ, 2 c, 3) -RASA, -ning. störta samman l. rasa (o. därvid bilda en hög o. d.), rasa ihop. JernkA 1828, 1: 452 (om gruva). Vid tvärbrytningsarbetena i Storgrufvans sammanrasade kismassa. Därs. 1888, s. 54. Några sammanrasade murar. Grebst Korea 336 (1912).
(1 b γ) -RASKA. (†) = -rafsa a. KKD 3: 16 (c. 1705).
(1 b γ) -RASPA.
1) (†) = -rafsa a. AOxenstierna 2: 488 (1622). Isogæus Segersk. 772 (c. 1700).
2) (vard., numera bl. tillf.) = -rafsa b. Atterbom Minn. 632 (1819). ZTopelius (1844) hos Vasenius Top. 3: 58. —
-RIDA, v., -ning.
1) (†) till 1 b, 2 b slutet: drabba samman till häst. Tempeus Messenius 175 (1612: sammanridning). Den Första Dust dhe Samman Redho. / Så gnägade habors hest. Visb. 1: 376 (c. 1657).
2) (numera knappast br.) till 2 a: rida ihop (flera tåg l. ett tåg o. ett rundhult l. surrningar o. d.); jfr rida, v. 12, rida ihop 2. Platen Glascock 2: 148 (1837: sammanridningen). Surrningarne sammanridas med löståg. Frick o. Trolle 242 (1872).
-RIMMA.
1) (numera knappast br.) till 2 d: sätta ihop l. författa (ngt) på vers. Tegnér (WB) 3: 455 (1821).
2) (†) till 2 e, 8; dels tr.: låta (ord l. versrader) rimma med varandra, binda ihop med rim; dels intr., om ord l. versrader: rimma (med varandra). Bergklint MSam. 1: 236 (1781). Ett distichon af elfvastafviga sammanrimmande rader. Phosph. 1811, s. 553. Atterbom PoesH 4: 76 (1848).
-RINGA, v., -ning. [fsv. saman ringia (i bet. 1)]
1) (numera bl. tillf.) till 1 b β: gm ringning sammankalla l. samla (ngra). Borgerskapet (i Passau) .. hängde Klåckor vpp i Tornet, ther medh man på bestämde Tijdher sammanringde Rådhet. Schroderus Os. 2: 742 (1635). IllSvOrdb. (1958).
2) till 1 b β (o. 7): ringa den sista ringningen före en gudstjänst (i regel med flera klockor, vanl. med alla klockorna, ss. tecken till att kyrkfolket skall gå in o. samlas i kyrkan), ringa samman; företrädesvis dels opers., dels (o. numera nästan bl.) ss. vbalsbst. -ning. UppsDP 30/5 1594. Til Ottesången, skal Ringningen skee i Stockholm .. Klockan fyra, och Sammanringningen Klockan fem. Kyrkol. 2: 4 (1686). Tå thet om söndagen sammanringde til högmesson, kom (osv.). Rhyzelius Ant. 116 (c. 1750). Det (var) i den tidiga ottan, flera timmar före sammanringningen. Aronson SångPolstj. 7 (1948).
3) (tillf.) i oeg. l. bildl. anv. av 1 l. 2, betecknande att gästerna vid en bjudning tillsägas att samlas kring dryckesbordet. Att sammanringningen till bränvinsbordet redan försiggått. Wieselgren Hvirfl. 1: 56 (1891).
4) (†) till 2 b, om två (l. flera) personer: skåla o. därvid klinga med dryckeskärlen; jfr -klinga 1 b. Räck fram ditt glas och låt oss sammanringa. MarkallN 2: 204 (1821).
5) till 7, 8, om olika klockor: ringa samtidigt (i harmonisk samklang), sammanklinga; äv. oeg. l. bildl.; numera nästan bl. (tillf.) ss. vbalsbst. -ning. Klock-grodorne bomma (dvs. ge ifrån sig dova ljud) och sammanringa in på sena aftnarna utan uppehåll. Linné Sk. XII (1751). Engström 5Bok 160 (1910).
Ssg (till -ringa 2): sammanringnings-klocka, r. l. f. (tillf.) i pl.: klockor för användning vid sammanringning. Strindberg GVasa 43 (1899).
(2 c) -RINGLAD, p. adj. som ringlat ihop sig, som ligger l. är lagd i ring o. d.; tillf. äv. oeg. l. bildl.: hoptrasslad, invecklad l. dyl. Benedictsson Peng. 153 (1885; om kung Lindorm i folksagan). Det är ett sådant sammanringladt knippe (av tankar o. föreställningar) jag nu vill uppreda. Dens. (1885) hos Lundegård Benedictsson 248. En sammanringlad orm. FoF 1942, s. 83.
(2 c) -RINNA, -else (†, Wollimhaus Ind. H 8 b (1652), Lind 1: 813 (1749)). sammanflyta, flyta ihop o. d. Linc. (1640; under confluo).
1) = -flyta 2. (Husån) rinner mot N.V. tills den vid Åreskutans nordliga fot sammanrinner med en från Mullfjället flytande Å. VetAH 1814, s. 66. Levertin Leg. 68 (1891).
2) (†) i p. pf., om markformation: bildad av jordmassor o. d. som förts till platsen av rinnande vatten. At icke berörde Kulle (dvs. Kinnekulle) är sammanrunnen af watnens anstöter på twenne sidor, lärer ogerna kunna nekas. Swedenborg RebNat. 1: 8 (1719).
3) (numera knappast br.) = -flyta 3. CRBerch (c. 1760) hos Schück VittA 5: 365. Där .. Järnet under sin slagg till en klimp smällt och samman-runnit, har det äfwen blifwit smidigt. Rinman JärnH 89 (1782). QLm 3: 29 (1833). särsk. (†) om mjölk: löpna. Lind (1749: sammanrinnelse; under gerinne). Alm(Sthm) 1872, s. 36.
4) (i sht i vitter stil; numera bl. tillf.) bildl., = -flyta 6. Hans hjärta svällde af ett okändt väl, / Till symfoni dess känslor sammanrunno. Stagnelius (SVS) 3: 45 (1814). Landquist Fröding 150 (1916).
-RIVA, v., -ning. (samman- 1642 osv. tillsammans- 1642)
1) (†) till 1 b γ: rafsa ihop; samla o. d. Ty Godzet, medh förlust på hälsan samman rijfwa, / Seen thet ey nyttia må (osv.). Palmchron SundhSp. C 4 a (1642). Iag temlig flaat och altererat blef, / Och alt mitt värktyg straxt i snarheet samman reef. Rosenfeldt Vitt. 202 (1686).
2) (i fackspr.) till 1 a, 2 c, d, 7: riva (olika fasta ämnen) tillsammans (o. därigm blanda dem med varandra); äv. om en blandning av fast(a) o. flytande ämne(n) som sker i samband med rivning av det (de) fasta ämnet (ämnena); äv. med obj. betecknande den blandning som erhålles gm en sådan procedur. Bruno Gumm. 11 (1762). En färg, sammanrifwen af kaszlergult och kopalfernissa. AHB 4: 44 (1860). Silverglitten, umbran, och alunen sammanrifves med något af linoljan på en rifsten. Därs. 39: 23 (1870). På torr väg beredes cinnober derigenom att man sammanrifver 7 delar qvicksilfver med 1 del svafvel. Därs. 131: 19 (1887). UtsädT 1906, s. 163.
(1 b γ) -ROFFA. gm rofferi samla l. förvärva (ngt, särsk. förmögenhet, skatter o. d.); numera företrädesvis i p. pf. Fryxell Ber. 6: 266 (1833). IllSvH 4: 201 (1881).
(1 b β) -ROPA, -ning. (samman- 1640 osv. tillsamman- 1888) [fsv. saman ropa; jfr t. zusammenrufen] (numera bl. tillf.) gm rop sammankalla (personer, möte); förr äv. allmännare: sammankalla. Linc. Q 5 b (1640). Konungen i Pohlen (har) låtit sammanropa ett .. Consilium uti Marienburg. Nordberg C12 1: 342 (1740). Lagerlöf HomOd. 12 (1908).
(2 a, c) -ROSTA, v.1, -ning. om olika föremål l. ämnen: gm rostbildning fast förenas med varandra resp. bilda en sammanhängande klump l. sammanhängande klumpar; om enstaka föremål: rosta så att dess olika delar fast förenas med varandra, rosta igen. En sammanråstat Pantsarskiorta. Fornv. 1931, s. 87 (1693). De .. anförde Rön, om Järnets Gyttring eller sammanrostande med Salltpetter och med Sal Commune (dvs. koksalt). Rinman JärnH 866 (1782). Den sammanrostade brynjehuvan. Näsström FornDSv. 1: 374 (1941).
(1 a, 2 c, 7) -ROSTA, v.2, -ning. (numera knappast br.) metall. rosta (olika malmer) tillsammans (o. därigm åstadkomma en blandning av malmerna). JernkA 1880, s. 120 (: sammanrostning).
(2 c, e β) -ROTA, -else (†, Schroderus Os. 1: 777 (1635)), -ning.
1) (†) tr.: samla l. organisera (ngra) i förband l. rotar o. d. Nordenflycht (SVS) 3: 8 (1759). Sit oförskräckta folk nu Håffman sammanrotar. Rudbeck Borås. 23 (1776). särsk. = -rotera 1. Häradzhöfdingar och Fogdarne skole upsicht hafwa (om vargnät), och nästliggiande Almoge sammanrota til thesse nät. Schmedeman Just. 745 (1681).
2) [jfr t. sich zusammenrotten] (numera bl. ngt arkaiserande) refl.: sluta sig samman i en grupp l. ett band l. en liga o. dyl. l. i grupper osv. l. (allmännare) sammansluta sig l. sluta förbund i visst syfte (i allm. i konspiratoriskt syfte l. för att bekämpa ngn o. d.), slå sig samman, sammangadda sig; ss. vbalsbst. -ning (resp. -else) äv. konkret(are), om fall av sådan sammanslutning l. om sammanfattningen av de personer som sammanslutit sig. Schroderus Os. 2: 467 (1635). Sexton Grefwar af Schvaben sammanrotade sig emot Keisaren. Dryselius Monarchsp. 377 (1691). De grofwa wåldsamheter, som föröfwas af en hop .. miszgerningsmän, som sammanrotat sig på skogarna wid .. gränsen. Cavallin Herdam. 5: 328 (i handl. fr. 1717). Soldater och officerare sammanrotade sig till werkliga röfwareband. Fryxell Ber. 6: 259 (1833). En sammanrotad skock af 1,400 bönder. Därs. 11: 178 (1843). Dessa i sednare tider så vanliga sammanrotningar af arbetarne emot deras brödherrar. Geijer I. 7: 363 (1847). Moberg Rid 66 (1941).
Avledn. (till -rota 2): sammanrotare, m. (†) konspiratör. Serenius (1734, 1757; under conspirator).
(2 c, e β) -ROTERA, -ing. (samman- 16431786. tillsamman- 1656)
1) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) tr., med avs. på personer l. hemman l. samhällen: sammanföra till en rote (se rote, sbst.1 2 o. 3) l. rotar; indela i rotar; förr äv. i uttr. sammanrotera en rote om en knekt, bilda en rote för gemensamt hållande av en knekt. Alle andre af Allmogen .. skole alle .. optecknas, sammanroteras (osv.). LMil. 1: 87 (1681). At de näst hwarandre belägne byar, för Kneckternes Conservation måtte samman roteras. Därs. 291 (1683). Wi finne nödigt, at för bättre ricktighet skuld hwar Rota, som wid det wisza Knecktehållets inrättande kommer at samman roteras om Kneckten, må blifwa meddelt wisza Rotesedlar. Därs. 296 (1683). Därs. 568 (1685).
2) (†) refl., = -rota 2. OxBr. 11: 323 (1643; i två ord). Någre snaphanar, som åter hafwa sammanroterat sigh j Göinge härad. HTSkån. 1: 225 (1659). Gadolin PVetA 1786, s. 7.
-RULLA, v., -ning.
1) (numera bl. tillf.) till 1 b, 2 b: rulla (olika föremål) så att de komma intill o. stöta mot varandra; äv. med saksubj. Rudbeck Samolad 20 (1701; med saksubj.).
2) till 2 c, d.
a) rulla (ett ämne) så att därav bildas ett föremål med rund l. rundad form (t. ex. en kula); gm rullning framställa l. forma (ngt) av ett ämne. Spegel GW 91 (1685). Grafström Kond. 216 (1892).
b) rulla (tunt, utsträckt material, t. ex. blad, papper, tyg o. d.) till en rulle l. dyl., rulla l. veckla ihop; åstadkomma l. framställa l. forma (ngt) gm att rulla ihop ngt; äv. refl., med saksubj. Kiöping Resa 91 (1667). Cigarr är en utaf de spädaste och bästa Tobaksblad hårdt sammanrullad .. wals. Oldendorp 1: 173 (1786). Hahr ArkitH 76 (1902; refl.). Poppelrullviveln .. angriper företrädesvis unga aspar, vilkas blad honan sammanrullar i och för äggläggningen. Trägårdh Skogsins. 64 (1914). Ett sammanrullat standar. Wägner Silv. 231 (1924).
c) refl., om levande varelse (särsk. djur): lägga l. sno l. bukta sig l. krypa ihop i en ring resp. till ett knyte l. ett klot l. dyl., ringla l. rulla ihop sig. JGOxenstierna 4: 299 (1815; om orm). (Myrkottarna) kunna liksom Igelkotten sammanrulla sig som en boll. Sundevall Zool. 34: 50 (1835). Hundarna dåsa sammanrullade i kanotens botten. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 21 (1932).
(1 b) -RUSA, v.1 (numera bl. tillf.) om personer, vindar, fordon o. d.: rusande samla sig; jfr rusa, v.1 Stiernhielm Jub. 41 (1644, 1668).
(2 c) -RUSA, v.2, -ning. (†) om slagg l. flytande metall (i masugn l. rostugn): flyta samman o. stelna i (stora) klumpar, (hop)sintra, sammansintra; jfr rusa, v.4 Rinman Jernförädl. 122 (1772: sammanrusning). NordT 1878, s. 313.
(1 a, 2 c, 3 b, 7) -RUTTNA. (†) om olika ämnen l. ämne med olika beståndsdelar: ligga (tillsammans) o. ruttna (o. därvid bilda en homogen massa). Hiärne Berghl. 450 (1687). Dyngian (varmed hårdvallen skall gödas) måste icke wara sådan såsom hon brukas på åkren, utan wäl sammanrutnad, och likare fijn mull än dyngia. Serenius EngÅkerm. 46 (1727).
-RYCKA, -ning. [fsv. saman rykkia]
1) (†) till 1 b, 2 b slutet, intr., om kämpar: rycka mot varandra (till kamp). SvForns. 1: 72.
2) (numera bl. tillf.) till 1 b γ, 2 c, intr., om här l. soldater o. d.: draga sig samman, samlas; sluta sig samman i militär(a) formation(er). De enstaka karlarne hade sammanryckt (till led o. skvadroner). Palmstjerna Snapph. 2: 38 (1831). Den sammanryckta hären. Valerius 1: 58 (1831).
3) (†) till 1 b γ, tr.: rycka upp o. samla hop. Hamb. (1700).
(2 c) -RYNKA, v., -ning. draga l. snöra samman (ngt) på ett sådant sätt att det kommer att ligga i rynkor l. blir rynkigt (l. skrynkligt), rynka ihop, rynka; särsk. (numera bl. tillf.) dels med avs. på panna l. ögonbryn o. d.: rynka, dels ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om rynkat parti av ngt o. d.; i p. pf. äv.: som rynkat sig, rynkad. Linc. (1640; under astrictus). Hoorn Jordg. 1: 300 (1697; med avs. på åder). Sedan Skjortor kommo up, gjorde först en sammanrynkning kring halsen .. och ändteligen en stor skjortkrage tjenst för halsduk. VetAH 1757, s. 144. Med sammanrynkt panna. Ekman Dagb. 149 (1789). Hans ögonbryn voro missnöjdt sammanrynkade. Roos Strejk. 8 (1829). (Dvärgen) satt med korta sammanrynkade (byx)-ben med hopkorvade strumpor högt på stoln. Lo-Johansson Gen. 367 (1947).
(1 a, 4) -RÅD. (†)
1) samråd; särsk. i uttr. i sammanråd med ngn l. med ngns sammanråd, i samråd med ngn. Att Pastores i Städer och på Landet (må) med församblingernes sammanrådh wällia Capellaner, Kyrkio-Föreståndare och andre Betiente. Stiernman Riksd. 1796 (1678). I sammanråd med Herr Arch. Rosén, Arch. Schytzer och mig, beslöt (patienten) at låta finger-ändan aftagas. VetAH 1754, s. 278. särsk. [oeg. l. kontaminerande] i uttr. inhämta ngns sammanråd, inhämta ngns råd l. samråda med ngn. (Det avtalades med handelsmannen) att han .. behagade med öf(ve)rcapelmestaren communicera (om anställande av organist) .., hwarutinnan handelzmannen ock wille inhämpta professorens Falandri sammanrådh. BtÅboH I. 5: 38 (1680).
2) (samling för) konspiratorisk rådslagning, sammangaddning l. dyl. Hwad angår Sjöförklaringen enär wi kommo til Norrtelge, ses folkets sammanråd. TörngrenMål. 306 (1802).
(1 a, 4) -RÅDA, v., förr äv. -RÅDAS, v. dep.
1) (numera knappast br.) intr., förr äv. dep.: överlägga, samråda. HC11H 13: 94 (1697). Ehuruwähl Ridderskapet och Adelen beklagar tillfället till denna sammankomsten (dvs. riksdagen), .. så fägna dee sig doch, att dee .. få tillfälle att sammanrådas deröfwer (dvs. över rikets olyckliga tillstånd). 1BorgP 230 (1713). Gumælius Engelbr. 98 (1858).
2) (†) tr.: överlägga l. samråda om (ngt), i samråd besluta (ngt). (Bondeståndets ledamöter) hafva .. det öfverlagt och sammanrådt emellan sigh och dhe andre Stenderne och .. kallat .. (till riksskattmästare) Hr Sewed Bååt. RARP 10: 29 (1668). Reenhielm OTryggw. 259 (1691). Anm. Det är ovisst, om det i följ. ex. föreliggande sammanrådd, med en sannolik bet.: framkallad gm sammangaddning l. dyl., hör samman med -råda [jfr äv. -råd 2] l. möjl. står felaktigt för sammanråddade o. i så fall kan uppfattas ss. p. pf. av en sidoform till -rota 2. (Oroligheter kunna bl. a. uppstå) medelst den gemene Hopens sammanrådde Raseri. Malmborg Barclay 551 (1740).
(1 b, 2 b, 4 a) -RÅKA, v., o. -RÅKAS, v. dep.; -ning (†, Martin PVetA 1763, s. 52).
1) (numera bl. tillf.) om personer, skepp o. d.: sammanträffa, träffas, råkas, mötas; äv. om fientligt möte l. sammandrabbning. Gustaf II Adolf 486 (1620). Stiernman Com. 3: 949 (1672).
2) (†) om föremål: stöta samman, förenas o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: förening (av ngt förgrenat), komplex. Martin PVetA 1763, s. 50. De så kallade plexus, eller sammanråkningar (av nerver). Därs. 52.
(1 b γ) -RÄFSA, v., -ning. gm räfsning hopsamla (ngt), räfsa ihop. Spegel GW 153 (1685; i två ord). Fatab. 1925, s. 104.
(2 e) -RÄKNA, -ing. (samman- 1674 osv. tillsamman- 1809) [fsv. saman räkna]
1) (†) motsv. räkna 4 m: räkna o. därvid konstatera att det finns l. räkna till (så l. så många av ngt). (I Nürnberg) vandrade vi öfver en mängd af torg och öppna platser, af hvilka man väl kan sammanräkna öfver ett par dussin. Atterbom Minn. 195 (1817).
2) motsv. räkna 10: lägga samman (olika tal l. kvantitativa storheter), räkna ut det sammanlagda antalet l. värdet l. summan av (ngt), räkna l. summera ihop; äv. oeg. l. bildl. Sylvius Mornay 503 (1674; i bild). Sammanräknar man nu dessa personer (dvs. bönder, klockare o. länsmän) i tabellerna, så utgjorde deras antal år 1833 45 af inalles 94 Storthingsmän. Palmblad Norige Bih. 17 (1847). Sammanräkning av kontona. Västhagen Affärsbokf. 41 (1945). jfr röst-sammanräknande o. röst-sammanräkning. särsk.
a) (numera bl. tillf.) i p. pf., ss. predikativ l. attribut; dels om summa l. belopp o. d.: som utgör resultatet av en sammanräkning, sammanlagd; dels med pluralt huvudord: sammanlagda, tillsammantagna. När et Bruk skal wärderas, bör derwid i ackt tagas .. at .. alt hwad Bruket årligen af sig kastar .. (upptages) efter et medium af flere sammanräknade år. PH 5: 3461 (1752). Sammanräknade med några Adelsmän och Civil-Betjänter, utgjorde .. (de ryska officerarna) ej mer, än ungefär 80 Man. Kempe FabritiiL 25 (1762). Hela mångsidingens omkrets (d. v. s. alla dess sidor sammanräknade). Almqvist Geom. 65 (1833). Riksdagarne .. (ha) anslagit en sammanräknad summa af 2,100,000 rdr. HforsT 1863, nr 6, s. 2.
b) [jfr a] (numera knappast br.) ss. adv. sammanräknat, sammanlagt, tillsammans. Afsöndra med .. (komma) så många siffror, som det finnes decimaler sammanräknadt både i Multiplikatorn och Multiplikanden. Almqvist Räkn. 34 (1832).
3) motsv. räkna 12.
a) (numera föga br.) i uttr. sammanräkna ngt med ngt, räkna med l. taga med ngt ss. hörande till ngt, räkna ngt till ngt. Då Österrike räknas såsom den tredje i ordningen (av Europas stater) är asiatiska Turkiet icke sammanräknadt med det europeiska. Svedelius Statsk. 3: 3 (1869).
b) [jfr 2 a] (numera mindre br.) i p. pf. pl., ss. predikativ l. attribut till pluralt huvudord: tillsammantagna; tillsammans. Alla intagna orter vore i godt försvarsstånd, och deras besättningar sammanräknade uppvägde en hel krigshär. Burman i 1SAH 4: 48 (1791). Lysander Almqvist 83 (1878).
c) [jfr 2 a] (numera mindre br.) i p. pf., i uttr. allt sammanräknat, med hänsyn tagen till l. med beaktande av alla omständigheter l. faktorer o. d. Allt sammanräknadt, så har du på det hela rätt i hvad du påstår. Almqvist TreFr. 1: 107 (1842). Harlock (1944).
Ssgr (till -räkna 2): sammanräknings-blankett. för användande vid röstsammanräkning. SFS 1922, s. 844.
-metod. särsk.: metod för röstsammanräkning. Motion i 1 kam. 1921, nr 223, s. 12. —
-RÄNNA, v. [fsv. saman ränna] (numera knappast br.)
1) till 1 b γ, = -löpa 1 a. (Lat.) Confluo .. (sv.) Sammankomma -löpa och renna. Linc. R 3 a (1640; möjl. äv. till 2). LejonkDr. 65 (1689).
2) till 1 b, 2 b slutet: rida mot varandra (till kamp), drabba samman o. d. Schroderus Liv. 730 (1626). Om Stormen någon gång moot samma Strömen hwäser / .. The stöta så ihoop som Häärar sammanrende. Spegel GW 103 (1685).
(2 c) -RÖRA, r. l. f. (†) oordning, oreda, röra. Isogæus Segersk. 333 (c. 1700).
(1 a, 2 c, d, 7) -RÖRA, v., -ing, -ning. [fsv. saman röra]
1) röra om (olika ämnen l. ingredienser) tillsammans l. på en gång; under omrörning blanda (olika ämnen l. beståndsdelar) med varandra; omröra (ngt) så att dess olika beståndsdelar blandas med varandra; gm omrörning av olika ämnen l. ingredienser framställa l. åvägabringa l. tillaga (ngt); röra ihop. Lägg .. (ovanpå omeletten) något färskt och blöth Ost, sammanrördh medh Smör och en Eggeblomma. Salé 160 (1664). Alt hwad hundars helsa gör, / Man åt Phylax sammanrör. Strand Tidsfördr. 1: 114 (1763). LB 3: 555 (1905).
2) (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl., med konkret l. abstr. obj.: blanda ihop (olika ting), särsk. utan reda o. urskillning l. på ett sådant sätt att man icke längre kan urskilja beståndsdelarna i blandningen, röra ihop; ss. vbalsbst. -ing o. -ning i sht förr äv. konkretare: röra o. d.; stundom svårt att skilja från 3. Thorild (SVS) 1: 251 (1805). Hela ruffen .. framställde här en sådan sammanröring af snusk, vårdslöshet och inbitna vanor, .. att (osv.). Carlén Ensl. 1: 86 (1846). (Publikationen) ”Ställningar och förhållanden” .. hvari .. (Crusenstolpe) med vanlig talang och hätskhet sammanrörde lögn och sanning. SvH IX. 1: 338 (1910).
3) (numera bl. tillf.) bildl.: förblanda, röra ihop, förväxla; jfr 2. Romarne .. menade med charitas något annat än med amor, men svenskan sammanrör solvärme med ugnsglöd. Topelius Tb. 100 (1895). Kanhända .. fruktan att sammanröra henne (dvs. jungfru Maria) med nära liggande hedniska paralleller (jungfruliga gudinnor) hindrade de kristne från hennes dyrkan. 2NF 17: 942 (1912).
Spoiler title
Spoiler content