1) om utsaga, uppgift o. d.: som överensstämmer med det verkliga förhållandet l. sanningen, sann (se SANN, adj. 1), sannfärdig. Ett uppriktigt och sanningsenligt svar. Carlén Repr. 491 (1839). (Jag) vågar .. i underdånighet begära, att Eders Maj:t täcktes .. förklara, huruvida nedanstående uppgifter äro sanningsenliga. De Geer Minn. 1: 264 (i handl. fr. 1864). Denna sanningsenliga berättelse. Backman Dickens Pickw. 2: 51 (1871). Lagen tillåter fri reklam under förutsättning att den .. är sanningsenlig beträffande fakta. Lindqvist Reklam. 75 (1957). — jfr O-SANNINGSENLIG. — särsk. i allmännare l. överförd anv., om ngt som (i likhet med en utsaga) lämnar uppgift(er) om l. skildrar ngt o. d., = SANN, adj. 1 d. Om S. L. W-n behagat sätta en sanningsenlig titel på sitt verk. AB 1845, nr 86, s. 3. Få en sanningsenlig bild af den verkliga utvecklingen. EkonS 1: 436 (1894). Ekelöf Utflykt. 87 (1947).
3) ss. adv., motsv. 1 o. 2: i överensstämmelse med vad som är sant, på ett sant l. uppriktigt o. ärligt sätt o. d. Dalin (1854). Han omtalade därpå sanningsenligt, vad som avtalats mellan Vigfus och honom. Alving IslSag. 1: 60 (1935).
Avledn.: SANNINGSENLIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara sanningsenlig.
2) till 2. Doktor Glas .. röjer flera af tänkarens egenskaper — oförskräckthet, inre sanningsenlighet och skarpsynt konsekvens. Levertin 13: 356 (1905).
