SAX- sak3s~, förled1.
Etymologi
[till namnet på instrumentens konstruktör, den belgiske instrumentmakaren A. Sax († 1894). — Jfr SAXOFON]
i ssgr betecknande vissa slag av blåsinstrument.
Ssgr (mus.): SAX-HORN, sbst.2 (sbst.1 se sax, sbst.1 ssgr). [jfr t., eng. o. fr. saxhorn] (av den belgiske instrumentmakaren A. Sax 1845 patenterat) ventilförsett blåsinstrument förekommande i tuba- l. trumpetform o. utvecklat ur bygelhornet gm utbyte av klaffarna mot ventiler; jfr -tuba o. saxofon. Höijer (1864). jfr bas-saxhorn. —
-TUBA. [jfr t. saxtuba, eng. sax-tuba] (bas)tuba tillhörande gruppen saxhorn. Ekbohrn (1885).
SAOB
