publicerad: 1965
SAX sak4s, sbst.1, r. l. f. (m. Ekman NorrlJakt 74, 127 (1910)); best. -en; pl. -ar (OPetri 1: 480 (1528) osv.) ((†) -er TullbSthm 23/7 1543 (: Vll Saxer), BoupptVäxjö 1879; -or OxBr. 11: 768 (1640: Skreddare saxor), BoupptVäxjö 1840).
Ordformer
(förr äv. saxs)
Etymologi
[fsv. sax (i bet. II); jfr dan. o. nor. saks (i bet. I o. II); i bet. I av fvn. sax, n. (med anslutning till II i fråga om genus), motsv. nor. dial. saks, n., kniv (för fläkning av fisk), fsax. o. mlt. saks, n., ffris. sax, n., fht. sahs, n., feng. seax, n., till den rot som föreligger i lat. saxum, sten, klippa, secare, skära (jfr SEKANT); i bet. II inhemsk motsvarighet till fvn. sǫx, n. pl. (med avs. på förändringen av genus o. numerus jfr LAG, sbst.1). — Jfr SAX, sbst.2—3, SAXARE, sbst.3]
I. (i skildring av forngerm., i sht fornnord. förh.) kort (rakt o. eneggat) svärd l. stor kniv (använt resp. använd ss. stickvapen); jfr EN-BAK. (Fvn.) Sax, .. (sv.) Sax, ett stackot eneggiat Swärd, Enbak. Verelius 217 (1681). När en Sax icke war tweäggad, utan enbakad, lärer hon hetat Skalm. LMil. 2: Föret. 18 (1764). Sax, Saxsvärd, eller Handsax betecknar ett mindre svärd, ämnadt till styng. Holmberg Nordb. 547 (1854). Sigtrygg .. kröp behändigt under björnen och stötte ett kort svärd eller en så kallad sax ända till fästet i björnens kropp. Lönnberg Sigtr. 138 (1892). Nordenstreng Vik. 35 (1915). — jfr HAND-SAX.
II. om verktyg för klippning o. i anv. som ansluta sig härtill.
1) finare l. grövre verktyg att klippa med, bestående av två eggförsedda delar som vid klippningen föras mot o. tättslutande passera varandra o. som antingen utgöra de båda ändpartierna av ett halvcirkelformigt böjt, fjädrande metallband (i denna urspr. utformning numera nästan bl. ss. verktyg för ullklippning) l. de på den ena sidan om den gemensamma fästpunkten belägna delarna av två korsvis sammanfogade, rörliga skänklar, som på andra sidan om fästpunkten äro försedda med öglor för fingergrepp l. (i fråga om grövre verktyg, t. ex. för kapande av grenar på träd l. buskar) bilda (långa o. kraftiga) handtag; äv. om olika, delvis annorlunda konstruerade men på liknande sätt arbetande redskap l. maskiner l. maskindelar för klippning o. d. (se f, g); jfr SEKATÖR, SISARE. Trubbig, spetsig sax. Slipa en sax. OPetri Tb. 76 (1525; om överskärarsax). Att den som der emott (dvs. emot vissa bestämmelser i skräddarämbetets privilegier) gör, skall sampt medh för- (nem)de Fyretije marck och hafue förwerket och spilt Saxen Tesliges stryckiärnet och hwad meere till embetet hörer. Skråordn. 132 (1594). Sax gör barneklut (felaktigt för barn blint l. dyl.), och kniff enögat. SvOrds. C 1 b (1604) [jfr fsv. faa barne sax vm thu wil thæth blinth hawa ok kniiff eenøgkth]; jfr under BARNA-KLUT. Slö sax gör snedmunt skräddare. SvOrdspråksb. 80 (1865). ”Sax och vax och nål och tråd, pressjern vid sidan och syringen på” — är enligt en gammal visa skräddarens hela utrustning. ArbB 55 (1887); jfr: Det gläder mig av hjärtans grund, / att femton skräddare väga ett pund / med sax och vax och nål och tråd, / syringen på. SånglekNääs 2: 85 (1915). KatalÅhlénHolm 83: 131 (1922; om trädgårdssax). Hallström Verkt. 108 (1923; i pl., om plåtsaxar). KatalStille 1926, s. 9 (om operationssax). Jäfvert Skomod 114 (1938). — jfr ARM-, BARBERAR-, BEN-, BLECK-, BRODER-, BUSK-, CIGARR-, FINGER-, FISK-, FJÄDER-, FLOSSA-, FÅR-, HAND-, HÅR-, HÄCK-, JÄRN-, KLIPP-, KLÄDES-, KLÖV-, KREATURS-, KRUM-, KUL-, KVIST-, METALL-, NAGEL-, NÄS-, OPERATIONS-, PAPPERS-, PLÅT-, RÖJ-, SKRÄDDAR-, SKÄGG-, SKÄR-, SNITT-, STUBB-, STÅL-, TAPET-, TARM-, TRÅD-, TRÄDGÅRDS-, ULL-, VINKEL-, ÖVERSKÄRAR-SAX m. fl. — särsk.
a) (skämts.) i uttr. gentleman l. riddare av saxen, om skräddare. I skolan bar Englund på min tid vedernamnet ”Skräddaren” på grund af sin yttre elegans och något i väsen och manér, som ansågs påminna om en gentleman af saxen. Öman Ungd. 116 (1889). Riddaren af saxen. Lindahl SvMill. 6: 325 (1901).
b) om sax använd i samband med trolldom l. signerier l. vidskepliga bruk; särsk. i fråga om ä. bruk att med hjälp av ett såll med en borste (o. en silverring m. m.) i o. en i sållets stomme fäst (ull)sax söka få reda på vem som stulit ngt; jfr SAX-BÅGE. Een Pijgha vnderståår sigh giöra effter thet som bortkomet är brukandes ther till Saxar, Borstar, Sållar och annat sådant. UppsDP 26/1 1596. Hans Larsson .. (har) brukat såll, sax och borsta til at göra effter en förgyldt käädh ååt en annan man. Hvilket han och .. bekände, at när the hitte på then thetta giorde (dvs. när de nämnde den som tagit kedjan), rördes saxen uthi handen. Hall KultInt. 14 (i handl. fr. 1630). Påffwels hustro i Hofdestadh, Påffwell sielff .., Dottrann och tienste pighan Kirstinn, hafue alle tillhoopa brukat läfjerij med sax och soll etc., som Påfwels hustro sielf bekendhe. Därs. 41 (i handl. fr. 1632). Man skall .. första gången man mjölkar en nykalfvad ko lägga en ullsax i byttan och mjölka öfver saxen, då man önskar att samma ko nästa gång skall föda en kvigkalf. SvFmT 10: 159 (1898).
c) i uttr. så lämnar l. skickar skräddaren saxen, yttrande varmed deltagare i en lek, där de lekande sitta i en ring, överlämnar en sax till nästföljande person i ringen, under det att han lägger benen i kors, varefter saxen skall överlämnas till nästa deltagare på samma sätt osv. o. den som glömmer att lägga benen i kors får gå ur leken; äv. ss. namn på denna lek. NordKult. 24: 57 (1933). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 170 (1950).
d) om sax som användes vid saxning (se SAXA 2) av artiklar o. d., klippning av film l. bortklippande av misslyckade l. icke önskvärda partier av en skrift o. dyl. l. äv. mer l. mindre bildl. När förf. gripit till den kritiska saxen ser han bäst sjelf, hvad som kan och bör borrtklippas. Beskow (1839) i 3SAH LIX. 3: 204. Malmö Allehanda .. redigerades af en hr Kallenberg, men på ett synnerligen enkelt sätt, uteslutande med saxen. VL 17/5 1908, s. 5. Redaktörn med saxen i högsta hugg för att saxa en notis ur en morgonkollega. Östergren (1938). Kameran är väl det viktigaste instrumentet vid filmupptagningen — saxen kommer därnäst. Förberg SäljFilm 137 (1946).
e) (i sht förr) om sax använd för avklippning (snoppning) av ljus- l. lampveke; särsk. om sådan sax försedd med en liten (ovanpå en av skänklarna fäst) behållare vari den avklippta vekstumpen inneslutes. Fatab. 1911, s. 90 (1781). Tänk vad det var tjusigt att få snyta det rökiga talgljuset och sitta och lyssna på hur vekbussen fräste inne i saxens låda. Andersson KinPingv. 17 (1933). Johnson DrömRosEld 209 (1949). — jfr LAMP-, LJUS-SAX.
f) om tångliknande verktyg för sönderdelning av vissa ämnen; företrädesvis (i sht i ssgn SOCKER-SAX) om sådant (i sht förr använt) verktyg för sönderdelning av toppsocker, sockertång; jfr 2 a. Ofta, t. ex. vid upphettning af deglar, få kolen ej vara för stora: man begagnar då till deras sönderstyckande en sax, lik en sockersax och fastsatt vid kolkärlets öfre kant. Nyblæus Pharm. 151 (1846).
g) (i sht i fackspr., särsk. tekn.) allmännare, om (till konstruktionen från den vanliga handsaxen mer l. mindre avvikande) för olika ändamål på olika sätt konstruerad anordning l. maskin l. maskindel för klippning l. skärning, t. ex. bestående av en eggförsedd, med handkraft manövrerad hävstång som är ledad mot en fast förankrad skärande del l. en blad- l. trissformig skärande del som är rörlig mot en fast skärande underdel. König Mec. 180 (1752; om blad på ”saxklapp” i äldre typ av överskärningsmaskin). Eneberg Karmarsch 2: 343 (1861; om rundsax). Sax för kapning (av block l. plattor av lättbetong). Varulex. Byggn. 2: 186 (1955). — jfr BÄNK-, CIRKEL-, KLIPP-, MASKIN-, METALL-, MUL-, NÄT-, PARALLELL-, PLATTJÄRNS-, PLÅT-, RULL-, RUND-, STOCK-, VATTEN-, ÅNG-SAX m. fl. — särsk.
α) i valsverk o. d.: skär- l. klippredskap varmed götjärn l. ämnesjärn l. annan valsverksprodukt skäres l. klippes (i lämpliga längder l. till en viss form). Flygande sax, bestående av två skär, vilka mellan varje klipp föras i samma riktning som valsverksprodukten o. när klippning skall ske ges en till denna motsatt rörelse samtidigt som det övre skäret (som är ledbart) fälles ned så att eggarna mötas. Roterande sax, bestående av roterande skivor i vilkas omkrets ett l. flera skär anbringats vilka kunna skjutas ut o. avklippa järnet. Polhem Invent. 50 (1729). De i ett valsverk förekommande saxarna äro hufvudsakligen af två slag, ledsaxar (alligatorsaxar) och parallellsaxar (giljotinsaxar). Bergman HbJärn 2: 79 (1923). Pojkarna hade (i valsverket) rätt tungt arbete. De fick släpa stängerna till rätbänken och räta dem med träklubbor och stämpla dem, medan de var varma och sedan dra dem till saxen för längdklippning. Järnbruksminn. 79 (1952).
β) vid myntverk: verktyg l. maskin som användes för utklippning l. utstansning av myntplattar ur valsade silver- l. kopparband o. vars verksamma del utgöres av en (i kanten stålklädd) rund stamp riktad mot ett stållagt hål (”öga”); numera i sht i ssgn MYNT-SAX. (Koppar-)Skifworna .. bures .. (efter präglingen) in uthi MynteCammaren, hwarest dhe medh een trinn sax .. uthkliptes. NordNumismatÅ 1938, s. 140 (1662). Dalin (1854).
h) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr d). Falskt hierta bär sitt straff, och skal ei hämnden slippa: / Gud skal med wredens sax thes wälfärd hastigt klippa. Kolmodin QvSp. 1: 311 (1732); jfr β. (Grinaren) klipper äran af folk. .. Men och Om — utgör hans lilla förbannade sax. Thorild (SVS) 3: 92 (1791). Du ringa skatt af ädel börd på jorden / .. En mantel är du dock, som hastigt nötes, / ty, därest icke dag för dag den skarfvas, / skär tidens sax alltmera af dess omfång. Bring Dante 315 (1905; it. orig.: Lo tempo va dintorno con le force). En (landsflyktig) man, vars tillvaro blivit klippt itu av historiens sax. Hildén Michajlovič När 111 (1933). — särsk.
α) i uttr. som beteckna att ngt befrias från ngt som misspryder l. skämmer o. d.; jfr d. De främmande utväxterna (i språket) undanklipptes af Dalin, men han gick alltför flitigt med saxen omkring, och bortklippte med detsamma mycket af det gamla inhemska, hvilket förtjente att qvarstå. Rydqvist i 2SAH 12: 456 (1827). Björnson .. gaf Norge sjelfkänsla, och när denna urartade till inskränkt patriotism, kom Ibsen med saxen. Strindberg TjqvS 2: 164 (1886).
β) i uttr. som ange att ngns livstråd avklippes (av ödesgudinnorna). Thenna Man .. / Thens Lijffstråd Atropos omilde Sax affskurit. Lucidor (SVS) 231 (1672). Clotho med sin sax, / Hon klipper som et ax / Vår svaga lifstråd af. Bellman (BellmS) 1: 191 (c. 1775, 1790). När vi (dvs. blåklintar) vaja på hans (dvs. bondens) gärden, / Böljevis, bland gyllne ax, / Önskar han allt ondt i verlden / Öfver oss med Parcens sax. Atterbom SDikt. 1: 36 (1837). Nornan, som med sin sax avklipper livstråden. Östergren (1938).
2) om ngt som (till utseende l. funktion l. i båda dessa avseenden) mer l. mindre påminner om en sax (i bet. 1), särsk. en sax med två korsvis sammanfogade, rörliga skänklar; särsk.
a) (i sht i fackspr., särsk. tekn.) om tång l. tång- l. pincettliknande redskap l. gripanordning (jfr b, c), äv. använd (använt) för avknipning (jfr 1, 1 f, g). Andra vid glasblåsningen använda redskap äro .. (bl. a.) saxar, tänger. NF 5: 1263 (1882); jfr 1 (g). — jfr KLO-, KNIP-, KUL-, NOPP-, PLOMB-, PLYS-SAX m. fl. — särsk.
β) om tång för dragning av metalltråd genom hål i dragskiva; numera företrädesvis i ssgrna DRAG-, TRÅD-SAX. Saxar kallas ock af någre tängerne, hvarmed tråd af messing och järn drages igenom stålskifvan. Rinman (1789).
γ) om verktyg för lyftning l. förflyttning av föremål (särsk. för hantering av timmerstockar l. annat rundvirke) l. del av last- l. lyftapparat o. d., som (väsentligen) utgöres av två ledade griparmar. (Sluss-)bottnen jämnades ..; när stenar lågo i wägen uphissades de med dertil giorda järnsaxar, eller ock derigenom at man med långa bergnafrar bårrade hål i de stenar, som woro så stora at saxarne, intet kunde gripa omkring dem. König Mec. 146 (1752). Öfriga redskap (vid bessemerugnen) äro (bl. a.): .. Saxar, 2 à 3 stycken, med 2:ne käftar och olika gap, för götenas och kokillernas handtering. JernkA 1863, s. 199. Sten- och Stubbrytaren ”Herkules”. .. Med den till anordningen hörande saxen erhålles ett kraftigt och säkert grepp. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 173. Du kan låna en sax hos bryggarn och bära ner isen i akterluckan. Sjöberg Kvart. 190 (1924). För Hiab lastapparat finns bl. a. följande tillbehör: .. Sax för Siporexplattor. SvByggkatal. 1955, s. 61. jfr JÄRN-, LYFT-, STEN-, STUBB-, TIMMER-SAX.
c) om fångstredskap o. d.
α) jäg. jaktredskap för fångst av däggdjur (i sht vissa pälsdjur) l. fåglar, väsentligen bestående av två (stundom på insidan med järntaggar försedda) byglar l. skalmar som slå samman om o. fasthålla djuret, när det tar ett bete l. trampar på en bricka o. d.; jfr β o. GLÄFS, sbst.2 Risingh LandB 78 (1671). Till bäfverfänge brukas saxar, tenor, och nät. Nordholm Djurf. 35 (1749). Dum räf, som löper i saxen vid solsken. SvOrdspråksb. 27 (1865). Ej heller den i Lappland förr i tiden ifrigt bedrifna svanfångsten med sax torde numera vara så allmän. SvNat. 1915, s. 93. Ingen rättvisa i detta landet, sa räven, då han fastnade i saxen. Ström SvenskOrdspr. 294 (1926). Sax må användas för fångande av dels varg, järv och säl samt, vid vatten där fiskodling bedrives, utter, dels ock räv samt hermelin och andra smärre pälsbärande djur inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. SFS 1938, s. 544. jfr BETES-, BJÖRN-, GRÄVLINGE-, HÖK-, JÄRV-, MÅRD-, NÄT-, PÅL-, RÄV-, STOLP-, SÄL-, TRAMP-, TRÄ-, UTTER-, VARG-SAX m. fl. särsk. mer l. mindre bildl.: fälla (se FÄLLA, sbst.1 2 b). Detta (dvs. att man vid befordran borde gå efter börd, icke efter meriter) sade Tarras .. för att moka gräl och ha roligt. Selim gick inte heller i saxen. Lindqvist Herr. 274 (1917).
β) om redskap för fångst av råttor, med samma konstruktion som jaktredskapet sax (se α); i sht i ssgn RÅTT-SAX.
γ) fisk. fiskredskap bestående av två med böjd spets l. med krok försedda skänklar av vilka den ena är rörlig o. vid betets vidrörande av en spänd fjäder drives mot den andra skänkeln; jfr GLÄFS, sbst.2 Under det att ett hundratal ståndkrok givit några få gäddor och lakar, har ett trettiotal saxar kunnat samtidigt lämna ända till 25 stycken av dessa fiskslag. Schager Nöjesfiske 29 (1915). SvFiskelex. 479 (1955). jfr FISK-SAX.
δ) entomol. saxliknande redskap för fångst av insekter, insektsax. Hector Saml. 47 (1918; om fjärilssax). jfr FJÄRILS-, INSEKT-, STEKEL-SAX.
ε) (förr) av brandvakt för infångande o. fasthållande av nattlig fridstörare o. d. använt redskap bestående av en med ett långt (hopvikbart) skaft försedd lyrformig klyka, i öppningen tillsluten av två fjädrande (på insidan hullingförsedda) delar; äv. oeg. l. bildl. (Jag) tror .. om .. (inkvisitionskommissionen) här (bland professorerna) råkat på nogon, som intet kunnat giöra beskied för sigh (beträffande räkenskaperna), att han knapt sluppit saxen. ORudbeck BrevMGDelaGardie 12-17/3 1685, s. 3. Jämt på krogarna i träta, / De (dvs. brandvakterna) hvarandras saxar fläta, / Ilskefulla man mot man. Bellman Gell. 107 (1793). Den såkallade saxen, som hopviken i flere leder kunde utsträckas ganska långt, och hvarmed .. (brandvakterna) kunde knipa om ben eller handlof eller midja på misstänkliga nattvandrare. Ramsay Barnaår 2: 18 (1904). jfr BRAND-, BRANDVAKTS-, VÄKTAR-SAX.
e) (i sht i fackspr.) om anordning i form av en klove (se d. o. 2) l. gaffel l. bygel o. d. för fastklämning l. fastlåsning av ngt l. för kraftöverföring från en rörlig del till en annan; jfr d. (Drag-)linan går ett halft slag i ett spår, som är försedt med en dubbel serie af saxar, som vid minsta tryck klämma om linan och fasthålla den. TT 1874, s. 169. Å Hagarpressen .. röra sig de båda knästyckena såväl uppsom nedtill med runda hufvuden i motsvarande lager och äro vid själfva knät förenade med en vridbar ”sax”, som följer bängelns rörelse. 2UB 10: 209 (1906). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. av t. schere] (numera föga br.) bygelformigt järnstycke varmed borrstången i vissa slag av djupborrar låses, när de ovan jord befintliga borrlänkarna av- l. påskruvas vid borrstångens upphissande resp. nedfirande, stödbygel; äv. om (bygelformig) lösgörbar låsinrättning mellan borrmejsel o. stötstång l. borrlina, mellanstycke. VetAH 1740, s. 233. TT 1902, K. s. 69.
β) anordning bestående av två, mer l. mindre parallellt anbringade stockar l. trästrävor o. d. mellan vilka ngt är fäst; särsk. (i sht om ä. förh.) om sådan anordning uppbärande övre lagret till axel i stående vandring. KrigVAH 1817, s. 101. 2NF 31: 593 (1920).
γ) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. etnogr.) anordning bestående av två korsande bjälkar, som omfatta taket o. väggen på byggnad o. hindra taket att slitas loss vid stark blåst. Sandström NatArb. 2: 133 (1910).
f) (†) i fråga om förbindning (se d. o. 4 a α) av trä: gaffelformigt ändstycke med urtagning i mitten (passande till tapp i annat trästycke). Eneberg Karmarsch 1: 196 (1858).
g) (i sht i fackspr.) anordning (väsentligen) bestående av två (l. tre) i kryss förenade träspiror l. stolpar l. störar o. d. som uppbära ngt l. varmed ngt lyftes (se β); äv. om själva krysset; jfr h. När höet är bärgadt, tagas hässjorna ned. Du ser nu endast här och där egendomliga hopar af virke, hvilande i en sax af hässjestolpar. Folket kallar dem ”gubbar”. TurÅ 1905, s. 94. Stundom ser man att byggmästaren ger .. (det sågade o. hyvlade virket) en extra eftertorkning upprest i sax eller inomhus. SvSkog. 1388 (1928). (Stängslet kring svedjan i Västerdalarna) ”krakades” upp av saxställda störar utan vidjor. Tvenne .. (störpar) ställdes intill varandra med den ena saxen över den andra. 2SvKulturb. 1—2: 72 (1934). Tältet .. sättes upp på två saxar av trä med en tältstång till ås och stagas väl. Därs. 240; jfr α. Stockholmsmuraren har invändiga ställningar, byggda av saxar och bommar. HantvB I. 4: 307 (1936). — jfr TRE-FOTS-SAX. — särsk.
α) om upptill i kryss förenat par av sparrar ingående i takresning till vissa hus av ä. typ; äv. om liknande sparrkonstruktion ingående i förtimring i gruva; förr äv. (ss. senare led i vissa ssgr): sparre i sådant par l. takstol. Högbenorne eller saxarne .. äro stälde hvarannan nära på 2 famnars distance. DTilas (1760) i Fatab. 1912, s. 48 (i takresning). Zethelius Fältarb. 98 (1892; i hydda för fältbruk). jfr RYGGÅS-, RÄNNDALS-, TAK-, TAKSTOLS-SAX.
β) om lyft- l. hissanordning bestående av två i kryss (l., i utvidgad anv., med ett tvärband) förenade trästänger l. träspiror o. d.; dels om enklare dylik anordning varmed t. ex. flaggstänger l. telefonstolpar resas l. nedtagas, dels om dylik anordning som stadigt anbringa(t)s mer l. mindre upprätt på ett underlag o. upptill är försett med block(tyg). Styltorna eller Spiror som op uti ära samman bundna i Kors och kallas en Sax hwar med Stammen eller något tungdt stycke uphiszas. Rålamb 10: 40 (1691). Alla dessa tunga och svårhandterliga pjeser lyftes (vid uppförandet av en gasklocka i Sthm) och inriktades ganska ledigt med en sax bestående af 2 pålar fastgjorda på ett underrede på hjul, och förenade upptill med ett tvärband samt stagade medelst 4 linor. TT 1876, s. 80. Händelsevis stod ännu saxen qvar, sedan man slagtat kon. Strindberg Hems. 159 (1887). Sedan (telegraf-)stolparna utlagts å sina platser .. och hålen för deras nedsättande i marken blifvit borrade, företages resningen, vid större stolpar med tillhjälp af s. k. resgaffel eller ”sax”. 2UB 3: 113 (1897). Av långa störar hopsurrade saxar (för resning av midsommarstången). Hemmer Morgongåv. 82 (1934). jfr MAST-SAX.
γ) sjöt. träställning med kryss i vilket storsegels- l. mesanbommen vilar, då seglet är beslaget. Gubben Abraham stod lutad mot bommen midt för saxen och berättade historier. Engström 2Bok 85 (1909). Smith (1917). jfr BOM-SAX.
h) (förr) anordning bestående av två kryssformigt förenade stolpar l. sparrar o. d., som utlades i vattnet utanför stapelbädd för att bromsa upp fartyget vid avlöpningen. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856).
i) (numera bl. mera tillf.) saxsprint l. kluven nit o. d. En så kallad sax (slås) genom bultens hål i öfra ändan, at axelen och ramen hållas väl tilsammans. VetAH 1773, s. 338. TT 1891, s. 231. jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
j) (numera mindre br.) om (djupt) kluven stjärt hos fågel, särsk. svala. Swalan, som hafwer den långa saxen, och röda äplet under halsen. Rudbeck Atl. 1: 862 (1679). Den riktiga svalan .. det är hon med den svartkantade, lefverbruna haklappen på det hvita bröstet, den svarta, sidenskiftande öfverkroppen, de smala, spetsiga vingarna och saxen i stjärten. Ericson Fågelkås. 1: 92 (1906).
k) [delvis äv. att hänföra till 1] ss. förled i ssgr som icke ansluta sig till a—j o. som beteckna föremål l. anordningar vilka bestå l. utmärkas av ett l. flera par av i kryss l. u- l. v-form (ofta rörligt) förenade delar; jfr SAX-ARM 3, -BYGEL 2, -GLASÖGON, -JÄRN, -KIKARE, -LOD m. fl.
3) i vissa mer l. mindre abstrakta anv.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. i sax, i kryss (se KRYSS, sbst.3 3); särsk. i fråga om störpar i en ställning o. d. Långa störar .. ställas (i torkställning för bönor) vanligen i rader mot varandra. De ställas ”i sax”, d. v. s. så, att topparna skjuta förbi varandra. FoF 1930, s. 188.
b) om benrörelse l. benställning som påminner om saxskänklars rörelse resp. skänklarnas ställning hos en (öppen l. hopfälld) sax (i bet. 1, 2 c); saxning (se SAXA 3 a β, γ); särsk. (sport.) i fråga om höjdhopp med saxstil (jfr SAXA 3 a γ β'), ofta med tanke på den benställning som hopparen har, när kroppen går över ribban. Några (av deltagarna i ligistmötet) hoppade högt i luften, svängde runt och slogo med benen österbottniska ”saxar”. Ackté Jalander 102 (1932). Halvorsen och Lundqvist hoppade påtagligt lika i enkel sittstil och med aningen av sax över ribban. SvD(A) 1933, nr 238, s. 16. Med sträckt vrist och knä svänges .. (när lyftet uppåt nått sin högsta höjd) högra benet med hälen före hastigt och kraftigt nedåtutåt .., under det att vänstra benet drages upp så högt som möjligt framför kroppen (”saxen”). NFSportlex. 4: 192 (1941). — särsk. [jfr motsv. anv. av eng. scissors] sport. i fribrottning: saxgrepp. Till fribrottningens förbjudna grepp höra bl. a. .. alla strypgrepp, fotbladsbrytning .., sax på bål och huvud, armsax mot marken, helnelson med bålsax. IdrB 19: 162 (1925). Sax, som användes i fri stil i brottning, är varje fasthållande med benen kring motståndarens kropp. NFSportlex. (1946). särsk. ss. senare led i ssgr vilkas förra led anger på vilken kroppsdel hos motståndaren saxgreppet kopplas, t. ex. ARM-, HUVUD-SAX (IdrB 19: 162 (1925), NFSportlex. 1: 1166 (1938)).
c) kortsp. i bridge o. d.; om förhållandet att spelare som sitter i efterhand har ett kort (närmast) över och ett kort (närmast) under ett visst kort i samma färg hos förhanden (varigm denne kan hindras att få stick), ”gaffel”. HandlednBridge 68 (1904).
Ssgr (i allm. till II 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. (åtminstone delvis) uppfattas ss. sammansatta med saxa): A: (II 1, 2 j) SAX-AND. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) andfågeln Anas acuta Lin., som har kluven stjärt, stjärtand. FoFl. 1920, s. 117. —
-ARM, r. l. m.
1) tekn. till II 1 g: rörlig, klippande del i maskinsax. JernkA 1872, s. 5 (i maskinsax i valsverk).
3) till II 2 k: av smala, korsvis förenade (trä)ribbor sammansatt utdragbar arm till elektrisk lampa, avsedd att fästas i vägg o. d. TurÅ 1938, s. 103. —
-ARTAD, p. adj. (mera tillf.) jfr -liknande. (Takypoden) består .. af två .. genom en axel inbördes saxartadt förbundna armar med hvar sitt hjul. 2NF 28: 323 (1918). —
(II 2 g) -BEN.
2) (i sht i fackspr.) till II 2 g β, om vardera av de trästänger o. d. som bilda en sax. Frick o. Trolle 123 (1872).
3) till II 2 (g o.) k, om vart o. ett av parvis i kryss förenade ben till möbel, särsk. bord. Lo-Johansson Stat. 1: 202 (1936). —
-BETT.
1) (i fackspr.) motsv. bett 1 a, b α: bett hos sax; äv. ss. sammanfattande beteckning för saxens skärande delar, med tanke på deras längd l. dyl.; äv. (i sht i Finl.): saxblad (se d. o. 1). Skruven (på knapphålssaxen) .. tjänar till att inställa saxbettet i minskad hålstorlek. Sömnadsb. 4 (1915). TeknOrdb. 867 (1940; om saxblad).
2) [jfr d. saksebid, t. scherengebiss] (i fackspr.) motsv. bett 7 slutet: tandfel bestående däri att över- o. underkäkens kindtänder (på grund av felaktig käkbildning) icke korrespondera (på ena l., stundom, bägge sidorna) utan skjuta förbi varandra (liksom skänklarna hos en sax, med överkäkens kindtänder gående utanför underkäkens) l. endast mötas på en liten o. (starkt) snedsliten del av sina tuggytor; särsk. (veter.) i fråga om djur, i sht hästar. Vennerholm o. Svensson 490 (1892). Wernstedt (1959; hos människor).
3) [jfr d. saksebid] (i fackspr.) motsv. bett 8, om (i sht förr använt) bett som består av flera (skarpkantade) rörligt förbundna delar o. som vid användningen utövar en saxlikt klämmande verkan på hästens laner; jfr -träns. Sonesson BöndB 680 (1955). —
-BLAD.
1) [jfr d. saks(e)blad, t. scherblatt] till II 1: blad (se d. o. 3 a) på sax. Eneberg Karmarsch 2: 653 (1862).
2) (numera mindre br.) till II 2 j, om var o. en av de båda delar av en (djupt) kluven fågelstjärt som tillsammans bilda en v-formig figur; särsk. i fråga om stjärt hos svala. Ericson Fågelkås. 2: 61 (1907; hos ladusvala). —
(II 2 g) -BOCK. [jfr d. saksebuk] (numera mindre br.) anordning sammansatt av två i kryss hopfogade (med tvärslåar upptill o. nedtill förenade) stänger o. dyl. o. använd ss. stöd l. lyftanordning; jfr sax, sbst.1 II 2 g (β), bock, sbst.1 II. KrigVAH 1892, s. 232. 2NF 26: 840 (1917). —
(II 2 g) -BRYGGA, r. l. f. (numera knappast br.) fältbro vilande på ”saxbockar”. Klingenstierna Fältarb. 126 (1858). Cannelin (1921). —
(II 2 i) -BULT. [jfr t. scherbolzen] tekn. bult (se bult, sbst.1 11) kluven i ena ändan (jfr -sprint); äv.: bult med (hål för) saxsprint. Ramsten o. Stenfelt 105 (1917). Stenfelt (1920). —
-BYGEL.
2) [jfr t. scherenstromabnehmer] (i fackspr.) till II 2 k, på elektrisk(t) lok l. spårvagn l. rälsbuss o. d.: kontaktbygel (strömavtagare) bestående av ledade järnstänger som bilda en romboidisk l. rombisk konstruktion vars ena hörn är fäst vid taket på loket osv., medan det motstående hörnet uppbär en bågformig anordning som vilar mot tråden. Dahlander FörsElJärnv. 120 (1908). —
-BÅGE. (saxe- 1668) (numera bl. tillf.) om den båg- l. ögleformiga delen av en ullsax. Då togho dhe (för att utröna vem tjuven var) ett såll ..; satte sedhan ullsax uthj sållestomman och ställte sigh på hwarthera sijdhan om sållet, hållandes hwar sijn handh eller finger emoot saxebogan. BtFinlH 2: 309 (1668); jfr sax, sbst.1 II 1 b. —
(I) -DOLK. (i skildring av forngerm. förh., numera bl. tillf.) (dolkliknande) kort svärd. Rydberg Ath. 492 (1876). —
-FAKTORI. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) fabrik för tillverkning av saxar (jfr faktori 2 a); anträffat bl. i uttr. kniv- och saxfaktori. JernkA 1868, s. 336 (om förh. i Förenta staterna). —
-FINISSÖR. (förr) om person (hantverkare) som (medelst polering o. d.) lade sista handen vid tillverkning av saxar. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 22 (1760). —
-FODER. (sax- 1654—1929. saxe- 1640—1718) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) saxfodral. OxBr. 11: 747 (1640). SvD(A) 1929, nr 329, s. 10 (om ä. förh.). —
-FORM; pl. -er. särsk.: form som karakteriserar en sax l. (i sht) liknar l. påminner om formen hos en sax (med två korsvis sammanfogade skänklar); särsk. i uttr. i saxform, ofta liktydigt med: i kryss l. i kors. Gegerfelt 12 (1913). —
-FORMAD, p. adj. saxformig, saxliknande. TT 1878, s. 282 (om apparat för sättning av tryckstil). Korsnäbbarnas saxformade näbbar. Knöppel SvRidd. 54 (1912). —
-FORMIG. som har saxform. Lovén ÅrsbVetA 1843—44, s. 10 (om mandibler hos havsspindlar). (Kåtan) vilar på två med varandra förenade saxformiga stöd. Erixon SkansenKultH 101 (1925). —
-FOT.
1) (föga br.) zool. till II 1, 2 b: saxklo. 2NF 13: 1372 (1910; hos kejsarhummer). Hedin Pol 2: 452 (1911; hos eremitkräfta).
2) (i sht i fackspr.) till II 2 g β, om (nedersta partiet av) saxben (se d. o. 2). Pihlström SkeppAflöpn. 1: 369 (1796). —
-FÅGEL. (†)
2) [jfr t. scherenvogel, eng. scissor bird] till II 1, 2 j: klykstjärtad tyrann; jfr -stjärtad a. 1Brehm 2: 76 (1875). —
(II 2 c α, γ) -FÖRBUD~02. (i fackspr.) förbud mot saxfångst; särsk. till II 2 c α. SvD(A) 1920, nr 38, s. 7. —
(II 2 g β) -GINA, r. l. f. (i sht förr) gina (se gina, sbst.2) använd till sax. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 365 (1796). —
(II 2 k) -GLASÖGON~020, pl. [jfr t. scherenbrille] (förr) synverktyg avsett att vid användning hållas i handen o. bestående av två med glas försedda armar, i v-form (rörligt) förenade med ett handtag; jfr binokel 2, dubbel-lornjett. Ahlström Synv. 120 (1943; om museiföremål). —
(II 1, 2 c α; jfr anm. sp. 1270) -GREPP. sport. i fribrottning, om handlingen att (liksom med skalmarna i en sax) fasthålla l. klämma om motståndares kropp l. kroppsdel med båda benen (sammanhakade); jfr sax, sbst.1 II 3 b slutet. Swing 1921, nr 2, s. 10. —
(II 2 g β) -HORN, sbst.1 (sbst.2 se sax-, förled1 ssgr). (numera mindre br.) om var o. en av de ovanför krysset befintliga ändarna av de båda stängerna l. spirorna i en sax; jfr horn 6. Frick o. Trolle 123 (1872). —
-HUGG. (ngt vard.) (kraftigt l. raskt) klipp med sax; företrädesvis i a o. b. GHT 1920, nr 84, s. 7. särsk. till II 1 d.
a) i fråga om saxning av parti ur en skrift o. d.; ofta konkret, om urklipp l. saxat parti (ur tidning l. annan skrift). Litterärt sillstryperi kallar .. tidn. Barometern följande saxhugg ur en platskollegas recension af en föreställning på stadens teater. SvD(A) 1916, nr 281, s. 10. Norrskensfl. 1927, nr 159, s. 3.
b) i fråga om klippning av film (i syfte att avlägsna olämpliga partier o. d.). IdrBl. 1935, nr 45, s. 9. —
-HÅL, n.
(II 2 k) -JÄRN. (i fackspr.) om par av kryssvis rörligt förenade järnstänger som förbinda ståndarna i en skjutgrind med varandra o. med vilkas hjälp denna kan föras samman o. dragas ut. SvByggkatal. 1952, s. 510. —
(II 2 k) -KIKARE. [jfr t. scherenfernrohr] (numera mindre br.) (för eldledning vid artilleri använd) på stativ monterad prismakikare med två med okular o. objektiv försedda armar, vilka kunna röras från varandra i såväl vertikal som horisontal led (varvid de bilda en v-formig figur), batterikikare. Berg Krig. 122 (1915). TeknOrdb. 1057 (1951). —
(jfr II 2 i) -KIL. (numera mindre br.) tekn. saxsprint. Lundberg Lok. 100 (1902). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-KLAPP. (†) i ä. typ av skärmaskin för överskärning av tyger: var o. en av flera klaffliknande delar som uppbära var sitt blad (se d. o. 3 a) o. äro rörliga mot ett sammanhängande orörligt blad. König Mec. 180 (1752). —
(jfr II 2 b) -KLO. (sax- 1899 osv. saxe- 1685) zool. = klo, sbst.1 2 c. Een Kräfta synes och på Himlens Giördel krypa / Wil med sin Saxe-Kloo then ene Twilling strypa. Spegel GW 161 (1685). VetAÅb. 1908, s. 242 (hos insektlarv). —
(I) -KNIV. (i skildring av fornnord. förh., numera bl. tillf.) kort svärd av mindre (knivliknande) typ; jfr -dolk, -svärd. Efter storleken hette Saxarne antingen Saxswärd eller Saxknifwar. LMil. 2: Föret. 18 (1764). —
(jfr II 2 g β) -KRAN. [jfr t. scherenkran] tekn. (på skeppsvarv o. i hamnar använd) större lyftkran vars ställning utgöres av två uppresta, nedtill särade o. upptill förenade strävor, i vilkas föreningspunkt en (medelst spel l. skruv) förskjutbar bom anbragts, varmed de förenade strävorna kunna fällas framåt ett stycke l. resas till mer l. mindre lodrät ställning. SFS 1875, nr 2, s. 19. —
-KROK.
(II 1, 2) -KRYSS, n. särsk. (i sht i fackspr.) till II 2 g (β), om krysset mellan de i en sax (särsk. en mastsax o. d.) ingående spirorna l. stolparna. Frick o. Trolle 118 (1872). —
(II 1, 2 a, c) -KÄFT. [jfr d. saksekæft] (numera bl. mera tillf.) jfr käft 2; äv. bildl.; jfr -käke. Osbeck Resa 166 (1751, 1757). Mencken .. var en djävul med saxkäftar som åt sig igenom den amerikanska pressen. Ahlgren Veckopr. 7 (1940). särsk. om var o. en av de båda starkt böjda o. på insidan taggförsedda delar på stolpskor som vid klättring gripa om stolpen. 2UB 3: 210 (1897). —
(II 1 g) -KÄKE. (numera föga br.) om käft (se d. o. 2) i maskinsax; jfr -käft. JernkA 1830, s. 416. —
-LIK, adj. saxliknande. Broman Glys. 3: 600 (c. 1740; om fiskstjärt). Marklin Illiger 195 (1818; om fågelnäbb med korsande spetsar). särsk. ss. adv.: på ett sätt som påminner om l. för tanken till en sax (med korsvis sammanfogade, rörliga skänklar). TurÅ 1892, s. 9. På uddarna, som saxlikt omsluta den aderton kilometer djupa golfen, klättra pinjer .. uppför .. höga strandsluttningar. Enckell Olivpar. 15 (1934). Jag ser människor ovanifrån, förkortade, med ben som rör sig saxlikt. Lundkvist Spegel 204 (1953). —
-LIKNANDE, p. adj. som liknar en sax (med korsvis sammanfogade, rörliga skänklar); särsk. dels med tanke på den x-formiga figur som en sax med särade skänklar bildar, dels med tanke på de skärande delarnas utseende o. funktion hos en sax. Klappkameror med ställbara, saxliknande sträfvor. Malmberg David 28 (1910). Lyftsax, (dvs. ett) redskap med saxliknande, hakförsedda käftar, som gripa fast om en timmerstock, ett isstycke el(ler) dyl(ikt). 3NF 13: 417 (1930). —
(II 2 k) -LOD. (sax- 1942 osv. saxe- 1567—1928) (förr) korslod. ArkliR 1567, avd. 25. SvFlH 1: 252 (1942; om förh. på 1600-talet). —
(II 2 g β) -LÄNGA, r. l. f. (i sht förr) sjöt. länga (se länga, sbst. 4) hörande till sax (använd på fartyg). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-MAKERI. (†) verkstad l. fabrik för tillverkning av saxar; jfr -smedja. Polhem Test. 82 (c. 1745). —
(jfr II 1 g) -MASKIN. (numera bl. tillf.) klippmaskin o. d. UB 6: 208 (1874; för klippning av bleckplåt). Hagberg o. Asklund Textilind. 104 (1924; om äldre typ av överskärningsmaskin). —
(II 1 g) -MASKINIST. (i fackspr.) maskinist betjänande en sax. JernkA 1894, s. 392 (vid plåtvalsverk). —
-MÄRKA. (mera tillf.) märka (djur) gm att klippa ett märke i örat. Han saxmärkte andras får med sitt eget märke, schas! och de voro hans egendom. Strandberg Trolleb. 130 (1917). —
-MÄSTARE. (förr) hantverksmästare som sysslade med l. hade verkstad för tillverkning av saxar. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 24 (1760). —
(II 2 k) -NITMASKIN~002, äv. ~200. tekn. nitmaskin för nitning av grov plåt, med de arbetande verktygen fästa i två, med varandra ledbart förenade hävarmar. Bergman HbJärn 3: 95 (1926). —
-NÄBB. [jfr t. scherenschnabel, eng. scissor-beak, scissor-bill, shear-bill, fr. bec-en-ciseaux] zool. om fågel tillhörande den till familjen måsfåglar hörande underfamiljen Rynchopinæ (vars arter, hemmahörande i Asien, Afrika o. Amerika, ha en från sidorna starkt hoptryckt, saxlik näbb); i pl. äv. ss. benämning på underfamiljen; jfr -fågel 1. Amerikansk, äv. svart saxnäbb, den amerikanska arten Rynchops nigra Lin. Afrikansk saxnäbb, den afrikanska arten Rynchops flavirostris Vieill. Holmström Ström NatLb. 2: 60 (1852). 1Brehm 2: 529 (1875; äv. i pl., om underfamiljen). FoFl. 1908, s. 30 (: svarta saxnäbbar). 4Brehm 8: 115 (1926; om afrikansk saxnäbb).
Ssg: saxnäbb-släkte(t). (numera bl. tillf.) zool. om underfamiljen Rynchopinæ betraktad ss. ett släkte, Rynchops Lin. NF 13: 1042 (1889). —
-NÄBBAD, p. adj. (numera bl. tillf.) som har saxlik näbb; förr äv. i uttr. saxnäbbad tärna, amerikansk saxnäbb. Den stora, svartryggiga, ”saxnäbbade tärnan”. Bovallius CentrAm. 311 (1887). —
(II 1 g) -PASSARE. (i fackspr.) på pappersmassefabrik: (ung) arbetare som har uppsikt över maskin för skärning av massaark. YrkesförtArbFörmedl. 51 (1936). —
(jfr anm. sp. 1270) -PASSNING. [jfr eng. scissors i motsv. anv.] sport. i rugby: passning mellan två spelare som springa i varandra korsande riktningar (så att deras banor bilda ett saxliknande kryss); passning växelvis snett bakåt mellan två spelare (varvid de sträckor som bollen passerar vid två på varandra följande passningar bilda ett saxliknande kryss). IdrIMar. 1935, s. 197. —
-PLATS. (mera tillf.) särsk. till II 2 c α, γ: plats där sax är utsatt (l. skall utsättas). Munsterhjelm Wallenius MännJäg. 138 (1934). —
(II 1 g) -POJKE. (i fackspr.)
2) (numera föga br.) till II 1 g α, vid plåtvalsverk: ung arbetare som hjälper till vid klippningen (hjälpklippare) l. tar hand om det avfall som bildas vid klippningen (skrotmottagare). JernkA 1894, s. 394. —
(II 1 g) -PRESS. (numera mindre br.) maskin för klippning l. skärning av (grövre) plåt o. d., som till sitt arbetssätt påminner om en press (se press, sbst.1 2). JernkA 1868, s. 81. 2NF 34: Suppl. 384 (1922). —
-RING.
1) jäg. till II 2 c α, i trampsax: ring som bildas av de utfällda saxbyglarna. Hedin Pol 1: 208 (1911).
2) entomol. till II 2 c δ, om var o. en av de mer l. mindre ringformiga metallbågar på en fjärilssax som äro anbringade på ändarna av de båda skalmarna o. klädda med finmaskiga nät (mellan vilka fjärilarna fångas o. fasthållas gm skänklarnas sammanförande). Hector Saml. 47 (1918). —
(II 1, 3 b; jfr anm. sp. 1270) -RÖRELSE. (mera tillf.) sport. saxande rörelse (särsk. simrörelse); jfr -tag. Swing 1921, nr 47, s. 5. —
(II 1, 2 a, c) -SKÄNGEL. (numera bl. i vissa trakter) = -skänkel. König Mec. 167 (1752; i sax för klippning av järnstänger). UB 6: 134 (1874; i handsax). —
-SLIPARE. [fsv. saxa slipare, använt ss. tillnamn] person som (yrkesmässigt) slipar saxar. Lind 1: 248 (1738). —
-SMED. (sax- 1749 osv. saxe- 1669) (i sht förr) smed som tillverkar saxar. PrivJReenstierna 30/4 1669. —
-SMEDJA. (i sht förr) smedja l. verkstad där saxar (o. andra eggverktyg) tillverkas. Linné Vg. 268 (1747). —
-SMIDERI1004, äv. 3~002. (i sht förr) (smidesarbete för) tillverkning av saxar. PrivJReenstierna 30/4 1669. —
-SPETS. om (yttersta partiet av) spetsig saxskänkel l. om den spets som bildas av de yttersta partierna av de båda skärande delarna i en sax, när skänklarna äro slutna, saxudd. Isaksson KvHuset 175 (1952). —
(jfr II 2 i) -SPRINT. tekn. i ena ändan kluven l. av en sammanbockad ståltråd l. dyl. bestående sprint (vars särbara ändar åtskiljas, sedan sprinten placerats i sprinthålet), särsk. använd för fastlåsande av (mutter på) bult, saxpinne. Tigerhielm 26 (1867).
Ssg (tekn.): saxsprint-hål, n. hål för saxsprint (i bult o. d.); jfr sax-hål 2, -öga. Nerén BilB 2: 291 (1931). —
(II 3 b; jfr anm. sp. 1270) -STIL. sport. vid höjdhopp med ansats tillämpad stil karakteriserad av att hopparen, som gjort upphoppet (frånskjutet) med ett ben (satsbenet), medan det andra benet (pendelbenet) är riktat uppåt mot ribban, svänger pendelbenet, sedan det passerat ribban, nedåt o. utåt samtidigt som satsbenet drages upp så högt som möjligt framför kroppen, vilken i (nästan) horisontell ställning passerar ribban. IdrBl. 1935, nr 3, s. 6. —
(II 1, 2 j) -STJÄRT. (†) om vissa vadarfåglar med djupt kluven stjärt.
1) (fågel tillhörande) släktet Glareola Briss. (vars arter leva i Sydeuropa, Asien, Afrika o. Australien), vadarsvala. Weste 2: 1976 (1807). Schulthess (1885).
(II 1, 2 j) -STJÄRTAD, p. adj. [jfr eng. scissor-tailed] zool. om fågel: som har (djupt) kluven stjärt; särsk. (föga br.)
a) i uttr. saxstjärtad tyrann, (den i Syd- o. Mellanamerika levande) fågeln Muscivora tyrannus Lin., klykstjärtad tyrann; jfr -fågel 2. VäglednRiksmusUtlFågelsaml. 26 (1923).
b) i uttr. saxstjärtad nattskärra, (den i Sydamerika levande) fågeln Hydropsalis brasiliana furcifera Vieill. (Stuxberg o.) Floderus 3: 114 (1903). —
-STÅL.
1) till II 1: stål använt l. avsett att användas till (skärande delar i) saxar. Rinman Jernförädl. 292 (1772).
2) (i sht i fackspr.) till II 1 g, om skärande stålblad i maskinsax. JernkA 1864, s. 97 (i maskindriven plåtsax). —
-STÄLLD, p. adj. (mera tillf.) ställd i (saxliknande) kors l. kryss; särsk. om störar i gärdsgård; jfr sax, sbst.1 II 2 g, 3 a. 2SvKulturb. 1—2: 72 (1934). —
-STÄLLNING.
1) (numera bl. mera tillf.) till II 1 g, sammanfattande, om de delar av en maskinsax som uppbära l. utgöra fäste för (o. förmedla rörelsen till) bladen; jfr -stativ. König Mec. 180 (1752). JernkA 1830, s. 415.
2) tekn. till II 2 g: byggnadsställning vari saxar användas för uppbärande av de horisontella bommar varpå ställningsplankorna vila. HantvB I. 4: 306 (1936). —
(II 2 g) -STÖD. (i sht i fackspr.) stöd i form av två i kryss förenade stolpar l. strävor o. d. Nerén PraktFräsn. 10 (1940). —
(II 2 g (β)) -SURRNING. i sht sjöt. sammansurrning av de båda stängerna l. spirorna o. d. i en sax; ofta konkret, om de surrade tågen. Smith 326 (1917; konkret). —
(II 1, 2 j) -SVALA, f. l. r. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svalan Chelidon rustica Lin. (som har djupt kluven stjärt), ladusvala. NorrlS 1—6: 97 (1798). FoFl. 1925, s. 127 (från Sorsele). —
(I) -SVÄRD. (i skildring av forngerm., i sht fornnord. förh.) = sax, sbst.1 I; i sht förr särsk. om större sådant svärd (motsatt: saxkniv). LMil. 2: Föret. 18 (1764). Heidenstam Folkung. 1: 143 (1905). —
(II 2 c α) -TAND. (mera tillf.) järntagg på insidan av saxbygel (se d. o. 1). Hedin Pol 1: 207 (1911). —
(II 2 g α) -TIMRING. (numera bl. tillf.) konkret: förtimring (i gruva) bestående av i kryss förenade par av spiror. JernkA 1894, s. 343. —
-VERK.
1) tekn. till II 1 g: maskin l. maskinell anläggning för klippning l. skärning. TNC 29: 64 (1958; för skärning av papper).
2) (†) till II 2 k: (del av) befästningsverk (väsentligen) bestående av två faser bildande en ingående vinkel; jfr tenalj, tång-verk. Hazelius Bef. 43 (1836). Dalin (1854). —
-VIS, adv. på ett saxliknande sätt, saxlikt. (Han) satt med benen saxvis utsträckta. Dahl Forbes Kvinn. 179 (1935). —
-VRAK. (†) avfall som bildas vid klippning (med maskinell klippanordning). Serenius (1734; under shearings). ÖoL (1852). —
B (†): SAXA-ORDEN. [jfr t. scherbrüder, nylat. forficiferi, pl., om medlemmar av brödraskapet] (tyskt) andligt brödraskap på vars dräkt en sax av tyg var fastsydd på bröstet. OPetri 1: 480 (1528).
C (†): SAXE-BÅGE, -FODER, -KLO, -LOD, -SMED, se A.
Avledn.: SAXA, v., se d. o. —
SAXAKTIG, adj. (mera tillf.) till II 1: som liknar l. har karaktären av en sax; särsk. ss. adv.: saxlikt o. d. De smala onda ögonen och de korta saxaktigt knipna läpparne (på porträttet av Henrik VIII av England). Arsenius MannKläd. 165 (1902). —
SAXARE, sbst.1, m. [möjl. med skämts. anslutning till saxare, sbst.3] (†) till II 2 c δ, om brandvakt utrustad med sax. Adelsköld Dagsv. 1: 292 (1899). —
SAXIG, adj. (mera tillf.) till II 1: som bildar en sicksacklinje (påminnande om saxars skänklar), taggig. Den gulbeige tapeten hade fått så många märken, och där symaskinen stått, tecknade sig en spricka i fula, saxiga konturer. SvDamtidn. 1950, nr 9, s. 16.
Spoiler title
Spoiler content