publicerad: 1967
SELEN sele4n, n. (Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 92, osv.) l. r. l. m. (HSjögren Min. 71 (1880) osv.); best. -et resp. -en; förr äv. SELENIUM, n. (Berzelius Kemi 2: 103 (1822), Dalin (1871)) l. r. l. m. (Berzelius Kemi 3: 411 (1818), Därs. 2: 104 (1822)).
Ordformer
(selen 1818 (: selenbunden, p. pf.), 1831 osv. selenium 1818—1888)
(i sht i fackspr.) grundämne med atomvikt 79,2 (o. med den kemiska beteckningen Se), som fysikaliskt o. kemiskt liknar svavel o. främst förekommer i små mängder i vissa svavelmalmer o. som i sht fått användning på grund av sin egenskap att vid belysning öka sin förmåga att leda elektricitet. En .. förut okänd mineralkropp, åt hvilken jag, för att beteckna dess slägtlikhet med Tellurium, gifvit namn af Selenium, från Σεληνη, Måna. Berzelius i VetAH 1818, s. 15. Svafvelbundet Selenium. Dens. Kemi 2: 103 (1822). Till de fotoelektriska företeelserna .. kan räknas selens motståndsminskning vid belysning. LAHT 1929, s. 956. Selen .. utvinnes ur blykammarslammet från svavelsyrefabrikationen samt förekommer dels såsom ett rött pulver .. dels i form av gråsvarta, glänsande plattor eller stavar. VaruhbTulltaxa 1: 121 (1931). (Bolidengruvan har) med ett slag gått fram till .. en bland de största framställarna (på världsmarknaden) av selen. TurÅ 1937, s. 120.
Ssgr (i sht i fackspr.): SELEN-ALUMINIUM. (†) [jfr t. selenaluminium] kem. kemisk förening av selen o. aluminium (Al2Se3), aluminiumselenid. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 109. —
-AMMONIUM. (†) selenvätets ammoniumsalt, ammoniumselenid ((H4N)2-Se). Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 210. Dens. Därs. 1841, s. 85. —
-BERYLLIUM. [jfr t. selenberyllium] (†) selenvätets berylliumsalt, berylliumselenid (BeSe). Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 96. —
-BINDA, -ning. kem. med avs. på grundämne o. d.: binda (se binda, v. 19 g α) vid selen; nästan bl. i pass. (i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som ingått kemisk förening med selen, förenad med l. bunden vid selen). Selenbunden koppar. Berzelius Res. 109 (1818). Silfret selenbindes .. (vid reduktion av selensyrlighet) och svartnar lika som af svafvel. Dens. ÅrsbVetA 1828, s. 130. —
-BLOMMA. (numera bl. mera tillf.) kem. sublimeringsprodukt av selen; jfr blomma, sbst. 5 h. Rosenberg OorgKemi 258 (1887). —
-BLY. [jfr t. selenblei] i sht miner. (mineral utgörande l. innehållande) selenvätets blysalt (blyselenid, PbSe). Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 199. —
-BLY-VISMUTGLANS. miner. selenglans innehållande selen, bly, vismut o. svavel, weibullit. GeolFF 1885, s. 664. —
-CELL. [jfr t. selenzelle, eng. selenium cell] tekn. (i fotometer o. d. använd) ljuskänslig anordning (fotocell) i vilken en elektrisk ström får passera genom ett tunt skikt av selen o. vars funktion grundar sig på den egenskapen hos selenet att dess elektriska ledningsförmåga ökas vid belysning. Balck Idr. Suppl. 207 (1888). —
-CERIUM l. -CER. (†) selenvätets ceriumsalt, ceriumselenid (Ce2Se3). VetAH 1826, s. 307, 308. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 143. —
-DI-OXID. [jfr t. selendioxyd, eng. selenium dioxide] kem. viss kemisk förening av selen o. syre (SeO2). 2NF 25: 19 (1916). —
-ETYL. [jfr t. selenäthyl] (†) kemisk förening av etyl o. selen ((C2H5)2Se), dietylselenid. Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 310. Svanberg Därs. 1847, s. 372. —
-FOTOMETER. [jfr t. selenphotometer] fys. fotometer utrustad med selencell. Dædalus 1934, s. 90 (c. 1880). —
-FÖRSEDD, p. adj. Selenförsedda minor, vilka skulle bringas att explodera efter bestrålning. Cleve-Euler Selen 50 (1925). —
-GLANS. [jfr t. selenglanz] miner. benämning på olika metallglänsande mineral som utgöra selenföreningar l. blandningar av sådana (t. ex. selenbly, selenkopparbly, selensilver); jfr glans 4 b. 2NF 25: 21 (1916). —
-KADMIUM. [jfr t. selenkadmium] färg. selenvätets kadmiumsalt (använt ss. målarfärg), kadmiumselenid (CdSe). Kjellin 947 (1927). —
-KALIUM. (†) selenvätets kaliumsalt, kaliumselenid (K2Se). FKM 6: 74 (1818). Almroth Kem. 719 (1834). —
-KOPPAR. i sht miner. (mineral utgörande l. innehållande) selenvätets kuprosalt (berzelianit, Cu2Se). Berzelius Brev 8: 55 (1818). —
-KOPPAR-BLY. [jfr t. selenkupferblei] miner. selenglans innehållande selen, koppar o. bly, zorgit. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 200. —
-KOPPAR-SILVER. [jfr t. selenkupfersilber] miner. selenglans som utgör en förening av selen, koppar o. silver (CuAgSe), eukairit, kuprosilverselenid. NF 14: 844 (1890). —
-KVICKSILVER~020. [jfr t. selenquecksilber] i sht miner. (mineral utgörande l. innehållande) selenvätets kvicksilversalt (kvicksilverselenid, HgSe), tiemannit. Nordenskiöld KemMinerSyst. 7 (1827). —
-KVICKSILVER-BLY. [jfr t. selenquecksilberblei] miner. selenglans innehållande selen, kvicksilver o. bly, lerbachit. ASScF 1: 640 (1842). —
-LIKRIKTARE~0200. [jfr t. selengleichrichter, eng. selenium rectifier] el.-tekn. torrlikriktare vars halvledare utgöres av selen. SvTeknOrdb. (1946). —
-MALM. malm innehållande selen; särsk. om i Falu gruva förekommande guldförande sådan malm. Berzelius Brev 8: 53 (1818). JernkA 1897, s. 53 (i Falun). —
-METALL. [jfr t. selenmetall] (†) om vart o. ett av selenvätets metallsalter. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 85. Rosenberg OorgKemi 259 (1888). —
-MOTSTÅND~02 l. ~20. tekn. elektriskt motstånd bestående av selencell. Dædalus 1934, s. 90 (c. 1880). —
-OXID. (numera bl. tillf.) oxid av selen; förr äv. om illaluktande gas erhållen vid upphettning av selen i luft l. syre, uppfattad ss. selenets syrefattigaste oxid (numera uppfattad ss. utgörande en kolhaltig förening). Berzelius Brev 8: 52 (1818). —
-PLATTA. tekn. platta överdragen med selen (använd i selencell l. elektrisk torrventil l. ss. polarisator). TMatFysKemi 1918—19, s. 220 (använd ss. polarisator). IngHb. 3: 354 (1949; till torrventil). —
-SILVER. [jfr t. selensilber] i sht miner. (mineral utgörande l. innehållande) selenvätets silversalt (silverselenid, Ag2Se), naumannit. Nordenskiöld KemMinerSyst. 7 (1827). —
-SLAM. [jfr t. selenschlamm] tekn. selenhaltigt slam (som avsätter sig i blykamrar vid svavelsyreframställning ur selenhaltiga malmer o. ur vilket selen industriellt framställes). Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 142. 2UB 5: 162 (1902). —
-SVAVEL. [jfr t. selenschwefel] i sht miner. (mineral utgörande) blandning av selen o. svavel. HSjögren Min. 71 (1880). —
-SYRA. kem. om selendioxid l. dess hydrat (selensyrlighet); numera bl. om syra vars molekyler innehålla väte, selen o. fyra syreatomer (H2SeO4) l. (föga br.) dess anhydrid. Berzelius i VetAH 1818, s. 17 (om selendioxid o. dess hydrat). Dens. Brev 13: 91 (1827; om selensyrans anhydrid). 2SvUppslB (1953). —
-SYRLIGHET~002, äv. ~200. kem. syra vars molekyler innehålla väte, selen o. tre syreatomer (H2SeO3); i sht förr äv. om denna syras anhydrid, selendioxid. Berzelius Brev 13: 91 (1827; om selendioxid). Rosenberg OorgKemi 259 (1887). —
-VENTIL. el.-tekn. elektrisk torrventil med halvledare bestående av selen. 2SvUppslB 8: 339 (1948). —
-VISMUTGLANS~002, äv. ~200. [jfr t. selenwismutglanz] miner. selenglans innehållande vismut, selen o. svavel, guanajuatit. 2NF 25: 23 (1916). —
-VÄTE. [jfr t. selenwasserstoff] kem. giftig gas som utgör en kemisk förening av selen o. väte (H2Se). Almström KemTekn. 1: 236 (1844).
Spoiler title
Spoiler content