SEXTANT sekstan4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. sextant; av lat. sextans (gen. -antis), sjättedel, till sextus, sjätte (se SEXTA)]
1) (cirkelsektor utgörande en) sjättedel av en cirkel; numera bl. i avledn. SEXTANTELL. Sundén (1888).
2) (i fackspr.) vinkelmätningsinstrument med en limb om sextio grader; särsk. om sådant instrument (använt i sht vid navigation för bestämmande av solhöjden) med en konstruktion grundad på den optiska regeln att en ljusstråle som successivt reflekteras från två plana speglar vid utgåendet från den sista spegeln bildar en vinkel mot den ursprungliga riktningen som är dubbelt så stor som vinkeln mellan spegelplanen, spegelsextant. Björkegren 2535 (1786). Redan 1804 hade Hällström .. med sextant och chronometer observerat en mängd Gottländska punkters geografiska belägenhet. Cronstrand ÅrsbVetA 1833, s. 75. (På Uranienborg) funnos av .. (Tycho Brahe) själv konstruerade sinnrika kvadranter, sextanter, armillor och andra astronomiska instrument. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 49. På bryggan står kaptenen och styrmännen med sextanter i högsta hugg för att ta meridianhöjden. SvFl. 1939, specialnr s. 5. jfr DOS-, FICK-, NIVÅ-, REFLEXIONS-, SPEGEL-, TRÄ-SEXTANT. särsk. astr. i sg. best., bildl., ss. namn på en stjärnbild belägen på båda sidor om himmelsekvatorn. Bergstrand Astr. 40 (1925).
Ssg (till 2): SEXTANT-OBSERVATION. (i fackspr.) observation (se d. o. 1 a, b) medelst sextant. FinBiogrHb. 1596 (1900).
Avledn. (till 1): SEXTANTELL104. sjöv. om deviation (se d. o. 1 b): sådan att avvikelsen ändrar tecken för var sjättedel av cirkeln på kompassen. SFS 1919, s. 1875.
