SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SINGULAR siŋ4gɯ~la1r l. -gu~, l. 30~2, äv. siŋ1gɯla4r l. -gu- (singula´r Weste, sinngulár Dalin), ss. förled i ssgr äv. 103~, r. l. m. (Tullberg SvSpr. 1: 44 (1836) osv.) ((†) n. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 26 (1801), Enberg SvSpr. XIII (1836)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er; l. SINGULARIS siŋ4gɯ~la1ris l. -gu~, l. 30~20, ngn gg siŋ1gɯla4ris l. -a3ris2, r. l. m. (ÖoL (1852) osv.) ((†) n. Sundén (1886)); best. (tillf.) -en. Anm. 1:o Stundom användes den lat. neutrumformen singulare, särsk. i uttr. singulare tantum (pl. singularia tantum), med bet.: endast i sg. använt sbst. Förr brukades efter prep. äv. de lat. dat.- o. abl.-formerna singulari (sg.), singularibus (pl.). SwFrOrdeB 145 (1703: i somliga singularibus). Kullin EngGr. 30 (1744: i Singulari). Singulare tantum. Dalin (1871). (Det engelska låneordet slips) har blivit ett fullständigt singulare, betecknande enstaka föremål. SoS 1915, s. 84. 2:o Vid förkortning skrives ordet sing. l. sg.
Ordformer
(-ar 1801 osv. -aris 1730 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. singular(is), eng. singular; av lat. singularis, elliptiskt för numerus (se NUMERUS) singularis (se SINGULAR, adj.) — Jfr SINGULARISK]
språkv. numerus (se d. o. 1) som utmärker att det är fråga om (kongruens med ord betecknande) en person l. en sak l. en företeelse, ental; ordform i detta numerus, entalsform. Verbet, predikatet står i singular(is). Giese Sprachm. 1: 30 (1730). (Formerna) Bok, Boken, står, äro singularer till Böcker, böckerna, stå. Weste FörslSAOB (c. 1815). Nominernas böjning i Wotiskan sker genom tvänne numeri, singular och plural, hvardera med 12 kasus. ASScF 5: 24 (1856). En del substantiv förekomma blott i singular, några andra åter endast i plural. Ulén o. Rydén Modersm. 47 (1918). Den bestämda artikeln .. är lika i singularis och pluralis (i engelskan). (Elfstrand o.) Gabrielson 3 (1945). Genitiv singularis. Sjöstrand LatGr. 28 (1953).
Ssgr (språkv. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. uppfattas ss. (delvis) sammansatta med singular, adj.): SINGULAR- l. SINGULARIS-BEGREPP. jfr begrepp 5 b. (Elfstrand o.) Gabrielson 149 (1945). —
-BÖJNING. böjning som utmärker singular, böjning i singular. Modeer Slutart. 80 (1946). —
-FORM. form som utmärker singular, form i singular. Rydqvist SSL 2: 476 (1860). —
-STAM. jfr -form. Rydqvist SSL 2: 476 (1860). —
-ÄNDELSE. jfr -form. FinlB 153 (1894).
Spoiler title
Spoiler content