[liksom ä. d., d. dial. skandere av lt. schanderen l. (ä.) t. schandieren, till mlt. o. t. schande (se SKAND); jfr t. schändieren till schänden (se SKÄNDA)]
(†) skymfa l. smäda (ngn); äv. i uttr. skandera på ngn, skälla på ngn, skymfa l. smäda ngn. VDAkt. 1656, nr 29.HSH 32: 343(1670: på). (Parterna i rättegången hade) ingen försyn hafft att skimpfa och skandera hwar andra nästan i hwar ordh och meningh. Wilskman Släktb. 1: 225(i handl. fr. c. 1686).
