publicerad: 1970
SKEPPA ʃep3a2, v.1 -ade ((†) pr. sg. akt. -er PrivSvStäd. 4: 18 (1593), AOxenstierna 2: 323 (1618: uthskepper); pr. sg. pass. -es Bergv. 1: 37 (1604), PH 1: 594 (1724)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(skep- (siep-, skiep-, skjep-) 1523—1793. skepp- (schepp-, skiepp-) 1527 osv. skiip- 1536—1587. skip- (schip-) 1533—1769. skipp- (schipp-) 1527—1716)
Etymologi
[fsv. skipa (i bet. 1 o. 2 b); jfr fd. skybæ (d. skibe), nor. dial. skipa, mlt., mnl. o. holl. schepen, mht. o. t. schiffen, feng. scipian (eng. ship); jfr äv. fvn. skipa upp, lasta av (ngt) från fartyg; till SKEPP, sbst.1; ordet är i de nordiska spr. möjl. att fatta ss. översättningslån från mlt. (se K. G. Ljunggren i MeijerbArk. 7: 10 ff. (1947))]
1) transportera l. (av)sända (ngt, äv. ngn) l. utföra l. införa (ngt) med fartyg l. farkost (från l. till en plats o. dyl. l. över ett vatten o. d.); äv. dels med bestämning inledd av prep. på l. med (stundom äv. i), betecknande fartyg o. d., dels med bestämning inledd av prep. över (förr äv. igenom) betecknande hamn(stad) o. d. Skeppa ngt från Stockholm till (förr äv. åt) Tyskland. G1R 1: 135 (1523). (Två borgare i Uppsala) ma segla med theris skutho .. til helsingelandh .. Theslikesth må .. (de) skeppa nogoth korn ther hem med paa for:ne theris skutha. Därs. 4: 92 (1527). Öpett breff för Conrad Luckow att han må latha skippa Tre klippere iffrå Stocholm och åth Tysklandh. Därs. 13: 323 (1541). Bårgerskapedt j Wijborg som .. Wahrur igenom Nyen till Wijborg skeppa och dem ytterligare där ifrån Utrijkes sända Vela, skola (osv.). HFinlH17Årh. 297 (1637). (Soda) skeppas .. i ej ringa mängd (250 tons pr år) öfver Alexandria. TT 1874, s. 6. En sån där själahandlare i Bombay, som skeppade coolies åt fransmännen. Zilliacus Hågk. 157 (1899). (Före det kanalbygge som företogs i början på 1600-talet) måste varor, som från Örebro skulle föras till Mälaren, först med båt skeppas över Hjälmaren till Hyndevad, härefter forslas landvägen till Torshälla och ånyo lastas å fartyg. SvLantmät. 2: 321 (1928). Med .. en plåtponton kan man skeppa 28 man. Östergren (cit. fr. 1933). — jfr AV-, BORT-, FÖR-, IN-, NED-, UT-, ÖVER-SKEPPA m. fl. — särsk.
a) med tanke företrädesvis l. uteslutande på att ngt l. ngn föres ombord på fartyg.
α) med avs. på gods, övergående i bet.: ta (ngt) ombord (på fartyg), lasta (ngt) på fartyg; jfr 6. Tha betygade kort, at honom war witt(er)ligit, at hans streck hade skepat vj lest(er) jern, som jachem boue i lybeke tilkom, och skepet bleeff (dvs. förliste). OPetri Tb. 168 (1527). Till Esbiörn Pederszon, att han skall vare Knutt Ingesson förfoorderligh till en godh skute eller ett skep, ther opå han kan skepe thett maltt han haffver liggiendes i Östergötlandh och föredt väll förvaredt till Hälsingefors. G1R 26: 310 (1556). SohlmanSjölex. (1955). jfr IN-SKEPPA.
β) med avs. på person: ta (ngn) ombord (på fartyg); numera bl. i den särsk. förb. SKEPPA IN o. i ssgn IN-SKEPPA. (Olav Tryggvason) Bad .. Thorkel Dydrill, dhäd hann skulle taga Tranan, hwilken då war afröyd, och Skieppa däruppå de såra männerna och odugse till strijden och fara mäd däm där ifron. Reenhielm OTryggw. 232 (1691; fvn. orig.: skipa hana sarum mònnum; jfr SKIPA, forma).
b) [efter motsv. anv. i eng.] (vard.) skaffa (sjöman) anställning ombord. (Runnaren i Melbourne) lät säga oss (dvs. två svenska sjömän) att han tänkte skeppa oss i en ”very nice” skuta om en dag eller två. Jacobsson BöljBlå 45 (1932).
c) abs.: bedriva transport l. utförsel med fartyg; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. Den som skepa vill i Sverige och Finlandh giffver för en t(unn)a hveete 1/3 richsthaler. .. I Lijffland och Ingermanlandh blijffver spannemåls uthförslen frij emott Pryssiske licenterne. AOxenstierna 7: 75 (1632). För 1917 utgjorde afgiften för de medlemmar (av Svenska trävaruexportföreningen), som under föregående året hade en skeppning af minst 1,000 st(an)d(ard)s, 10 öre för hvarje utskeppad eller till annan än medlem såld st(andar)d; för öfriga skeppande medlemmar samt för icke-skeppande medlemmar var afgiften 100 kr. för enhvar. 2NF 27: 1076 (1918); jfr d.
d) ss. vbalsbst. -ning, om (verksamhet bestående i ombesörjande av) transport l. utförsel (av gods) med fartyg (äv. konkretare, dels om enskilt fall av sådan transport l. utförsel, dels om säsong varunder sådan transport l. utförsel äger rum); stundom äv. allmännare, övergående i bet.: handel som bedrives med tillhjälp av fartyg, sjöhandel. I fall Bruken skulle .. blifwa twungne, at uti theras skepningar betiena sig af Öregrunds Fartyg allena, .. är at befara brist på nödige Fartyg. Bergv. 1: 764 (1734). Skeppningen i Stockholms hamn har .. ännu ej börjat, ehuru .. hamnen och de större farvattnen i skärgården länge varit befriade från is. SC 1: 262 (1820). Att han (dvs. en köpman som bl. a. sålde koppar i Frankrike o. köpte socker o. tobak i Spanien), under flera års tid, oafbrutet vann på sin skeppning, kan ingen bestrida. Sparre Sjökad. 45 (1850). Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående skeppning inrikes orter emellan av till utförsel förbjudet gods. SFS 1915, nr 19, s. 1. DN(A) 1964, nr 306, s. 29. — jfr HÖST-, MALM-, TRÄVARU-, VÅR-SKEPPNING m. fl.
e) i utvidgad anv. (i fråga om annat transportmedel än fartyg l. utan tanke på vilket transportmedel som användes): transportera l. förflytta (ngt, äv. ngn); numera i sht dels i särsk. förb., dels [jfr motsv. anv. i d. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): köra (säd). (Vissa varor bli) liggiandes oföryttrade .. och skeppes af then ena marknat i then annan uthi slagg (dvs. slask) och skaren (dvs. smuts) på stor omkostnadh. RA I. 1: 641 (1559). På gårdssidan (av ett skånskt slott) kan man följa vad som sker: se gårdens folk, när de köra gödsel eller skeppa säd. Kurck MargA 28 (1925). (Den kommunistiske agenten Heinz Neumann) skeppades mellan flera uppdrag i kominterns tjänst. Han .. bodde ett slag illegalt i Schweiz. DN 28/9 1969, Söndagsbil. s. 2.
2) i fråga om att föra ngt av l. landsätta ngn från fartyg.
a) (†) lasta av (gods o. d.) från fartyg, lossa; äv. med bestämning inledd av prep. (ut)av, betecknande fartyg. Sampthychtis, ath de sunnerskie (dvs. fartygen l. skepparna från Stralsund), som her inkomma, de skulle skippa sith godz her framme vidh torgieth eller i kiörkebodernna och annorstedis her vidh åenn och ichie i de bachbodherna. TbLödöse 394 (1597). Ingen skipe i sänder meer än een Last på Broon vthaff ett Skepp. SthmStadsord. 1: 5 (1646); jfr Arnell Stadsl. 598 (1730: af ett Skiepp).
3) i fråga om embarkering på l. debarkering från fartyg.
4) refl. (jfr 3 a), om person: färdas (över ett vatten) med fartyg; numera nästan bl. i särsk. förb. (se SKEPPA ÖVER 2); jfr 5. Jag, olycksalige, mig aldrig skeppa bordt, / Utöfver hafvet. Cygnæus 7: 188 (1835; t. orig.: O wär' ich nimmer über Meer hieher geschifft).
5) (†) intr. (jfr 3 a, b), om person: färdas (till en plats o. d.) med fartyg, segla o. d.; om fartyg: färdas l. segla o. d.; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr 4. Wij (vilja) ath hwar nogre ære .. som plæge fara eller skippa til rij eller ræfla (dvs. Riga l. Reval) med theris varwr ath them motte .. tilsakth bliffwa ath (osv.). G1R 4: 29 (1527); jfr 1 c. Därs. 5: 86 (1528). (Omkring staden) skola .. wara wijdha watugraffuar, så at intet rodherskep kan fara ther offuer, ey heller någhra galleyer tijt skepa. Jes. 33: 21 (Bib. 1541; Luther: schiffen). Snart Leukates af moln omhöljda spetsar vi röje, / Jemte Apollos för skeppande män förfärliga tempel. Adlerbeth Æn. 63 (1804; lat. orig.: nautis). Jungberg (1873). — jfr UT-SKEPPA.
6) [jfr motsv. anv. i mlt. o. eng.; jfr äv. 1 a α] sjöt. om (person på) fartyg l. farkost: ta l. få in (vatten l. brottsjö o. d. över relingen l. genom läcka o. d.). Eugenies båtar passerade flera gånger både ut och in (i Batavias ss. farlig ansedda hamn) .., och det utan att skeppa en enda sjö. Skogman Eug. 2: 155 (1855). Innan vi kommo i lä under Skarvesätet, hade vi skeppat rätt mycket vatten, både över suden och väl även genom att båten pressats så, att nåtarna här och var gett sig. Jägerskiöld Upplevt 247 (1943).
7) [jfr 1, 6] (föga br.) bildl., med avs. på förebråelser o. d., i uttr. skeppa ngt över ngn, ösa ngt över ngn. Det var jag som tappade honom i golvet, svarade .. (modern) på de förkastelser som skeppades över henne (för hennes efterlåtenhet mot den vanföre sonen). Ahlin Markn. 79 (1957).
1) (numera bl. tillf.) till 1: avsända (ngt, äv. ngn) med fartyg. Nordforss (1805). Konung Edvard. Bort! Skeppa henne (dvs. Margareta av Anjou) af till Frankrike. Hagberg Shaksp. 5: 131 (1848).
2) (†) till 2 b: lasta av (gods) från fartyg. Skipas therföre (dvs. emedan skeppet är för tungt lastat) något Gods aff i annor Fahrtygh, och kommer sedan skada aff, then ägher Skiparen icke åter gälda. Siöl. 1667, Siösk. 15. —
SKEPPA BORT10 4. till 1: transportera bort (ngt) med fartyg. JournLTh. 1809, nr 67, s. 2. jfr bortskeppa. —
1) till 1: införa (ngt i ett land o. d.) med fartyg. Nordforss (1805). Skeppa in apelsiner från Spanien. SvHandordb. (1966). särsk. (mera tillf., vard.) i utvidgad anv. (motsv. skeppa, v.1 1 e): hämta in l. införskriva (ngn från landet till staden). Den naiva landsflickan, vilken, som beväringen skeppas in varje höst. Carlsson Stockh. 6 (1915).
2) till 1 a α, β: ta (last l. passagerare l. besättningsmän) ombord på fartyg; äv. med bestämning inledd av prep. på, stundom äv. i, betecknande fartyg (l. däremot svarande adv.). Huarfore är wår wilie att tu skipar ther inn opå (dvs. på ett visst fartyg) Råg then Som godh är. G1R 8: 219 (1533). TbLödöse 306 (1593: skippath jnd wthi sith skipp). UrkFinlÖ I. 1: 9 (c. 1600: skepa in opå sin skuta). Uti Carlscrona hafwa wåra matroser, då dhe skulle skieppas inn, begynt att träta och slåss. KKD 5: 132 (1710). särsk. (skämts., vard.) bildl., med avs. på mat: lägga in, äta. Man (har) redan backat upp salt kött, grynsoppa och ris. Det är ett enkelt men ordentligt mål, som skeppas in med god aptit. SD(L) 1904, nr 168, s. 5.
3) till 3 a.
a) refl., i uttr. skeppa in sig, stiga l. gå ombord, embarkera; äv. med bestämning inledd av prep. till, betecknande plats o. d.: stiga ombord för att färdas (till en plats o. d.); jfr b. Jag tyckte att jag brutit mig ur Towern / Och hade skeppat in mig till Burgund. Hagberg Shaksp. 5: 169 (1848). DN 1969, nr 272, s. 4.
b) (†) intr.: stiga l. gå ombord, embarkera; jfr a. 19 (augusti) skeppede mine rytter in och samme dag war en mectigh storm. Carl IX Cal. 5 (1581).
4) sjöt. till 6, = skeppa, v.1 6. GHT 1905, nr 233 B, s. 3. Det stiligaste av alltihop var att vi inte skeppat in en enda sjö. Lieberath 15År 121 (1935). —
SKEPPA NED10 4 l. NER4. till 1: transportera ned (ngt) med fartyg (till en vid kusten l. längre mot söder belägen plats o. d.). Skeppa ned järn från Luleå till Tyskland. SvHandordb. (1966). jfr nedskeppa. —
1) till 1: transportera upp (ngt) med fartyg (till en i inlandet l. längre mot norr belägen plats o. d.). Skeppa upp varor till norrländska hamnar. SvHandordb. (1966).
3) (†) till 2 b.
a) med avs. på gods o. d.: lasta av från fartyg, lossa; äv. utan obj. (Du, dvs. ståthållaren i Kalmar) må lathe .. (de från Stralsund m. fl. orter med öl ankomna skeppen) bliffue ther tilstäde .. forhalendis thom tiden thet lengzste tu kant .., latendis thom lichauell skipa vp theris öll. G1R 11: 98 (1536). (Salvius) skall liqvidera med the åtta skeppare, som hafva skeppat op för Chronan på Elffven (dvs. Elbe). RP 8: 283 (1640).
b) med avs. på person: landsätta. Då de skeppades upp vid Stegeborg, hafva några knektar vid Jöns Olssons fänika förkastat 4 manstyg knektetyg i sjön. Bergström UplRegH 15 (1882; i återgivande av den under 4 nämnda källan).
4) till 3 b: landstiga, debarkera; numera bl. i bildl. anv. (se slutet). Jönns Olsonns Fenicke(:) Haffue Knechtternne Förkastett vnder samme Fenicke När the skepede op wid Stäkeborgh och sade sig haffue med wåda Sleptt J siönn Knechttetygh — 4 Mandztygh. ArkliR 1563, avd. 6; jfr språkpr. fr. 1882 under 3 b. särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bildl.: dö, duka under; äv.: tröttna, bli trött. (Sv.) Skeppa up, tröttna, (t.) müde werden, erliegen. Lind (1738). Klen efter lunginflammationen som han var, hade han kommit i riktig skakning över vad som skulle bli .. (döttrarnas) öde, fattiga barn, när han skeppade upp, vilket han fick dagligen vara beredd på. Wägner ÅsaH 102 (1918). —
1) till 1: transportera ut (ngt, äv. ngn) l. utföra (ngt) med fartyg (från ett land l. en hamn o. d.). G1R 7: 49 (1530). Phaltzgreffven skeppar uht spanmål ifrån Bråborgh. RP 8: 307 (1640). Biskop Kol skall skrifta kung Valdemar, innan denne går (som pilgrim) till Rom, det vill säga, han skeppas ut till Danzig, och sen får han gå till fot. Strindberg Bjälb. 112 (1909). särsk. (mera tillf., vard.) i utvidgad anv. (motsv. skeppa, v.1 1 e): flytta ut (folk från stad o. d.). Genom energiska åtgärder skeppar Stockholms stad årligen ut tusentals nya invånare till dessa trädgårdsstäder i Brännkyrka och Bromma. SvD(A) 1931, nr 61, s. 3.
2) till 2 b: lasta av (gods o. d.) l. landsätta (passagerare o. d.) från fartyg (ngnstädes), lasta ut (gods l. trupper) från fartyg (ngnstädes). Lind (1738). Trupperna skall .. skeppas ut i Malmö. SvHandordb. (1966). —
1) till 1: transportera (ngt, äv. ngn) över med fartyg; äv. med bestämning inledd av prep. på l. med, betecknande fartyg. Skip eller Skuter, till at skepe then Trälast vttöfwer med som (osv.). G1R 18: 61 (1546). Hoorn Jordg. 1: Föret. 2 (1697).
2) till 4, refl., i uttr. skeppa sig över, färdas över (till en plats o. d.) med fartyg. Från Cherbourg skeppade sig den afsatta konungafamiljen öfver till England. Wieselgren Bild. 502 (1883, 1889); möjl. icke särsk. förb.
3) (†) till 5: färdas över (till en plats o. d.) med fartyg, segla över (till en plats o. d.). (Konsulerna i Rom) begäradhe hielp och tilsättning vthaff andra Städer vthi Italien, så at the medh en stor Macht .. skeppadhe öfwer til Cicilien. Schroderus Liv. 225 (1626; t. övers.: schifften); möjl. icke särsk. förb.
Ssgr (till 1): SKEPPNINGS-ATTEST. (förr) före skeppning utfärdat intyg om varas vikt enl. vägning på offentlig våg. SFS 1830, s. 136. —
-AVGIFT~02 l. ~20. avgift erlagd i samband med l. ss. ersättning för skeppning. 2NF 27: 1076 (1918; i pl., om avgifter erlagda till trävaruexportförening i samband med skeppning av trävaror). Helmfrid Holmen. 289 (1954; i pl., om avgifter erlagda ss. ersättning för skeppning). —
-DISTRIKT. (förr) om vart o. ett av de distrikt vari ett land indelats i fråga om skeppning av vissa varor. Schulthess (1885). Edberg TräB 252 (1929; i fråga om trävaror). —
-DOKUMENT. [jfr eng. shipping document] handel. dokument som utfärdas i samband med skeppning (t. ex. faktura l. konossement); jfr -handling. Ramsay Barnaår 7: 93 (1906). —
-FAKTOR. (i sht i Norrl.) vid sågverk o. d.: faktor (se d. o. I 2 b β) med uppgift att leda arbetet med virkes utskeppning; jfr -inspektor. DN(B) 1961, nr 48, s. 19. —
-FÄRDIG. om vara o. d.: färdig att skeppas. GHT 1896, nr 285 B, s. 2 (i pl., om tunnor med saltad sill). —
-HANDBOK~02 l. ~20. handbok innehållande bestämmelser rörande skeppning. Skeppningshandbok. (1922; boktitel). —
-INSPEKTOR. (föga br.) vid sågverk o. d.: (titel för) person med uppgift att leda arbetet med virkes utskeppning; jfr -faktor. Upsala(A) 1919, nr 211, s. 5. —
-MAN. inom affärsföretag: tjänsteman med uppgift att förmedla skeppningar, speditionsman; jfr -bokhållare. SvD(A) 1965, nr 303, s. 23. —
-MÄRKE. (i fackspr.) före skeppning på virke anbringat märke angivande sorteringsklass (o. ursprung). SFS 1884, nr 29, s. 6. —
-PRIS. (numera bl. tillf.) pris som vara betingar vid skeppning (särsk. vid export). Tiden 1848, nr 144, s. 4. —
-SIFFRA. (mera tillf.) siffra som anger storleken av (företags l. branschs o. d.) skeppning (under viss period). SkogsvT 1909, s. 468. —
-TERMIN. handel. om var o. en av de delar vari en skeppningssäsong indelas. HbSkogstekn. 508 (1922). —
-TID. jfr -säsong o. -termin. Järta 1: 147 (1816). SvSkog. 1023 (1928; i pl., om skeppningsterminer). —
-TORR. (i fackspr.) om (tillstånd hos) sågat trävirke: tillräckligt torr för att utan olägenhet kunna skeppas. Ekman SkogstHb. 177 (1908). —
Avledn.: SKEPPNINGSBAR, adj. till 1: som kan skeppas, som går att skeppa. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 5, s. 9 (om virke).
Spoiler title
Spoiler content