SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1972  
SKOFFA skof3a2, äv. skωf3a2, äv. SKUFFA skuf3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(skoffa 1776 osv. skuffa 1957)
Etymologi
[sv. dial. skoffa, skuffa; jfr dan. o. nor. skuffe, skjutlåda, skyffel m. m.; möjl. utvidgning av det ord som föreligger i ä. d. skuff, skovel, nor. skuff, skjutlåda, skyffel, o. SKUFF, (skjut)låda; för bet. 1 jfr d. af første l. samme skuffe, sannol. utgående från bet.: skjutlåda, fack; bet. 2 möjl. uppkommen med anslutning till (dan. o. nor. skuffe, skyffla, o.) SKOFFA, v.1]
1) (i vissa trakter, vard.) slag, sort, kvalité; i uttr. av första l. sämsta skoffan, av yppersta resp. sämsta slaget, av första resp. sämsta klass, samma skoffa, samma slag. (Christina Nilsson) är ju i alla fall en europeisk, ja en världens-celebritet av första skoffan!!! Oskar II (1885) i MajestNärb. 163. Hellström RekBr. 261 (1920; av den allra sämsta skoffan). Vad Filip beträffar, gav han fan i visdomen. Sånt hade han nog av hemma, fast där var det förstås Jesus och här var det Lao-Tse och Schopenhauer och några andra gubbar (som ständigt fördes på tal), men det var i alla fall samma skoffa. Swensson Willén 46 (1937).
2) träskovel l. skyffel l. (framtill öppen) skopa (äv. använd ss. måttkärl); dels i vissa trakter, dels sjömil. (se a). Kalken och våta säden böra (efter stöpningen) vändas och väl sammanblandas med en skoffa. PhysSH 125 (1776). Skoffa, (dvs.) handredskap för upplyftning eller kastning af flytande eller mycket lösa ämnen ss. säd och dylikt. Skaftet är oftast rakt, bladet trågformigt, djupast vid skaftfästet. Juhlin-Dannfelt (1886). Kolhemtare med skoffa. AlnarpInvB 1892, s. 8. Sillen (från Gbg) såldes (i Värml. på 1890-talet) efter vikt men i mindre partier mättes den i ”skoffa” = skyffel. Järnvägsminn. 36 (1952). Ingers SprLund 117 (1957; om liten skyffel). jfr ELD-, MJÖL-, MULL-, SALT-, SNÖ-, SÄDES-, TRÄ-SKOFFA. särsk.
a) sjömil. flat träskovel använd att utpressa o. undanskaffa vatten från trädäck vid rengöring. Däcken .. torkas .. (bl. a.) genom att .. med en svabel upptaga det vatten, som med skoffan utpressas. UFlott. 1: 75 (1882). VFl. 1928, s. 140.
b) (†) i uttr. för första skoffan, i första taget, till en början. Jag (kan) sluta af (förläggaren G.) Scheutz's ord i sista brefvet, att han icke tror sig på mer (än det som levererats av översättningarna) för första skoffan. Thomander TankLöj. 45 (1825).
Anm. Möjl. föreligger d. o. (i bet. 2) äv. i nedan anförda språkprov (jfr i så fall med avs. på formen ä. skaffva under SKAFFA). Hann slogh honom i siden medh enn skoffuua, som hann skiåffua (dvs. skyfflade?; jfr SKOFFA, v.1 anm.) sallth medh. TbLödöse 316 (1594; rättat efter hskr.).
Ssg: SKOFF-VIS, adv. (i vissa trakter) med skoffa (ss. måttkärl), i skoffor. I Göteborg säljes vassbuken skoffvis. Östergren (1939).
Spoiler title
Spoiler content