SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKULPTÖR skulptö4r l. -tœ4r, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. sc-, -teur)
Etymologi
[liksom t. skulpteur av fr. sculpteur, av lat. sculptor (se SKULPTOR). — Jfr SKULPTERA, SKULPTRIS]
konstnär som ägnar sig åt skulptur; bildhuggare. Hr Sergell, en stor Sculpteur. JJBjörnståhl (1772) hos Linné Bref I. 3: 242. Skulptörens förnämsta och nästan enda verktyg är meisseln. ConvLex. 5: 172 (1831). Spanien egde i det sextonde seklet en skulptör i lera vid namn Miguel. Stråle RörstrH 1: XLI (1879). Rig 1949, s. 76. — jfr DJUR-, MEDALJ-, MONUMENTAL-, ORNAMENT-, PORTRÄTT-, STEN-, TRÄ-SKULPTÖR m. fl.
Ssgr: A: SKULPTÖR-ARBETE~020. särsk. konkret; jfr skulptur-arbete 2. Rönnberg Konstn. 2: 86 (1938).
-ATELJÉ. skulptörs (l. skulptörers) ateljé; jfr skulptur-ateljé. SD(L) 1902, nr 178, s. 1.
-ELEV. särsk.: elev (se d. o. 2) som (går i skulpturskola o.) utbildas till skulptör. Pauli Ungd. 48 (1925).
-HAND. (skulptörs- 1963) Steningssängen kommer ur en skulptörshand med .. raffinerad skicklighet i .. (barockens) älsklingsformer. Fatab. 1963, s. 96.
-SKOLA. skola (vid konstakademi o. d.) för blivande skulptörer, skulpturskola. 2NF 32: 894 (1921).
-VERKSTAD~20, äv. ~02. (skulptör- 1940 osv. skulptörs- 1963) jfr -ateljé o. skulpturverkstad. SthmSlH 2: 215 (1940).
B (mindre br.): SKULPTÖRS-HAND, -VERKSTAD, se A.
Spoiler title
Spoiler content