publicerad: 1975
SKÄVA ʃä3va2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SkeppsgR 1544 osv.) ((†) -er SkeppsgR 1541, SthmStadsord. 2: 107 (1695)).
Ordformer
(skev- 1541—1920. skäv- (schä-, sjä-, skiä-) 1538 osv.)
Etymologi
[fsv. skävor, pl.; jfr d. skæve; sannol. av mlt. scheve (lt. schewe); jfr mnl. scheve (holl. scheef), mht. schebe (t. schebe, schäbe), ä. eng. o. eng. dial. shive, sheave; i avljudsförh. till SKIVA, sbst.2 — Jfr SKÄV, sbst. o. adj.2, SKÄVER, sbst.2]
1) (liten) flisa (av trä l. bark) o. d.; vanl. om partikel av krossad l. sönderbruten ved i l. från stjälk av lin l. hampa (särsk. vid beredning gm skäktning o. d.); i sht i pl.; stundom äv. koll.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (förr äv. övergående i bet.: (minsta) smula, grand). VarRerV 34 (1538). Märk granneliga til, om ther (dvs. i graven) är ett footspor, eller een skäffua qwarr bliffuin vthaff .. (människornas) högferd. PJGothus Savonarola SyndSp. B 8 b (1593). Schroderus Comenius 497 (1639; koll.). Skiäfwor af Lijn, aff Hampa. Risingh LandB 21 (1671). Stiernstolpe DQ 4: 33 (1819; i bild). Om aftonen afskalade han barken (av de unga asparna) i fina skäfvor, hvilka fåren begärligt åto. Nygård Päivärinta Bild. 4: 148 (1887). Hon spann grovblår, som var så knottriga och fulla av skävor, att (osv.). Lagerlöf Liljecr. 28 (1911). TT 1945, s. 56 (om hampskävor). jfr HAMP-, LIN-SKÄVOR.
Ssgr (till 1. Anm. Nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till skäv, sbst.): SKÄV-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3. LAHT 1909, s. 329 (om avfall vid linberedning). —
Avledn.: SKÄVIG, adj.1, förr äv. SKÄVOT, adj.1 (-ig 1545 osv. -ot c. 1730) [jfr d. skævet, mlt. schevich, lt. schewig]
1) till 1: bemängd med l. full av skävor; i sht om lin l. hampa. Ryska handzskar, skäffwig hampa, hestehåår och andre ringe warer. G1R 17: 188 (1545). Broman Glys. 3: 66 (c. 1730; om lin). Om en ej tillräckligt stark lut blifvit nyttjad till halmens bykning, blir papperet skäfvigt. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 34. Östergren (1940; angivet ss. ”mindre vanl.”).
Spoiler title
Spoiler content