SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1971  
SKIVA ʃi3va2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (4Mos. 16: 39 (Bib. 1541) osv.) ((†) -ar FörtHertJohLösegend. 1563, s. 117 (: kåpper skyffuar); -er Kjöllerström GVasaKlockskatt. 71 (i handl. fr. c. 1534: kopp(er)-skiffuer; rättat efter hskr.), Linné Vg. 211 (1747)).
Ordformer
(scheif- i ssg 1676 (: Scheif Vhr). schi- i ssg 1690 (: Schifot). schief- i ssg 1690 (: Schieffoot). schif- i ssgr 1667 (: Schifvhr)1739 (: Schif Alun). ski- i ssg 1690 (: Skifoot). skijfw- (-ijffw-, -ijfu-, -ÿ-) 15361730 (: Skijfweblåck). skiv- (-iffu-, -iffw-, -ii-, -j-) 1530 (: Skiffua kopar), 1541 osv. skyf(fu)- 15611698 (: Skyf Alun). -a 1541 osv. -e 15541608. -o 1536 (: skijffuona, sg. best., ss. obj.)1611 (: skijfuon, sg. best., ss. subj.))
Etymologi
[fsv. skiva; jfr fd. skiwæ (d. skive), fvn. skífa (i ssgn brauðskífa, brödskiva), nor. skive, fsax. scīƀa (mlt. schīve, lt. schive), mnl. schīve (holl. schijf), ffris. skīve (i ssgn knēskīve, knäskål), fht. scība (t. scheibe), meng. o. eng. shive; nära samhörigt med fvn. skífa (se SKIVA, v.), i avljudsförh. till SKEVRA, v.1, o. fht. sciverro (se SKIFFER) samt meng. sheve, eng. sheave, blockskiva, i ä. eng. äv. brödskiva; möjl. rotbesläktat med SKIPA, v.2, o. SKIDA, v.2, o. urspr. betecknande ngt avskuret l. avskilt]
1) kropp (se KROPP, sbst.1 5) innesluten mellan tvenne (mer l. mindre) plana o. parallella ytor vilkas inbördes avstånd är (mycket) litet i förh. till övriga dimensioner; särsk. om mer l. mindre tunt, jämntjockt o. plansidigt stycke som kluvits l. spjälkats l. skurits loss l. av sig själv lossnat från ngt; ofta om sådant (avskuret) stycke av bröd l. ost l. kött l. annan matvara; jfr 27. Een skijffua brödh så stoor som en Daler. BOlavi 151 a (1578). Skiär hårda Ägg uthi skifwor. Rålamb 14: 123 (1690). Lägg .. (i grytan) något skalad och i skifwor skurin lök, 2 a 3 skifwor skinka (osv.). Warg 59 (1755). Mandelkonfekt .. utrullas .. i en mångfald former, dels enkla, af en utrullad skifva, dels dubbla af två skifvor, mellan hvilka lägges en fyllning. Grafström Kond. 286 (1892). (Under medeltiden uppfattades) jorden som en cirkelrund skiva simmande i ett stort hav. Kulturen 1937, s. 8. Lägg en skiva (mandelmassa) på varje underdel (av semlorna). StKokb. 23 (1940). — jfr ANANAS-, APELSIN-, BLECK-, BLY-, BRÖD-, CITRON-, EBONIT-, EK-, FLÄSK-, GULD-, GURK-, HORN-, IS-, JORD-, JÄRN-, KARTONG-, KOPPAR-, KÖTT-, LAX-, MARMOR-, MASONIT-, MELON-, METALL-, MÄSSINGS-, OST-, PAPP-, PLYWOOD-, PLÅT-, RÅGBRÖDS-, RÅGLAS-, RÄTTIK-, RÖDBETS-, SALT-, SELLERI-, SEMLE-, SILVER-, SKINK-, STÅL-, TOMAT-, TRÄ-, ÄGG-, ÄPPEL-SKIVA m. fl. — särsk.
a) om skiva av sten, kluven ur l. lossnad från större block o. d.; äv. om var o. en av de skivor vari sten l. berggrund o. d. skiktas; äv. ss. förled i ssgr o. i denna anv. stundom övergående i bet.: skiffer- (se SKIV-LERA, -STEN m. fl.). Schück VittA 3: 348 (i handl. fr. 1677). J mansfeld och några andra Orter brytes en malm i stora swarta Skifwor, som Skifwersten, den till taflor brukas, dock något tiockare. Hiärne Berghl. 447 (1687). Stenen delar sig horizontailt, med mer än quarters tjocka skifwer. Linné Vg. 211 (1747). (Berget) innehåller en svart Lerskiffer, som är sammanfogad af parallelt böjda och krökta tunna skifvor eller blad af stark glans. Hisinger Ant. 5: 19 (1831). Skiffern delar sig lätt i tunna skivor. SvHandordb. (1966). — jfr ALABASTER-, GLIMMER-, SANDSTENS-SKIVA m. fl.
b) (numera bl. tillf.) om plogtilta. (En krokig slå på plogen) sades uträtta det skivan är vänd merendels förr än fjölen hinner taga vid. Barchæus LandthHall. 59 (1773). — jfr PLOG-SKIVA.
c) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skiva av metall (särsk. koppar) l. kopparskärsten l. slagg, erhållen efter avkylning av ytskiktet av den smälta metallen osv.; jfr d. Han gaff på Rosten akt, såg åt hur Malmen smältes, / Hur Gåårkoppar mäd Watn i runda Skiwor fältes. Lucidor (SVS) 207 (1672). Skifvor eller Spritor, kallas de tunna hällar af kopparskärsten, eller slagg, som hvarftals slitas eller spritas af desse ämnen; äfven de skifvor af koppar, som fås vid garning. Rinman 2: 664 (1789). Därs. 789 (av tackjärn). Lindroth Gruvbrytn. 2: 353 (1955; om ä. förh.). — jfr SKUM-SKIVA.
d) om skiva utgörande (beståndsdel i) redskap l. instrument l. teknisk anordning l. bruks- l. konstföremål l. specialtillverkat arbetsmaterial o. d.; särsk. om (större) skiva av metall l. trä l. glas (se β) l. papp o. d., avsedd l. använd ss. material till ngt; jfr c, 24 o. PLATTA, sbst.2 1, PLÅT, sbst.1 1. (Han) bedrogh .. golffuet aff (tempel-)Huset medh gyllene skiffuor. 1Kon. 6: 30 (Bib. 1541). Denne skifwa (i ett gammalt astronomiskt urverk), som hade på inra sidan 365 tänder i kanten, har wäl warit ärnat at dragas ikring af sielfwa uhrwärket. Polhem Invent. 8 (1729). Alla skifvorna (i polhemslåset) ha två fyrkantiga utskärningar midt emot och rätt öfver hvarandra, passande efter bygelarmarnas storlek. ArbB 214 (1887). 25 skifvor Zinkplåt No 12. TLev. 1902, nr 11, s. 2. Bottnen (i ett svept träkärl) består vanligen av en plan skiva, i allmänhet uttagen i ett stycke men i enstaka fall skarvad .. av två intill varandra lagda halvor. Granlund Träkärl 41 (1940). Skivbromsar .. utgörs i allm(änhet) av en med hjulaxeln roterande skiva, som vid bromsning kläms mellan två el. flera backar. BonnierLex. 2: 943 (1961). — jfr ANKAR-, ANSLAGS-, BACK-, BLIND-, BLÄND-, BROMS-, BÄLG-, CENTRER-, CIRKEL-, DIOPTER-, DRAG-, DRIV-, DÖRR-, EK-, EXCENTER-, FANER-, FÖRHÅLLS-, GUL-, GÄNG-, HUGG-, HÅL-, IM-, KAM-, KARTONG-, KLO-, KOPPLINGS-, KORS-, KURV-, LAK-, LED-, LOCK-, MAL-, MARMOR-, MASONIT-, MATT-, MOTTRYCKS-, NIT-, NOT-, NUMMER-, NÖT-, PARER-, PATRON-, PISTONG-, PLAN-, PLATÅ-, PLYWOOD-, POL-, PORT-, PUTS-, REGEL-, REGLER-, RESONANS-, REVOLVER-, RIKT-, RING-, RIT-, RIV-, RODD-, RODER-, RULETT-, RULL-, RUND-, RYGG-, RÄKNE-, RÄT-, SATS-, SCHAMPLUN-, SIKT-SKIVA m. fl. — särsk.
α) om drejskiva. En krukomakare .. moste .. vmdrijffua skijffuona med sina fötter. Syr. 38 (”39”): 29 (öv. 1536). Det lerkärl, vi här framställt på (figuren) .., är påtagligt tillverkadt med händerna, utan skifva. Nilsson Ur. I. 1: 48 (1839). 3NF 5: 1244 (1926). — jfr KRUKMAKAR-SKIVA.
β) om glasskiva avsedd l. använd ss. material till ngt l. framställd l. formad för visst ändamål (jfr π); förr äv.: fönsterruta. TullbSthm 11/6 1543 (: Skiffwr, sannol. felaktigt för Skiffwor l. skiffwer). Till Erich Håkenson .. att han .. förskicker till Ulffvesunde en hop skiffver och fensterboger, en snidkere och två eller tre glaskijster. G1R 26: 768 (1556). Till Kyrckans reparation .. Köpt 16 Skifwor Glas à 14 sk(illinga)r. AngarnKRäk. 1795. 3NF 8: 735 (1928).
γ) (numera bl. mera tillf.) om skiva för upplindande av garn l. tross o. dyl. l. med därpå upplindat garn osv.; äv. om garn osv. upplindat (kring sig självt l. ett föremål) till skivliknande form; särsk. (sjöt.) om den spiralformiga kropp som ett tåg l. en tross bildar, när det (den) från ena ändan utlagts i cirkulära varv så att ett senare varv tätt omsluter ett tidigare (l. så att det ena varvet ligger omedelbart ovanpå det andra). BtÅboH I. 1: 31 (1554). Kabbel garnn — 6 skiff(ue)r vog 1 1/2 skipp(un)d. TullbSthm 8/10 1560. Rulle garn 3 1/2 skiffua. StallRSthm 1580—81, s. 122. (T.) Scheibe eines aufgeschossenen Taues .. (sv.) Skifva. Röding 2: 435 (1796). Tågvirke uppskjutes .. ibland .. för utseendets skull i skivor (bl. a. i s. k. franska bukter). Sohlman Sjölex. 759 (1955).
δ) (numera bl. mera tillf.) om skiva använd ss. mål för skjutning l. kast o. d., måltavla. Samwetet (är) i Menniskian lijka såsom Centrum eller den lille Puncten uthi Cirkelen och i Skifwan, så at många Pijlar till detta Måhlet ingåå. Kempe Krigzpersp. 177 (1664). (T.) Scheibenschiessen .. (lat.) explosiones ad orbiculatam metam .. (sv.) skjutande til måls efter en skifwa. Dähnert 265 (1746). Möller (1790). — jfr MÅL-SKIVA.
ε) (numera bl. tillf.) om mer l. mindre skivformig (del av) skärm (särsk. eldskärm). 1 g(amma)l reparerad Eldskiærm el. skifwa. HusgKamRSthm 1715, s. 45; möjl. ssg. Eeldskierm af 20 rutor i skifwan. Därs. s. 254. (Sv.) Skifworne af en skerm .. (eng.) The leaves of a screen. Serenius (1741). — jfr ELD-SKIVA.
ζ) om poler- l. slipskiva. På omlöpande Skifwor (kunna) poleras .. (bl. a.) Knifblad, Klingor och Saxar. Rinman JärnH 34 (1782). Skifwa som nyttjas till glasslipning. Nordforss (1805). Vid polering användes ibland skivor av tyg (linne, muslin, flanell m. m.), trä klätt med läder, hela läder- eller skinnskivor m. m. IngHb. 6: 362 (1954). — jfr BORST-, KARBORUNDUM-, KORUND-, RING-, SMÄRGEL-SKIVA m. fl.
η) textil. om vid frisering (se FRISERA, v.1 a) använd skiva beklädd med plysch o. d. (Frisering) sker med en machine, som kallas Friser-qvarn eller Skiva; bestående af horizontalt stående bord, överdraget med jagg hvarpå klädet utbredes. Nyrén KlädFabr. 281 (1783); möjl. ssg. Tyget .. drages (vid frisering) mycket långsamt fram under en rörlig skifva, som på undersidan är beklädd med kläde, plysch eller kautsjuk. Denna skifva hänges i ett par kedjor .. nära intill tyget. 2NF 1: 1252 (1904).
ϑ) om graderad l. på annat sätt indelad skiva (utgörande del av ett instrument); äv. om urtavla (o. i denna anv. numera nästan bl. i fråga om solur). Lind (1749; om urtavla). Skifva på en solvisare .. (dvs.) taflan hvarpå timarne äro utsatte. Weste FörslSAOB (c. 1815). Den vanliga styrkompassen består av ett system av magnetnålar, över vilka fästats en skiva indelad i streck. Gartz Segelsport. 131 (1919). I skolan studerar man vanligen ljusets brytning med hjälp av en optisk skiva ... Denna består av en vitmålad, cirkulär skiva .., vars omkrets är graderad. Bergholm Fys. 4: 9 (1939). Kulturen 1954, s. 21 (på solur). — jfr DEL-, DELNINGS-, GRAD-, KOMPASS-, PEJL-, RINGEL-, RUCK-, SIFFER-, UR-SKIVA.
ι) (numera bl. tillf.) om palett (se d. o. 2). Leopold 2: 483 (1798, 1815; i rimställning).
κ) om rund skiva använd att kasta med (i idrott o. d.); särsk. om diskus, stundom med särskild tanke på dess platta huvuddel i motsats till (den metallbeslagna) kanten. Ekblad 88 (1764). Då alla skifvorna blifvit kastade, gå de spelande fram till målpinnen och skifvornas afstånd från denna uppmätes. Balck Idr. 1: 441 (1886); jfr SKIV-KASTNING. När man fattar i diskusen för att utföra ett kast skall den med skifvan hvila helt och hållet mot handens innersida. Hjertberg HbIdr. 2: 74 (1911). Den store diskuskastaren kommer nog att i glädjen singla iväg skivan goda 47 meter. IdrBl. 1924, nr 80, s. 2. — jfr DISKUS-, KAST-SKIVA.
λ) om skiva avsedd l. använd att (direkt l. ss. underlag för papper o. d.) skriva l. rita o. d. på. Atterbom Minn. 254 (1817; om pannå). Nu är jag ensam. Du höga Var / som med din griffel kring jorden far / och skrifver eder på gyllne skifva. Tegnér (WB) 5: 93 (1825). Skrifterna i dessa (dvs. forntida babyloniska) bibliotheker utgöras af lerskifvor, uti hvilka, då de voro mjuka, bokstäfverna nedskrefvos, hvarefter skifvorna torkades. Agardh ThSkr. 2: 44 (1842, 1856). Landtm(ätar)taflans skifva eller blad är af trä. Alreik Landtm. 70 (1843). (Det är troligt) att .. (runorna) ursprungligen inristats i skivor eller balkar af bokträ. Ydun 1870, s. 63. En svart tafla med notsystem och höjbar skifva. Bergqvist UndPlanRealsk. 182 (i handl. fr. 1905). Almquist VärldH 9: 547 (1934).
μ) om skiva varmed signal(er) ges (signalskiva); särsk. (i sht järnv.) om rund metallskiva använd i signalanordning vid järnväg. ReglSJMachinEld. 1857, s. 7. Skivförsignaler består av en på en mast monterad rund skiva, grön med vit kantrand. .. Skivan kan inta vertikalt läge vinkelrätt mot spåret .., eller horisontellt läge. SJHb. 325. 1: 24 (1968).
ν) (numera föga br.) om lamell infogad l. avsedd att infogas i pilbåge (för att ge denna större kraft); äv. om var o. en av de lameller varav vissa pilbågar framställas. Topelius Läsn. 2: 168 (1866). Bågen var af ben och skifvan af stål, så att der skulle vara full mannakraft för att spänna honom. Därs. 6: 40 (1884). De japanska bågarna voro .. sammansatta av olika träslag, men av 3 eller 4 på varandra lagda skivor. Alm VapnH 17 (1927).
ξ) (förr) om (metall)skiva i rustning (se RUSTNING, sbst.2 2 c). Rustningen tillverkades af metall .., ofta af tyg belagdt med metallplåtar eller ringar, ja t. o. m. skifvor af trä. NF 14: 78 (1890). Alm BlVap. 204 (1932). — jfr ARMBÅGS-SKIVA.
ο) om (rund) vanl. förgylld skiva varmed gloria (se GLORIA, sbst.1 2) avbilda(t)s i skulpturen; äv. om motsvarande avbildning inom måleriet. I början betecknade man (i den kristna konsten) aflidna personer med en rund och lefvande med en fyrkantig glorieskifva. Snart blef dock den runda skifvan den vanliga. NF 5: 1298 (1882). I skulpturen får gloria ofta form av en tunn skiva; stundom användes en förgylld ring. I måleriet fr. o. m. renässansen blir gloria ofta en tunn, svävande ring. 2SvUppslB 11: 837 (1949). — jfr GLORIE-SKIVA.
π) om skiva (av glas l. ebonit o. d.) tjänande ss. kondensator i elektricitetsmaskin; särsk. i uttr. Franklins skiva, äv. franklinsk skiva, om en av amerikanen B. Franklin († 1790) konstruerad sådan skiva av glas med sidorna belagda med stanniol. Sjöstén o. Ohrling Cavallo 2: 33 (1796). Fock 1Fys. 558 (1855: Franklinska skifvan). En .. (influensmaskin) består av två ebonitskivor, som bringas att rotera kring samma axel men åt olika håll. .. I skivornas yttersidor äro små avlånga stanniolblad infällda. HermodKorrInst. Fys. III. 3: 4 (1945). 2SvUppslB 10: 264 (1948: Franklins skiva).
ρ) (numera bl. tillf.) om puck (se PUCK, sbst.3). SDS 1928, nr 51, s. 10.
e) geom. om skiva erhållen gm avskärning av solid figur (t. ex. prisma, cylinder, sfär); stundom äv. med tanke på den gm avskärningen uppkomna ytan; jfr 5. I prismer och cylindrar äro alla skifvor eller afskärningar, som ske parallelt med deras grundytor, likformiga och lika stora med dem. Almqvist Geom. 101 (1833). En .. cylinder sönderskuren i skifvor. Därs. 105. Den del av en sfär, som ligger mellan två parallella plan, kallas en sfärisk skiva eller klotskiva. Sjöstedt GeomRealgymn. 111 (1938).
f) (i fackspr., i sht inom hållfasthetsläran) om skiva som upptar krafter huvudsakligen i medelytans plan (dvs. ett plan beläget mitt emellan skivans båda mer l. mindre parallella stora sidoytor) o. i denna anv. motsatt: platta (upptagande krafter huvudsakligen vinkelrätt mot medelytans plan); ngn gg äv. om sådant plant system av med varandra förbundna stänger där krafter i planet icke påverka vinklarna mellan stängerna. TT 1889, s. 158 (om plant system av stänger). TNCPubl. 8: 27 (1948).
g) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 9). En skacker Jude .., hwars hierta war beslagit / Med skifwor vtaf guld, at ingen enkiogråt, / Ei faderlösas nöd thet kunde komma åt. Kolmodin QvSp. 1: 541 (1732). (I ångbåtssalongen) slog mig till mötes en luft så tjock, att den med lätthet kunnat skäras i skifvor med en slö bordsknif. Adelsköd Äfv. 34 (1892). Den äldsta (av husets döttrar) och jag har nog hunnit med hvarsin lika stor skifva af lifvet. Wägner Pennsk. 256 (1910). Tomma svarta kristidsnatten, där bara bilarnas strålkastare skar skivor ur det tjocka mörkret. Siwertz JoDr. 186 (1928). — jfr ELD-SKIVA. — särsk.
α) om lysande himlakropp som ter sig ss. en skiva; särsk. om solen l. månen (l. solens l. månens mot jorden vända yta); ofta i uttr. solens l. månens skiva. Weste FörslSAOB (c. 1815). Se då flyger öfver solens skifva / plötsligt fram en sky. Sturzen-Becker 5: 41 (1844, 1862). (Tomten) tittar, som många vintrar förr, / upp emot månens skifva. Rydberg Dikt. 1: 140 (1882). (Redan i början av 1600-talet) visste man, att solen har fläckar, och att solen alltid är ljusare i mitten av skivan, än vid randen. Strömgren AstrMin. 1: 38 (1921). jfr MÅN-, PLANET-, SOL-SKIVA.
β) om (cirkelrund) figur framställd gm teckning l. träsnitt (o. följande tryckning i bok) l. gm prägling (på brakteat) l. dyl. o. till utseendet påminnande om en avbildning av en skiva. Ps. 1567, Kal. s. B 6 b, B 7 b (om figurer utgörande hjälpmedel för finnande av söndagsbokstav resp. gyllental). AntT XIV. 2: 89 (1895; på brakteat).
2) [eg. specialanv. av 1 d] om den del av ett bord l. en disk l. en pulpet o. d. som bildar bordets osv. övre plana yta (på vilken föremål kunna placeras som man använder, då man sitter vid bordet osv.); äv. om nedfällbar l. inskjutbar sådan del l. om lös sådan platta (som kan placeras på ett underrede); förr äv. (jfr dock slutet): bord. SkeppsgR 1541. Änn Skenchtes in vppå konglige Ma(jestä)tthz Skiffwo om afftonenn vdi Credenzer Vngersk wiin — 4 k(anno)r. VinkällRSthm 1559. Een gammal Skijfwa uthan fötter på Skullan. Rudbeckius Dagb. 152 (1630). Pastor måste för alt ting sigh beflijta, .. at Altaret medh desz Prydning wäl skiötes, at Skijfwan för hwilken Communicanterne falla på Knää, bygges på Tree sijdor om Altaret. Gezelius PerbrCom. A 2 b (1673). Hyfvelbänken .. är .. ett starkt byggdt bord. .. Skifvan — bänkskifvan — består af ett starkt, hårdt och tätt plankstycke af omkring 10 cm. tjocklek. HbPedSnick. 59 (1890). Bordet hade en skiva av Kolmårdsmarmor. Wägner Silv. 6 (1924). 2SvKulturb. 1—2: 230 (1934; på en ss. mästerprov utförd byrå från 1770-talet). Jag beställde .. en lös skiva .. som passade precis att lägga över arbetsbordets kanter. STSD 1939, nr 286, s. 13. Köksbordet (i gamla tiders torpstuga) var ett s. k. slagbord med nedfällbara skivor. Thorsén UpplTorp. 23 (1949). — jfr ALTAR-, ANRÄTTNINGE-, BILJARD-, BORDS-, BÄNK-, DUK-, EK-, FÅLLE-, KREDENS-, MAHOGNY-, MARMOR-, MATBORDS-, MELLAN-, PULPET-, RECEPTUR-, RULETT-, RULL-, RÅDSTUGE-, RÅGLAS-, SALU-SKIVA m. fl. — särsk. (numera föga br.) i uttr. sukta skivan, fåfängt åtrå (o. få nöja sig med blotta åsynen av) matbordet. Till frukostbordet (vid stationen) kommo vi något sent och befanns matbordet belägrat av tyskarna, så att vi, åtminstone de flesta, fingo, såsom det heter, ”sukta skivan”. MinnesskrKrigshögskMariebg 139 (1918; om förh. c. 1868).
3) [eg. specialanv. av 1 d] (i sht i fackspr.) för ledande av tåg l. lina nyttjad rörlig trissa l. rulle (med urgröpt ytterkant för tåget osv.); särsk. om sådan trissa osv. i block; äv. allmännare, om liknande del av (med lina l. rem l. dyl. försedd) mekanisk transmissionsanordning (äv. i uttr. konisk skiva, med koniskt spår). Eth Dragreps bloch och en skiffua i fucka Masten (dvs. fockmasten). SkeppsgR 1543, s. 23 b. Knickten på Backen med Skifforna. Rålamb 10: 29 (1691); jfr KNEKT 5 b δ. Til Gijneblåcken med flere skijfwor (än två) tages dubbelt så tiocka (stroppar) som Löparen äro. Rajalin Skiepzb. 178 (1730). Skifva kallas vid grufvevindar en stor trissa, uti kanten urgröpt, hvaruti gruflinan ligger uti dess Skifbänk vid upfordringen. Rinman 2: 664 (1789). LB 4: 443 (1907: koniska skifvor). Ett block består av blockhus .., en eller flera skivor .., nagel .. samt stropp. UFlottMansk. 1945, s. 256. (Kraft-)Överföringen (i en transmissionsanordning) möjliggöres genom friktionen mellan rem och skiva. 2SvUppslB 23: 1131 (1952). — jfr ARBETS-, BLOCK-, BÄR-, DRIV-, DRIVREMS-, FRIKTIONS-, HJUL-, KABELLARIE-, LIN-, LÖS-, NOLL-, REM-, TRANSMISSIONS-SKIVA.
4) [eg. specialanv. av 1 d] för avspelning på grammofon avsedd tunn, cirkelrund platta av schellack (o. andra hartser) jämte stenmjöl (o. annat fyllnadsmaterial) l. (numera vanl.) av plast med inspelat ljud, grammofonskiva; äv. med tanke (väsentligen) på vad som inspelats på plattan. SD 1899, nr 559, s. 1. Sven-Olof Sandberg .. har hittills sjungit in en del .. populära skivor. SocDem. 1928 A, nr 68, s. 6. Grammofonen kom fram och skiva efter skiva surrade. Charme 1932, nr 6, s. 35. ”The Big Juleblues” .. är en rolig skiva med diverse flugigheter, baserad på omarbetade jullekar. Estrad 1952, nr 12, s. 24. Försäljningen av grammofonskivor är så stor / att jämnt en skiva per individ köpte Sveriges befolkning i fjor. Henrikson Varv. 66 (1959). — jfr MUSIK-, SCHLAGER-, SINGEL-, TAL-SKIVA m. fl. — särsk. oeg. l. bildl.; särsk. i sådana uttr. som spela (på) l. veva sin l. samma gamla l. nötta skiva, angivande att ngn upprepar samma saker l. är tjatig l. icke har kunnat förnya sig o. d. UNT 1921, nr 7692, s. 2. Du vevar .. samma gamla skiva, som du mässat ur dig i ett halvt liv. Kihlman Idyll 155 (1936). Var det verkligen nödvändigt, hr Undén, att rulla denna gamla slitna skiva med sina falska toner? GHT 1946, nr 270, s. 11. Dagskåsören når .. slutligen den punkt, då skivan stannar. Zetterström Dag 102 (1946). Där satt den gamla .. livsresenären och malde om sitt .. ungdomsäventyr. En nött skiva som han spelat i många år. Siwertz Pagoden 217 (1954). Talaren spelade [], vevade sin gamla vanliga skiva. SvHandordb. (1966).
5) [jfr 1 e] (†) i fråga om (lång)ved använt rymdmått om c. 1/2 famn; äv. ss. förled i ssgr som beteckna rymdmått o. vari efterleden anger tjockleken av den från en kub med viss sidlängd parallellt med bottenytan avskurna sektion som ifrågavarande rymdmått motsvarar (se SKIV-FOT, -GRAN, -TOLL). Olof Tikesson på Ringshyttan .. pliktar 20 mark för det han tagit 1/2 skifva långved vid Prestebergsgrufvan, som hela grufvelaget tillkom. NoraskogArk. 4: 55 (i handl. fr. 1660). På gruftinget 1701 11/4 ”tilläts Nybergs grufvelag att .. hugga 12 skifvor ved på hvar hel del.” Därs. 103 (i handl. fr. 1701). Johansson Noraskog 1: 91 (i handl. fr. 1785).
6) (i sht i fackspr.) om större enhetligt o. skivformigt parti av berggrund (jfr PLATTA, sbst.2 1 f); särsk. (bergv.) om skivformig sektion (utgörande del av etage) för brytning i gruva. Alunskiffern och kalkhvarfvet (ovanpå sandstenslagret i Billingen o. Falbygden) är .. afdelt i trenne skifvor: en för Billingen, Brunnums och Bornabergen; en annan för Mösse och Olleberg; den tredje för Högstena, Fåredals och Gerums eller Gissebergen. VetAH 1797, s. 31. Hvarje etage (i ett par franska kolgruvor) har .. 11—12,5 m. höjd och gifver sex skifvor om 2,05 m. höjd i lösa och 2,20 m. i hårda kol. JernkA 1879, s. 532. Då en ny skifva skall tagas i arbete, uppskjutes taket i kommunikationsorten cirka 2 m med kvarlämnande af så mycket berg däri, att orten bibehåller sin ursprungliga höjd, och från denna drifves sedan arbetet medelst tvärorter under kvarlämnande af smärre pelare på samma sätt som i närmast undre skifva. Därs. 1900, s. 561. Bland (brytnings-)metoder med öppna rum må nämnas .. skivpallbrytning, varvid en huvudetage uppdelas i underetager el. skivor, vilka brytas samtidigt medelst pallning. 2SvUppslB 12: 100 (1949).
7) [jfr 1] (i sht i fackspr.) om bildning i människo- l. djurkropp l. hos växt, som utgör l. uppfattas ss. en skiva (i bet. 1). Forsius Phys. 76 (1611; om lökfjäll). De hornaktige skifvor, hvilka uti öfre käken tjena i stället för tänder (hos bardvalarna), .. ligga på tveren i sjelfva käken. Iser Funke o. Lippold DäggDj. 20 (c. 1808). Blodet är en röd, något tjock wätska och består af ett ljusgult watten, hwari en otalig mängd små röda skifwor simma. Berlin Lsb. 10 (1852). Almens frukter, de .. ljusa skifvorna eller hinnorna, i hvilka fröet sitter. LbFolksk. 194 (1890). Kroppens undersida (hos sniglar o. snäckor) bildar en synnerligen muskulös skifva, som tjänstgör såsom ställflyttningsorgan. Tullgren Skadeins. 125 (1906). (Brännmanetens) skiva uppgives kunna ha en diameter av ända till 50 cm. FoFl. 1936, s. 195. Några (arter av akacia) saknar verkliga blad, i stället är bladskaften omvandlade till kantställda skivor som kan vara av olika form. Ekbrant VVRumsväxt. 52 (1955). — jfr BAND-, BARD-, BEN-, BI-, BLAD-, BROSK-, CELL-, DISK-, FRUKT-, FRÖ-, GRODD-, HÄFT-, KLIBB-, KLO-, KRYP-, MUN-, MUSKEL-, NOD-, RASP-, RINGBANDS-, SUG-SKIVA m. fl. — särsk.
a) om (oftast mer l. mindre vågrätt) utbredd del av blad (särsk. motsatt: skaft l. klo), bladskiva; stundom äv. om disk (se DISK, sbst.1 I 2 a α); i sht förr äv. om den övre utbredda delen av en blomkrona. Blomman (hos Melianthus minor Lin.) har 4 blomblader. .. Skifvorna .. som parvis inböjas äro spetsigt ägglike. PhysSH 48 (1776). Skifwa .. är en mångbladig blomkronas eller Kronblads öfra del, som är utwidgad och öppen. Euphrasén LinnéTermBot. 46 (1792). Adlerbeth Buc. 117 (1807; om disk). Då bladen äro som mest utvecklade, bestå de af slida, skaft och skifva. Holmström Naturl. 1: 91 (1888). 2SvUppslB 4: 56 (1947).
b) hos svamp: lamell (se d. o. a). VetAH 1788, s. 177. Till Skifswamparna, hwilkas undra sida består af tunna .. mest olikstora skifwor, höra: Flugswampen, som är giftig. Hartman Naturk. 137 (1836). Skivlingar. .. Med trådig och lätt upprispbar fot. .. Skivorna icke förgrenade. Cortin SvampHb. 9 (1937).
c) (†) om (mer l. mindre platt) ärtskida. Då man (vid rensningen) bryter af (de gröna ärtskidorna vid ena ändan), så lagar man at det på båda sidor af skifwan följer med som en tråd. Warg 365 (1755; uppl. 1773: skidan). De rensade skifworne. Därs. (uppl. 1773: skidorne). — jfr ÄRT-SKIVA.
d) (†) om vart o. ett av de blad av serös hinna som bilda lung- l. hjärtsäck. Rosenstein Comp. 297 (1738). (Väggen mellan lungsäckarna) består af tvenne skifvor, hvilka skilja sig från hvarandra framunder bröstbenet och bakvid ryggraden. Sönnerberg Loder 258 (1799).
8) [sannol. utvecklat ur 2, med tanke på bord(sskiva) med (mat- o.) dryckesvaror; jfr äv. sv. slang skiva, omgång, o. den i d. förekommande bet.: omgång dryckesvaror] (vard.) (uppsluppen) fest, hippa, tillställning. Jonason Fotb. 149 (1917). Aspirinpulver .. är en ofrånkomlig nödvändighetsartikel på en flott skiva som den här (han gjorde en gest ut över flaskorna på bordet). Boye Ast. 79 (1931). Arvid fortsatte: — En augustikväll, jag vill minnas att det var efter ett stort kräftkalas, man sa inte skiva på den tiden, det är vulgärt, man sa kalas och kalas var det. Stiernstedt Bank. 316 (1947). Vi ska ha en tillställning .. och det kommer att bli en sabla skiva. Mezzrow o. Wolfe Dans 161 (1953). Kvällen innan .. hade vi varit på en hejdundrande skiva. Ahlin GillGång 261 (1958). Det behövs ingen alkohol för att stämningen ska vara i topp när vi unga träffas på skiva. KvällsP 1963, nr 105, s. 5. — jfr KRÄFT-, MUCK-, RÖJAR-SKIVA.
9) (vard.) i vissa oeg. l. bildl. uttr.
a) [möjl. utgående från 2; jfr uttr. pengarna på bordet!, pengarna fram (omedelbart)!] tvärt (äv. bums l. genast o. d.) på skivan, äv. enbart på skivan, omedelbart, ögonblickligen, med detsamma, ”på fläcken”. ”Ämnar du ge dig af, Sammy?” frågade mr Weller. ”Tvärt på skifvan”, svarade Sam. Backman Dickens Pickw. 1: 432 (1871). ”Tvärt på skifvan” — sa' Lentberg. Holmström Sa' han 79 (1880). Säg hvad betalning du vill! Här har du den tvärt! Jo, på skivan. Lagerlöf Juv. 117 (1893, 1896). Efter en sådan pers (dvs. tentamen) var man schackmatt. Men det hjälpte ej: Bums på skifvan igen! Några dagar efter gällde det latinet. Nyblom Minn. 1: 215 (1904). Mycket mat, god mat och mat tvärt på skivan är just vad jag behöver nu. Strömberg MannNeg. 146 (1915). Jensen Dostojevskij Hum. 35 (1920: genast).
b) [möjl. utgående från 2, o. möjl. urspr. med tanke på omgång i spel (jfr c)] klara skivan, klara sig, reda upp situationen l. saken; äv. klara skivan åt ngn, stundom äv. klara (ut) ngns skiva l. skivor o. d., hjälpa ngn att reda upp situationen l. saken (l. sakerna); förstå skivan, förstå situationen l. saken l. ”schäsen”. Vi ska nog klara skifvan. Strix 1897, nr 33, s. 4. Jag har inga pängar kvar, men Anders klarar skifvan åt mig. Engström Brevbok 134 (1899). Jag hade .. tänkt resa till Norge och söka klara ut alla deras skifvor. Strix 1905, nr 44, s. 4. (Min hustru visade ut kolingarna, för vilket) jag bad om ursäkt .. — Jag förstår skifvan, sade den ene. — Äktenskapet, äktenskapet! Engström Lif 51 (1907). Han hade klarat skivan. Skolan var slut, han sörjde den inte. Med alla sina usla betyg hade han provat in i mellanskolan. Han kom in med glans! Höijer Solv. 313 (1954).
c) [möjl. utgående från 2, o. möjl. med tanke urspr. på omgång i spel där insatserna placeras på bordsskivan (jfr KULA, sbst.2 2 b)] på ny skiva, på nytt, ånyo, ”på ny kula”. Han kan liksom börja hoppas på ny skiva, han. Hemmer FattBrud 56 (1926).
Ssgr: A: (1) SKIV-ABBORRE~020. [jfr t. scheibenbarsch] zool. (den nordamerikanska, ofta ss. akvariefisk hållna) solabborren Mesogonistius chætodon Baird (som har en starkt tillplattad o. rundad kropp). 4Brehm 12: 243 (1929).
(4) -ALBUM. album för förvaring av grammofonskivor. KatalÅhlénHolm 1913—14, s. 97.
(1 d) -ANKARE. [jfr t. scheibenanker] (numera bl. tillf.) el.-tekn. om skivformigt ankare i elektrisk maskin; jfr -armatur. TT 1895, M. s. 69 (i shuntmaskin).
(4) -ARKIV. om (större) ordnat förråd av grammofonskivor; äv. dels om l. med särskild tanke på lokal l. institution o. d. där sådant förråd förvaras, dels i utvidgad anv., om box o. d. för förvaring av skivor; jfr -bibliotek. Kung Gustaf .. har ett omfattande skivarkiv på Drottningholm. SvD(A) 1935, nr 12, s. 8. Det borde inte vara svårt att inrätta offentliga hörsalar och skivarkiv i kommunal regi. UNT 1947, nr 8, s. 7. Skivarkiv för 25 st. 25- eller 30-centimeters skivor. Form 1952, s. 42.
(1 d) -ARMATUR. (numera bl. tillf.) el.-tekn. = -ankare. NF 19: 378 (1895).
(1) -ARTAD, p. adj. (Ekenberg o.) Landin 717 (1894; om frön).
(4) -AUTOMAT.
1) el.-tekn. automatisk skivväxlare. Form 1954, Omsl. s. 94.
2) om automat som vid iläggande av mynt spelar grammofonskiva (grammofonskivor). ST 1950, nr 35, s. 7.
(1 d) -BANA. (numera bl. tillf.)
1) transportör med sammanlänkade skivor på vilka transportgodset placeras. TT 1902, V. s. 8.
2) i vissa typ av valsverk, om system av inbördes förenade roterande skivor. TT 1890, s. 205.
(4) -BAR ~ba2r, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er. [senare leden av eng. bar, disk, skänk(rum), krog, etymol. identiskt med barr, sbst.2] rum l. utrymme med hörlurar (ofta placerade vid en gemensam disk) för avlyssning av grammofonskivor; särsk. om sådant rum l. utrymme i anslutning till affär för försäljning av grammofonskivor. ST(A) 1953, nr 211, s. 5 (på utställning). LD 1958, nr 268, s. 3 (i affär). Därs. 1959, nr 135, s. 4 (vid bibliotek).
(7) -BARK. (i fackspr.) om bark (se bark, sbst.1 1) som flagrar av i skivor l. flak. Haller o. Julius 52 (1908; hos silvergran). VäxtLiv 1: 114 (1932; hos bl. a. tall o. platan).
(4) -BEKANT. motsv. bekant II a, om (väl)-bekant grammofonskiva; äv. bildl. RöstRadio 1950, nr 51, s. 15. SvD(A) 1966, nr 61, s. 4 (bildl.).
(4) -BIBLIOTEK. om (större) ordnat förråd av grammofonskivor; äv. om l. med särskild tanke på lokal där sådant förråd förvaras; särsk. om (lokal l. institution med) större skivsamling från vilken skivor utlånas till allmänheten; jfr -arkiv. Skivan .. är synnerligen lärorik och bör inte saknas i något skivbibliotek. Orkesterjourn. 1935, nr 3, s. 11. Sveriges första ”skivbibliotek” med grammofonplattor för hemlån öppnas i mitten av september på stadsbiblioteket i Luleå. TSvLärov. 1954, s. 565.
(1 d) -BILL. [jfr t. scheibenschar, eng. disk coulter, disk opener] lant. på radsåningsmaskin: bill (se bill, sbst.1 1 slutet) i form av en rund, roterande metallskiva (särsk. i uttr. dubbel skivbill, med dubbla skivor). MeddJordbrTeknF 65: 25 (1940: Dubbel).
-BLAD. (skiv- 1875. skive- 1659)
1) (numera bl. tillf.) till 1 d, om bladformig utbuktning av kurvskiva. TT 1875, s. 184.
2) (†) till 2: bordsskiva. BoupptSthm 18/10 1659.
-BLOCK. (skiv- 1920 osv. skive- c. 16951765)
1) (mera tillf.) till 1 a, om stenblock i form av skiva. Fatab. 1939, s. 86.
2) [jfr t. scheibenblock] (i sht i fackspr.) till 3: block (se d. o. 4) försett med skiva l. skivor. Grundell AnlArtill. 1: 16 (c. 1695).
(7) -BLOMSTRIG. (numera knappast br.) om växt: vars blombotten har form av en utbredd skiva (med hyllet fäst i kanten av denna); i pl. äv. substantiverat. Areschoug LVäxt. 98 (1875; i pl., substantiverat). Cannelin (1939).
(1 d β) -BLY. (skiv- 1685. skive- 1562) [jfr t. scheibenblei] (†) fönsterbly. ArkliR 1562, avd. 12. BoupptSthm 1685, s. 795 b.
(1 d) -BLÄNDARE. fotogr. enkel bländare bestående av en plåtskiva med en serie olika stora bländaröppningar. KommentSvFarm. Handledn. 123 (1907).
(4) -BOLAG~02 l. ~20. bolag för inspelning o. produktion av grammofonskivor. LD 1959, nr 292, s. 15.
(2) -BORD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 3855). (i vissa trakter) om bord vars dominerande del utgöres av en nedfällbar l. lös skiva l. nedfällbara l. lösa skivor; jfr fäll-, klaff-, slag-bord. (Dörren) bortskymdes af ett bredt, mot väggen lutadt skifbord. Topelius Vint. I. 2: 54 (1867, 1880). ArkNorrlHembygdsf. 1919, s. 84. jfr: 1 Ecke skifwebord medh Swärfwade fötter. BtÅboH I. 8: 206 (1636).
(1 a) -BORR. arkeol. jfr -redskap. Ymer 1938, s. 31.
(1 d) -BROMS. [jfr t. scheibenbremse, eng. disk brake] tekn. friktionsbroms där bromsverkan åstadkommes mot en l. flera med hjulaxeln förenade skivor, särsk. mellan fasta o. rörliga skivor som pressas mot varandra l. (numera vanl.) mellan en med hjulaxeln förenad skiva o. bromsklotsar som bringas att anligga mot var sin sida av skivan; jfr lamell-broms. 2UB 9: 652 (1906; på lavett). Framhjulen (på bilen) har skivbromsar. Motorför. 1955, nr 11, s. 7.
(4) -BRUS. (i sht i fackspr.) om det brusande ljud som höres vid avspelning av grammofonskivor. Radiolex. (1952).
(6) -BRYTA. [jfr -brytning] bergv. bryta (ngt) medelst skivbrytning; i sht i pass. JernkA 1923, s. 276.
(6) -BRYTARE. [jfr -brytning] bergv. gruvbrytare som utför skivbrytning. JernkA 1923, s. 260.
(6) -BRYTNING. bergv. (metod vid) gruvbrytning varvid en malmkropp bearbetas i skivor uppifrån o. ned. ThDahlblom i JernkA 1909, s. 220.
(4) -BYTARE. skivväxlare. PopulärRadio 1938, s. 248.
(14) -BYTE. (ut)byte av skiva l. skivor; särsk.
1) till 1 d. Sällfors ArbStudInd. 410 (1939; om byte av slipskiva).
2) till 4. Widegren RaggUng. 163 (1938).
(3) -BÄNK. bergv. i gruvspel: ställning för skiva; jfr bänk IV o. -stol. Rinman 2: 664 (1789).
(4) -CHARMÖR. (vard.) plattcharmör. IdrBl. 1935, nr 154, s. 7.
(4) -CIRKEL. krets av personer som samlas till gemensam avlyssning (o. diskussion) av grammofonskivor; jfr cirkel 10. UNT 1946, nr 66, s. 9.
(2) -DUK. (skiv- 1563 (: skiffdukar, pl.)1945. skive- 15291592) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om (kortare) bordduk. Langadukar hwita ix, silkesömadha skiwedukar ij. GripshInvent. 1529. Till twänne skifdukar här i Räkninge Cammaren grönt Piuuk Sex alner. KlädkamRSthm 1641 B, s. 62 a. Karlson StåtVard. 128 (1945). jfr hollandslärfts-skiveduk.
(1 d) -DYNAMO. [jfr t. scheibendynamo] (numera bl. tillf.) dynamo med skivankare. 2UB 3: 57 (1896).
(1 d π) -ELEKTRICITETSMASKIN~0100102. [jfr t. scheibenelektrisiermaschine] (numera bl. tillf.) elektricitetsmaskin med (glas)skiva ss. kondensator; jfr -maskin. TT 1877, s. 74.
(1) -EPITEL, förr äv. -EPITELIUM. (-epitel 1860 osv. -epithelium 18501871) i sht anat. epitel bestående av skivformiga, platta celler, plattepitel. Hygiea 1850, s. 37.
Ssgr: skivepitel-, förr äv. skivepitelii-cell. anat. jfr cell 6. Hygiea 1850, s. 37 (: skif-epitheliiceller).
-kancer. med. kancer med celler företrädesvis av den typ som kännetecknar skivepitel. Hygiea 1921, s. 169.
-kräfta. med. = -kancer. 2NF 15: 142 (1911).
(4) -ETIKETT. jfr etikett I. Estrad 1954, nr 11, s. 5.
(1 d, 24) -FABRIK. särsk. till 4. Östergren (1939).
(1 d, 24) -FABRIKANT. särsk. till 4. Östergren (cit. fr. 1937).
(1) -FIBULA. arkeol. = -spänne. Fornv. 1917, s. 168.
(1 d) -FILTER. [jfr t. scheibenfilter, eng. disk filter] tekn. för filtrering av slamhaltiga vätskor nyttjad apparat bestående av ett antal med lämpligt textilmaterial överklädda skivor (av trä l. metall o. d.) som äro fästade på en axel o. vid apparatens funktionering bringas till långsam rotation o. till en del nå ned i vätskan, varvid slammet avsätter sig på skivorna, varifrån det sedan avlägsnas, när vederbörande segment befinna sig ovan vätskeytan. SvTeknUppslB 2: 841 (1939).
(7) -FINGERGECKO. [jfr t. scheibenfinger] zool. den i medelhavsländerna levande ödlan Hemidactylus turcicus Lin. (vars fingerliknande tår på undersidan äro försedda med sugskivor). 1Brehm III. 1: 53 (1876).
(7) -FISK. (†) om fisk försedd med sugskiva. Holmström Ström NatLb. 3: 101 (1852).
(7) -FJÄLL. zool. om fiskfjäll bestående av en (stundom på olika sätt ombildad) skiva utan tand; förr äv. om plakoidfjäll. Thorell Zool. 2: 247 (1861). SvUppslB 9: 613 (1932).
(1) -FORM. skivas l. skivors form; form som liknar l. överensstämmer med en skivas l. skivors. Holmström Ström NatLb. 3: 112 (1852). Östergren (cit. fr. 1930).
(1) -FORMAD, p. adj. skivformig. SvLäkT 1935, s. 754 (om tumörbildning).
(1) -FORMIG. som har form av en skiva l. skivor; äv. om struktur o. d.: uppbyggd av skivor l. skivliknande beståndsdelar; ss. adv.: i form av en skiva l. skivor. VetAH 1816, s. 229 (om led på antenn hos insekt). Bergstrand Geol. 128 (1868; om struktur hos bergart). Fatab. 1930, s. 165 (adv.).
(5) -FOT. (†) rymdmått motsvarande en från en kub med sidlängden 1 rode (se rode, sbst.3 1) avskuren parallellepipedisk sektion med kubens basyta o. tjockleken 1 fot. Rålamb 1: 16, 18 (1690).
(1 d) -FRÄS. [jfr t. scheibenfräser] i sht tekn. skivformig fräs (se fräs, sbst.2 1). 2NF 9: 44 (1908).
(1 d β) -FÖNSTERGLAS~002, äv. ~200. (skive- 1757) (numera bl. tillf.) i form av skiva l. skivor tillverkat glas avsett för insättning i fönster; jfr -glas. Fatab. 1910, s. 167 (1757).
(1 d μ) -FÖRSIGNAL~002. järnv. försignal med rund, vridbar skiva; jfr -signal. SJHb. 325. 1: 24 (1968).
(1 d γ) -GARN. (skiv- 1583. skive- 15361583, 1943) [fsv. skivogarn; jfr mlt. schīvengarn] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) (hamp)-garn salufört upplindat på l. i form av en skiva. TullbSthm 1536, s. 127 a. Därs. 26/8 1583. Kjellberg Ull 72 (1943; om förh. 1545).
(3) -GATT. [jfr holl. schijfgat, lt. schivgatt, t. scheibengatt] sjöt. avlångt urtag i block l. rundhult l. brädgång o. d. där skiva l. skivor placera(t)s för ledande av löpande gods. PH 6: 4192 (1756). Det gnisslar ilsket i skifgattet, när det tjocka skotet sakta och säkert kommer hem. GHT 1905, nr 197 B, s. 3. Blockhus av trä byggas vanligen i flera delar. De ha ett eller flera skivgatt för löparen. Weinberg Sjömansk. 18 (1954).
(1 d β) -GLAS. (skiv- 1749 osv. skive- c. 1585) [jfr t. scheibenglas] (i sht i fackspr.) i form av skiva l. skivor tillverkat glas (särsk. avsett för insättning i fönster), planglas; jfr -fönsterglas. SthmSlH 1: 181 (cit. fr. c. 1585). Seitz Glas. 36 (1933).
(5) -GRAN. (†) rymdmått motsvarande en från en kub med sidlängden 1 ”toll” (dvs. decimaltum) avskuren parallellepipedisk sektion med kubens basyta o. tjockleken 1 gran (se gran, sbst.2 2). Rålamb 1: 17, 18 (1690).
(1 d) -HARV. [jfr t. scheibenegge, eng. disk harrow] (numera bl. tillf.) om harv som bearbetar jorden gm roterande skivor, tallriksharv. NPress. 1892, nr 225, s. 4.
(4) -HASTIGHET~002, äv. ~200. skivtallriks rotationshastighet. SFS 1960, s. 1641.
(1 d, 3) -HJUL. [jfr t. scheibenrad, eng. disk wheel] (i sht i fackspr.) hjul som (l. vars huvuddel) utgör en skiva; särsk. dels om (i sht förr nyttjat) hjul bestående av en rund, solid träskiva förfärdigad i ett enda stycke l. hopsatt av flera plattor, dels om hjul där nav förbindes med fälg l. löt gm hel l. genombruten skiva (tallrikshjul). JernkA 1861, s. 101. Ett tallrikshjul eller skivhjul .. saknar ekrar men har i stället en tallriksliknande skiva fastsvetsad vid löten, som också är av stålplåt. Nerén BilB 1: 274 (1928). Från Vilhelmina socken har (Nordiska) museet .. förvärvat .. en hökärra med skivhjul, d. v. s. hjul hopsatta av bräder till en slags diskform. Fatab. 1931, s. 240. Dædalus 1950, s. 74 (om skivformigt linhjul).
(1) -HUS. (i fackspr.) om hus vars dimensioner i höjd o. längd äro (mycket) stora i förhållande till dimensionen i bredd; jfr lamell-hus 2. SvD(B) 1955, nr 109, s. 2.
(14) -HÅL. (skiv- 1888. skiva- 1691) jfr hål, sbst. 4; särsk.
1) till 1 d. JernkA 1888, s. 79 (i dragskiva för dragning av ståltråd).
2) (numera bl. tillf.) till 3: skivgatt. Rålamb 10: 37 (1691).
(14, 6) -HÖJD. jfr höjd 1; särsk. bergv. till 6. JernkA 1909, s. 227.
(4) -INSPELNING~020. jfr inspela, v.1 8. PopulärRadio 1937, s. 276.
(14, 6, 7) -KANT. jfr kant, sbst. 3, 4, 9; särsk. till 1 d. Rinman 2: 691 (1789).
(1 d κ) -KASTNING. särsk. (i sht om utländska förh.) sport. om kastlek där uppgiften är att kasta en skiva så att den träffar en i marken på visst avstånd nedslagen pinne. Norman GossLek. 130 (1878).
(3) -KLOSS. (numera bl. tillf.) kloss med skivgatt; jfr -läpp, -task. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856).
(1 d) -KOLV. [jfr t. scheibenkolben] tekn. om jämförelsevis låg, skivliknande kolv (använd bl. a. i ångmaskiner). 2NF 14: 529 (1910).
(1 d π) -KONDENSATOR. el.-tekn. plattkondensator. SvUppslB 8: 356 (1931).
(1 c) -KOPPAR. (skiv- 1673 osv. skiva- 15301560. skive- 15441561) [jfr mlt. schīvenkopper] (förr) om koppar i form av skivor. Holmkvist BergslHyttspr. 83 (i handl. fr. 1530).
(1 d) -KOPPLING. [jfr t. scheibenkuppelung, eng. disk clutch] tekn. lamellkoppling; äv. om fast koppling bestående av två med flänsar försedda, på axeländarna påkrympta l. påpressade hylsor förbundna medelst bultar o. d. (flänskoppling). LB 4: 44 (1903; om flänskoppling). SvTeknolFHb. 65: 36 (1941; om lamellkoppling).
(1 d) -KROSS. [jfr eng. disk crusher] tekn. krossmaskin där krossning sker mellan roterande, inbördes något snedställda skivor. SvUppslB 16: 156 (1933).
-KULTUR.
1) [jfr eng. flakeculture] arkeol. till 1 d, om stenålderskultur karakteriserad av att man ur naturliga flintblock framställde skivor som sedan tjänade ss. material för framställning av olika slags redskap. 2SvUppslB 17: 1249 (1950).
2) (numera föga br.) till 1 d β: plattkultur; anträffat bl. konkret. ASScF 18: 294 (1891). 2NF 2: 715 (1904).
(1 d) -KVARN. (skiv- 1958 osv. skive- 1561)
1) [jfr holl. schijfmolen] (†) om hjulkvarn med horisontell vattenhjulsaxel. ArkliR 1561, avd. 9. Till Nils krutmakare som hann oppå skiffwe qwarnenn i Norre ström förarbetad haffwer anno 61 Oluttrad salthpeter. Därs.
2) [jfr eng. disk mill] tekn. kvarn med skivor (numera vanl. av metall) som vid malningen arbeta mot varandra. TNCPubl. 29: 46 (1958; för malning av pappersmassa).
(1 a) -KVARTS. (†) kvartsskiffer. Retzius Min. 192 (1795).
-LAGER.
1) till 14, motsv. lager, sbst.3 2; särsk. till 4: lager av grammofonskivor. VinterkatalNK 1904—05, Omsl. s. 2.
2) (i sht förr) tekn. till 1 d, motsv. lager, sbst.3 4: rullningslager vars rullande element utgöras av skivor. GHT 1919, nr 252, s. 8.
(1) -LAX. i sht kok. (salt l. gravad) lax i skivor, skivad lax. Warg 301 (1755).
(1 a) -LERA, äv. -LER. (numera bl. tillf.) skivig lera, varvig lera; jfr skiffer-lera. HushBibl. 1755, s. 67.
(1) -LIK, adj. Agardh Bot. 1: 295 (1830; om lökstam).
(1) -LIKNANDE, p. adj. Wilhelm Dvärg. 311 (1922; om håruppsättning).
(1) -LINDNING. [jfr t. scheibenwicklung, eng. disk winding] el.-tekn. konkret: i skivform utförd lindning (se linda, v. 1 c). BonnierKL Suppl. 665 (1929).
(4) -LITTERATUR. särsk. (i sht i fackspr.) oeg., sammanfattande, om vad som är inspelat (o. sålunda finns tillgängligt) på grammofonskivor. Orkesterjourn. 1934, nr 8, s. 2.
(2) -LÅS. (skive- 1574) (numera bl. tillf.) lås till skiva (klaff), t. ex. på skåp l. sekretär. Skråordn. 330 (1574).
(3) -LÄPP. sjöt. om kloss med från sidan öppet skivgatt; jfr -task o. läpp 2 e α. Rydholm (1967).
(1, 7) -MANET. [jfr t. scheibenqualle] zool. om manetdjur med mer l. mindre platt klocka (påminnande om l. utgörande en skiva) l. om manetdjur tillhörande en grupp vars arter vanl. ha sådan klocka; numera bl. om djur av ordningen Semæostomæ l. (allmännare) klassen Scyphozoa; i pl. äv. om ordningen l. klassen. Thorell Zool. 2: 468 (1865). 2NF 5: 487 (1906; allmännare). 2SvUppslB (1953; i pl., om klassen). DjurVärld 1: 282 (1960; i pl., om ordningen).
(4) -MARKNAD. jfr marknad 2. Estrad 1954, nr 11, s. 5.
(1 d π) -MASKIN. [jfr t. scheibenmaschine] (numera bl. tillf.) = -elektricitetsmaskin. UB 2: 344 (1873).
(14) -MATERIAL. material i l. till l. i form av en skiva l. skivor; särsk. till 4. PopulärRadio 1937, s. 275.
(1 d) -MINNE. [jfr eng. disk memory] tekn. sammanfattande, om de rörliga o. med magnetisk beläggning försedda skivor i en datamaskin (dvs. apparat för automatisk bearbetning av information) som äro avsedda för upplagring av data. SvD(A) 1962, nr 308, s. 7.
(1 d) -MÄTARE. [jfr t. scheibenmesser, eng. disk meter] tekn. vätskemängdsmätare (vattenmätare) med rörlig cirkulär skiva. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 133.
(4) -NYHET~02 l. ~20. särsk. konkret, om nyutkommen grammofonskiva. Östergren (cit. fr. 1927).
(1) -NÅL. arkeol. prydnadsnål försedd med skiva. Fornv. 1917, s. 25.
(1) -OBLAT. [jfr t. tafeloblate] (numera bl. tillf.) oblat (se oblat, sbst.2 2) i form av en (större) skiva (använd inom sockerbageri o. d.); jfr sigill-oblat. TTekn. 1859, 1: 139.
(6) -ORT. bergv. ort (se ort, sbst.1 I 5) upptagen vid skivbrytning. JernkA 1923, s. 225.
(6) -PALLBRYTNING~020. bergv. (metod vid) gruvbrytning varvid en etage uppdelas i skivor som brytas samtidigt medelst pallning. JernkA 1946, s. 329.
(1 d) -PANEL. byggn. panel av faner(skivor). HantvB I. 6: 204 (1938).
(3) -POLLARE. (†) pollare (se d. o. 1) med skivgatt; jfr knekt 5 b δ. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 128 (1796).
(1) -POTATIS. i sht kok. potatis i skivor, skivad potatis. Han'son GastrLex. 39 (1887).
(4) -PRAT. (vard.) jfr -pratare o. -prata. GHT 1963, nr 128, s. 7.
(4) -PRATA. [jfr -pratare] (vard.) tjänstgöra ss. l. vara skivpratare. Expressen 1962, nr 238, s. 19.
(4) -PRATARE. (vard.) person som vid program med grammofonmusik i radio annonserar de olika skivorna o. därvid kåserar med l. utan anknytning till musiken. Expressen 1961, nr 135, s. 29.
(14) -PRODUCENT. särsk. till 4. TSvLärov. 1953, s. 15.
(14) -PRODUKTION. särsk. till 4. Orkesterjourn. 1937, nr 2, s. 13.
(1 d) -PUTSMASKIN~002. [jfr d. skivepudsemaskine, t. scheibenschleifmaschine] tekn. putsmaskin med polerskiva. SvTeknUppslB 1: 620 (1937).
(6) -RASBRYTNING~020. bergv. rasbrytning i skivor (vilka uttas uppifrån o. nedåt i varje etage). JernkA 1909, s. 241.
(1 a) -REDSKAP~02 l. ~20. arkeol. av skiva av flinta l. annan stenart framställt redskap. AntT XIX. 2: 40 (1911).
(1 d) -RIST. [jfr t. scheibensech] lant. rist (se rist, sbst.2 2) i form av en roterande stålskiva som skär loss tiltan vertikalt. LB 4: 200 (1905).
(1) -RÖR, sbst.1 [jfr t. tellerrohr] el.-tekn. glasrör vari ledningstrådarna i glödlampa äro anbragta o. som i ena ändan är skivlikt utvidgat (för att täta mot lampans yttre glas). Varulex. Bosättn. 149 (1950).
-RÖR, sbst.2, se C.
(7 b) -RÖRSOPP~02 l. ~20. bot. svampen Phylloporus rhodoxanthus (Schw.) Bres. (som med sina radiärt utdragna, om skivor påminnande rör bildar en förbindelseled mellan skivlingar o. rörsoppar), porskivling; i pl. äv. om släktet Phylloporus Quél. Ursing SvVäxt. Krypt. 274 (1949). 2SvUppslB 26: 257 (1953; äv. i pl., om släktet).
(4) -SAMLARE. UNT 1946, nr 88, s. 11.
(4) -SAMLING. i sht konkret. SvUppslB Tilläggsb. 645 (1937).
(1 d μ) -SIGNAL. [jfr t. scheibensignal, eng. disk signal] (i fackspr.) signal med (rund, vridbar) skiva (jämte lykta); jfr -försignal. Med skif-signalen utvisas stoppsignal genom skifvan vriden tvärs för banan .. och allt-välsignal genom skifvan långs banan. TjReglSJ 1862, s. 29. TNCPubl. 15: 69 (1951).
Ssg: skivsignal-lykta. (i fackspr.) lykta anbragt på skivsignal. SD 1893, nr 34, s. 1.
(1) -SILL. kok. inlagd sill i skivor (ss. konserv). SvFiskelex. 181 (1955).
(1 a) -SKIFFER. (i sht i fackspr.) om lerskiffer som lätt låter klyva sig i (stora) skivor. Auerbach Tillägg (1918).
(1 a) -SKRAPA. [jfr d. skiveskraber] arkeol. jfr -redskap. Fornv. 1908, s. 266.
-SKRUV. (skiv- 1954 osv. skive- 1579)
1) (†) till 1: skruvtapp (till vinfat o. d.) med skivformigt utbredd överdel. VinkällRSthm 1579.
2) tekn. till 1 d: skruv med fast bricka (vars uppgift är att öka anliggningsytan). SMS 1470 (1954).
-SKÅP.
1) (numera bl. tillf.) till 2: skåp med skiva (klaff). BoupptSthm 1673, s. 1216 a.
2) till 4: skåp för förvaring av grammofonskivor. Form 1956, s. 21.
(1) -SKÄRNINGS-MASKIN. (i fackspr.) maskin för skärning av skivor. LAHT 1908, s. 419 (för skivning av frukt).
(1 d) -SLUTARE. fotogr. ögonblicksslutare vars verksamma del utgöres av en l. flera tunna plåtskivor. Roosval Schmidt 73 (1896; t. orig.: Schieberverschlüsse, pl.).
(7) -SNÄCKA. [jfr t. scheibenschnecke] zool. snäcka av släktet Planorbis Müll. (vars arter ha skalet upprullat till en skiva); äv. (i sht i pl.) om släktet; numera företrädesvis allmännare, i pl., om familjen Planorbidæ; jfr posthorns-, tallriks-snäcka. Thorell Zool. 2: 303 (1865; i pl., om släktet). Planorbis, Skifsnäcka .. ett släkte tillhörande lungsnäckorna. 2NF 21: 1016 (1914). Familjen skiv- eller tallrikssnäckor. Brehm DjurV 1: 384 (1939).
-SPELARE.
1) (†) till 1 d κ: person som deltar i skivkastning. Balck Idr. 1: 441 (1886).
2) [jfr eng. record player] till 4: apparat för spelning av grammofonskivor (jfr grammofon); särsk. om sådan apparat med nålmikrofon förbunden med förstärkare o. högtalare. SDS 1938, nr 342, s. 11.
(1) -SPOLE. [jfr t. scheibenspule] el.-tekn. om lindningsspole med liten axiell längd. FörslElektrOrdl. (1931).
-SPÅR.
1) (i sht i fackspr.) till 3: spår i skiva för tåg l. lina o. d. 2NF 30: 114 (1919).
2) till 4: spår i grammofonskiva, i vilket stiftet löper. Meurling KommunismSv. 144 (1950).
(1) -SPÄNNE. arkeol. skivformigt spänne; jfr -fibula. Fornv. 1943, s. 165.
(1 a) -STEN. (skiv- 1734 osv. skive- 15551697) (numera bl. tillf.) skiffrig bergart, skiffer; äv. i inskränktare anv., om sten av hårdnat slam l. av hårdnad märgel l. lera med framträdande benägenhet att spaltas i tunna skivor efter skiktytorna. G1R 25: 179 (1555). Ramsay GeolGr. 1: 309 (1912; inskränktare).
(3) -STOCK. (i fackspr.) stock med skiva (i uppfordringsverk o. d.). Lindroth Gruvbrytn. 1: 232 (1955).
(3) -STOL. bergv. = -bänk. TSVBergsh. 1843, s. 115.
(3) -STOPPARE. (†) vid skivblock (se d. o. 2) fästad kättingstoppare. ÖoL (1852).
(14, 6, 7) -STORLEK~02 l. ~20. särsk. till 1 d. Upsala(A) 1926, nr 65, s. 8 (i fråga om plywoodskiva).
(6) -STROSSBRYTNING~020. bergv. strossbrytning i skivor. 2SvUppslB 12: 102 (1949).
(1 d) -STÅL. tekn. svarvstål bestående av en (rund) skiva med urtagning(ar) bildande skärande egg(ar). HbValHjelpmask. 2: 16 (1895).
(1 d) -STÅNG. stång på vilken skiva l. skivor anbringats; särsk. [jfr t. scheibenstange] sport. om tyngdlyftningsredskap bestående av en metallstång med skivformiga vikter (som till önskad vikt påsättas stångändarna). Atletik 1926, nr 3, s. 7 (om tyngdlyftningsredskap). Drejskivan (i krukmakarverkstaden) sitter på en vertikal järnaxel, skivstången. Kulturen 1951, s. 41.
(4) -STÄLL. ställ för förvaring av grammofonskivor. KatalÅhlénHolm 128: 266 (1944).
(1 d) -STÄLLARE. (vid tråddrageri anställd) person som kalibrerar, slipar, polerar o. iordningställer dragskivor. FörtArbJärnv. 191 (1946).
(7) -SVAMP. i sht bot.
1) [jfr t. scheibenpilz] (numera mindre br.) om svamp av ordningen Discomycetes (vars arter ha säckfrukter med utbrett sporlager i form av en skiva), disksvamp; särsk. om skadesvampen Pseudopeziza trifolii (Fr.) Fuckel. NF 15: 937 (1891). Lindfors SjOdlVäxt. 18 (1927; om P. trifolii).
2) om hattsvamp av familjen Agaricaceæ, skivling. Liljeblad Fl. 445 (1798).
(1) -TAKLÖK~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) (den på Kanarieöarna inhemska, hos oss ofta i kruka odlade) växten Æonium tabuliforme (Haw.) Webb & Berth. (som har flata, tallriksliknande bladrosetter). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 16 (1946).
(4) -TALLRIK. på grammofon: (roterande) underlag för grammofonskiva. 2NF 10: 105 (1908).
(1) -TALS. (skiv- 17471822. skive- 16961768) (numera föga br.) skiva för skiva; i (form av) skivor; skivvis; förr äv. (övergående i substantivisk anv.) i uttr. i skivtals, i (form av) skivor (jfr -vis I). 1 Hollandz Ost som i Skÿfwetals är uthspÿst. HovförtärSthm 1696 A, s. 1854. En .. fullbränd härd, som .. skulle skifwetals uptagas .., som skiedde på det sättet, at så fort kopparen begynte skorpna ofwan på, stäncktes litet watn derpå, at så mycket mera stadga den öfwersta skorpan, och sedan lyftades den skifwan up, drogs undan och släcktes i watn kummern. NoraskogArk. 6: 32 (1768); jfr skiva, sbst.2 1 c. särsk.: i lager av skivor; lagervis; varvtals. Jordens tillwäxt .. är intet annat än småningom skedt, och genom långa tijden skifwe eller hwarftals blifwen tilökt. Hiärne 2Anl. 362 (1706). Osten lägges, fri från waszla, skiftals i den form (ost-)kakan skall wara. Nordström Matlagn. 130 (1822).
(3) -TASK. sjöt. kloss med skivgatt; numera vanl. inskränktare, om kloss med skivgatt som icke är öppet från sidan; jfr -taska, -läpp. Frick o. Trolle 8 (1872). Rydholm 131 (1967).
(3) -TASKA. (†) kloss med skivgatt; jfr -task. Witt Skeppsb. 252 (1863). Lundell (1893).
(1 a) -TAVLA. (†) skiffertavla. Lind (1749).
(5) -TOLL. (†) rymdmått motsvarande en från en kub med sidlängden 1 fot avskuren parallellepipedisk sektion med kubens basyta o. tjockleken 1 ”toll” (dvs. decimaltum). Rålamb 1: 17, 18 (1690).
(1) -TUNGAD, p. adj. [jfr d. skivetunget; jfr äv. t. scheibenzüngler, skivtungad groda] zool. om groda: som har skivformig tunga; särsk. dels i uttr. skivtungade grodor, dels i pl. substantiverat, om familjen Discoglossidæ. 4Brehm 11: 442 (1928).
(1) -UR. [jfr t. scheibenuhr] (numera bl. i skildring av ä. förh.) mer l. mindre skivformigt ur. BoupptSthm 29/7 1667. Kulturen 1954, s. 86 (om nattur).
(1 d) -VALSVERK~02 l. ~20. [jfr t. scheibenwalzwerk] tekn. valsverk innehållande två i motsatta riktningar roterande (något koniska) skivor. TT 1890, s. 205.
(1 d) -VENTIL. [jfr t. scheibenventil, eng. disk valve] tekn. ventil med (tätande) rörlig skiva. JernkA 1884, s. 365. Roterande .. skivventiler. IngHb. 3: 342 (1949).
(1) -VIS. (skiv- 1887 osv. skive- 17341833)
I. (†) sbst.; i uttr. i skivvis, = II. Försäljes .. Fenster- och Tableau-glas .. både i kiste- och skifwewis. LdVbl. 1833, nr 5, s. 4; jfr skiva, sbst.2 1 d β.
II. adv.: skiva för skiva; i (form av) skivor; jfr -tals. Linné Dal. 49 (1734). Stenen är så porös och lätt att bearbeta, att man skär ut den skifvis .. ur hällen. Hedin GmPers. 208 (1887); jfr skiva, sbst.2 1 a.
(4) -VÄSKA. väska för förvaring av grammofonskivor. UNT 1930, nr 10707, s. 2.
(4) -VÄXLARE. [jfr eng. disk changer, record changer] på grammofon: apparat som automatiskt lägger på ny skiva (l. vänder den spelade skivan); jfr -bytare. PopulärRadio 1938, s. 218.
(1 a) -YXA. arkeol. yxa av flintskiva (vars skarpa kant användes ss. egg). Ymer 1905, s. 170.
(1 d π) -ÅSKLEDARE~0200. tekn. överspänningsskydd i form av en skivkondensator (vars isolering vid överspänning, t. ex. i samband med åska, erhåller genomslag med åtföljande avledning av överspänningen till jord). Traneus Elektr. 51 (1922).
(14) -ÄMNE. (numera bl. mera tillf.) ämne till skiva l. skivor; särsk. till 1 d. Rinman 2: 691 (1789).
(1) -ÄPPLE. (numera bl. tillf.) i pl., ss. benämning på torkade äppelskivor. ”Skifäpplen” .. (ha) under senare åren fått mycket vidsträckt användning i Europa. LAHT 1908, s. 403.
B (†): SKIVA-HÅL, -KOPPAR, se A.
C (numera nästan bl. i ssgn -rör): SKIVE-BLAD, -BLOCK, -BLY, se A.
(2) -DRÄLLDUK. (†) bordduk av dräll. HammFackl. 1: 75 (cit. fr. 1622).
-DUK, -FÖNSTERGLAS, -GARN, -GLAS, se A.
(2) -KLÄDE. (†) bordduk. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 53. Schück Wivallius 1: 79 (i handl. fr. 1632).
-KOPPAR, -KVARN, se A.
(2) -LÅDA. (†) bordslåda. KlädkamRSthm 1579 B, s. 106 b.
-LÅS, se A.
(1 d λ ?) -MAKARE? (†) person som tillverkar skivor att skriva l. rita på o. d.? Til Studiers Stödh och Befordring, behöfwes thesse Handwärck, .. Skifwe- och Planebookz- och Skrifftaflors-Makare. Risingh KiöpH 96 (1669). Anm. Möjl. är dock Skifwe- i ovan anförda språkprov felaktigt för Skrifwe-, i så fall ingående i en ssg skrivboks-makare med bet.: person som tillverkar skrivböcker. —
(1 d δ) -RÖR. (skiv- 15541562. skive- 1545 osv. skiver- 1607. skivo- 1563) [jfr lt. schivenror, t. scheibenrohr] (numera bl. vapenhist.) ett slags (eg. för målskjutning avsett, sannol. räfflat) handeldvapen. ArkliR 1545, avd. 1. PrivSvStäd. 4: 415 (1607). Alm VapnH 60 (1927; om ä. förh.).
Ssgr (numera bl. vapenhist.): skiverörs-, äv. skiverör-hölster. jfr hölster, sbst.2 1. ArkliR 1563, avd. 4.
-plåt. plåt avsedd att bearbetas till pipor till skiverör; jfr rör-plåt 2. JernkA 1844, 2: 110 (1557).
-SKRUV, -STEN, -TALS, se A.
-VIS, se A.
(2) -ÖVERDUK. (†) finare bordduk avsedd att läggas över annan duk. GripshR 1550. GripshInvent. 1551.
D [sannol. av mlt. schīven- l. lt. schiven-; jfr mht. schīben- (t. scheiben-)] (†): (1 d?) SKIVEN-HOLT l. -HOLTS. [jfr t. dial. scheibe, skivformig tapp i l. för vinfats ena botten] om skivformig tapp i l. för vinfats ena botten? För — tappar — Stoppeduck. — Skiiffuenholt — 2 hambrar .. penning(a)r — 16 batzer (dvs. mynt om 4 kreuzer). VinkällRSthm 1579. Därs. 1583.
E (†): SKIVER-RÖR, se C.
F (†): SKIVO-RÖR, se C.
Avledn.: SKIVAD, p. adj. försedd med skivor.
1) (i fackspr.) till 1 d, om hjul l. gummiring o. d. Förbud mot framförande av motorredskap, försedda med skivade eller tandade hjul, å gata eller annan allmän plats .. som är belagd med asfalt. UNT 1932, nr 11176, s. 2. IllSvOrdb. (1955; om gummiringar).
2) till 2; i ssgn två-skivad.
SKIVIG, adj. [jfr t. scheibig]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: skivformad; äv. om form o. d.: som är en skivas. (Sv.) Skivig .. (lat.) Orbiculatus, orbicus, orbicularis. Schultze Ordb. 4444 (c. 1755). (De ombrända takpannornas) ytor .. begynte söndersprängas till skifviga flagor. VetAH 1815, s. 206. JernkA 1909, s. 362 (om malmkropps form).
2) till 1: kluven l. klyvbar l. lätt sönderfallande i skivor l. skivliknande flagor o. d.; äv.: sammansatt l. (om konsistens o. d.) kännetecknad av skivor osv. (som kunna avskiljas från varandra). SvSaml. 4: 138 (1765; om fiskkött). Jern- och ståltråd .. får ej vara skifvig, utan jemn, slät och blank. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 26. Wienerbröd får aldrig jäsa varmt, ty då kryper smöret ut och bröden förlorar sin skiviga konsistens. StKokb. 24 (1940). Svart, skivigt och uppluckrat låg det (gamla tegeltaket) och vittnade i solen om alltings förgängelse. Martinson ArméHor. 263 (1942). jfr tunn-skivig. särsk. till 1 a, om (natur hos) sten l. berggrund o. d.: skiffrig. Alunmalmen är horizontalt skifvig. Tidström Resa 61 (1756). Se sådana lustigt skifviga stenar! Söderlund FamBarr. 1: 107 (1902). SvGeogrÅb. 1943, s. 64 (om skiffers natur).
3) till 13, 7: som har (så l. så många) skivor (jfr 4); ss. senare led i ssgr (Enskifvigt, tvåskifvigt, flerskifvigt block. Weste (1807). Gällocket .. är .. Enskifvigt, två-, tre-, fyr-, m. m. skifvigt .. när det består af en, två, tre, fyra m. m. skifvor. Marklin Illiger 230 (1818). Ett 1-skivigt .. järnblock. KatalInstallAsea 1931, s. 219); jfr tre-, två-skivig.
4) (numera mindre br.) till 7 b: som består av l. är försedd med lameller; särsk. i uttr. skivig blomkålssvamp, svampen Sparassis laminosa Fr. (med bredvid varandra liggande raka o. helbräddade lameller), bredbladig blomkålssvamp. (Hattsvamparna) hafwa fröen mest på undra sidan, som är skifwig, ådrig, pipig o. s. v. Hartman Naturk. 137 (1836). Dens. Svamp. 56 (1874: Skifviga Blomkålsvampen).
Avledn.: skivighet, r. l. f. särsk. till 2 slutet. TT 1942, Allm. s. 420.
SKIVLING, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content