publicerad: 1977
SLUTEN slɯ3ten2, p. adj. -tet, -tne, -tna; -tnare. adv. -TET.
Ordformer
(shlut- 1632. slut- (-w-) 1624 osv. slutt- 1636 (: osluttne, pl.). -en 1642 osv. -in 1629—1825)
Etymologi
Anm. De anv. av ordet, som icke upptas här, räknas som klart verbala o. behandlas under SLUTA, v.1 Beträffande uppdelningen i detalj skall bl. nämnas att uttr. vara sluten förs hit utom när det framgår att (i första hand) verbhandlingen (inte resultatet av densamma) avses.
A.
a) motsv. SLUTA, v.1 I 1 a: låst l. reglad l. stängd; numera bl. med bibegrepp av b. Jesus kom genom slutna Dör(rar). Schwartz Alm. 1646, s. 10. (På en pråm) fördes .. een vppenbar Christen vthi een slutin Caijuta, ther han Natt och Dagh måtte sittia, han skulle vpp till Jedo, och aff Keysaren förhöras. Willman Resa 223 (1667). Bakföre war thet (dvs. Olof den heliges skrin) slutit med iärnwärk, och framföre med haspa, och nyklar tilläst. Peringskiöld Hkr. 2: 14 (1697). När jag skriver detta, ser jag ned i en bakgårds djup. Slutna hus och stängda fönster runt gården möta mitt öga. Krusenstjerna Fatt. 1: 89 (1935). — särsk. (†) allmännare l. oeg., om stad: försedd med fästningsmur o. stadsportar l. befäst. På .. Wägen (mellan de tyska fristäderna i Ungern) woro åthskillige Polniske Slott och slutne Städer. Rålamb Resa 11 (1658, 1679).
b) motsv. SLUTA, v.1 I 1 b: igen- l. hopförd, stängd; (till ett öppningslöst utrymme) hopviken l. hopböjd l. hopsnörd. Tag Rosorna när dhe äro wäl tårra, och medan dhe ännu äre slutna, lägg dem (osv.). Rålamb 14: 51 (1690). Thet .. händer: at Hustrur äro hafwande uthan at modren är sluten. Hoorn Jordg. 2: 64 (1723). Andersson Väfn. 10 (1880; om vävskäl). Hand, ledig, hålles i sidan, halvt sluten, med handens yttersida vilande mot höften (i gotlandskadrilj). Folkdans. 47 (1923). Det droppande ljudet av en illa sluten kran. Östergren (1941). Hon låg stilla med slutna ögon. Lindgren Mio 177 (1954). — jfr GEN-, HALV-SLUTEN. — särsk.
α) (†) i uttr. slutet nyckelblomster, växten Orchis Morio Lin. (som har klockformigt hopstående kalkblad), göknycklar. Gosselman BlekFl. 149 (1865).
β) (i sht i vitter stil) motsv. SLUTA, v.1 I 1 b β, om bok: tillsluten; ofta mer l. mindre bildl. Stiernhielm Virt. 5 (1650, 1668). En menniska .., för hvilken framtidens bok var sluten. Rydberg Ath. 370 (1859). Hvilket menskoöga såg / I ödets slutna bok? Wirsén Dikt. 208 (1876).
γ) (i sht i vitter stil) motsv. SLUTA, v.1 I 1 b γ, om händer: sammanförda l. knäppta. Och nu, med händren slutna som till bön, / Sjönk höfdingen i domarsätet ned. Runeberg 5: 108 (1860).
δ) (numera bl. tillf.) motsv. SLUTA, v.1 I 1 b δ: igenfylld; förr äv. bildl.: isbetäckt. Mentes thet intet vara rådeligitt (för A. Oxenstierna att från Stralsund l. Wismar underhandla om fred), ty sedan sjön slutin ähr, synes att han redo ähr i säcken. RP 5: 197 (1635). Springan, rima, heter .. (hos musslan) Sluten, clausa, när läpparne äro förtjockade och betäcka hela springan. Marklin Illiger 339 (1818).
c) motsv. SLUTA, v.1 I 1 c (jfr b β): stängd, icke tillgänglig. Hålla rannsakning bakom (äv. för l. inom) slutna dörrar; jfr DÖRR 3 a α. (Sv.) Betesmarken är sluten, (lat.) Pascuis interdictum est. Schultze Ordb. 4570 (c. 1755). Prinsessa, edert bröst / Ej slutit är för mensklighetens röst. Kellgren (SVS) 3: 69 (1782). Länge fann (den från Paris hemkomne ambassadören) Staël (som var i onåd) alla dörrar slutna, till dess det omsider lyckades honom att .. få ett enskildt samtal med regenten (dvs. hertig Karl). Tegnér Armfelt 2: 17 (1884). Från dödens slutna rike för ej stig, / hur stark vår längtan är och våra drömmar. Levertin Leg. 148 (1891). Ja, smålänningar förneka sig aldrig — öppna hjärtan och sluten pung! Möller SöderhSynd. 155 (1932).
d) motsv. SLUTA, v.1 I 1 e: avstängd l. förstängd; äv. dels med bibegrepp av 4, dels allmännare l. bildl. (jfr c): tillsluten; avskärmad; numera företrädesvis (övergående i 4) i uttr. sluten hamn, se HAMN, sbst.3 1. Vegerne till Nürberg ähre eendeels shlutne och myckidh osecker. OxBr. 8: 75 (1632). The (orter) som hafwa Nordan och Wästan ypna, och Ost och Syd slutna medh Bärg, äre mäst heela Daghen vthan Solens Strålar och Hetta. Palmchron SundhSp. 23 (1642). (Svenska transportskepp) hade lagt sig uti Kungshamn, 6 mihl ifrån Strömstad, efter infarten war der sluten. Nordberg C12 2: 641 (1740). — jfr O-SLUTEN.
B. i vissa speciella anv. l. vidareutvecklingar av 1.
2) förseglad o. d.; jfr 1 c.
a) post. om postförsändelse o. d.: (som överlämnas l. vidarebefordras) förseglad l. tillsluten (icke öppen) l. oöppnad; äv. i överförd anv., om postbefordran: som gäller sådan(a) försändelse(r); särsk. i uttr. sluten post l. transit, post (se POST, sbst.3 7 c) som transiteras oöppnad mellan två postanstalter l. (o. om nutida förh. nästan bl.) mellan två länder resp. transit som gäller sådana poster; jfr 3. Slutet brev. Slutet korsband. Inge missiver och slutne breff böhre här under (dvs. under stadgan om skyldigheten att använda stämpelpapper) förstås, medh mindre .. dhe inneholla donationer .., testamenter och mehra slijkt. RARP 8: 245 (1660). Döss o. Lannge (1908: transit). Lantbrevbärarna .. äro, om (post-)linjerna beröra olika postanstalter, skyldiga att befordra slutna poster mellan dessa. SvPostv. 35 (1924). InternPostfördr. 70 (1967: slutna poster; i fråga om postbefordran mellan länder).
b) i sht bankv. om förvaring l. deponering i bank o. d.: som gäller föremål i konvolut, låda, väska o. d. som förseglats. Slutet förvar. Sluten deposition. Auerbach (1913). Sluten depå. SvAffärslex. (1948).
3) i fråga om hopvikning o. d. av ngt i döljande syfte o. därur utvecklade anv.
a) om röstsedel o. d.: hopviken så att skriften döljs (för att hemlighålla hur den enskilde röstar); äv. (o. numera i sht) med huvudtanke på hemlighållandet: hopviken l. innesluten i kuvert så att det inte (l. på annat sätt avgiven utan att det) avslöjas hur den enskilde röstar; äv. allmännare, ss. beteckning för att ngt är så arrangerat att dess i skrift givna innehåll l. symbolvärde o. d. inte visas l. hemlighålles, särsk. (kortsp.) om kort vid kortspel: vars värde hemlighålles (gm att hållas på hand). PH 3: 2012 (1743). Vid alla val iakttages, att namnsedlarna, så framt de skola blifva gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och (osv.). RO 1866, § 75. Riksdagsmannaval förrättas med slutna sedlar. Reuterskiöld Grundlag. 453 (1925). Alla köpmisärer (i viraspelet) spelas med slutna kort. Werner o. Sandgren Kortox. 74 (1949).
b) som sker utan angivande av innehåll l. medelst ngt vars innehåll ej visas o. d.
α) om omröstning o. d.: som sker med slutna sedlar (se a) l. med annan anordning som för de medröstande hemlighåller hur den enskilde röstar; äv. ss. adv.: med slutna sedlar osv. Bergklint Vitt. 224 (1772). Landsm. II. 1: 8 (i handl. fr. 1874; ss. adv.). Åström FörenKunsk. 96 (1940).
β) jur. om testamente: vars lydelse ej visas (vid bevittnandet). Belfrage Familjer. 109 (1912). SvBanklex. 545 (1942).
γ) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) post. om rekommendation l. assurans: som sker l. ges utan (uppvisande av innehållet o.) angivande av innehållet (o. dess värde). SFS 1849, nr 6, s. 2. Sluten assurans. Geijer Postförf. (1890). Sluten rekommendation. SvPostv. 217 (1924).
4) (i sht i fackspr.) som har l. utgör ngt som runt om (o. i alla tre dimensionerna) utan öppning omsluter l. avgränsar från omgivningen o. d.; som är utan öppning l. lock o. d.; äv. liktydigt med: som har lock; äv. allmännare l. oeg., i fråga om icke öppningslös omslutning osv.: (delvis) omsluten l. kringbyggd l. (över)täckt o. d.; äv. bildl.; stundom svårt att skilja från 17 b. Han studerade ljudvågornas reflexer i ett slutet rum. Sluten behållare. Sluten degel (i fackspr.), degel med lock. Sluten smältsäkring (el.-tekn.), med (fabriksmässigt tillverkad) inkapsling av smälttråden, propp. Sluten sko, med ovandel som helt omsluter foten. Sluten sadel, se SADEL 1 b. Calmukerne .. funno (det svenska) lägret så slutit att dee intet wågade sig komma när därtill intill. KKD 6: 112 (1708). Öron, Aures, hafva .. (amfibierna), som dels äro Öpne, Apertæ, dels och med hud öfverdragne Slutne, Tectæ, men inga utöron. Retzius Djurr. 156 (1772). En fältskans kallas .. sluten, om den på alla sidor är omgifven af jordbröstvärn. NF 5: 567 (1882). (Dynen Höga åsen på Gotska Sandön) löper i täta, skarpa slyngor, mellan hvilka ligga korta, djupa, i ena änden af dynen slutna dalar. TurÅ 1895, s. 190. Den allmänmänskliga tendensen att i en självskapad, sluten lyckosfär komma bort från det hårda livet omkring en. Svartengren Synge HelgKäll. 6 (1925). De enkla stansverktygen kunna indelas i två slag, nämligen: l. öppna eller ostyrda .. 2. slutna eller styrda, vilka även upptaga en (omslutande) styrplatta för stansen. Bergman HbJärn 3: 28 (1926). (Sv.) sluten strålkälla (eng.) .. sealed source (dvs.) .. radioaktiv strålkälla där det radioaktiva materialet är inneslutet i ett hölje. TNCPubl. 55: 35 (1975); jfr 17 b. — jfr HALV-, O-SLUTEN. — särsk.
a) (i fackspr.) i uttr. sluten krona, krona (se d. o. 1) som upptill är försedd med byglar som går samman i mitten. Uggla Herald. 125 (1746; om heraldisk krona). Schück VittA 5: 406 (i handl. fr. 1763). Erik XIV var den förste som använde sluten krona. Strindberg SvFolk. 1: 63 (1881). KulturhistLex. 9: 404 (1964).
b) (numera bl. mera tillf.) om sänka o. d. i naturen: som runt om omges av höjder; i sht förr äv. om vattensamling: som saknar (till- o.) avlopp (varigenom fisk kan lämna densamma). Om wintertiden böra (för fiskens skull) öpningar eller windwakar hållas, särdeles på slutne och dybottnige Siöar. PH 5: 3073 (1751). På höjderna förekomma ofta åtskilliga detaljformer, såsom: .. slutna skålformer, hvarmed menas sådana fördjupningar i terrängen, som rundt omkring äro omgifna af höjningar i marken och sålunda sakna synligt aflopp för på deras botten vanligen bildade mossar, dammar eller mindre sjöar. LbTopogr. 6 (1907).
c) (†) om jaktplats: helt omgiven l. inringad (av drevkarlar); äv. (i överförd anv.) om drevskall: som går igenom jaktplats som är omgiven med jakttyg l. stängsel. Då folk .. omgifver jagtplatsen kallas den sluten. TJäg. 1833, s. 390. Hahr HbJäg. 39 (1865).
d) (i sht i fackspr.) i överförd anv.: som förekommer l. sker i slutet kärl l. utrymme. Rinman Jernförädl. 61 (1772). Genom smälltning allena uti sluten eld, Och utan något widare arbete, kan .. Tackjärnet .. wanligen föga erhålla någon smidighet. Dens. JärnH 367 (1782). En athanor medelst huilken så digestioner, öpne och slutne kokningar, som destillationer kunna anställas. ÄSvBiogr. 1—6: 91 (1782). Den omfattande litteraturen beträffande senresultaten av slutna skallskador, s. k. ”hjärnskakningar”, är ytterst motsägande. LD 1958, nr 110, s. 5.
5) (i fackspr.) om anstalt l. vård o. d.
a) om fångvårdsanstalt o. d.: som har jämförelsevis rigorösa säkerhetsåtgärder; äv. om sjukvårds- l. kuranstalt o. d.: som utgör en inrättning (byggnad l. komplex av byggnader) inom vilken komplett vård l. omhändertagande äger rum. Wretlind Läk. 7: 104 (1899; om kuranstalter). I Finland förekommo s. k. slutna fattiggårdar i långt större utsträckning än i Sverige. PT 1905, nr 198 A, s. 3. Vi (dvs. en teatergrupp) spelar bara på slutna anstalter, på sjukhem, fängelser och olika vårdinrättningar. AB 1962, nr 287, s. 14.
6) liksom stängd l. sluten (i bet. 1, 4) o. d.; särsk. som ger ett stängt l. till- l. inneslutet intryck; i superl. (o. komp.) äv. (i sht i vitter stil) övergående i bet.: avlägsen l. isolerad o. d. Det är en herrlig sak att kunna lefva och tänka med jordens yppersta andar, att följa dem på deras vandring genom lifvets slutnaste djup, och upp till ljusets eviga himlar. Bremer Nina 500 (1835). O, du tysta natt, du dunkla, slutna! Sätherberg Blom. 1: 73 (1841). En dal, så sluten och så lugn, som om ännu aldrig någon vindflägt gungat på dess grenar. Därs. 77. Genom gåfvor har församlingen satts i tillfälle att .. utbyta Storkyrkans innanfönster mot smårutiga fönster af antikglas, för åstadkommande af en mera sluten stämning åt kyrkorummet. 2NF 37: 754 (1925). — särsk.
a) (tillf.) svårtillgänglig (för utomstående); jfr 8. Guiraut af Bornelh .. och Arnaut Daniel .. (utmärkte sig i sin trubadurdiktning) genom svårbegriplighet eller ren obegriplighet. Det var hvad deras poetik kallade trobar clus, ”sluten diktkonst”. Vising TrubDiktn. 62 (1904).
b) språkv. om stavelse: som avslutas av konsonant; förr äv. dels om ord: som avslutas av konsonant l. sluten stavelse, dels om konsonant: som föregås av konsonant, dels [efter motsv. anv. av ä. d. lukt] i utvidgad anv., om art av verb l. substantiv: stark. Bring Rask 13, 59 (1837; om kategori av substantiv resp. verb). Nordvall Modersm. 14 (1863; om ord l. konsonant). AntT XX. 7: 12 (1919; om stavelse).
c) (numera föga br.) om ort: isolerad, avstängd från omvärlden; jfr 4. Här (dvs. i Puerto de Santa Maria) gifs bättre tilfällen at öfva sig i Naturens kunskap, än i det slutna Cadix. Loefling Resa 94 (1753).
7) [eg. specialanv. av 6; delvis möjl. dock utgående från 20 b] om person l. ansikte, lynne o. d.: inbunden, inåtvänd; fåordig, tillknäppt; jfr 20 b. Tegnér (WB) 5: 28 (1825). Du (dvs. en veteran vid Jutas) stod der, du, men stum, med klingan dragen, / Kall bidde Kothen, sluten red Grönhagen. Runeberg 2: 114 (1846). Wecksell DHjort 78 (1862; om ansikten). Alm Torst. 25 (1926; om lynne). (Ortsborna) var lite slutna eller blyga när man (som nyinflyttad) talade med dem, men mycket tjänstvilliga. Järnvägsminn. 195 (1952). — särsk. (numera bl. mera tillf.) med tydlig karaktär av bildl. anv. av 1. Ondt är allt .. som gör oss tröga till det goda, slutna för det sanna. Wallin 1Pred. 3: 250 (c. 1830). Så den gamle. Utan akt på talet / Satt hans dotter, sluten lik en blomma, / Som sin kalk vid nattens inbrott sluter; / Hvad hon tänkte, var för henne ensam. Runeberg 2: 19 (1835).
8) [specialanv. av 6] till sitt omfång begränsad o. d.; i sht om sällskap l. grupp av personer o. d.: begränsad till l. avsedd för vissa speciella l. en viss krets av personer l. ett bestämt antal (fixa) personer; äv. i överförd anv.: som gäller l. har avseende på l. utföres av sådant sällskap l. sådan yrkesgrupp l. dyl.; privat; äv.: monopolistisk. Slutet sällskap, bord, sällskapsrum. Att skrån .. i staden skulle vara frij och intet slutne, men förbjudes andre handvärker här .. att arbeta. RP 6: 532 (1636). Alldeles nya Maskerad-Kostymer, passande för slutna maskerader, finnas att hyra. AB 1838, nr 58, s. 4. (De flesta av C. E. Fahlcrantz' dikter) skrefvos med beräkning af en ganska sluten åhörarekrets. Fahlcrantz 3: 1 (1864). Fliesberg Handel. 104 (1891; om aktiebolag). Kallenberg CivPr. 1: 844 (1922; om advokatverksamhet). Cassel TeorSocEkon. 309 (1934; om fackföreningspolitik). — särsk. icke i fråga om personer: till sitt omfång l. innehåll bestämd; särsk. i uttr. sluten polis, se POLIS, sbst.2 d.
9) [jfr 6] (numera bl. i vitter stil, mindre br.) förborgad; hemlig; jfr 3 (b). RP 3: 195 (1633). Eder sidsta ord, som I sade til mig, när I togen afskied i Wismar, hafwa .. hos min Herr Fader förrådt hemligheten af wår slutna kärlek. Humbla Landcr. 165 (1740). Säg, kan du trygg / Det tecknet (dvs. korsets tecken) se, / Du skam och ve! / Mystèrn, som är dig sluten, / Men genom himlar gjuten / Den evigt födde? Rydberg Faust 38 (1876).
10) (†) i uttr. slutna skolan, skolan (se SKOLA, sbst.2 8) i vilken ryttaren sluter hästen (se SLUTA, v.1 I 2), skolan ”sluta”. Slutna Skolan (Travers) räknar sitt upphof från den halfslutna skolan. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 71 (1836). Förvändt slutna Skolan (Renvers). Därs.
11) trång o. d.
a) (numera mindre br.) i eg. bet.: (jämförelsevis) smal l. trång o. d.; jfr 6. Man skal i ganska hela wår Bibel, och i the myndiga och gäfwa skriffter icke finna något ord, ja icke någon stafwelse begynnas med thetta öpna U: men med thet slutna V begynnas the. Swedberg Gr. 140 (1722). Ställets (dvs. Tromsös) belägenhet vid ett slutet sund i stora farvattnet mellan Finnmarken och södern. Palmblad Norige 109 (1846).
b) språkv. i överförd anv., om vokal: som uttalas med jämförelsevis liten munöppning l. sammanhållen mun (motsatt: öppen resp. bred); äv. om uttal av vokalljud: som sker med sådan munöppning (o. resulterar i ifrågavarande vokalljud); förr äv. om ord: som präglas av sådan vokal l. sådana vokaler; jfr 12. Leopold i 2SAH 1: 13 (1801; om ord). E och o äro, till deras natur, tvenne slutna vokalljud, som derföre fordra ett slags bemödande af rösten, att klart uttryckas. Därs. 110. Vokalernas .. öppna eller slutna uttal. Boivie SvSpr. 5 (1820). Vår tids slutna o i god, bok (osv.). Rydqvist SSL 4: 108 (1868). De s. k. främre g- och k-ljud, som i vårt språk användas i närheten av vokalerna i, e, ä, y, ö och slutet u. Danell SvLjudl. 23 (1911).
12) (†) i uttr. slutet medljud l. sluten konsonant, om klusil (se d. o. II); äv. om nasal; jfr 1 b, 11 b. Svahn LbMuntlFöredr. 36 (1903: slutna konsonanter). LoW 15 (1911: slutna medljud).
C. an- l. samman- l. till- l. inne- l. om- l. utesluten o. d.
13) motsv. SLUTA, v.1 I 5: (tätt) förenad l. hop- l. sammanförd; sammanhängande; (tätt) samlad l. stående l. gående o. d. (med enheterna) i nära l. omedelbar anslutning till varandra (i sht förr särsk. om militär trupp o. dyl. l. soldater l. truppled o. d.). (Vid förföljandet av fienden) observerade wi .. efter Hans Maj:ts befallning, at hålla wåra troppar slutna, så mycket som möjeligt war. HC11H 1: 88 (1676); jfr c. Den förra sillen (som fiskades före 1808) gick alltid .. i slutna stimmar. HSillfBohusl. 122 (1833). I valsen hvirfla slutna par. Bååth NDikt. 128 (1881). I (tätt) slutna led. Östergren (1941); jfr c. — jfr TÄT-SLUTEN. — särsk.
a) motsv. SLUTA, v.1 I 5 b: som utgör ett (i sht kretsformigt) sammanhängande l. sammanhållet helt; som går i krets l. i ett sammanhängande rör- l. ledningssystem; äv. dels: till sig själv begränsad l. från annat avgränsad, dels: som ger l. bygger på ett slutet system (se ovan) l. dyl.; jfr 4. Sluten strömkrets. 2RARP 14: 137 (1743). (Skapelsens) sammanhang föreställes ofullständigt under bilden af en kedja med sjelfständigt slutna ringar, som blott ingripa i hvarandra. Järta 2: 409 (1824). Den slutna skyn brister. Wallin 1Pred. 1: 147 (c. 1830). För det moderna pianinot med sin otympliga stränglåda har det (för arkitekter) först och främst gällt att åstadkomma ett slutet helt. SvSlöjdFT 1913, s. 4. Då de på mellanvärdar levande virginogenia (bland bladlössen) bilda en sluten cykel, avbrytes ej den partenogenetiska fortplantningen av någon tvåkönad generation. Trägårdh Skogsins. 222 (1914). Löpningar å 20000 meter och därutöver få icke försiggå på sluten bana. Zander Löpn. 28 (1918). Svängningssystemet säges vara slutet om dess svängningar icke påverka eller påverkas av något annat system. IngHb. 1: 76 a (1953); jfr 14 c, d. Evighetsslinga, (dvs.) sluten slinga. Karlqvist ADBOrdb. 58 (1973). — särsk. (†)
α) En kanons notering kan vara sluten eller öppen. Tecknad .. på en rad .. kallas en kanon sluten (canon clausus). Bauck 1Musikl. 2: 76 (1871).
β) om predikat: enkel (dvs. icke bestående av kopula o. predikatsfyllnad l. av hjälpverb o. infinit verbform); äv. om (art av) substantiv: som saknar genusändelse, som uttrycker person, genus o. d. på en gång l. med en och samma ljudmassa. Swedbom Satsl. 8 (1843). Pipon SprGr. 4 (1872; om predikat).
b) motsv. SLUTA, v.1 I 5 c: sammanförd; hopdragen; tillsluten. Nederstört med slutna vingar, / Han (dvs. en fiskmås) som en blixt ur djupet svingar / Med böljans son i sina klor. JGOxenstierna 1: 23 (1772, 1805). Slutk(nä)st(ående) = K(nä)st(ående) .. med knän och fötter slutna (berörande varandra). Thulin Gymn. IV. 1: 46 (1935). Sluten fog, (dvs.) fog där fogytorna helt eller delvis beröra varandra. SvetsteknOrdl. 8 (1951).
c) mil. om (soldater i) truppformation (kolonn, led, linje o. d.): med leden o. d. resp. soldaterna tätt samlade, stående utan (större) lucka; äv. i överförd anv., om formering, exercis, strid o. d.: som innebär resp. sker med tätt samlade led osv.; äv. (o. om nutida förh. nästan bl.) med bibegrepp av 8: som utmärks av att truppavdelningen hålls samman i reglementerad formering, i sht i uttr. sluten ordning (motsatt: gruppering). Delachapelle Exbook 90 (1669; om soldater). Dahlberg Dagb. 192 (1676; uppl. 1912; om regementen). KrigsmSH 1797, s. 163 (om kolonn). KrigVAH 1805, s. 128 (om kavallerianfall). Tiraljör-kedjor formeras alltid på l led ... Sluten kedja kallas den, då luckan är 1 1/2 aln (mellan karlarna). FörslOmarbInfRegl. 1832, s. 18. Hazelius Förel. 225 (1839; om strid). (Standaren vid kavalleriet) äro .. till ingen nytta i sluten trupp, och skadliga då sqvadronen sprider sig till flankörer. KrigVAT 1842, s. 45. Den gradpasserande .. (bör) kunna kommendera en afdelning uti så väl sluten, som spridd ordning. TjReglArm. 1858, 1: 136. Linien kan vara sluten, d. v. s. så tätt formerad, att soldater, ryttare, kanoner stå omedelbart bredvid hvarandra. Tingsten FormTakt. 6 (1889). Oscar II 6: 251 (1895; om exercis). I sluten ordning innehar förband i reglementet bestämda former. TrängRegl. 1940, s. 26.
d) (i sht i fackspr.) om växtlighet l. hårväxt o. d.: tät (o. sammanhängande); som är så tät den kan l. skall vara; särsk. (i sht skogsv.) om skog l. skogsbestånd. EconA 1807, juni s. 33 (om skog). Arrhenius Jordbr. 3: 47 (1861; om vall). Det bestånd, som innehåller nog många träd, för att afgifva full tillväxt, får benämningen tätt eller slutet. Björkman Skogssk. 7 (1868). I de slutnare (vide-)snåren är högsta eller mellersta fältskiktet vanligen rikt utbildat, bottenskiktet svagt eller felande. Almquist UpplVeg. 262 (1929). Även i ett område så fattigt på sluten vegetation som Centralasien bidrar vad man finner därav till att skapa landskapsbilden. Ymer 1951, s. 222. I lång och däldrik sluttning ner mot insjön utbreder sig en vidsträckt hagmark som här och där övergår i öppna ängar och små slutna lundar. Martinson Utsikt 72 (1963). — jfr FULL-, TÄT-SLUTEN.
e) (i sht i fackspr.) om stad l. by l. byggnadssätt o. d.: som karakteriseras av att gårdarna l. husen bildar en sammanhållen l. kompakt klunga o. d. Ymer 1919, s. 313. De periferiska partierna (av Halmstad) utgöras av trähus i slutet eller öppet byggnadssätt. SvGeogrÅb. 1931, s. 5. (I fråga om gårdarnas gruppering i de gotländska byarna under ä. järnåldern) ger .. beteckningarna långbyar, kretsbyar och slutna byar möjligheter till kortfattade bestämningar av de olika koncentrationerna. Rig 1933, s. 203. Fiskelägen, täta och slutna som medeltidens städer. TurÅ 1964, s. 14. Slutet byggnadssätt .. innebär, att hus i ett område sammanbyggs i tomtgräns eller i slutna kvarter. TNCPubl. 52: 17 (1973).
f) spelt. om (gm val av spelöppning framkallad) typ av spel i schack: som karakteriseras av att pjäserna står trångt (o. kungsbonden l. annan bonde i regel framflyttats bl. ett steg). Norman GossLek. 174 (1878). De oregelmessiga spelöppningarne framkalla ofta s. k. ”slutna spel”, i hvilka kungsbonden (eller någon annan bonde) å endera sidan i allmänhet endast framflyttas ett steg. Wilson Spelb. 38 (1888). Wigforss Schack 41 (1923).
g) (numera nästan bl. med vitter prägel) oeg. l. bildl. (jfr 14): sammansluten. För friden verkade .. (då Sv. blev konungarike) så väl de i särskilda rättssamfund slutna menigheterne som Konungen, men de förre subordinerade den sednare. Nordström Samh. 2: 387 (1840). (C. E. Ekman yrkade), att regeringen måste bilda ett fast slutet parti. De Geer Minn. 2: 189 (1892).
14) i vissa allmännare l. oeg. l. bildl. anv. av (1 o.) 13 (a).
a) som icke delas upp l. splittras, hel, odelad, sammanhållen; som räknas ss. en odelbar enhet. HbiblSällsk. 2: 57 (1839). Undervisningen i slutna klasser har .. företräde framför den inrättning, som antager rörliga lexlag och fri flyttning. BerRevElLärov. 1843, s. 103. Vakts slutna del och utsatta poster skola tid efter annan visiteras. UFlottUnderbef. 1940, s. 273.
b) om ngt konkret: (väl) samlad l. sammanhållen; koncentrerad; äv.: massiv. Man har kommit därhän (vid modern målning), att man fått alla färger, all sluten belysning, alla begränsade former att upplösa sig i ljusreflexer och blekande ljusströmmar. NordT 1897, s. 152. — särsk.
α) om kropp(sdel) l. kroppsbyggnad: tät l. massiv; tätt l. massivt byggd l. vuxen; särsk. (hippol.) om (kropp l. sida hos) häst, i speciellare anv.: som har (önskvärt) kort (hos medelstor häst ung. en tvärhand bred) flank; äv. dels om form l. byggnad hos häst(s bål l. sida), särsk. (i speciellare anv.): som utmärkes av sådan flank, dels om flank: (önskvärt) kort (o. därigm förlänande hästen massiv kroppsbyggnad). ARetzius hos Billing Hipp. 102 (1836; om hästar). Inbyggarne i .. (Älmeboda, Ljuder o. Långasjö) voro .. af en mera sluten kroppsbyggnad och af ett råare lynne (än folket i grannsocknarna). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 61 (1863). Wrangel HbHästv. 698 (1885; om flanker hos häst). Juhlin-Dannfelt 338 (1886; om bål hos häst). TIdr. 1894, julnr s. 2 (om kroppsformer hos hästar). För att anses välbyggd bör hästen bl a vara väl sluten (dvs avståndet mellan höftknölen och sista revbenet skall vara ungefär en handsbredd). SoldIHäst. 1942, s. 8.
β) (†) ss. beteckning för att häst (gm tillbakadragna tyglar) har huvudet indraget mot kroppen (o. kroppen sammanhållen) så att den icke kan sträcka ut fritt. Det är omöjligt, at en tilbaka hållen eller sluten häst kan tillika sträcka sig ut, och löpa fritt och ovårdigt. Ungern-Sternberg Bourgelat 57 (1752).
c) till sig själv begränsad, som bildar ett helt för sig; fast, helgjuten; förr äv.: fix, bunden. Sjelfva språket bildar sig på bergen / En slutnare, men mera saftig kärna. Atterbom Minn. 655 (1821). Särskilda fabriker hålla nu mera bokbindaren till handa ej blott fasoneradt kalikå i stycken, utan äfven lärft och skinn med slutna mönster, afpassade efter bestämda format. UB 6: 521 (1874). I sammanställningar med en och sluten betydelse äro: hvar, hvart, starka stafvelser: Hvar och en. Kræmer EnstafvOrd 89 (1882). Afrika, som med sin allt igenom egendomligt utbildade växt- och djurverld utgör ett slutet helt för sig. Svensén Jord. 94 (1884). 3Saml. 5: 202 (1924; om litterär komposition). Bristen på slutna gravfynd har i .. (Gotlands fornsal) hittills varit påfallande. GotlArk. 1930, s. 35. Fatab. 1932, s. 236 (om miljö). De gamla nordiska runomästarna och deras lakoniska och slutna uttryckssätt. Werin Ekelund 2: 331 (1961). Slutet byggsystem .. (dvs.) system av betongelement som en firma tillverkar och använder i egen verksamhet och som inte kan köpas fritt i marknaden. TNCPubl. 46: 146 (1971).
d) med dominerande tanke på avgränsning: (till sig själv begränsad o.) från omvärlden o. d. avskild l. avgränsad l. avskärmad; äv.: väl sammanhållen. Häradet var ett slutet samhälle för sig. Nordström Samh. 1: 14 (1839). Gemensamhet i religion, .. i styrelseformer göra .. (de västasiatiska länderna) gent emot den verld som står utanför till ett fast slutet helt. Svensén Jord. 147 (1885). (Araberna ha) verkat som kulturbringare .. i Nya Pommern och Nya Guinea, där ännu i dag araber bo i vissa slutna boplatser. Wallén Hennig GåtfLänd. 139 (1926). Inom en så sluten liten hjord som Sjövinkels societet förmedlas alla sociala reaktioner på ett sätt, som mera liknar en smitta än någon verbal överföring. Spong Sjövinkel 221 (1949). — särsk. med. o. veter. om fraktur, äv. sjukdom o. d.: som icke kommer till synes utåt (gm skador på huden resp. gm upphostningar o. d.). Petersson FysUnders. 340 (1908). Tuberkulosen (hos husdjuren) förekommer dels i en smittfarlig form (öppen tuberkulos), dels i en form, som långa tider kan förbli ofarlig för omgifningen (sluten tuberkulos). 2NF 30: 247 (1920). Bägge nyssnämnda frakturformer äro slutna (icke komplicerade). LbKir. 2: 187 (1922).
15) motsv. SLUTA, v.1 I 6 b: ansluten; (tätt) tryckt l. hållen (till l. mot ngt); äv. oeg. l. bildl.: knuten (till ngn l. ngt), i sht förr äv.: bunden (vid ngt); äv. (med bibet. av 1 b, utan förb. med prep.-uttr.): (tätt) hållen l. förd intill l. mot ngt. Möller (1790). (Sv.) Hålla skänkeln wäl sluten. (Fr.) Se tenir bien serré à cheval. Nordforss (1805). Dig (dvs. solen) helsar fången, / Vid stoftet sluten, / Dig egnas sången, / Fast skuggbegjuten. Runeberg (SVS) 2: 56 (1826). Caroline lutade sitt hufvud emot modern men höll sig lika fast sluten intill mig och sade intet. De Geer Minn. 1: 105 (1847). — jfr O-SLUTEN.
16) (†) om kläder: åtsittande; jfr SLUTA, v.1 I 7, II 5 b α. Vi emottogos vid entrén af tvänne lakejer i nog slutna liverier. Tersmeden Mem. 2: 242 (c. 1790).
a) (numera föga br.) motsv. SLUTA, v.1 I 9 b α: in(ne)stängd; äv. bildl.; jfr 4. Thet skilna är fast stoor, ehwar ett Diur sigh födher, / .. Om thet .. i titt Stall haar länge slwtit ståt; / Om thet haar vppå Mark sijn lust och frijheet fått. Palmchron SundhSp. 75 (1642). (Det) är intet gott at liggia vthi store Dwnbädder eller i Kamrar som oosa eller hafwa heet och sluten Lufft. Därs. 326. Jag (dvs. Lea) märckte Jacobs plåga, / Och at then slutne eld (dvs. kärleken till Rakel) snart wille slå i låga. Kolmodin QvSp. 1: 90 (c. 1710, 1732). Den nyaste upptäckten .. (inom målarkonsten i slutet av 1800-talet) är frilufts-måleriet, ”pleinair”, i motsats mot atelierns ensidiga, slutna ljus. Nyblom i 3SAH 8: 279 (1893).
b) (i sht i vitter l. högre stil) motsv. SLUTA, v.1 I 9 b β: innesluten; omsluten; i sht förr äv.: insvept; jfr 4. Effter Mahomet ther (dvs. i Mekka) .. vthi een Kyrcka skal hängia i Lufften, slutin i een Ståålkista (osv.). Kiöping Resa 19 (1667). Han (dvs. Nikodemus) kom om natten (till Jesus), djupt i manteln sluten. Wirsén Dikt. 77 (1876). Slutet ris = klistrat ris; risomslaget täcker även risets kortsida. TNCPubl. 29: 66 (1958); jfr RIS, sbst.3 — särsk. mer l. mindre bildl.; i sht förr särsk.: försänkt (i drömmar l. minnen l. djupa tankar o. d.). VDAkt. 1760, nr 246. Inskränkta varelser, slutna inom en trång krets af föremål, måste hafva en kort varaktighet och ett nödvändigt slut. Leopold 5: 250 (c. 1820); jfr a. Atterbom LÖ 2: 385 (1827: i minnen). Din blomning, sluten än i knopp, / Skall mogna ur sitt tvång. Runeberg 2: 6 (1846). Jag ser en broder vid sin makas bår, / Med bleknad hy, i stum förtviflan sluten. Sätherberg Dikt. 2: 127 (1863). Wirsén Jul. 60 (1887: i drömmar).
18) (numera bl. i vitter l. högre stil) motsv. SLUTA, v.1 I 10: om- l. innesluten; omfamnad. Astarbea .. tog den halfdöda Konungen i famn, hölt honom sluten emellan sina händer och fuchtade honom med en heel tåreflod. Ehrenadler Tel. 298 (1723). Tysta, slutna af hvarandras armar, / Hand i hand, och hufvud sänkt mot hufvud, / Suto de i sorglös frid vid muren. Runeberg 2: 16 (1835).
19) (numera bl. med vitter l. ålderdomlig prägel) motsv. SLUTA, v.1 I 11: som slutits (i bojor o. d.), fjättrad; fängslad. Then galna bonden .. hafuer warit uthe i Diurgården, och där .. låszat 2 stycken stora biörnar som fast wid kädior slutna wore. Ekeblad Bref 1: 144 (1652). D. 16 (augusti) blef tolcken Alexander Amira til paschan i Bender kallader, ock då han dijt kom blef han sluten kastader uti en wagn ock .. til lägret förder. KKD 4: 90 (1711). Tog så svennen och klöf på stället / trollet från hjessan till fotabjället. / Och i samma stund var förtrollningen bruten, / som hållit prinsessan i bojor sluten. Melin Prins. 54 (1885).
20) [jfr 6] i uttr. sluten inom sig (själv) l. (se a) sina egna gränser l. dyl.
a) till sig själv begränsad l. för sig avskild; äv. i sådana uttr. som sluten inom sina egna gränser. Denna modets och kaprisens värld (är) på intet ställe så distinkt och sluten inom sina egna gränser som här (i London). MoB 7: 110 (1809). En djup, men .. helst inom sig sluten, känsla (utmärker det nordiska lynnet). Geijer Häfd. 52 (1825). Icke för att njutas eller erinra om njutningar, öfver hufvud icke ens för att ses, utan sluten inom sig, strålande, hög står gudinnan (dvs. ”Venus Milo”) här (i Louvren) som en lefvande, personligvorden verldsmagt. Estlander KonstH 241 (1867). I ett litet land, hvilket eger blott få råämnen, kan icke en själfständig, inom sig sluten folkhushållning utveckla sig. EkonS 1: 210 (1891).
b) inåtvänd, sluten (se 7); äv.: (inåtvänt) försjunken i sina tankar. Sluten inom sig sjelf satt Nahum på det så kallade djeknelasset, och stirrade utåt vägen. CFDahlgren 4: 121 (1831). Moberg Nybygg. 623 (1956).
a) motsv. SLUTA, v.1 I 12 b α. Rääf Ydre 3: 399 (i handl. fr. 1594). Den fattiges föda är icke / Sluten från Kongliga bord. Adlerbeth HorSat. 48 (1814). Gotland och .. Öland äro .. under hela den senare Tène-tiden .. delaktiga i den västgermanska kulturformen, hvarifrån Bornholm och den närliggande delen af kontinenten äro tämligen slutna. AntT XVIII. 1: 75 (1905).
b) motsv. SLUTA, v.1 I 12 b β. Finnes och godz som lydha Cronan till, och ähre vthur Jordebooken slutne. LReg. 173 (1624). War then, som vtur synagogon sluten war hos Judarna, achtad wid en publican och hedning. Swedberg SabbRo 1670 (1712).
D. avslutad o. d.
22) (†; se dock slutet) motsv. SLUTA, v.1 I 13 b: avslutad; jfr SLUTA, v.1 I 16 b. Grubb Wattrang B 1 b (1680; om liv). Den slutne långwarige Gräntse-Förrättningen på Norrska sidan .. (o. andra överenskommelser med Danmark) äro öfwertygande bewis af Kongl. Maj:ts wårdande omsorg för Riket. PH 5: 3203 (1752). Sahlstedt (1773). — särsk. om ngt konkret: avslutad (så l. så); ss. senare led i ssgr (numera bl., i fackspr., fullt br., i fråga om koravslutning); se RAK-, RIM-, RUND-, TRE-SLUTEN.
23) (†) motsv. SLUTA, v.1 I 18, om räkning l. räkenskapsbok o. d.: avslutad; uppgjord; äv. om summa: vid sammanräkning erhållen, sammanräknad. LReg. 399 (1631; om summa). Med böckerne och därtill hörige räckningarne var .. så beskaffat .. att sedan anno 1665 var här (dvs. på riddarhuset) ingen sluten hufvudbook, men sedan har .. (sekreteraren) dem alla afslutit. RARP 17: 207 (1710). ÄB 23: 1 (Lag 1734). — jfr O-SLUTEN.
E.
24) motsv. SLUTA, v.1 I 23: ingången l. träffad l. avslutad; i sht förr äv.: överenskommen. Kom Gripenhielm tilbaka ifrån Köpenhampn (i september 1678), hafwandes medh sig fridz-articlarne emellan Frankrjke och Hollandh slutne och uprettade. Spegel Dagb. 132 (1680). Efter förr slutit och betingat prijs. HusgKamRSthm 1751 B, s. 705. Köpare och säljare (har) varit ense om återgång af det slutna köpet. 1NJA 1874, s. 17. Lag om anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap. BtRiksdP 1898, Saml. l. I. 2: nr 16, s. 16. LVetA IV. 5: 68 (1912; om överenskommelse mellan två kamrater). — jfr SIST-SLUTEN.
F.
b) motsv. SLUTA, v.1 I 24 b: beslutad l. med beslut avgjord. Det som är een slutin saak, Gud beware mig sådant at disputera. RARP 8: 78 (1660). — jfr LAG-SLUTEN.
Ssgr: (4) SLUTEN-BLÅSING, r. l. m. [senare leden avledn. av blåsa, sbst.] (†) fisk tillhörande en i ä. systematik uppställd grupp (”kohort”) av fiskar (av underordningen ”mjukfeningar”) som kännetecknas av simblåsa utan luftgång; anträffat bl. i pl., om denna grupp. Lilljeborg Fisk. 2: 2 (1886). Smitt SkandFisk. 461 (1892). —
(5 b) -VÅRD-PLATS. vårdplats inom den slutna sjukvården, vårdplats för sluten vård. SvD 1972, nr 119, s. 20.
Avledn.: SLUTENHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara sluten; särsk.
1) (mera tillf.) till 1 b, c, 4. Daggen .. ej önskar sig en annan / Förtrolighet af henne (dvs. rosen), än den enda, / Att som juvel få lysa på dess kronblad .. / Belåten äfven då, när knoppen skygg, / Bevara vill sin stränga slutenhet. Atterbom LÖ 1: 259 (1824). På fönsterbrädet stod en rad av hyacinter ... Långsamt hade de stigit ur bladens slutenhet. Oterdahl Skram 115 (1919).
2) till 6. De fria platserna .. (i Lübeck) ge det intryck de skola gifva, nämligen af lugn och slutenhet. TT 1895, Byggn. s. 103. Bakom reste sig granarna höga och vita, spjutlikt stela i sin rakhet och slutenhet. Hallström Händ. 228 (1927). På litografier (av Storkyrkan i Helsingfors), där den gamla högvaktskolonnaden finns med, ger kyrkan .. intryck av slutenhet och avstängd isolering. FinT 1955, s. 218.
3) till 7: egenskapen att vara sluten, inbundenhet, inåtvändhet; äv.: egenskapen att vara förtegen (om sig själv), tillknäppthet. Jag har mycket, mycket att förebrå mig, äfven i min slutenhet mot de mina, mot er! Bremer Hem. 1: 309 (1839). Hur kommer det sig att brukspatron .. gräver ner sig så där på landet? .. Ja fäen, sade Johan med diplomatisk slutenhet. Carlsson MinB 54 (1912). Olsson Fröding 235 (1950).
4) till 8. (Av skrået) eftersträfvas numera allmänt .. slutenheten (ett bestämdt antal mästare) och likaledes ganska ofta skråets spärrning (främlingars inkompetens). EkonS 2: 339 (1898). Sällskapets slutenhet bidrog .. att öka de utomståendes intresse. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 149 (1947).
6) till 13; särsk.
a) till 13 a; äv. i bildl. anv. som nära ansluter sig till den eg. anv. I och med frihets-spherens bestånd uti sin slutenhet, är (osv.). Biberg 1: 155 (c. 1820). Aldrig har livet haft cirkelns / vilande slutenhet. / En sökande flykt har det varit (osv.). Vennberg Synf. 55 (1954).
b) (numera mindre br., nästan bl. om ä. förh.) mil. till 13 c: egenskapen l. förhållandet att vara väl l. tätt sammansluten l. sammanhållen. KrigVAT 1846, s. 550. Allt var .. (i slaget vid Warszawa år 1656) väl beräknadt med afseende på försvar mot en öfverlägsen, lättrörlig, bättre beriden .. rytteri-massa .. hvars anfall blott genom fast slutenhet och säker eld kunde afvärjas. Mankell Fältsl. 574 (1859).
c) (i sht skogsv.) till 13 d: särsk.: täthet, täthetsgrad. Hos grofulliga får afsöndras mindre svett och till följd af pelsens ringare grad af slutenhet aflägsnas den åter till stor del af regn. Juhlin-Dannfelt 419 (1886). När man erhållit en (ek-)stam så hög som man önskar för ett värdefullt gagnvirke, ökas gallringarnas styrka, så att vid 40—50 år slutenheten upphäfves och kronorna få full utvecklingsmöjlighet. Haller o. Julius 70 (1908). I allmänhet är slutenheten hos de lavrika skogarna ringa. SvNat. 1936, s. 22. TNCPubl. 43: 247 (1969). jfr tät-slutenhet.
8) till 14 b—d. Få (moderna skalder) kunna, utom .. (Goethe), i tankens slutenhet och plastiska bestämdhet mäta sig med de gamle. Rydqvist i 2SAH 12: 460 (1827). Blef det icke det jordiska Canaans härliga bestämmelse att i den bästa, den mest paradisiska mening vara mensklighetens barnkammare? Der i helig slutenhet uppenbarade sig Gud såsom han kan uppenbara sig för barnen. Thomander 1: 458 (1841). Gentemot den (västerländska) liturgiska musikens inre slutenhet och fasta form, .. förblev den utom kyrkan odlade, egna folkmusiken länge helt underordnad. Jeanson (o. Rabe) 1: 40 (1927). I politiskt hänseende har en tendens hos folken vart för sig till nationell slutenhet och avsöndring framdrivits både genom kriget (1914—1918), fredsbestämmelserna och efterkrigshändelserna. NoK 111: 40 (1931).
9) (numera bl. tillf.) till 17 b (slutet). All sinnlig begränsning är endast det inres frivilliga slutenhet inom de skrankor, hvilka det icke vill öfverträda. Rydqvist i 2SAH 12: 298 (1827).
10) till 20, särsk. 20 b, i uttr. slutenhet inom sig (själv). I sammanhang .. (med sorgmodigheten o. tungsintheten hos nordbon) stå allvaret, djupsinnet, slutenheten inom sig. Ljunggren Bellm. 11 (1867). Ett långt stycke sedan man genom egoistisk slutenhet inom sig sjelf .. förlorat förmågan att glädja sig öfver andras glädje, behåller man .. förmågan att deltaga i andras smärta. Wikner Pred. 345 (1879).
Ssgr: slutenhets-faktor. psykol. till slutenhet 7: vid varseblivningen verkande psykologisk faktor som innebär benägenhet l. förmåga att förbinda o. tolka delar av kontur o. d. Nyman NVägPsyk. 83 (1934).
-grad. (i sht i fackspr.) till slutenhet 6: grad av slutenhet; i sht (skogsv.) till 6 c, hos skogsbestånd. LAHT 1885, s. 243 (hos skogsbestånd). Sterner ÖlVäxtv. 187 (1926; hos växttäcke).
-siffra. (i fackspr.) till slutenhet 6 c: (tal angivande) slutenhetsgrad. Kinman Guttenberg 50 (1890).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content