SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMISKA smis3ka2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. smiska, äv.: smacka (med munnen); sannol. av ljudhärmande urspr., möjl. närmast i sekundärt avljudsförh. till SMASKA, v. — Jfr SMISK, sbst., SMISK, interj., SMISKA, v.2]
1) (numera bl. ngt vard.) enbart ljudbetecknande. — särsk.
a) (numera mindre br.) opers.: höras l. säga ”smisk” (se SMISK, interj.) l. dyl. Mannen wille fuller tala något, men thet begynte grufweligen at smiska, at åhörarne skulle wäl hafwa swurit vppå, at then gode karln fick örfilar. Weise 10 (1697).
b) (†) smälla med munnen; smaska (vid ätande). Schultze Ordb. 4606 (c. 1755).
2) (ngt vard.) i agande syfte (lätt) slå (ngn l. djur) med flata handen l. med spö o. d., ge (ngn) smisk (se SMISK, sbst.) l. dask l. (allmännare) pisk l. stryk; i sht förr äv. allmännare: med handen l. händerna (l. ngt annat) slå (på ngt så det säger ”smisk”; se SMISK, interj.). Han smiskade ungen i stjärten. Lind (1738). (Sv.) Smiska på dörrarna, (lat.) Fores pulsare. Schultze Ordb. 4606 (c. 1755). Smiska en på örat, på ryggen. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Jag) började med .. (min mössa) gnida in degen i ögonen på .. (den bångstyriga hästen) och samtidigt smiskade jag honom i sidan med (piskan). Wester Leskov Förtroll. 17 (1929). (Hon) smällde Ansgar på fingrarna ... Slår du ditt barn? sa pastorn. — Bara smiskar. Han får inte kleta så där. Höijer 30Silverp. 29 (1949).
3) (numera föga br.) (ljudligt l. så att det går sönder l. flyger i bitar) dänga l. slänga l. kasta (ngt i marken o. d.); äv. med avs. på person (anträffat bl. i den särsk. förb. SMISKA OMKULL). (Sv.) Smiska, slå, (fr.) jetter, battre. Möller (1745). The smiskade .. stenar i hans fönster. Lind (1749). Smiska i backen. Schulthess (1885).
4) (numera mindre br.) om hagel, snö o. d.: (ljudligt) piska (se PISKA, v. 4 b α). Haglet smiskar på fönstren. Weste FörslSAOB (c. 1815).
Särsk. förb.: SMISKA IN10 4.
1) (†) till 2, 3: (ljudligt) slå in (fönster o. d.). Weste (1807). jfr insmiska.
2) (mindre br.) till 4: piska in; särsk. tr. (med avs. på snö). TurTidn. 1961, nr 1, s. 21. —
SMISKA OMKULL (†) till 3: kasta omkull (ngn), kasta (ngn) i marken. Lind (1749). —
SMISKA PÅ10 4. (numera föga br.) till 2: (grundligt) smiska l. piska (ngn), piska upp (ngn). Sahlstedt (1773); möjl. icke särsk. förb. Dähnert (1784). Östergren (1941). —
SMISKA SÖNDER.10 40. (numera föga br.) till 2, 3: (ljudligt) slå (l. kasta) sönder (ngt), l. slå (ngt) i bitar. Lind (1749). Smiska sönder ett glas. Weste FörslSAOB (c. 1815). Björkman (1889). jfr söndersmiska. —
SMISKA TILL10 4. (ngt vard.) till 2: (med flata handen) slå till (ngn l. ngt); äv. bildl. Lind (1749). (Rederibolaget) visste att man inte fick skrämma de unga flickorna att stanna hemma genom att måla ut för höga vågor (på reklamaffischerna). Havet skulle smiskas till. Det fick hålla sig i skinnet. Martinson Nässl. 65 (1935). —
SMISKA UPP10 4. (numera mindre br.) till 2: piska upp (ngn), ge (ngn) stryk. Hedenstierna Vett 157 (1887). —
SMISKA UT10 4. (numera mindre br.) till 2, med avs. på djur: driva ut (ur byggnad) med pisk, piskande driva ut. Dalin Arg. 2: 365 (1734, 1754).
Spoiler title
Spoiler content