SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PISKA pis3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(pesk- 1587. pijsk- 16491690. pisk- (-sch-) 1612 osv. pitsk- (-tzk-) 16031737)
Etymologi
[jfr d. piske, t. peitschen; till PISKA, sbst.1]
1) slå (ngn l. ett djur l. dyl.) med piska l. annat långt o. smalt föremål (upprepade gånger); prygla, gissla; äv. allmännare: ge stryk. VadstÄTb. 120 (1587). Huarföre han (dvs. åsnan) .. pitzskat bleff aff sijnom driffuare. Balck Es. 167 (1603). 300 man, som thesze brotzlige .. med käppar .. så piskat .., at (osv.). Schmedeman Just. 1371 (1694). (Skolynglingen) yttrade, .. att det vore dåligt, om ej en Öfver Coetan skulle kunna piska en Priman. ÅbSvUndH 34: 31 (1825). Under badet .. piskar (man) sig med löfruskor. VerdS 111: 27 (1903). — jfr AV-, GENOM-, KNUT-, KRING-PISKA. — särsk.
a) med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultatet av handlingen. Han piskade pojken både gul och blå. Livin Kyrk. 35 (1781). Lidforss DQ 1: 402 (1890).
b) med avs. på en snurra: (sätta fart på l. hålla i rörelse gm att) slå med en piska l. rem l. dyl. Norman GossLek. 150 (1878).
c) i uttr. piska ngt l. ngn ur ngn l. ngt, driva l. tvinga ut ngt l. ngn ur ngn l. ngt med piskrapp l. hugg o. slag o. d.; jfr PISKA UR. Bureus Runa B 3 a (1644; möjl. bildl.). Att piska / Siberiens björnar ur sitt skinn. CVAStrandberg 1: 142 (1855). Rydberg Frib. 163 (1857).
d) i p. pf. ss. efterled i vissa ssgr som beteckna ngn ss. en durkdriven skälm l. dyl.; jfr GENOM-, IN-PISKA, ävensom FULL-, UT-PISKAD.
2) (numera bl. tillf.) i fråga om militära operationer: tillfoga (ngn) nederlag, slå, besegra, ”ge (ngn) stryk”. Kellgren (SVS) 6: 176 (1788). Huru dråpligt Gustaf Adolph .. piskade Tilly. Atterbom Minn. 166 (1818). Adelsköld Dagsv. 2: 29 (1900). jfr Sylvius Mornay 196 (1674).
3) i fråga om vissa tekniska förfaranden l. hushållsgöromål l. dyl. vid vilka ngt (med häftighet) slås l. vispas l. omröres o. d.; särsk.
a) med avs. på kläder l. mattor o. d.: slå med piskkäpp l. dyl. för att avlägsna damm o. d.; äv. i sådana uttr. som piska dammet ur ngt; äv. abs. Lind 1: 247 (1749). Streck med kläder, som Lovisa piskar och borstar. Hallström Ness. 7 (1919). jfr AV-, GENOM-PISKA, ävensom MATT-PISKNING.
b) (i fackspr.) i fråga om tekniska processer där ett (rå)material l. en vätska o. d. bearbetas i maskiner (förr äv. med käppar l. dyl. hanterade av arbetare) för att rensas l. bringas till viss konsistens o. d.; särsk. med avs. på vissa fibermaterial, pappersmassa (förr äv. lera o. bruk) o. d. Polhem Invent. 53 (1729). Pozzolanen .. piskas med järn-knifvar til consistance. Palmstedt Res. 17 (1778). (I) machinen piskas bomullen för att .. befrias från dam. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 52. En oljeafskiljare, där maskinoljan afsöndras från ångan genom dess piskning mot refflade ytor. TT 1899, Byggn. s. 25. I holländaren sker .. pappersmassefiberns sönderdelning och piskning till lämplig storlek och smidighet. SvSkog. 1141 (1928).
c) fys. i fråga om en metod att göra vissa föremål elektriska gm att slå dem upprepade gånger med ett kattskinn (l. ett stycke ylletyg). Berzelius Kemi 1: 53 (1808). Fock 1Fys. 553 (1855).
d) (mindre br.) med avs. på födoämne, mer l. mindre liktydigt med: vispa (hårt), ”slå”. TT 1872, s. 291. Piskad ägghvita. Roosval Schmidt 294 (1896). Bananer mosas och piskas till skum. UNT 1931, nr 10788, s. 10.
e) mål. måla (ngt) på så sätt att den färgdränkta pänseln hastigt i sidled slås mot grunden. HantvB I. 1: 184 (1934).
4) i fråga om vissa naturfenomen l. rörelser hos kroppsdelar; särsk.: slå häftigt (på ett sätt som påminner om piskrapp); särsk.
a) om djur som häftigt rör svans l. vingar o. d.; tr. o. intr.; äv. i sådana uttr. som piska svansen mot ngt, svansen piskar ngt o. d. Ehrenadler Tel. 67 (1723; refl.). (Tigern) piskade .. svansen emot sidorna. Carlén Repr. 530 (1839). De många (vildgås-)vingarna piskade luften. Lagerlöf Holg. 2: 368 (1907). Gripenberg Johnson Lej. 85 (1929).
b) i fråga om (ngt som satts i rörelse av) vindar.
α) om vindar l. rägn l. snö l. vågor o. d.; äv. opers.; tr. o. intr. Björkegren 468 (1784). Stormen rasar / Och piskar hafvet. Collan Dikt. 117 (1864). Medan regnet roade sig med att piska utanför. Lundgren MålAnt. 1: 207 (1870). Piskande snöyra. Hedenstierna Fideik. 3 (1895). Det piskade i ögonen. Moberg Rosell 334 (1932). jfr NEDPISKA o. RÄGN-, STORM-, VIND-PISKAD. särsk. med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultatet. Edgren Tennyson Dikt. 75 (1902). Haglet .. piskade mig blind. Hallström Sagodr. 82 (1910).
β) i fråga om träd(grenar) l. dyl. som röras häftigt av vinden; tr. o. intr. Lagerlöf Länk. 108 (1894). särsk. skogsv. i fråga om träd som slå mot (o. skada) andra träd. SkogsvT 1904, s. 73. jfr BJÖRK-, GREN-PISKNING.
γ) om segel, fanor, rep o. d.; vanl. intr.: röras häftigt (av vinden), slå. Sparrman Resa 1: 8 (1783). Jarlabaneret .. slog och piskade i vinden. Heidenstam Folkung. 2: 44 (1907). Medan båten med .. piskande skot hastigt drev inåt Fyrholmsrännan. Siwertz Vatt. 50 (1925).
5) i vissa rent bildl. anv. av 1 l. 4; särsk.: liksom med piskslag tvinga (ngn till ngt l. att göra ngt). Att ett tryckande behof piskar .. (gycklarna) att göra sig lustiga. Nicander Minn. 1: 64 (1831). Då och då höjde sig tonfallen till skrik, hvilka piskade öfver stugan. Norlind Hell 2: 40 (1913). Med nya stimulanser piska ett uttröttat hjärta till arbete. DN(A) 1931, nr 3, s. 8. — särsk.
a) (ofta ngt vard.) i uttr. (vara) piskad till ngt l. att göra ngt, (vara) absolut tvungen till ngt l. att göra ngt. Retzius BrFlorman 38 (1826). Man är då ej, i Herrans namn, piskad till att gifta sig. Bremer Nina 116 (1835). Att jag är pin piskad att ha en biljett till konserten. Lindqvist Stud. 9 (1906). Moberg Utvandr. 196 (1949).
b) (i sht i vitter stil) ge (ngn) upprepade pikar l. vassa gliringar l. dyl., gå hårt till rätta med (ngn), begabba. Hagberg Shaksp. 11: 266 (1851). Utan tvifvel skall han från ministerbänken piska sina motståndare intill benen med denna djerfva dialektik. Samtiden 1872, s. 260. DN(A) 1929, nr 33, s. 6.
Särsk. förb.: PISKA BORT10 4. häftigt slå l. driva bort (ngn l. ngt); särsk.
1) till 1. Inga pålska qwinfolk .. lidas i lägret, utan .. piskas .. bort ifrån reg:tet med profossen. KKD 10: 302 (1703).
2) till 3. Man upprycker växten med rot och piskar bort medföljande jord med en käpp. Hembygden(Hfors) 1913, s. 10 (1909).
3) till 4. Wacklin Minn. 1: 124 (1844). En storm .. piskade .. bort snön. Geijerstam KBrandt 170 (1904).
PISKA FRAM10 4. särsk.
1) till 1. JournLTh. 1812, nr 212, s. 1 (bildl.; jfr 3). Berg Krig. 131 (1915).
2) till 4; tr. o. intr. Wecksell SDikt. 73 (1859; tr.). Snöbyarna piskade fram. Didring Malm 2: 277 (1915).
3) till 5. Nyblom FantH 22 (1910). Han piskades fram af begäret att få veta. Berg Germ. 185 (1916).
PISKA IN10 4. jfr inpiska. särsk.
1) till 1; särsk.
a) med avs. på kunskaper l. åsikter o. d. som gm aga tvingas i ngn. Nordforss (1805). Rektor .. (var) van att piska in latin .. i ungdomen. Bergman VSmSkr. 345 (1848).
b) (†) i uttr. piska in fönster o. d., slå sönder fönster. Weste (1807). Schulthess (1885).
2) till 4; tr. (äv. refl.) o. intr. Ett .. störtregn, som piskade in i vagnen. Ödman UngdM 1: 125 (1874, 1881). Ett .. yrväder piskade in snö. Wachtmeister Tur. 98 (1880, 1885). Engström Häckl. 53 (1913; refl.).
3) till 5. VL 1893, nr 104, s. 2. Personerna .. piskas in i tragediens slutkonflikt. SDS 1904, nr 338, s. 3.
PISKA NED10 4 l. NER4. jfr nedpiska.
1) till 1; tr.; särsk.: med piskslag tvinga omkull. Weste (1807). (Tiggarna) piskas ned. Heidenstam Vallf. 109 (1888).
2) till 4; tr. o. intr. Regnet piskar ner sotet. Strindberg NRik. 31 (1882). Åskregnet piskade ner. Dens. SvÖ 4: 136 (1891).
PISKA PÅ10 4. särsk. till 1; särsk.
a) tr.: (våldsamt l. länge) piska l. prygla (ngn), ”puckla på”. Sahlstedt (1773). Lagerlöf Holg. 2: 392 (1907).
b) intr.: fortsätta att piska l. prygla. Strindberg SvÖ 2: 286 (1883).
PISKA SÖNDER10 40. jfr sönderpiska. särsk.
1) till 1. Lind (1749). (De) hotade att piska sönder banemannen. Nyrén Charakt. 43 (c. 1765). särsk. (†): slå sönder (fönster). Remmer Theat. 1: 70 (1814).
2) till 4. Att se höstblommorna piskas sönder af regnet. Strindberg Julie 46 (1888).
PISKA UPP10 4 l. OPP4. jfr uppiska. särsk.
1) till 1; särsk.
a) ”klå upp” (ngn), ge stryk. Omsider bleeff diecknen honom öf(ve)rmächtigh att han piskade up honom braff. ManhaftLöjtn. 45 (1666). PT 1911, nr 158 A, s. 3.
b) (mera tillf.) driva l. tvinga (ngn) upp gm piskrapp l. prygel o. d. Börjesson E14Son 128 (1847; i bild). När någon snafvade piskades han .. genast upp igen. Janson Lögn. 59 (1912).
2) (numera bl. tillf.) till 2. KKD 8: 180 (1701). Creytsen har piskat åp dhem (dvs. ryssarna) vedh Kletsk. Carl XII Bref 277 (1706). Lundquist Zola Grus 517 (1892).
3) till 4. Blåst, som piskar gruset upp. Bååth NDikt. 40 (1881).
4) till 5; särsk.: hetsa upp (gm agitation o. d.). OLevertin (1891) hos Söderhjelm Levertin 1: 323. Under dessa år .. piskades lidelserna alltmer upp. Grimberg VärldH 10: 317 (1941).
PISKA UR10 4. särsk. till 1, i uttr. piska ur ngn ngt; jfr piska, v. 1 c. Cederschiöld Riehl 2: 57 (1878). Att scheiken .. skall .. piska ur honom en lösepenning. Cederschiöld Maghreb 176 (1918).
PISKA UT10 4. jfr utpiska.
1) till 1; särsk.: driva ut (ngn) med piskrapp l. hugg o. slag. ConsEcclAboP 525 (1661). (De) måste piska ut sina hästar i den djupa snön. TurÅ 1901, s. 286. särsk. (†): slå sönder (fönster), slå ut. Lindfors (1824). Meurman (1847).
2) till 5. Svedelius Lif 270 (1887; med avs. på tankar). Grymt är det att af pligten piskas ut från sitt lyckliga hem. Hedenstierna Fideik. 177 (1895).
Ssgr: (3 b) PISK-APPARAT. tekn. apparat där en vätska sättes i rörelse o. bearbetas med roterande (metall)delar. SvSkog. 1126 (1928).
(3 a) -BALKONG. avsedd för piskning av mattor, (säng)-kläder o. d. SD 1892, nr 332, s. 8.
(3 a) -KÄPP. vid piskning av mattor, (säng)kläder o. d. använt käppliknande redskap (som ofta är gjort av sammanbundna, dubbelböjda rottingstycken, vilkas bågformiga delar tillsammans bilda en utvidgning i redskapets ena ända); jfr mattpiskare. Klint (1906). SvD(A) 1933, nr 259, s. 6.
(3 b) -MASKIN. i sht textil. visst slags maskin vari textilmaterial befrias från föroreningar. Almström KemTekn. 2: 572 (1845). Form 1933, s. 254.
(3 a) -RUM, n. i större bostadsfastighet: rum (i vind l. källare l. dyl.) avsett för piskning av mattor, (säng)kläder o. d. SvSlöjdFÅb. 1930, s. 37.
(3 a) -STÄLLNING. (av metall l. trä förfärdigad, utomhus placerad) ställning avsedd för upphängning av mattor, sängkläder o. d. som skola piskas. BoupptVäxjö 1912.
Avledn.: PISKARE, i bet. 1 m., i bet. 24 r. l. m. särsk.
1) (i sht om ä. förh.) till 1: person som piskar l. slår l. pryglar; jfr liktor, profoss. Linc. (1640; under lorarius). Levander Brottsl. 208 (1933; om förh. på 1500-talet).
2) till 3 a; om redskap; i ssgrna matt-, möbel-piskare.
3) mål. till 3 e: målarpänsel för träimitationsmålning. AHB 131: 10 (1887).
4) [jfr t. peitscher] skogsv. till 4 b β slutet: (långt, smalt) träd som piskar andra träd. LAHT 1911, s. 379.
Spoiler title
Spoiler content