publicerad: 1981
SNÄPPA snäp3a2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or (Salé 10 (1664) osv.) ((†) -er Salé 33 (1664), Brander NatH 17 (1785)).
Ordformer
(förr äv. snepp-)
Etymologi
[jfr ä. d. snippe, sneppe (d. sneppe), nor. snipe; av mlt. snippe, sneppe, av fsax. sneppa, motsv. mnl. snippe, sneppe (nl. snip), fht. snepfa (t. schnepfe), till stammen i SNIPPA, v. (jfr SNIPA, sbst.); namnet givet med tanke på fågelns långa o. mycket smala näbb. — Jfr HÅRSNÄPPA]
zool. vadarfågel tillhörande underfamiljen Scolopacinæ; företrädesvis om fågel tillhörande släktet Tringa Lin. (äv. i uttr. egentlig snäppa); i pl. äv. om släktet l. underfamiljen; äv. om fåglar tillhörande andra om underfamiljen Scolopacinæ påminnande släkten bland vadarfåglarna; i pl. förr äv. allmännare, om vadarfåglarna o. andra härmed sammanförda arter; jfr SNIPA, sbst. 6. Soppa på steckte Sneppor. Salé 10 (1664). Serenius 201 (1741; om beckasin). Linné FörelDjurr. 108 (1748; i pl., om ordning). Man indelar fåglarne i 6 Classer: Roffåglar, Spitar, Flyttfåglar, Snäppor, Höns och Sparfvar. Gravander Buffon 3: 14 (1806). Leijonflycht (1827; om enkelbeckasin). (Hanen av mosnäppa) svävar omkring på högt lyftade vingar med en fladdrande flykt, som snarare påminner om lärkans än om övriga snäppors. TurÅ 1936, s. 342. Storsnäppor el. egentliga snäppor (släktet Tringa) är högbenta med långa tarser. BonnierLex. (1966). — jfr DAMM-, DRILL-, GROP-, HARLEKINS-, KOPPAR-, KUST-, KÄRR-, MELLAN-, MO-, MYR-, REGN-, RÖR-, SIM-, SKOGS-, SKÄR-, SMÅ-, SPOV-, SVART-, VATTU-SNÄPPA m. fl. — särsk.
a) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i vissa uttr.
α) rödbent (äv. rödbenad) snäppa, rödbena (se d. o. 1). Scheutz NatH 108 (1843: Rödbent). Hagberg Gotl. 56 (1933: den rödbenade).
β) grönbent snäppa, fågeln Tringa glareola Lin., grönbena. Scheutz NatH 108 (1843). NatLiv 2: 757 (1931).
γ) gråbent snäppa, skogssnäppa (se d. o. 2). Scheutz NatH 108 (1843); jfr: Skogssnäppans svenska bygdenamn äro gropsnäppa, gråbent snäppa, gråbena (osv.). Ericson Fågelkås. 2: 127 (1907).
δ) svartgrå snäppa, fågeln Tringa erythropus Pallas, svartsnäppa. Nilsson Fauna II. 2: 211 (1858). Samzelius HarBrush. 145 (1919).
η) isländsk snäppa, om fågeln Calidris canutus Lin., kustsnäppa. BihVetAH XXVIII. 4: nr 4, s. 3 (1902).
b) i utvidgad anv., om fågel liknande en snäppa.
γ) (†) i uttr. dubbel snäppa, fågeln Numenius arquata Lin., storspov; äv. om fågeln Gallinago media, dubbelbeckasin. Linné Sk. 333 (1751). PH 6: 4391 (1756; om dubbelbeckasin). Weste FörslSAOB (c. 1817).
-ARTAD, p. adj. som påminner om en snäppa; särsk. (numera föga br.) i uttr. snäppartade fåglar, om underfamiljen Scolopacinæ. Schulthess (1885: foglar). Den andra stora avdelningen av småvadare: de snäppartade, Scolopacidæ. Östergren (1943). —
-FISK. [jfr t. schnepfenfisch; fiskarna har en om snäppans näbb påminnande nos] zool. fisk tillhörande (den i tropiska o. tempererade vatten förekommande) familjen Macrorhamphosidæ; särsk. om arten Macrorhamphosus scolopax Lin., morkullfisk; i pl. äv. om familjen. 1Brehm. III. 1: 243 (1876; i pl., om familjen). FoFl. 1954, s. 159 (om morkullfisk). —
-FLUGA. [jfr t. schnepfenfliege; flugornas huvud med dess snabel påminner om ett snäpphuvud] entomol. fluga tillhörande familjen Rhagionidæ; i pl. äv. om familjen. Rebau NatH 1: 647 (1879). DjurVärld 3: 411 (1963; i pl., om familjen). —
-FÅGEL. [jfr t. schnepfenvögel, pl.] zool. fågel tillhörande familjen Charadriidæ (som äv. omfattar underfamiljen Scolopacinæ), småvadare; numera nästan bl. om fågel tillhörande underfamiljen Scolopacinæ, snäppa; i pl. äv. om familjen resp. underfamiljen; jfr brockfågel 1. VetAH 1782, s. 161 (om större strandpipare). Några andra .. (på Kosteröarna) häckande Snäppfoglar än Totanus calidris och Tringa alpina kunde jag ej upptäcka. Malm Fauna 278 (1877). Morkullan .. intager jämte beckasinerna en särställning bland snäppfåglarna. Lönnberg SvFåglFlyttn. 144 (1935). 2SvUppslB (1953; i pl., om familjen). —
-HUVUD. [jfr t. schnepfenkopf]
1) huvud på l. från snäppa.
2) (†) snäckan Murex haustellum Lin., som har ett utskott som får den att likna ett fågelhuvud. Rebau NatH 1: 708 (1879).
3) (†) upphöjning på nedre delen av prostatan, som framtill bildar en lång o. smal spets. Sönnerberg Loder 536 (1799). —
-SLÄKTE(T). (snäpp- 1783 osv. snäppe- 1750, 1757—1795) zool. om släktet Tringa Lin., egentliga snäppor; förr äv. allmännare, med inbegrepp av flera fågelarter tillhörande underfamiljen Scolopacinæ. Osbeck Resa 5 (1750, 1757). Holmberg 1: 208 (1795; allmännare). —
-STRUTS. [jfr t. schnepfenstrauss; fågelns långa näbb kommer den att likna en snäppa] (numera föga br.) kivifågel; särsk. i pl., om familjen. 1Brehm 2: 422 (1875; i pl.). Hortling Fågelnamn 223 (1944; i pl.). —
B (†): SNÄPPE-SLÄKTE, se A.
Spoiler title
Spoiler content