publicerad: 1981
SOCKA sok3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (VarRerV 23 a (1579) osv.), äv. (numera knappast br.) -er (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. sock, TullbSthm 17/4 1548 (: Quindesocker), GripshR 1549, Kræmer ResJap. 20 (1913)); l. SOCK sok4, sbst.4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (2SthmTb. 3: 33 (1553) osv.) ((†) -er (se ovan)).
Ordformer
(sock (-å-) 1640 osv. socka (-å-) 1538 (: filt socka), 1579 osv. socker, pl. 1548 (: Quindesocker), 1549—1913)
Etymologi
[fsv. sokker, sokka; jfr fd. sook (d. sok), ä. dan. o. d. dial. äv. sokke, fvn. sokkr (nor. dial. sokk); jfr fsax. sok, mlt. soc, socke, fht. soc, mht. soc, socke (t. socke), mnl. soc, socke (nl. sok), feng. socc (eng. sock); av lat. soccus, ett slags låg o. lätt sko (särsk. buren av skådespelare framförande komedier), av gr. σύκχος (biform till συγχίς), liksom avest. haxa-, sula, sannol. lån från icke ieur. spr. — Jfr SOCK, sbst.1, SOCKA, sbst.2]
om mjuk fot- l. benbeklädnad. — jfr FILT-, FOT-, HÅR-, RAGG-, SKID-, SKINN-, SKO-, SNÖ-, SPORT-, ULL-, YLLE-SOCKA m. fl. o. KVINNO-SOCKOR.
1) (i sht stickad) mjuk (utanpå strumpa dragen, äv. strumpa ersättande) beklädnad av foten l. av foten o. vristen, som är avsedd att (främst) användas inuti skodon (o. som har utseendet av en strumpfot l. av en strumpfot med kort skaft); (grov l. tjock) kortstrumpa l. halvstrumpa (förr äv. allmännare: (grov) strumpa); äv. (numera mindre br.; se dock a, b) på strumpa l. förr använda benkläder: fot, fotdel. Item gaffz wt Slottzens legodrengiar och Legekonnor till want(er) och Socker .. Wll 5 (skålpund). GripshR 1549. Ett par nya hwita ulstrumpor, ett par nyl(igen) förfotade, ett par dito med swart i såckarna. Svensson SkånFolkdr. 223 (i handl. fr. 1730). Sockor för små barn. Stickning (rubrik). Freja 1873, s. 127. Vid stickningen af karlstrumpan, halfstrumpan eller sockan följas samma regler, som vid fruntimmerstrumpan. Schallenfeld Met. 29 (1886). Bara stöveln strök med (när foten fastnade i en trampsax). .. Sockan höll men ömmande utgjutning tvärs över fotryggen. Jersild Grisjakt. 186 (1968). — särsk.
a) i uttr. gå l. visa sig o. d. i, i sht förr äv. på (bara) sockor(na), gå l. visa sig osv. med (bara) sockor på fötterna l. i (bara) strumplästen; jfr b. Han visade sig på stugbron i bara sockorna. I Orienten qvarlemnas tofflorna utanför ingången, och man går i rummen antingen barfota eller på sockor. Palmblad Palæst. 102 (1823). Hon tar (trä-)tofflorna i handen, skyndar på sockorna nedför trappan, runt gaveln och (osv.). Hinde Byvallaf. 23 (1927).
b) (i vissa trakter) i uttr. gå (äv. springa o. d.) på sock, gå (l. springa osv.) i strumplästen; äv. (ngt vard.) i utvidgad anv., i uttr. stå på sock, om (fordon med tanke på) däck: ha punktering (o. vila på fälgen); jfr a. (Bonden) kom emot oss. Han gick på sock. Nilsson HistFärs 130 (1940). Efterhand som temperaturen stiger .. grips cykelägaren av lusten att utnyttja sitt fordon. Efter vintern stod bakhjulet på sock. SDS 1980, nr 107, s. 16.
c) mer l. mindre bildl.; jfr SOCK, sbst.1, SOCKA, sbst.2 Forsius Fosz 230 (1621: Rödh Sockor; om blodiga fötter). De hvita husen sofva godt om natten, / och deras skuggor gå på ullna sockor. Österling ÅrVis. 39 (1907). — särsk.
β) (i sht i fackspr.) om vit fot hos häst; jfr HALV-STRUMPA slutet o. HALV-STÖVEL slutet. När fötterna äro hvita nedom karleden, säger man att hästen har hvita sockar. Billing Hipp. 127 (1836).
2) strumpholk l. benskydd (för underbenet); damask; numera bl. (mera tillf.) om strumpholk osv. som utgör l. liknar skaftet av en socka (i bet. 1). Till ett paar sockor medh knappar (åt J. III har utlämnats) Swart atlask. KlädkamRSthm 1589 A, s. 29 b. Houseaux angifves (i äldre tid i Frankrike) hafva varit ett slags socka, som knäpptes eller häktades om benen och således får antagas hafva mycket liknat de hos oss brukliga snösockor eller damasker. Hägg Fotbeklädn. 85 (1873). Ett par flickade sockor af läder / hade han bundit om benen till skydd emot rispande kvistar. Lagerlöf HomOd. 294 (1908; gr. orig.: βοείας κνημῖδας ῥαπτὰς). jfr (i dial.): Vid vissa arbeten .. kunde man gå kippskodd eller med avklippta strumpskaft, stoppsockor, på benen. Odstedt FolkdrDal. 62 (1953).
3) mjuk (ytter)sko l. stövel l. toffel; särsk. (o. numera nästan bl.) om dylik sko osv. som har utseendet av l. liknar en socka (i bet. 1). (Lat.) Calceus laneus .. (sv.) Sockor. VarRerV 23 a (1579). På benen och fötterna hafwa .. (indianerna om vintern) sockor och skor af Hiortehud giorde, intet mycket olike som Tartare eller Lappar bruka. Holm NSv. 124 (1702). Såckor, Filt-såckor .. (dvs.) af Filt, hår eller Tagel gjorde Winterskor. Orrelius 331 (1797). Skor nyttja .. (babylonierna) efter egen form, och äro de snarlika Boeoternes sockor. Carlstedt Her. 1: 186 (1832; gr. orig.: ἐμβάσι). Så ljudlöst skredo hans sockor / af persiskt gråverk, att (osv.) Heidenstam Dikt. 82 (1895). — särsk. om låg o. lätt sko använd under antiken, i sht av kvinnor o. av skådespelare inom komedien; särsk. dels ss. symbol för komedien, dels med nedsättande bibet. (ss. fotbeklädnad för veklingar l. dyl.); numera bl. ngn gg, med anslutning till lat. soccus. (Sv.) Socka .. (eng.) Old shoes in contempt. Widegren (1788). (Aristofanes säger till en skomakare:) Har du ett par låga sålskor, Kartafilos? Ett par sockor; koturner har du nog, ser jag, men sockan har vunnit. Strindberg HMin. 1: 127 (1905).
Ssgr (i allm. till 1): A: SOCK-ARTAD, p. adj. Svensson SkånFolkdr. 222 (1935; i pl., om strumpor). —
-BLOMMA. [jfr t. sockenblume; växtens kronblad har sockliknande beklädnad av fjäll] bot. (växt tillhörande) det i Amerika o. Ostasien hemmahörande släktet Epimedium Lin. (varav flertalet medlemmar odlas ss. prydnadsväxter); särsk. om arten E. alpinum Lin. (äv. kallad vanlig sockblomma). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 143 (1946; om släktet). Vanlig sockblomma. Hylander PrydnV 44 (1948). —
-SKAFT. skaft (se skaft, sbst.1 I 5 c) på socka; i sht förr äv. om fotlös halvstrumpa dragen utanpå strumpa (o. byxor) l. om sockliknande damask. Jag har stickat foten och skall börja på sockskaftet. jfr skaft, sbst.1 I 5 c. Schultze Ordb. 4176 (c. 1755). —
-STICKA. (sock- 1672 osv. socke- 1558—1584) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sticka för stickande av sockor l. strumpor, strumpsticka. TullbSthm 21/10 1558. —
B (†): SOCKA-DOLLFOTA, f. [sv. dial. sokkadollefota; med avs. på senare leden se DOLLFOT] (†) bildl., om flicka i sockor. CSparre (1690) i SvBrIt. 2: 22.
C (†): SOCKE-STICKA, se A.
D [eg. pl. av socka, sbst.1 l. sock, sbst.4] (†; till 2): SOCKER-DOPP l. -DOPPA. kullrig knapp l. buckla av metall till strumpholk l. benskydd (för underbenet) l. till damask; anträffat bl. i pl.; jfr dopp, sbst.1 3. TullbSthm 9/8 1560; möjl. felaktigt för sockedopp.
Avledn. (till 1): SOCKA, v.1 -ning. [sv. dial. socka, vara saktfärdig; i bet.: gå långsamt osv. möjl. eg. sidoform till såka, söla] (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå på sockor l. strumpor; gå långsamt l. hasande, släpa benen efter sig. (Sv.) socka .. (t.) schlurfen. Klint (1906). Sockande .. (dvs.) gående på strumpor, tofflor. Dens.
Särsk. förb.: socka in. Dane satt .. i köket då fadern sakta sockade in och slog sig ned. Salje DessBröd. 113 (1964). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content