SOT sω4t, sbst.1, m. l. r.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. soten (sg. best.), namn på sotfärgad häst; jfr nor. dial. soten, sota (sg. best.), om sotfärgad han- resp. honhäst; sannol. (anslutande till det mönster för djurbetecknande sbst. l. substantiverade adj. som företräds av BLACK, sbst.2, BRUN 2 b, RÖD, sbst. 1, SVART m. fl.) avlett av stammen i SOTIG, adj.2, l. i SOT, sbst.3 (i ssgr av typerna SOT-BRUN, -SVART o. SOT-FUX); jfr äv. sv. dial. (sannol. sekundärt l. ss. parallellbildning till SOT, sbst.1 bildat) sot, adj., om häst: sotfärgad, o. soting, m., (namn på) fuxfärgad hanhäst; jfr vidare äv. fvn. sóti, fd. sothæ, båda: sotfärgad häst]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) namn på sotfärgad (se d. o. 2) häst (förr möjl. äv. ss. namn på sotfärgat nötkreatur); nästan bl. i sg. best. (Namn på hästar o. nötkreatur, ss.) Bruun, Sooten, Rödhen .. Rappen etc. Aurivillius Gr. 28 (1684). I gamla .. hästnamn förekom ”sot” = svart, t ex ”Höjdsoten”. SAOBArkSakkSvar (1978).
