STAMPA stam3pa2, sbst.2; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. stampa; jfr d. stampe (i bet. 1); till STAMPA, v.2 (jfr STAMP, sbst.1—3, 5—6, STAMPA, sbst.1, 3—4); i bet. 1 möjl. utgående från STAMPA, sbst.4 (i bet. 2)]
1) (†) om handlingen att stå o. stampa (se STAMPA, v.2 1 l slutet); i uttr. stå i stampa, stå o. stampa (utan att komma någon vart l. ur fläcken); jfr STAMPA, sbst.4 3. När texten är uppläsen, seger .. (prästen till dem som brukar sova i kyrkbänkarna); lägger edher nu nedher som oxar och kooer, dhet woro myket bättre, att j gingen uthj wattnet, och ståå dher j stampa. VDAkt. 1680, nr 338; möjl. till 2.
2) (†) om sörja l. dynga som kreatur stampat upp där de står l. vari kreatur står o. stampar. (Prästen till församlingen:) Så kaster eder åther neder (i kyrkbänkarna) effter eder gambla wahna, såsom oxar och koor, dhet hade warit bättre att i haden blefwett hemma, eller och lagt eder wtj stampan hooss Fäät, än att i medh ett sådant gudz ordz föracht, skulle förtörna Gudh. VDAkt. 1680, nr 347.
