publicerad: 1986
STAPLA sta3pla2, äv. stap3la2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(stapl- 1545 (: stapla vp) osv. stappl- 1684 (: stapplar vpp)—1884)
Etymologi
[jfr fd. stable, uppsätta gränspålar (d. stable, stapla), nor. stable, mlt. stapelen (lt. stapeln), nl. stapelen, t. stapeln; avledn. av STAPEL]
1) motsv. STAPEL 9: lägga l. placera (flera föremål l. en mängd av ngt) så att en stapel l. staplar bildas; äv. med obj. betecknande den stapel som bildas; äv. allmännare, med tanken väsentligen riktad på att ngt samlas i stor mängd l. i en stor hög o. d.; äv. dels utan obj., dels med resultativt obj. betecknande stapel l. trave l. hög o. d. 3SthmTb. 3: 138 (1600; utan obj.). Borden .. med de staplade rätter. Wirsén Vis. 299 (1899). Men om du ingenting tar (dvs. av ditt samlade silver och guld), vad behag har staplade högen? Risberg HorSat. 6 (1922). Dotera och piga lyfte upp gamlingen i sängen och staplade kuddar bak ryggen. Dahllöf SagÄv. 2: 20 (1922). Ett skådespel, som (fordom) .. gjorde denna insjöstrand (vid Vänern) lik havsstranden och förmådde stapla sanden till riktiga dynvallar. SvNat. 1929, s. 70. (Stora stenblock) ligger löst staplade på ytan och ofta ovanpå varandra. SvGeogrÅb. 1955, s. 44. Stapla tegel. Gyllensten Grott. 217 (1973). — jfr HOP-, IN-, OM-, SAMMAN-, UPP-STAPLA. — särsk.
a) i uttr. stapla (föremål) på varandra l. stapla ngt på ngt, lägga osv. (föremål resp.) ngt ovanpå andra föremål resp. ngt (så att en stapel l. staplar bildas); äv. dels i uttr. stapla ngt i en hög l. trave o. d., lägga osv. ngt så att en stapel l. staplar bildas, dels i uttr. stapla ngt på hög, lägga osv. ngt så att en hög bildas. Gärdesgårdarna .. voro alla af sten, .. upreste på det sätt, at den ena stenen var staplat uppå den andra. Kalm VgBah. 146 (1746). (Skiffern hade) uppbruten legat några år staplad i högar under bar himmel. VetAH 1815, s. 199. (Tidskriftshäftena) staplades ordentligt på hög och skickades till bokbindaren, när årgången var full. BonnierLM 1937, s. 443. (Förvaring av grammofonskivor) börjar i allmänhet så att de helt enkelt staplas på varann på en hylla. Form 1952, s. 42.
b) motsv. STAPEL 9 a, med avs. på ved l. timmer l. virke o. d.; äv. motsv. a. Grundell AnlArtill. 1: 29 (c. 1695; med avs. på ved). Senare skulle bönderna .. komma och hugga upp sin famn ved och ”stapla uti trinda vedstaplar”. Fatab. 1945, s. 73 (c. 1800). Stapla bräder, ved. Weste FörslSAOB (c. 1817). En väldig brasa stapla å spiselhäll / Och tina kylan. CVAStrandberg 2: 6 (1861). Från sågen fraktas det sågade virket till brädgården för att staplas för lufttorkning. HantvB I. 2: 40 (1934). — jfr SICKSACK-STAPLING.
c) [specialanv. av a] i uttr. stapla Pelion på Ossa l. Ossa på Pelion (äv. Pelion på Olympen o. d.), om l. med syftning på den forngrekiska sagans giganter, som enl. sagan sökte placera dessa berg på varandra för att nå upp till gudarna. Trenne gånger de gjorde försök att på Pelion Ossa / Stapla och uppå dess rygg den skogbevuxna Olympen. Adlerbeth Buc. 62 (1807). Upprorsbrödrens sträckta armar / Pelion staplade på Olympen. Dens. HorOd. 97 (1817). (Aloaderna) hotade gudarne i Olympen och ville stapla berg på berg för att storma himmelen, men blefvo dödade af Apollo. NF 1: 531 (1875). (Om du inbillar dig att du skall göra något storverk för att vinna salighet) är du genast titanen, som stapplar Ossa på Pelion för att storma himmelen. Wikner Pred. 177 (1877). När giganterna försökte att storma dåvarande Himmelrik, Olympen, tog de helt enkelt och staplade det skogiga Pelion på det branta Ossa. Johnson Spår 323 (1961).
d) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels i fråga om att ngt följer på ngt i en stor mängd l. i en ständig ström (särsk. i tal l. skrift), dels hyperboliskt, betecknande att personer l. djur l. saker samlas l. finns någonstädes i stor mängd; ofta motsv. a, i uttr. stapla ngt på (äv. över) ngt, stapla ngra på varandra o. d.; i pass. närmande sig deponentiell anv. o. i p. pf. äv. om fjäll, betecknande att det reser sig högt l. att flera sådana synes resa sig (trappstegsformigt) högre o. högre (mot en horisont). Författaren staplar hypotes på hypotes. Stapla ord utan mening. Kellgren (SVS) 4: 238 (1781; i bild). Nyberg 1: 36 (1822, 1831: öfver). Vågor, som staplas på stormande sjö. FGrafström Dikt. 43 (1860). Män, qvinnor, småtöser och småpiltar, staplade på hvarandra, intogo alla sidor, kullar och tufvor. Carlén Skuggsp. 1: 185 (1861, 1865). Satt i sin gyllene sal, omvärnad af staplade fjällar, / Underjordens monark. Sätherberg Blomsterk. 89 (1879). (Gråsälarna i läger) ligga tätt packade, kropp vid kropp, ibland riktigt staplade på varandra som en väldig .. massa. 2SvKulturb. 1—2: 262 (1934). Boken har blivit alltför mycket av en stapling av data utan några nämnvärda försök till vägning eller kritisk värdering. DN 8/6 1970, s. 5.
Särsk. förb.: STAPLA IHOP10 04, äv. HOP4. till 1: samla ihop (ngt) i en stapel l. staplar, hopstapla; äv. bildl. (jfr stapla, v.1 1 d). Thorild (SVS) 3: 75 (1791; bildl.). Östergren (1945). jfr hopstapla. —
STAPLA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1: ställa l. lägga o. d. upp (ngt) i en stapel l. staplar, uppstapla; äv. dels motsv. stapla, v.1 1 a o. b, dels refl., i uttr. stapla upp sig, ordna sig i staplar l. bilda staplar; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr stapla, v.1 1 d). Ana(ma)de Mons monss, til tuå tallior i Nya husset, ath stapla vp gotzet m(edh), kom th(er) til Cabbelgarn — ij lb. SkeppsgR 1545. Wexionius Sinn. 3: B 3 b (1684; med avs. på hus, i bild). Dessa berg af lag, / Som sekler stapplat opp, som växa dag från dag. Remmer Theat. 1: 72 (1814). TT 1894, Allm. s. 173 (refl.). Veden till julbrasan .. staplades upp korsvis eller restes upp i spiseln. Celander NordJul 1: 159 (1928). Här har .. / krus och kannor burits samman, stopen staplats upp i högar. Collinder Kalev. 222 (1948). jfr uppstapla.
Ssgr (till 1; i sht i fackspr.): A: STAPEL-BOX. särsk.: stapelbar box (se box, sbst.1 1). Köpkraftkatal. 1978, s. 91. —
-VAGN. vid monterings- l. maskinarbeten använd vagn där behövligt material finns uppstaplat. TT 1951, s. 1072.
-BOX. för stapling använt transportredskap i form av en box (se box, sbst.1 1) med (minst) tre fasta sidor. SIS 71 20 12: 1 (1955). —
Avledn. (till 1): STAPELBAR, adj. [jfr t. stapelbar] som går att stapla, staplingsbar; i sht om stol. Stapelbara stolar med eller utan armstöd. Form 1936, nr 2, Omsl. s. 3. Därs. 1951, s. 5 (om förvaringskärl).
STAPLARE, om person m.//ig., om sak r. l. m. (i sht i fackspr.)
1) person som sysslar med staplingsarbete. Weste FörslSAOB (c. 1817). SD(L) 1900, nr 532, s. 2 (i pl., sannol. om personer som staplar virke). jfr: Brädstaplare. Weste FörslSAOB 604 (c. 1817). jfr ribb-, ved-staplare.
2) om staplingsmaskin l. staplingsapparat o. d.; särsk.: staplingstruck. Ledtruckar, såsom staplare, palltruckar, traktorer m. m. SvByggkatal. 1955, s. 63. SvD(A) 24/2 1965, s. 1. —
STAPLINGSBAR, adj. stapelbar. Form 1941, Ann. s. 5 (i pl., om stolar). En staplingsbar och hållbar soppskål. Därs. 1951, s. 8.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content