publicerad: 1989
-STAT sta2t, substantivisk ssgsled, m.//ig. (i bet. 1) l. (o. numera bl.) r. l. m. (i bet. 2—3); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. -stat; sannol. av gr. -στάτης (i παραστάτης, den bredvidstående, hjälpare, ὑδροστάτης, vattenpass, vattenvåg), varav sannol. äv. nylat. -stata (i heliostata, heliostat), till det svaga avljudsstadiet av ἵστημι, stannar, står, ställer m. m. (se STÅ); i bet. 3 sannol. i viss utsträckning påverkat av gr. στατός, ställd, stående (se STA, adj.)]
Spoiler title
Spoiler content