SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STILLA stil3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[bildat till STILL-FRÖ]
(numera föga br.) trädg. (individ l. art av) växtsläktet Sisymbrium Lin. Sisymbrium (dvs.) Stilla. NormFört. 27 (1894); jfr: (Här) har valts ordet stilla, som med lätthet framgår af folkspråkets stillfrö. Därs. 57. 2SvUppslB (1953). — jfr HÖG-STILLA.
Spoiler title
Spoiler content