STILLA stil3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. slang stilla; av sv. zigenarspr. stilla, motsv. nor. zigenarspr. stilla, stila, fin. zigenarspr. stilla, stjäla, gripa, arrestera, dan. zigenarspr. stildo, arresterad, av zigenarspr. stilavan, gripa, arrestera, av ovisst urspr.; i de nord. spr. har ordet associerats med STILLA, adj. o. adv., o. STILLA, v.1 — Jfr STILLO, sbst.]
(vard., i vissa kretsar) arrestera; placera i fängelse (särsk. i uttr. vara l. bli stillad, sitta resp. bli satt i fängelse). De små tjuvligorna hade skingrats efter några polisrazzior, en del av pojkarna hade blivit stillade, som det hette på tjuvspråket, de hade blivit omhändertagna av polisen. Koch GudVV 1: 165 (1916). Av böckerna, d. v. s. polisunderrättelserna framgår att mannen nyss fått en travarlapp (varning för lösdriveri) samt att han även varit stillad (suttit inne ett år), på tavor eller torpet (straffängelset). NysvSt. 1943, s. 124.
