STINGFJÄDER (sti`ngfjäder Weste), r. l. m.; best. -n; pl. -drar (Sahlstedt(1773)).
Ordformer
(förr äv. -fiä-)
Etymologi
[sannol. ombildning (med anslutning till STINGA) av t. stingelfeder, av stingel, biform till stengel, stängel (se STÄNGEL), o. feder, fjäder (se FJÄDER)]
(†) till regel l. lås o. d. avsedd l. använd fjäder (se d. o. II 1). Polhem ESkr. 3: 207(c. 1715). Weste FörslSAOB(c. 1817; angivet ss. ”mindre vanligt ord”).
