publicerad: 1991
STOMME stωm3e2 (säll(an) sto- LoW (1889)), sbst.2, r. l. m. (VetAH 1740, s. 241, osv.) ((†) n. SKN 1845, s. 307, Dahm Biet 25 (1878)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar; äv. (numera bl. i vissa trakter i Finl.) STOM stωm4, sbst.4, r. l. m.; best. stommen; pl. stommar; förr äv. STOMMA, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(stohm 1674 (: Myssestohm). stohma 1669 (: Mössestohma)—1671 (: Mysse Stohma). stohmar, pl. 1666—1668. stom 1695—1958 (klandrat). stom- i ssgr 1807 (: Stomkartans, gen. best.) osv. stoma 1562 (: kätilstoma)—1756. stomar, pl. 1635—1772. stomb 1674. stome c. 1580 (: Sängestome)—1817 (: Trädstome-Lyckter). stomen, sg. best. 1671—c. 1817. stomm- i ssgr 1788 (: Trädstomms Lyktor)—1903 (: stommpålarna, pl. best.). stomma 1566—1756. stommar, pl. 1553 (: Mullige stommar) osv. stomme 1594 (: senge stomme) osv. stommen, sg. best. 1723 osv.)
1) av ett (stabilt l. kraftigt) ramverk (se d. o. 2) l. ett (stabilt osv.) central- l. mittparti l. ett (stabilt osv.) skelett (se d. o. 2) o. d. uppbyggd konstruktion l. ställning som bildar den (inre l. yttre) bärande del l. (centrala) huvuddel kring l. i vilken övriga delar av ett tillverkat föremål (ngn gg äv. ett naturföremål) l. en byggnad (se särsk. a) är infogade (o. som uppbär l. ger stadga l. fäste o. d. åt övriga delar av föremålet osv.); äv. övergående till att beteckna huvuddelen l. det viktigaste i konstruktion osv.; förr äv. om form (se d. o. II 1). Stommen till kransen är av ståltråd. Själva stommen till hyvelbänken består av ett ramverk av furu. Stomme, (dvs.) Sållestomme, Telia. Linc. (1640). 1 St Messingzfat och 1 Stomme. BoupptSthm 1679, s. 388 a, Bil. (efter kopparslagare). Wagnskorg eller stomma til hel täckt wagn, bestående allenast af träwircke. PH 6: 4397 (1756). Nordin i 2SAH 4: 139 (1806; till ur). En mycket stark och stadig stomme till tröskverket, hvilken tillika medgifver ett lätt fästande af tillhörande maskindelar. TT 1872, s. 218. EldhandvSkjutsk. 2: 39 (1877; i revolver). Både till sin yttre form och sin inre stomme likna de finska stenrösena grafhögarna i Norrland och mellersta Sverige. AtlFinl. 31: 12 (1899). Stommen i ett pappers sammansättning utgöres af fibrer, i allmänhet härrörande från växtriket. KemT 1909, s. 66. I templet danade Fidias av elfenben och guld kring en stomme av trä en .. underbart skön kolossalbild av den jungfruliga skyddsgudinnan (Pallas Athena). Grimberg VärldH 2: 421 (1927). Med stöd av stommar, tillverkade av järntråd, är det lätt att dra upp .. (plantor av Bougainvillea) i klotform eller paraplyform. Ekbrant VVRumsväxt. 96 (1955). TNCPubl. 66: 225 (1977; om mittskikt i papp, stomskikt). — jfr ASK-, BORST-, GJUTJÄRNS-, GRUND-, HJUL-, KITTEL-, MÖBEL-, PERUK-, PLANK-, RULL-, SADEL-, SENAPS-, SIKT-, SÅLL-, SÄNG-, TRÄ-, VAGN-STOMME m. fl. — särsk.
a) till l. i hus(byggnad), om de bärande delarna (väggarna) i huset (äv. med inbegrepp av grund l. golv l. tak l. takvalv l. takstolar o. d.); äv. om sådana kvarstående delar i nedbränt l. förstört l. förfallet hus. Stommen i huset är av sten. Husets stomme står ännu kvar. 2SthmTb. 3: 323 1566 (: stomma; om nedbränt och förfallet stenhus). Thet stora Templets stome. Spegel SalWijsh. 21 (1711). VetAH 1803, s. 28 (till stjälpugn). Stommen, hvartill vi räkna: a) Grundmur och Yttermurar eller Ytterväggar samt Mellanmurar .. och Hvalf. Ahlström Eldsl. 125 (1879). När (lapp-)kåtan skall sättas upp, reses först en stomme av stänger. Sandström NatArb. 2: 165 (1910). Trådhyttorna medhanns icke mer än till själva stommarna, varpå provisoriska tak lades. Helmfrid Holmen. 106 (1954). — jfr BYGGNADS-, HÄRD-, TEGEL-, TIMMER-, VALV-STOMME.
b) skeppsb. o. sjöt. i fartygs l. båts skrov (se d. o. 4) ingående spant, köl o. stävar o. d. som ger skrovet form o. styrka (bildar dess skelett); äv. om fartygsskrov med undantag av vissa delar. HC11H 10: 184 (1680). På kölen uppsättes en stomme .. för båtens hela form, hvilken stomme utgöres af gaflar. Witt Skeppsb. 271 (1863). (Eskimåerna) röra sig .. på hafvet med stor färdighet i sina små, spetsiga båtar, ”kajaker”, hvilka äro gjorda af sälskinn, spändt öfver en stomme af trä. Carlson 1Skolgeogr. 176 (1894). Ett fartygsskrov består av en stomme .. samt av en underindelning. UFlottUnderbef. 1940, s. 210.
c) (i fackspr.) om den (rundade,) fastare huvuddel (t. ex. hatt- l. mösskulle) i l. till ett klädesplagg, i sht en huvudbonad (hatt l. mössa o. d.), kring l. på vilken foder l. brätte l. prydnadsdetaljer o. d. anbringas; äv. om form (se d. o. II 3) bestående av en ställning på l. över vilken materialet till ett klädesplagg utformas. 7. Quinfolkz Mössor medh Siählskins fodher 9. st. Stohmar af g(amma)lt modo. BoupptSthm 1668, s. 416. SvFruntKläd. 9 (1778; om ställning till halskrage). En Baret gjord af et halskläde öfver en stomme af rotting eller korgpil. MagKonst 1829, s. 8. Den hufvudbonad, som af ett fåtal gamla qvinnor ännu (på 1850-talet) bars .. liknade i det hela den skånska ”kluten”, men hade enklare och mindre omfångsrik stomme samt kallades .. (i Knäred i södra Hall.) ”hätta”. 3SkånS III. 1: 49 (1893). Stommar till hattar, krinolinkjolar. SvHandordb. (1966). — jfr HATT-, KARKAS-, MÖSS-, TAFT-STOMME.
d) (numera bl. om ä. förh.) till l. i tryckpress l. klädpress o. d.; jfr LYRA, sbst.4 6. Tryckiare Pressen medh alt tilbehör .. Nemplighan. 1. Stomar aff Eek 2. Kranssen aff Furw 3. Huffwudhskruffwen medh galgan. Rudbeckius MemPubl. 23 a (1635). (Beteckningen) AA (på ritning över en klädespress) är en stome af stadiga plankor, hvaruti prässningen skier, hvilken behändigt kan skiljas ifrån ställningen BB när så åstundas. VetAH 1746, s. 219. Nordin Boktr. 236 (1881).
2) i oeg. l. överförd l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. om ngt som utgör det centrala l. viktigaste l. bärande elementet i ngt (kring vilket detaljer l. senare tillkomna delar grupperar sig) l. som utgör grundvalen i l. ursprunget för ngt l. som utgör det varpå ngt bygger l. som utgör ett (första) utkast (med endast konturerna l. huvuddragen av ngt angivna o. d.); stundom mer l. mindre liktydigt med: (fast) grund(val) l. (stabil) huvuddel l. kärna l. (första) utkast l. uppränning o. d. Stommen till biblioteket åstadkoms av min farfar. Du får stommen till föredraget av mig, detaljerna kan du själv fylla i. Jordbruket utgjorde stommen i det gamla samhället. Dessa dokument utgör själva stommen för framställningen. Block Progn. 123 (1708). Jag vill lemna några underrättelser om de i Tyskland och Frankrike anstälda, men misslyckade .. försöken att uppresa pedagogiska byggnader (dvs. undervisningssystem) med grundvalen lagd ofvanpå stommen. Järta 2: 495 (1828). (Islam) meddelade .. en positiv lag, som förnuftigt handhafd .. kan afgifwa det första stommet till ett ordnadt statsskick. SKN 1845, s. 307. Nu hade han ändtligen funnit sin bestämmelse, sin rol i lifvet, och nu började hans lösa väsen att få en stomme. Strindberg TjqvS 2: 150 (1886). Den kommunala självstyrelse, som Fredrik Ström med all rätt kallar demokratiens stomme. GHT 1944, nr 10, s. 12. Framställningen av metaller och kemiska produkter sker vid Rönnskärsverken utanför Skellefteå. Kopparverket och blyverket kan sägas bilda stommen i dessa anläggningar. DN(A) 28/12 1963, s. 11. — jfr BLAD-, GRUND-, HUVUD-STOMME. — särsk.
a) om geologisk formation som utgör geologisk grund för l. den centrala (o. dominerande) delen av ett geologiskt l. geografiskt område (kring vilken övriga delar ordnar sig l. bildats). Alperna hafva en fortsättning .. i Apenninerna, som bilda stommen till italienska halfön. Roth 2Geogr. 19 (1877). Betydligt rikare på utslocknade vulkaner än Europas sjelfva stomme äro Medelhafvets halföar och öar. Nathorst JordH 211 (1889). Petelniemi-åsen .. är endast c. 250 m lång, afbrytes så och uppdyker i svaga sandkullar på den udde — Petelniemi — hvars stomme åsen bildar. Fennia XIV. 7: 24 (1897). Selander LevLandsk. 10 (1955).
b) om bål (se BÅL, sbst.1 3) hos person (l. djur); äv. (o. numera bl.) dels om skelett (l. del av skelett) hos person (l. djur), dels om helhet av centrala inre kroppsdelar, dels om sammanfattningen av grunddragen i en kropps l. kroppsdels yttre. Lundberg Paulson Erasmus 176 (1728; om bål). Hugga hufwudet ifrån stommen. Nordforss (1805). Biet, liksom alla insekter, har .. ett yttre hornaktigt stomme, som består af flera med hvarandra förenade lemmar och ringar. Dahm Biet 25 (1878). Hjertat och lungorna äro belägna uti bröstkorgen. Denna stomme, hvilken bildar den öfversta delen af bålen, har formen af en rättvänd stympad kon. Nyström Talorg. 4 (1888). (Ansiktet) fick .. sin stomme av kindknotorna, inte av det bräckliga käkpartit. Aronson SångPolstj. 153 (1948). Benstommen trivdes i sitt hölje och höljet med sin stomme liksom timret och brädfodret samsar sig i ett präktigt hus. Dens. FjärdeVäg. 27 (1950). — jfr BEN-, DOCK-, ÖGON-STOMME.
c) om kollektiv av personer som utgör l. avses utgöra kärnan i en organisation; jfr d. En dubbelkvartett .. utgjorde så att säga stommen till den 25 man starka kören. LundagKron. 2: 280 (1921). (Brittiska trupper) kommer att bilda stommen i en internationell polisstyrka (på Cypern). DN(A) 11/3 1964, s. 2.
d) [jfr c] om den del l. de delar av en militär enhet (trupp l. vapenslag l. krigsmakt) som utgör grundval l. kärna (se KÄRNA, sbst.1 3 a) i ett förband; äv. koll., om soldater som bildar en sådan del av trupp osv.; äv. övergående till att beteckna strukturen l. organisationen i en (uttunnad) sådan enhet. De soldater som Wi hafwe förordnat til stom uti Narven för Öfwerste Funckens wärfde Regemente. LMil. 4: 604 (1695). Det kan ej längre döljas, at vårt Försvars-väsende tarfvar en ny organisation, lämpad efter de geografiskt politiska förhållanden hvari Sverige sig nu mera befinner .. samt den Stom, den Flotta och de Reservförråd, som i fred bör underhållas. KrigVAT 1835, s. 284. Endast 1/3 av manskapet skulle hållas under fanorna, men de militära enheterna i sina stommar kvarstå, så att vid krigsfall hela landets (dvs. Finlands) militära värnkraft hastigt kunde stå redo. Estlander 11Årt. 5: 368 (1930). Stommen i flottan blir de snabba jagarna. SvD(B) 1946, nr 201, s. 6.
e) (i fackspr.) om skriftlig (tabellarisk l. alfabetisk) förteckning över de i en längre framställning ingående delarna l. om sådan förteckning ss. grundlag för vidare arbete; jfr g. Till ledning för inventeringsmännen (vid artilleriförråd) skall uppbördsman .. eller hans ombud upprätta och vid inventeringen tillhandahålla stomme till inventeringsbesked .., hvilken skall upptaga all den materiel, som skall inventeras. SFS 1906, Bih. nr 66, s. 26. Länsstyrelsen skall (för allmän fastighetstaxering) .. till lokal skattemyndighet överlämna stommar i tre exemplar till fastighetslängder. Därs. 1951, s. 1167. Det åligger taxeringsintendenten att såsom underlag för prövningsnämndens arbete låta upprätta stomme till konjunkturskattelängd. Därs. 1952, s. 851. Stomme till inkomstlängd för taxeringsåret. Därs. 1965, s. 262.
f) lantmät. o. kartogr. karta (se KARTA, sbst.2 V) som schematiskt (medelst utsatta huvudpunkter l. huvudlinjer) visar huvuddragen av det som kartan illustrerar (o. som avses bilda underlaget för en mera detaljerad karta); äv. sammanfattande, om de fakta (av viss art) som utgör grunden för karta; jfr STOM-KARTA. Den säkra stomme eller kartplan, som genom de geodetiska observationerna sålunda vunnits, bör (osv.). StatistT 1: 348 (1862). Då denna karta skall utgöra den stom, från hvilken kartor för olika ändamål i framtiden skola utarbetas, är det (osv.). Fennia VI. 1: 86 (1892). Den matematiska stommen för en så stor kartyta i dessa svårtillgängliga trakter (dvs. södra Tibet) erbjuder naturligen stora vanskligheter. För planläget utgöres stommen först av de astronomiska ortbestämningarna. Ymer 1918, s. 128. Rålamb beskrev sättet ”att uppföra städers och fästningars verk av fältet på papperet” så, att alla vinklar mättes med astrolabium och alla linjers längder med kedjan, varefter den sålunda uppmätta stommen konstruerades på papperet med gradskiva och skala. SvLantmät. 1: 168 (1928).
g) [jfr e] (i fackspr.) om alfabetiskt ordnad ordförteckning som ligger l. avses skola ligga till grund för en ordbok l. encyklopedi l. dyl.; särsk. om en vid arbetet på SAOB från början av 1800-talet till c. 1970 förd sådan förteckning med angivande av de ordböcker o. alfabetiska register vari varje ord förekom. Sedan vi af Dig (dvs. Tegnér), Franzén, Geyer, Järta och Grubbe fått in anmärkningar öfver gamla stommen, vi kunnat se, hvem som är underkunnigast af Herrarne i (ordboksarbete). Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 52. Arbetet (på Nordisk Familjebok) började i aug. 1874 därmed, att en ordförteckning (”stomme”) uppsattes. 2NF 19: 1323 (1913). Emellertid minns jag väl också Laura Liedholm, som skrev stomme (för SAOB). SEhrling i 3SAH LXXV. 4: 15 (1967). — jfr ORDBOKS-STOMME.
h) (†) om sammanfattningen av de böjningsformer (tempus- l. kasusformer) som tillsammans anger ett ords hela böjning, tema. Nordvall Modersm. 27 (1863).
i) (föga br.) på ransoneringskort: talong. Midtpartiet (på brödkorten) kan ju lämpligen på svenska få namnet stomme. SvD 19/4 1917, s. 9.
j) (i Finl., numera föga br.) om stamhemman; jfr STOM, sbst.2 2. Stomme .. (af ett hemman). Ahlman (1865, 1872).
k) kok. om ingrediens o. d. som utgör den grundläggande delen i maträtt o. d. Båda dessa kaksmetar är synnerligen lämpliga att använda som stomme (= anslag) till tårtor (osv.). StKokb. 35 (1940).
Ssgr: (1) STOM-BALK. balk (se d. o. 1 a) ingående i stomme. Vägmaskinl. 154 (1942; i sortertrumma). —
(1 a) -BÅGE. byggn. (av trä utfört) bågformigt stöd, använt vid uppmurning av valvbåge. HantvB I. 4: 182 (1936). —
(1, 2) -ELEMENT. element (se d. o. 5) utgörande l. ingående i stomme; särsk. (byggn.) till 1 a, om fabriksmässigt tillverkad byggnadsdel avsedd att ingå i byggnads stomme. DN(A) 18/12 1965, s. 17. —
(1 c) -FILT. (i fackspr.) filt (se filt, sbst.1 1) för (möss- l. hatt)stomme. MärthaskolHb. 177 (1941). —
(1 a) -HUS. byggn. hus utgörande stombyggnad; äv.: hus utan inredning. (Byggnaden) är uppförd som stomhus i armerad betong med pelare på cirka 4,5 m. inbördes avstånd. Näsström SvFunkt. 147 (1930). På Skeppsvik kan Du köpa tomt med stomhus; ett fritidshus som byggs och levereras färdigt men utan inredning. SvD 25/4 1976, s. 27. —
(2 f) -HÖJDMÄTNING~020. lantmät. o. kartogr. höjdmätning utgörande stommätning. 2SvUppslB (1953). NordOrdlLantm. (1967). —
(2 f) -KARTA. lantmät. o. kartogr. karta (se karta, sbst.2 V) utgörande stomme för detaljerad karta l. för andra kartarbeten (innehållande blott fixpunkter l. huvudlinjer för det i kartan beskrivna). Tavaststjerna Topogr. 201 (1807). När den s. k. stomkartan med ytterkonturer och staklinjer är klar, börjar taxeringen, varvid även kartans detaljer ifyllas. TurÅ 1917, s. 223. SvGeogrÅb. 1971, s. 96.
Ssgr (lantmät. o. kartogr.): stomkarte-, äv. stomkart-arbete. jfr arbete 5 d (o. 6). KrigVAH 1881, s. 123. SFS 1923, s. 619.
(2 f) -KARTVERK~02 l. ~20 l. -KARTEVERK~002, äv. ~200. (förr) konkret: kartverk (se d. o. 3) bestående av en stomkarta l. stomkartor. BtRiksdP 1879, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 21. —
(1 a) -KOMPLETTERING. byggn. Till stomkomplettering räknas värmeisolering, taktäckning .., uppsättning av icke bärande innerväggar, fönster, golv etc. BonnierLex. 7: 116 (1964).
(1) -KONSTRUKTION. byggn. konkret: konstruktion (se d. o. 1 b) utgörande stomme; äv. abstraktare, om sätt varpå sådan konstruktion är utförd. Vi ha tänkt oss trevåningshus med en stomkonstruktion av trä inklädd med eldfast material. SvD 1929, nr 305, s. 14. Rig 1949, s. 157.
2) lantmät. o. kartogr. till 2 f: linje dragen l. markerad vid stommätning (stomlinjemätning). Lundell (1893). SFS 1920, s. 2548.
Ssgr (till -linje 2; lantmät. o. kartogr.): stomlinje-mätning. uppmätning av stomlinjer. SFS 1920, s. 2548. NordOrdlLantm. (1967).
(1 a) -LJUD. (i fackspr., i sht byggn.) ljud fortplantat via byggnads stomme; äv. i utvidgad anv., om ljud fortplantat via fast material i allmänhet (motsatt: ljud fortplantat i luft). SvByggkatal. 1955, s. 310. DN 30/12 1967, s. 2 (i utvidgad anv.). TNCPubl. 69: 112 (1978). —
-MATERIAL.
2) till 2: material (se d. o. 1 d) som utgör l. avses utgöra stommen för ngt. SvD(A) 1960, nr 169, s. 5. —
(2 f) -MÄTNING. lantmät. o. kartogr. i fråga om kartering (se kartera 3): mätning (se mäta, v.2 1) för framställning av stomkarta (varvid huvudpunkter l. huvudlinjer i form av ett stomnät för en mera detaljerad karta utarbetas); jfr -höjdmätning, -planmätning. PT 1914, nr 95 A, s. 3. TNCPubl. 61: 77 (1976). —
(2) -NOTARIE. (förr) i Sv:s riksdag: notarie (se d. o. 1) med uppgift att föra stomprotokoll. DN(A) 28/2 1966, s. 8. —
(2 f) -NÄT. lantmät. o. kartogr. nät (se nät, sbst. 3 a) av stomlinjer l. stompunkter ingående i samma koordinatsystem; jfr -linje-nät, -system 2. SFS 1920, s. 2543. Städers och samhällens stomnät. Därs. 1958, s. 489. Därs. 1980, s. 1447.
Ssg: stomnäts-tekniker. lantmät. o. kartogr. person specialiserad på uppgörande av stomnät. DN(A) 11/9 1963, s. 29. —
(2) -PAPPER. (i fackspr.) papper använt ss. bas för tillverkning av vissa plattor o. d. SvD 31/5 1970, s. 1. —
(2) -PLAN. schematisk (översiktlig l. förenklad) plan (se plan, sbst.1 II 2), plan som bl. anger huvuddrag o. undviker detaljer; särsk. (statsv.) (under åren 1931—1947) ss. officiell beteckning för plan för bebyggande av (ännu) icke stadsplanerat område, generalplan, allmän översiktsplan (motsatt: stadsplan, se d. o. 2; jfr plan, sbst.1 II 3). TT 1927, Allm. s. 81. Stadens plikt att lösa mark är delvis omlagd på annan grund än den nu gällande. Den är utsträckt att gälla även mark, som ingår i stomplan. SvD(A) 3/9 1930, s. 7. Stomplanen har .. genom den nya byggnadslagstiftningen ersatts med en översiktsplan kallad generalplan. FastighNomenkl. 38 (1954). Statskontorets förslag till personalorganisation är en stomplan. UNT 1963, nr 267, s. 17.
Ssg: stomplane-karta. (om ä. förh.) karta (se karta, sbst.2 V) som illustrerade stomplan. SFS 1931, s. 824. —
(2 f) -PLANMÄTNING~020. lantmät. o. kartogr. planmätning (se d. o. 2) utgörande stommätning. 2SvUppslB (1953). NordOrdlLantmät. (1967). —
(2) -PLANTERING. trädg. plantering av växter som avses utgöra stomme i ett växtbestånd; äv. konkret(are), motsv. plantera 1 e. SvD 21/10 1978, s. 7. —
(2) -PROTOKOLL. (förr) i Sv:s riksdag: protokoll (se d. o. 2) som angav huvuddragen av händelserna under ett riksdagssammanträde; jfr -notarie. HT 1975, s. 436. —
(2 f) -PUNKT. lantmät. o. kartogr. fixpunkt ingående l. avsedd att ingå i stomnät. Globen 1925, s. 17. —
(1) -RYGG. (i fackspr.) i l. till piano: (i träram infälld) resonansbotten (med ram för inspänning av strängar). BtRiksdP 1892, I. 1: nr 9, s. 21. Höljen och stomryggar till pianon. SFS 1979, s. 3034. —
-SYSTEM.
2) lantmät. o. kartogr. system av stompunkter l. stomlinjer med samma koordinatsystem; jfr -nät. TNCPubl. 61: 77 (1976). —
Spoiler title
Spoiler content