publicerad: 1991
STRASS stras4, förr äv. STRAS (WoJ (1891; med angivande av uttal med långt a), De Wahl Festkvittr. 168 (1941; i pl., rimmande med silvervaser)), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(stras 1789—1891. strass 1789 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. strass (i fr. äv. stras); av omtvistat urspr.]
om ett slags borsyrehaltigt, genomskinligt blyglas, använt för framställning av konstgjorda pärlor l. ädelstenar (särsk. similidiamanter); ofta koll., om smycken av sådant glas; äv. om den härtill använda glasmassan. Rinman 2: 853 (1789; om glasmassan). (De s. k. similibriljanterna) bestå av en glassmälta, s. k. strass. Frosterus Min. 161 (1917). Hon bar en vit sidenklänning, glittrande av strass och silverpaljetter. Wilhelm BerByn 262 (1929). Strass .. (dvs.) starkt ljusbrytande bly-bor-glas använt vid framställning av ädelstensimitationer. Hermelin Glas (1966). — jfr FALU-STRASS.
-BESATT, p. adj. besatt (se besätta III 1 a) med strass. Skor av pärlemorlack, klackarna rikt strassbesatta. SvD(B) 5/12 1925, Bil. s. 1. —
-BESÄTTNING. särsk. konkret, motsv. besättning II 1 a. Ett par skor av slät guldbrokad med strassbesättning framtill. SvD(B) 5/12 1925, Bil. s. 1. —
-BRODERI. konkret: broderi (se d. o. 1 b) med strass. En elegant afton-complet av skymningsblå crêpe, översållad med strassbroderier. SvD(A) 19/4 1932, s. 8. —
-SMYCKE. smycke av strass l. besatt med strass. ButterickJulbl. 1928, s. 2. —
-STEN. prydnadssten av strass. ButterickJulbl. 1928, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content