publicerad: 1906
BESÄTTA besät4a, i Sveal. äfv. 032 (besä´tta Weste; bes`ätta Almqvist), v. -er, -satte, -satt, -satt; se för öfr. SÄTTA samt BESATT. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.).
Etymologi
[fsv. besätia, liksom d. besætte efter mnt. besetten, motsv. mnl. besetten, holl. bezetten, t. besetzen, eng. beset; se BE- o. SÄTTA. jfr BESÄTT, sbst.]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
I. sätta.
1) sätta l. placera ngn ngnstädes.
2) nedsätta l. tillsätta domstol o. d.
II. eg. fastsätta.
1) lägga beslag på; arrestera.
2) sjöt. fastgöra.
3) fastställa, bestämma.
III. sätta (l. sätta sig) på l. i l. kring l. vid.
1) förse ngt med ngt som sättes l. fästes därpå l. däri l. däromkring l. därvid.
2) i fråga om ett lands l. ställes förseende med inbyggare l. åbor l. med djur.
3) i fråga om en fästnings, en positions o. d. förseende med trupper l. vakt o. d.
4) bemanna fartyg l. flotta o. d.
5) upptaga (sitt)plats(er), rum o. d.
6) i fråga om ämbete, tjänst, roll i skådespel, musikstämma o. d.
7) om ondt andeväsen, känsla, idé o. d.: taga i besittning, bemäktiga sig, intaga; hålla besatt; göra att ngn blifver intagen o. behärskad af ngt.
I. (†) sätta.
1) [jfr liknande anv. i mnl. o. holl. dial.] sätta l. placera (ngn på en viss plats l. i en viss ställning); i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Når wij .. ssee oss om på alla sidher, ære wij besetthe emellom manga eldhar. G. I:s reg. 4: 114 (1527). Them (dvs. redliga präster) loffuas at the ingå skole vthi ewinnerlighit lijff .. och warda besatte offuer gudz ägodelar. O. Petri 1 Förman. A 4 a (1528). — särsk.
a) i p. pf. i adjektivisk anv. i uttr. högt besatt o. d., högt uppsatt, som intager en hög samhällsställning o. d.; jfr BESUTTEN 1. Ath påuar, biscopar och prelater .. äre högdt besette och haffua meer wilkor än andre. O. Petri Sakr. Föret. 1 (1528). Jw höghre en är besatt, jw flere haffuer han owener. Dens. Kr. 3 (c. 1540). Ju högre en är besetter Ju större är hans fall. Sv. ords. B 3 b (1604).
b) låta (ngn) bosätta sig (ngnstädes). Att han skulle fara utom Sundet, att långt bort besättia sitt Folck. Rudbeck Atl. 3: 539 (1698).
2) nedsätta, tillsätta (domstol o. d.). (De anklagade rådsherrarna inlämnade) en widlyftig skriftelig Protestation .., theruthinnan theres beslutelige mening war, att the för thenne besatte Rätt och Rijksens Ständer icke sware kunne eller wille. Werwing Hist. 2: Bil. s. 188 (i handl. fr. 1600). Anm. Möjl. föreligger här bet. III 6 a α β'; jfr äfv. uttr. ”en besittin rett” i språkprofvet från 1537 under BESITTA 3 b.
II. (†) eg. fastsätta.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., ä. holl. o. mht., möjl. uppkommen gm inflytande från fr. arrêter (se ARRESTERA); jfr äfv. BYSÄTTA] om beslagtagande af egendom l. kvarhållande af person ss. underpant för skuld o. d.; jfr BESÅTA.
a) [jfr ä. d. at besættæ hestæ oc vogn, mnt. is dat iement ghut besetten wil] med sakobj.: lägga beslag på, belägga med kvarstad; jfr BYSÄTTA. The häster oc oxer iach besätth haffver skole blive till städis till en Rättgongh oc ranszaken. HSH 16: 11 (1526). Ther vthoffuer haffuer han arresteradh besæth och vpbåreth for oss cccclxx gyllen till .. her Stens gældz bittalningh. G. I:s reg. 4: 105 (1527). Ther the nogon medt sliigt arbete (dvs. bönhasarbete) beslå kunne, thå må the szamma arbethe till rätte besettie, szå lenge (dvs. till dess att) the ther medt beuise kunne ath szå skedt är. Skråordn. 124 (1536). Gaff hans Kon. Mt. them medh sitt öpne breeff förloff, att Arrestera och besettia the Rostockers Skip och Godz, ehwar the them här vthi Rijket kunde öffuerkomma. Tegel G. I 2: 108 (1622); jfr G. I:s reg. 12: 13 (1538: besåte).
b) [jfr ä. d. han worder lowlige besæt aff fogedenn] med personobj.: arrestera (för skuld), bysätta. Jtem måga the epter lagboken besetia skatteböndher så well som andra. enkanneligha för gieldh. G. I:s reg. 6: 240 (1529). The Wardbergz Borgare haffue een .. Borgare ifrå Gefle .. latet besättia och i fengzle inlagt, för någen Gäldh skuld. Tegel G. I 2: 301 (1622).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.; jfr äfv. fr. arrêter un volet que le vent agite] sjöt. fastgöra ändan af (en bändsel) så att den ej lossnar, fästa l. beknipa (bändsel). Besätta et Bändsel. Röding 1: 286 (1794). Deleen (1836; under besetzen).
3) [jfr ä. holl. ter bezetter ure, holl. 't is na bezetten tijd, äfvensom mnt. de sendeboden besatten dar 21 articule de men vaste holden scholde; jfr äfv. fr. arrêter une heure] bestämma, fastställa, utsätta (tidpunkten för ngt o. d.). Den besatte min S(alig) Her Faders begrafningz dagh. RARP 1: 118 (1630).
III. (i sht i skriftspr. o. fackspr.) eg.: sätta (l. sätta sig) på l. i l. kring l. vid; ofta med af prep. med inledd bestämning som angifver det l. den som ”sättes” ngnstädes. — jfr OBESATT.
1) [jfr fsv. hymelin besatther mz stiärnom samt motsv. anv. i d., t. o. holl.] (mindre br. utom i a, b, g) förse (ngt med ngt som sättes l. fästes därpå l. däri l. däromkring l. därvid); i allm. i förb. besätta med ngt, sätta l. fästa ngt på osv. (ngt); i förb. blifva besatt l. besättas med ngt äfv.: betäckas l. beklädas l. öfverdragas med ngt (som afsätter sig). (Att) nogre graffwer (måtte blifva) vpkastade, och medt stacketer besatte. G. I:s reg. 18: 232 (1547). Mykin slem (samlas) j maghan, och inbijter sigh ther inne, och alle wijkerne j magan bliffue besatte medh oreenligheet. B. Olavi 12 b (1578). Månge Strömmar som förr lågo öde (äro) .. medh Hambrar besatte och nyttige giorde. RARP 3: 254 (1642). Hafs-vatnet tjälade på Skeppet, .. så at det blef besatt med en tjock is öfver alt. Björnståhl Resa 3: 244 (1779). (Ett) förslag, att .. hemligen besätta det (dvs. trädet) med skäror, knifvar, slipade jerntaggar och alla möjliga hvassa instrumenter. Atterbom FB 229 (1818). (Borden) besättas med allt det för den tillärnade måltiden nödvändiga. Dens. LÖ 1: 230 (1824, 1854). Alla fönster .. voro besatta med ett urval af de skönaste .. blomster. Palmblad Nov. 1: 12 (1840). Hvarje pil som färdig blifvit, / Den besatte han med fjädrar. Collan Kalev. 1: 75 (1864). F. Böök i GHT 1906, nr 273, s. 13. — särsk.
a) [jfr fsv. gaff drotnigen honom eena krono aff gul besätta mz dyrom stenom samt motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] (fullt br.) med afs. på klädesplagg, smycke l. annat prydnadsföremål, husgerådssak o. d. l. kroppsdel, med prep. med, förr äfv. (bl. i p. pf.) af l. utan prep. (se slutet): förse (ngt) med (ngt som fästes l. fastsys osv. därpå l. däromkring o. tjänar till prydnad l. utsmyckning o. d.); ofta: garnera l. kanta (ngt) med (ngt); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Hans lijff är såsom reent Elpenbeen besatt medh Saphirer. Höga v. 5: 14 (Bib. 1541). Eenn Crone aff gull så well besatt, / medh perler och ädele stenar. Visb. 1: 11 (c. 1570). Hwar är nw .. then edhre klädher medh Snören och Possemente besatte? Rudbeckius 4 Pred. E 1 a (1634). Belte besatt af fisketenner. Verelius Ind. (1681; under tanbelti). Kanta eller besättja med snören. Lind (1749; under beschnüren). Manteln var blå och bältet af guld, besatt med koraller. Tegnér 1: 20 (1825). Nu är den handen mjuk som dun, den handen hvit som snö, / Med gyllne ringar rikt besatt — den tillhör ej min mö. B. E. Malmström 6: 52 (1845). Besätt öfverkanten (af tårtan) med marängkrämpärlor ur strut. Grafström Kond. 219 (1892). Främlingen, hvilken i sin mörka, med gult tätt besatta dräkt skarpt stack af mot de ljusblåa bayrarna. C. O. Nordensvan i Ill. mil.-revy 1898, s. 15. jfr: Ansiktet .. med en .. stor näsa besatt. Asiat. B. 1: 56 (1741). — jfr JUVEL-, PÄRL-, RING-, STJÄRN-BESATT m. fl. — särsk. [jfr t. ein besetztes kleid] (†) abs. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd med besättning l. kantning l. bräm l. broderier o. d.; om klädesplagg o. d. Vestis segmentata(,) kostelig besatt eller besprengt clädhe. Var. rer. 19 (1538). Mans klädningar, herligen pynttade, besatte, stickade och medh Gull och Sölffuersnörer vmbelagde. Tegel G. I 2: 363 (1622). Schroderus Liv. 932 (1626).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] (fullt br.) i p. pf. ss. adj. med prep. med (jfr dock slutet) om organiskt väsen l. kroppsdel l. organ å djur l. växt: försedd l. bevuxen med l. bärande (hår, taggar o. d.), som det sitter (hår osv.) på; full med. Vppå Näsan hafwer han (dvs. svärdfisken) Swerdet .. medh stoora skarpe Taggar på begge sijder besatt. Kiöping Resa 8 (1667). Tungan .. kan vara .. Hårkantad, .. (dvs.) i kanten med hår eller taggar besat, i en rad. Retzius Djurr. 120 (1772). Efter en orolig och sömnlös natt, fann hon sin hela kropp med 10000 koppor så tätt besatt, at näppeligen något mellanrum var öfrigt. G. Lund i Veckoskr. f. läk. 1: 53 (1781). Galt, med raggig borst besatt. Hagberg Shaksp. 1: 30 (1847). (Denna växt) har de platta frukterna besatta med taggar. NF 12: 934 (1888). — särsk. (†) abs. i förb. väl besatt, om skinn: med tät o. jämn hårbeklädnad. Gode wtualde Loskin, the ther huite äre, och well besatte. G. I:s reg. 11: 305 (1537); jfr FULL-BESATT.
c) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) i p. pf. ss. adj. med prep. med om landsträcka, fält, mark o. d. l. väg o. d.: bevuxen med (ngt), kantad med (ngt). Ther omkring är ett skönt slätt Land, medh många wackra Biörcke och Aspelundar besatt. Petreius Beskr. 1: 43 (1614). På ömse sidor voro backarne och det höga berget besatta med Tallar. Eneman Resa 1: 59 (1711). En stor gata .., på båda sidor besatt med stora vackra hus. Därs. 131 (1712). En lustig, med trän besatt väg, lika som en Allée. Humbla 411 (1740).
d) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t. samt eng. I made orchards and gardens, and beset them with all kinde of treas] trädg. plantera l. ”sätta” träd, blommor osv. på (ett ställe), plantera (ett ställe) med ngt; ofta med prep. med. Berg och Kullar .. kan man besättia medh Ållen. Risingh Landb. 67 (1671). Til 7000. alnars besättiande .. giörs ej mera behof än en kanna råg. Broocman Hush. 2: 164 (1736). Sådane (gyttjiga) platzar borde alla besättias med Pijl-Trän. Rosensten Skog. 19 (1737). Besätta .. en trädgård med blommor, buskar, träd. Dalin (1850). Den landbit, som skall besättas. Abelin M. trädg. 76 (1902; i fråga om sättning af potatis).
e) (†) om hästs förseende med ryttare (i fråga om rusttjänst). The vthaf adelen, som theres tilbörlige Wapnetiänsth skuldhe holle för theres Jordegodz och frelsze, .. vthsendhe een hop lösth säldskap och obrukett folck, them the låthe besettie theres hester medh. SUFH 4: 69 (1612).
f) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl.] (†) bestycka, armera (fästningsverk, fartyg osv. med kanoner o. d.). Cron-Jachten .. war medh 6. små Stycken besätt. N. Av. 29 juli 1657, Part. s. 3. Wallarne .. blefwe .. med 14 store stycken besatte. Widekindi Krigsh. 442 (1671). Ett Castell .. med flera både smärre och större canoner besatt. Eneman Resa 1: 18 (1711). Humbla 260 (1740).
g) [jfr motsv. anv. i t.] (fullt br.) spelt. om spelare i vissa spel (särsk. om punktör i vissa hasardspel): belägga (kort, nummer l. fält å spelbräde l. spelbord osv.) med mark l. penningsumma l. spelbricka o. d., lägga l. sätta (ut) mark, penningsumma osv. på (kort osv.); ofta med prep. med. Man bör .. ihogkomma, att dessa 5 vinstkort hvarje gång, då ett Spel åter skall börjas, på nytt måste besättas med marker. Düben Lyck. talisman 6: 37 (1818). Den utsats, som ligger på det besatta kortet (i farao). Lindskog Spelb. 244 (1847). Det är (fördelaktigt i tricktrack) att ha borgarehukarne .. besatta med band. Wilson Spelb. 238 (1888). Pointören (spelaren) besätter dervid (dvs. vid spelet ”en plein”) direkt det nummer, hvartill han har förtroende. Därs. 297 (i fråga om rulettspel).
h) [jfr holl. dit eylandt is ront-om beset met eenen steen-banck] (†) omgifva; med prep. med. Medan wij till en god deell med sådanne Naboer och Någrannar ähre besatte, som icke med oss j Religionen öfwerensstämme. RARP 2: 117 (1634). Een Damb, rundt om medh Stacketer besatt. Kiöping Resa 87 (1667).
i) [jfr t. von den schmeissfliegen, die ihre eier ans fleisch fallen lassen, sagt man, sie besetzen es (Campe)] (föga br.) om vise: lägga ägg i (cell), bestifta, äggbelägga. Ej förr än vid den tid, då de förste drönarna framkomma, besätter visen en eller flere viseceller. NF 2: 441 (1877). — jfr ÄGG-BESATT.
2) i fråga om ett lands l. ställes förseende med inbyggare l. åbor osv. l. med djur l. i fråga om förhållandet att ett land l. ställe är bebodt l. hyser människor l. djur.
a) (numera mindre br.) i fråga om bebyggandet l. beboendet af land l. stad o. d. eller brukandet af egendom osv.
α) [jfr fsv. at clostirsins gooz blifua besatt samt motsv. anv. i dan. o. t.] förse med inbyggare l. invånare l. brukare, föranstalta att (ett land, en stad osv.) erhåller inbyggare l. invånare l. att (en egendom o. d.) erhåller åbo l. brukare; göra bebyggd; stundom: kolonisera; jfr BEFOLKA 1; ofta med prep. med. G. I:s reg. 1: 108 (1523). Besetia affuelsgårdana med landbor. Därs. 4: 275 (1527). (Om) wij eller våre effterkommande tæcktis haffua gården uid magt igen och latha besettia honum. Därs. 330. 2 Kon. 17: 26 (Bib. 1541). Så wil iagh åter besettia thesse städher. Hes. 36: 33 (Därs.; öfv. 1784: låta städerna åter varda bebodda). Iwan Wasiliwitz .. lät besättia Stadhen igen medh Ryskt Krijgzfolck, Köpmän och allahanda slagz handwerkare som höffdes vthi een Stadh wara. Petreius Beskr. 1: 81 (1614). Vprätta Colonier, eller besättia obesatte Landskap medh Folck. Schroderus Uss. H 3 b (1626). Att Manufacturer måtte hollass wedh macht .., der medh att besettia tomma Städer eller nye flecher (dvs. köpingar) att upbyggia. RARP 4: 259 (1649). Ödeshemman måste Häradzfogden för all ting låta wara sig angeläget at uprätta och med Åboer besättia. Instr. f. häradsfogd. 1688, s. C 3 b; jfr: Ödeshemmans upprättande och besättande med Åboer. Branting Förf. 3: 484 (1831). Han skickade Jöran Svan til Österbotn, at .. låta besättja ödemarken i Ilmola-sokn med Lappar. Dalin Hist. III. 2: 574 (1762).
β) [jfr fsv. hwi gangen j ekke j landit oc besäthen thz samt motsv. anv. i d., mnt. o. t.] sätta l. slå sig ned ss. inbyggare l. bosätta sig i (ett land) l. på (ett område), taga till boningsort; befolka, bebygga; taga (land, område osv.) i besittning. Swenske, Danske och Norske .. haffua foordom warit Tydzske, the ther sich haffua så förmeerat at the thesse land besät haffua. O. Petri Kr. 9 (c. 1540). Tesse tree äre Noah söner, aff huilkom all land besätt wordo. 1 Mos. 9: 19 (Bib. 1541; öfv. 1774: fått sina innebyggare). Undanträngda af Norrska och Svenska Nybyggare, som småningom besatte Svenska Norrland, förlora de (dvs. kvänerna) sig slutligen i det nuvarande Österbotten. Geijer II. 1: 323 (1825). — särsk.
α') i nu obrukliga anv. Upå andre sijdhon Oriwäsi söderuth boo the nyss besatte Careler aff Sawelax. Teitt Klagomålsreg. 158 (1556); jfr I 1 b. Gudh lathe them .. / .. effter theta lifvet, / besetia paradis. Visb. 1: 158 (c. 1620). — särsk. i p. pf. ss. adj.: besutten, bofast. Han (är) en besätt borgare .. vdi .. Vpsala. G. I:s reg. 18: 454 (1547).
β') i utvidgad anv. om växter. Hvar och en vet, att ett jordområde, som blifvit ”fritt”, inom kort besättes af den kringväxande vegetationen. G. Andersson i Sv. mossk.-fören. tidskr. 1890, s. 3.
γ) [jfr fsv. hafde lakt two besetthe gorde i en, mnt. Nazareth dat noch en besat stad is samt motsv. anv. i t.] i pass. utan att någondera af bet. α l. β skarpt l. tydligt framträder: bebyggas, befolkas, bebos o. d.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: bebyggd, befolkad, bebodd, försedd med åbo l. innehafvare, upptagen. The monga säthegårda her i Rikith, ther förre bodde gode frelsis men, och nu äre besetthe med landboor. G. I:s reg. 6: 158 (1529). The städher som wel besatte äro, skola toma .. warda. Hes. 12: 20 (Bib. 1541; öfv. 1784: The väl bebodde städer). Eliest ville jagh nu strax holla för besatt och obesatt (dvs. för brukade o. obrukade lägenheter) fem hester. Oxenst. brefv. 5: 268 (1624; i fråga om rusttjänst). Der nu handelen gemakeligen kunne dragas till Calmar, skulle staden bliffva besatt, eenkannerligen med steenhuggare. RP 8: 43 (1640). 4 D(ale)r sölfwermynt af hwart besatt bondehemman. RARP 7: 209 (1660). Husen å torpet, som ej är besatt, befinnas i godt skick. PT 1901, nr 213, s. 1. — jfr VÄL-BESATT.
b) [jfr motsv. anv. i mht.] (†) förse (ett land, en ort) med (ämbetsmän l. myndighetspersoner o. d.); tillsätta (ämbets- l. tjänstemän o. d.) på (en plats) osv. (jfr 6 a α). För then saken skul lät iach tigh quarr j Creta, ath huad som än nw fattadhes skulle tu retta, och besätia städherna medh åldersmän. Tit. 1: 5 (NT 1526; öfv. 1883: i hvarje stad tillsätta äldste, Luther: besetzen die stedte .. mit Elltisten). Gud (har) .. thesse riker, som så jämmerligen fördärfvade och förödde vore, åter igen medh rätt härskap besatt. RA 1: 339 (1544). Först skal han (dvs. generaltullförvaltaren) alle Platzer, der som Hennes Kongl. Maij:ts och Cronones Tull vpbäras skal, med dugelige Bookhållare och Skrifware, Besökare, Roddefolk och andre Tienare .. besättia. Stiernman Com. 2: 74 (1636).
c) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (föga br. utom i α o. γ) i fråga om djur: förse (ett område o. d.) med djur (som skola hafva sitt uppehälle där); i p. pf. i adjektivisk anv. äfv.: som hyser l. där det finnes (djur af det l. det slaget). Ett .. med lefvande kreatur (dvs. varelser) besatt land. Humbla 412 (1740). På ägorna fanns en liten sjö, .. förut besatt med flera rarare fisksorter, men som genom vanvård blifvit ut-ödde. Brisman Fioringräset 10 (1818); jfr α. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (fullt br.) fisk. sätta ut l. utplantera fisk, fiskrom o. d. i (damm, sjö osv.), förse med besättning; ofta med prep. med. Tiden, när sådane (fisk)Dammar aldraförst blifvit påfunne, och af hvem de begynt brukas, samt med fisk besättas, är ganska oviss. Schultze Fisk. 206 (1778). Det vatten man ämnar besätta. Paban Rasch 77 (1858). Smärre sjöar, hvilka .. besättas med nya fiskarter. F. Trybom i SD(L) 1902, nr 122, s. 3. I allmänhet är det rådligt att ej besätta vinterdammarne för starkt. Allm. sv. fiskeritidn. 1904, s. 46. — abs. Af en god 2—3 somrig karp fordrar jag 3/4 kg. .. tillväxt per hufvud och sommar och härefter besätter man. Allm. sv. fiskeritidn. 1904, s. 38.
β) [jfr d. at fæste en gaard med vilkaar selv at besætte den (dvs. förse den med kreatur o. redskap), t. (Schweiz) die alpweide besetzen] i fråga om husdjur; jfr BESÄTTNING II 2 b β. På marken mishandlas och förderfvas de (dvs. husdjuren), när den besättes med flere kreatur, än där kunna föda sig. Florman Abildgaard 15 (1792).
γ) (mindre br.) jäg. i p. pf. ss. adj. om jaktområde i förb. väl, illa o. d. besatt, dvs. försedd (med villebråd). Ett jagtområde kan vara väl eller dåligt besatt med vildt. E. Hemberg i Bibl. f. jäg. 4: 286 (1897).
3) i fråga om (skydds)trupper l. vakt l. bevakning o. d.
a) om förhållandet att trupper förläggas till l. intaga position på en plats osv.
α) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] om befälhafvare, härförare o. d.: förse med besättning, trupper, vakt o. d., inlägga besättning i (en fästning, stad o. d.) till skydd l. bevakning o. d.; förlägga trupper på (en plats) för att försvara l. spärra (den) osv.; ockupera; ofta med prep. med. Generalen besatte, lät besätta passet (med 10000 man). Dauidz Borgh befeste han medh starcka mwrar och torn, och besatte henne medh en ogudhachtigh hoop. 1 Mack. 1: 36 (Bib. 1541). Man skulle giffva Feldtmarskalcken Her Johan Baner ordre, att han besetter Barby, Kalbe och Bodenströmmen. RP 6: 642 (1636). Jagh .. haffver besatt Teltsch. Oxenst. brefv. 8: 518 (1645). Kon(ung) August hade besatt Kockenhusen med 600 man. Nordberg K. XII 1: 95 (1740). Banken stängdes och besattes med vakt. Malmström Hist. 3: 91 (1870). Konungen af Preussen skulle besätta svenska Pommern. Odhner G. III 1: 177 (1885). Karl Johan ansåg nödigt att (den dag då domen öfver Crusenstolpe tillkännagafs) besätta trakten kring slottet med militär. Sylwan Sv. lit. 166 (1903). — (†) blockera. (De ville) medh 50. eller 60. Skep besättia then Spaniske SiöCosten. Schroderus Uss. K 1 a (1626).
β) [jfr motsv. anv. i t.] om här(afdelning), trupp o. d.: intaga fast ställning l. position på (en plats) för att försvara l. spärra (den) l. använda (den) ss. strategisk stödjepunkt osv.; ockupera. The boo vthi Bergen, och hafwa .. starckt besatt alla Passen. Kiöping Resa 76 (1667). (Fienderna sökte) omringa det af athanasianerne besatta qvarteret. Rydberg Ath. 203 (1859, 1866). De hvilande trupperna måste vara beredda, att när som helst kunna besätta sina ställningar. C. O. Nordensvan Handb. 2: 259 (1886). Ett kompani af 14. regementet .. hade besatt broarna .. vid Aura. Dens. Mainfält. 113 (1894). (Kavalleriets) förnämsta uppgift blifver då att utforska de punkter, som fienden besatt. Tingsten o. Hasselroth Värnpl. bok 61 (1902, 1904). (Insurgenterna) ha besatt småstäder och byar. PT 1903, nr 196, s. 2.
γ) i pass. utan att någondera af bet. α l. β skarpt l. tydligt framträder: förses med besättning osv.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd med besättning, ockuperad, spärrad af skydds- l. bevakningstrupper o. d. Att alle wägerne, som ther nämest jfrå Nyköpungz länn och ått Östergötland drage, motte .. förwarede och besatte bliffwe. G. I:s reg. 15: 84 (1543). Är wår willie och begäran .., att thu giffwer oss tilkänne, .. hure wachthen besatt bliffwer (på Sthms slott). Därs. 17: 56 (1545). (Telemak) hölt sitt Spiut uti ena handen, och med den andra utmärckte han åtskillige poster som skulle besättias. Ehrenadler Tel. 825 (1723). jfr: Militäriskt besatta handelsstationer. S. Natt o. Dag i Ill. mil.-revy 1899, s. 45. — särsk.
α') [jfr t. der feind hielt die stadt drei jahre besetzt] i uttr. hålla (en plats l. ort) besatt, hafva trupper förlagda (ngnstädes) i strategiskt syfte. (Weyher) håller Tauchel besatt. N. Av. 5 juni 1656, nr 2, s. 3. Hålla en ort besatt eller instängd. Lind (1749; under besetzt); jfr α slutet. Denne härförare höll .. Hanau besatt. Cederschiöld Riehl 1: 106 (1876).
β') [jfr holl. na besette wacht, t. nach besetzter wacht] (†) i uttr. efter, vid besatt vakt. Ehoo som i någhon Fästning wedh besatt wacht, blåttar sijn Wäria i wredes modh, miste Lijfwet. Krigsart. 1621, § 38; jfr Krigsart. 1683, art. 44. Inge .. Skiepp .. skole .. effter besatt wacht låssa något Stycke widh straff af Fem Rijkzdaler för hwart skått. Stiernman Com. 2: 274 (1640). — Anm. Möjligt är att besätta här har en till I 1 hörande bet.: utsätta, utpostera.
b) [jfr motsv. anv. i d.] hålla (en plats) besatt; spärra. Att Slottz-Capiteinen altidh där residerar och hafuer någre få vachttknechtar som porten besettia. A. Oxenstierna Skr. 1: 470 (1633). (Det sv. lägret var) intet starckt, när man afdrager det manskapet som besatte alla tilgånger til Staden. Nordberg K. XII 1: 388 (1740). Så länge Stenbocks armé behöfde militäriskt besätta (Rostock). Oscar II i VittAH 25: 26 (1863, 1867).
4) [jfr d. besætte et skib med matroser] (numera föga br.) bemanna (fartyg, flotta). (Han skall vinnlägga sig) att öfwerkomme de meste Skip han kan, .. dhem skal han besättie medh swenst folck. HSH 38: 93 (1590). Jag hade tijo skep, wäl besatta. Verelius Götr. 150 (1664). Skylldigheten att utrusta och besätta vissa härskepp. Botin Hist. 1: 295 (1789). Han besatte med fiskare och bönder några skärgårdsbåtar, och angrep de Danskar, som voro i Vestervik. Fryxell Ber. 6: 21 (1833). jfr: Skepparen .. kan gå under en af de föregående Farkostars sköte, som med Lotsmän äro besatte. Circul.-br. 8 nov. 1753, s. C 2 b. — jfr FULL-, VÄL-BESATT.
5) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med afs. på sittplats l. (med sittplatser försedd) sal l. annan (för åskådare l. åhörare l. öfver hufvud en större allmänhet afsedd) lokal o. d.: upptaga; företrädesvis i pass., i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: upptagen, ej tom l. ledig, försedd med åskådare l. åhörare l. gäster l. passagerare osv. Alla platser voro besatta (med spändt lyssnande åhörare). At bänckarne ey blifva så fult besatte, at icke, om någon längre fram på Riksdagen skulle sig infinna, han ändock måtte kunna få sit rum. 2 RARP I. 2: 283 (1720). Emedlertid syntes salongen mera glest besatt än vi hade förmodat. AB 1831, nr 30, s. 3. En väl besatt konsert-sal. Ljunggren Resa 38 (1871). Olika (järnvägs-)tåg äro mycket ojämt besatta. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 367 (1893). — (föga br.) En qväll .. träffade vi det allmänna härberget redan besatt af resande. Palmblad Nov. 2: 204 (1841). — jfr FULL-, VÄL-BESATT.
6) i fråga om ämbete, tjänst, roll i skådespel, musikstämma m. m.
α) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] förse (ämbete, tjänst o. d.) med innehafvare, tillsätta (tjänst o. d.); i förb. besätta (tjänst o. d.) med ngn: utnämna l. förordna ngn att innehafva l. sköta l. förestå (tjänst l. syssla) l. att taga plats inom (verk o. d.), sätta ngn till att sköta osv. (ngt); i sht i pass. RA 1: 461 (1546). (Vi vilja) låta beställa och besättia Rijksens höge Embeter .. medh infödde Swenske Män aff Ridderskapet och Adelen. KF 1611, § 5. En Öfverhets förnämsta afseende bör vara at tiensterne besättas med ärlige, lärde, skickelige och förståndige män. KF 1720, § 10. Vid Lectoraters besättande. Proj. t. förordn. f. trivialscholar 1760, s. A 1 b. Fångne Ryttares, Dragoners och Soldaters hustrur, som äga Barn, måge bebo och disponera Torpet, till dess Vacancen åter besättes, emot bestämd afgift. Branting Förf. 3: 352 (1831). Thronen skulle besättas genom nytt konungaval. Lysander Äfv. 7 (1872). De tvenne andra vid akademiens upplifvande lediga platserna besattes med tvenne pristagare. Ljunggren SAHist. 1: 195 (1886). — särsk.
α') i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Sedan the (dvs. norrmännen) äro komne under främmande Härskap, är nu theras Adel ingen eller ringa, theras Embeter .. besatte medh Främmande. Rudbeckius Kon. reg. 234 (1615).
β') [jfr motsv. anv. i t.] (mindre br.) med afs. på institution, verk utskott o. d.: förse med vederbörliga l. vederbörligt antal tjänstemän l. funktionärer o. d. Academien kan man väl med unge män besettia. RP 8: 281 (1640). Desse tre (ofrälse) Stånden finna, det de äro alt för få, att rätteligen kunna besättia de af Ridderskapet ock Adelen denominerade Deputationer. 2 RARP 2: 63 (1723). Man .. måste .. besätta Universitetet med utländningar. Palmblad Norge 226 (1846). Den (år 1723) ytterligt brännande frågan om kollegiernas besättande med ofrälse män. Forssell i SAH 58: 339 (1883). — (†) Ath Cammer rådet altiid tillfyllest besatt är (dvs. är fulltaligt). Civ. instr. 1 (1541). Här tages och komma inn, een hoop Ordätare, och dhe som grofwa fehl hafwa begånget; Hwilket vnderstundom ehnom förekastas och sådant med förtreet moste höra, huru wårt Ridderhuss är besatt. RARP 3: 238 (1642); jfr α'. Besättja rätten, at han varder fullsatt. Lind (1749; under besetzen).
β) [jfr holl. de hoogleeraren, die de oude leerstoelen bezetten] (†) eg.: taga i besittning (ämbete, tjänst o. d.); blifva innehafvare af; bl. uppvisadt ss. vbalsbst. -ande o. i pass. o. här väl stundom öfvergående i bet.: beklädas l. innehafvas (af ngn). RARP 4: 492 (1650). Upsala Kung .. giorde sig helt och hållit till sådan Enwalds-Kung, att de andra Rijken besattes allenast af Lagmän. Rudbeck Atl. 3: 372 (1698). Qvæstionen berörande visse civiltiänsters besättiande af sådanne Personer, som äro utom Adels-Ståndet. 2 RARP 3: 272 (1723). Riksens höga och förnämsta Embeten och de som äro i Konungens Hof, besättas af Ridderskapet och Adelen allena. Publ. handl. 14: 316 (1789; ur förenings- o. säkerhetsakten).
b) [jfr motsv. anv. i t.] förse (roll i skådespel) med (innehafvare); i förb. besätta (en roll) med ngn äfv.: tilldela (ngn) utförandet af (en roll). Man brukar här mycket .. att läsa dramatiska saker i compani, så att alla roler besättas med olika personer. Atterbom Minnen 107 (1817). Det (är) förste regissörens rättighet och skyldighet .. att besätta rollerna med lämpliga krafter. Josephson Teaterregie 8 (1892).
c) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] med afs. på orkester, kapell, kvartett, orkester- l. körstämma osv.: förse med (vederbörande) musikanter l. sångare; nästan bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. i uttr. väl, illa, starkt, svagt, enkelt, dubbelt besatt o. d., (proportionsvis) väl l. illa osv. sammansatt l. representerad o. d. Orkestern var starkt besatt. Geijer (1809) i Sv. mem. o. bref 7: 75. I soloquartetten är hvarje stämma enkelt besatt; d. v. s. att hvarje stämma här utföres af blott en person: i dubbelquartetten är hvarje stämma dubbelt besatt. Höijer Musiklex. 384 (1864). Besätta en orkester med idel gossar. Hahnsson (1884). (Sällskapet ”Utile dulci”) egde en talrik och fullständig orkester, väl besatt i synnerhet i fiolstämmorna. NF 16: 1579 (1892). Fiolstämman var .. otillräckligt besatt gent emot blåsstyrkan. GHT 1897, nr 241 A, s. 3.
d) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl. samt t. der lehrer hat alle stunden besetzt] i sht idrott. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. om lektion, täfling osv. i uttr. väl, illa besatt o. d., som många l. få deltaga i, talrikt l. fåtaligt besökt o. d. Loppen, anordnade för inom landet födda hästar, hafva .. ökats till antalet och äro vida bättre besatta. Tidn. f. idr. 1895, julnr s. 4. Hans ridlektioner äro alltid väl besatta. Därs. 1902, julnr s. 11.
a) (mindre br.) taga i besittning.
α) [jfr d. jeg tror at en ond aand har besat dette menneske] om djäfvulen l. i allm. ond ande l. demon o. d.: taga sin bostad i (ngn) o. behärska (honom kroppsligen o. andligen); taga (ngn l. ngt) i besittning; fara i (ngn l. ngt); jfr BESATT 1 a. Han (dvs. djäfvulen) haffuer befatt (tryckfel för besatt) them (som bruka svordomar). O. Petri Ed. C 5 a (1539). Dhen onde anden han besätter och intager dhe Menniskior, som afwundas widh dheras Nästes Wälferd. Rudbeckius Kon. reg. 439 (1619). Sist besatte han (dvs. Backus) en musikant. Valerius 2: 15 (1809). Det lider icke tvifvel, att djäfvulen än i dag lekamligen besätter, tager sin boning i och regerar människor. Landahl 1 Pred. 2: 672 (1870). Fiolgnäll, skrän och kägelklotens dunder / Jag hatat all min lefnad lång. / Om fan besatt dem vore intet under. Rydberg Faust 48 (1876, 1878). Med ens vardt Sasja besatt af en upprorisk ande, som ingaf honom allehanda elaka och meningslösa påhitt. Jensen Dödens tystnad 178 (1905). — (knappast br.) i svordom. Då stijger han up ifrån bordet medh sådana ordh, diefvulen besätte alla Präster i verlden. Växiö domk. akt. 1680, nr 140.
β) [jfr t. angst hat sein herz besetzt] i utvidgad anv. om känsla, föreställning, idé m. m.: bemäktiga sig (ngn l. ngt), taga i besittning, (helt) intaga; jfr BESATT 1 b. Mijn anslagh äro förskingrat som mitt hierta besatt haffua. Job 17: 11 (Bib. 1541; Luther: die mein hertz besessen haben, Vulg.: torquentes cor meum). Thenna sorgen (dvs. Jakobs sorg öfver Rakels död) hafwer så häftigt besatt hans hierta, at han in vthi dödhen icke hafwer henne förglömt. Phrygius Likpr. ö. Marg. Olai A 6 a (1608). Så hårdt haar amour hennes hierta besätt. Palmcron Sund. sp. 208 (1642). En besynnerlig mani att säga platta infall .. besatte alla rimmande väsenden. Atterbom i Polyfem V. 33: 1 (1812). Vetterlund Stud. o. dikt. 93 (1892, 1901). jfr: Besinna och betrachta medh hwadh laster tu är besatt. Lex. Linc. (1640; under conspicio).
b) (mindre br.) helt o. fullständigt behärska (ngn), hålla (ngn) besatt. Nietzsche, hvilken en tid bortåt fullkomligt besatte honom. F. Vetterlund i Ord o. bild 1905, s. 186.
c) (†) i uttr. besätta ngn med ngt, ingifva ngn ngt, föranleda l. föranstalta att ngn blifver intagen o. behärskad af ngt. När dieffuulen besetter åhörarenar medh otacksamheet emoot lärarenar. P. Erici Musæus 5: 210 a (1582). När dieffuulen .. oss .. medh kötzligh och Epicurisk säkerheet besetter, at wij vthan alt samwett synde. Balck Musæus D 3 a (1596).
Särskild förbindelse:
BESÄTTA IN. (†) till I 1: inlägga (krigsfolk ss. besättning i fästning). Doch besatte han gott warachtigt Folk in vpå Schmolenskow som Befestningen för the Poler förswara skulle. Petreius Beskr. 2: 30 (1614).
Spoiler title
Spoiler content