STRINGEL striŋ3el2, r. l. m.; best. -n; pl. stringlar.
Etymologi
[samhörigt med sv. dial. stringla, sprida l. breda ut (hö o. d.); jfr sv. dial. stringel, smal rännil; möjl. ombildning av sv. dial. strängel, sträng, avledn. av STRÄNG, sbst.]
(numera bl. i vissa trakter) sträng l. rand o. d. För hans lie föllo i långa stringlar timotej och (osv.). Mörner Bråv. 99 (1916).
