STRINGENDO strindjän4do l. strinj-, l. -dω, adv. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -t; pl. -n.
Etymologi
[liksom dan., t. o. eng. stringendo av it. stringendo, eg. gerundium av stringere, trycka, klämma, dra åt, av lat. stringere, skära av, strama åt (se STRINGERA)]
I. adv.; i fråga om utförande av musik: allt hastigare, med tilltagande hastighet; ofta förkortat string. Höijer (1864). Motsatsen (öfvergång till ett hastigare tempo) betecknas genom .. stringendo, stretto. Möller LbMus. 14 (1880).
II. sbst.: parti av musikstycke som spelas l. sjunges l. är avsett att spelas resp. sjungas i allt hastigare tempo; äv. om utförande av sådant parti i musikstycke. Sångaren gjorde ett effektfullt stringendo. Ett äkta Beethovenskt stringendo. Norman MusUpps. 25 (1880).
