STUPA stɯ3pa2, v.2 -ade ((†) p. pf. r. stupidh TbLödöse 155(1589)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(stup- 1526—1923. stupp- 1730)
Etymologi
[fsv. stupa; av mlt. stūpen, motsv. t. staüpen; avledn. av det sbst. som föreligger i ffris. stūpa, mlt. stūpe, stupstock, motsv. t. staupe (se STUPA, sbst.2)]
(numera knappast br., om ä. förh.) offentligt piska l. gissla l. hudflänga (ngn) vid spöpåle, låta (ngn) undergå spöstraff (avskaffat i Sverige 1841); äv. allmännare: ge (ngn) stryk l. aga, bestraffa (ngn) med ris; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskilt fall av piskande osv.; äv. mer l. mindre bildl. Tree resor haffuer iach warit stupat medh rijss, ena reso steenadher. 2Kor. 11: 25(NT 1526; Bib. 1917: piskad). Jagh (dvs. Gud) haffuer .. såsom en obarmhertigh stupat tigh för tina stora misgerningar skul. Jer. 30: 14(Bib. 1541). Så aldenstund hon med penningar icke kunde sin saak politice försona, vardt hon 29 Maij, på Wexiö torgh stupat medh rijs. VDP 1644, s. 365. När Hwszfadren .. blifwer sådant (dvs. att barnen druckit för mycket vin) warse, tå gör han itt riisz, och stupar barnen ther medh. Muræus Arndt 3: 105(1648). I sin uppvext var han syskonens trätobroder i allmänhet och min i synnerhet, hvarföre han ofta måste stupas med ris. Ahnfelt StudM 1: 26(1857). SAOL(1923). — jfr KÅK-,UT-STUPA.Anm. I nedanstående språkprov är stupra sannol. felaktigt för stupa l. möjl. avledn. av stupa. Så ehuruwäll man hafr budit och befallat borgerskapet .. att stupra be:te kona mz rijss, så är (osv.). VRP 1661, s. 5.
