publicerad: 2012
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
1) (†) till 1, 2, om ngt sakligt: sticka l. skjuta ut; jfr -sticka, v.1 1, o. stiga ut 2 d. Acrel Sår 205 (1745). Uti en stor, djup och med granar beväxt dal utstiger en stor klippa. Bergman VSmSkr. 27 (1820). De å artilleripjeser förekommande utstigande delar skola gjutas tillsammans med sjelfwa pjeserne, och icke å dem serskildt anbringas. SFS 1847, nr 17, s. 11.
2) till 2: stiga ut (ur l. från l. genom ngt); förr särsk. till ut, adv. 2 e: stiga i land (från fartyg). At utstiga på Rügen, war ej allenast beswärligt, utan ock farligt, emedan Landet war utätet. Loenbom Stenbock 3: 8 (i handl. fr. 1712). En .. släde stannar på .. gården, och derifrån utstiga tvenne personer. Topelius Fält. 1: 274 (1853). Då telefonreparatören .. skulle afhjelpa en kontakt mellan två abonnentledningar, utsteg han .. å taket genom ett .. fönster. SD(L) 1895, nr 328, s. 8.
3) (†) till 9: stega (se stega, v. 1) (sträcka l. avstånd o. d.); jfr stiga ut 1 a. Vtstiga .. rågången. DiplDal. 3: 88 (1548). Man börjar med att först afmäta eller utstiga distancer och sedan betrakta huru de visa sig för vår syn. Törngren Artill. 1: 104 (1794). Ekström AfhFiska 25 (1845). —
-STINGA, -ning. [fsv. utstinga] särsk.
1) till 4: sticka ut (ngt); särsk. (i bibelpåverkat spr.) med avs. på ngns ögon l. öga; numera bl. i p. pf.; jfr -sticka, v.1 5, o. stinga ut. PJGothus Savonarola SyndSp. D 6 a (1593). Lucia dömdes att brännas på bål. Men elden rörde henne inte, så hon avrättades med svärd i stället. Enligt legenden fick hon som första straff sina underbart vackra ögon utstungna. DN 13/12 2004, s. B1.
2) (†) till 9: gravera (ngt); anträffat bl. i p. pf.; jfr stinga I 4 o. -sticka, v.1 9. Stortt hambratt tenfatt oppå breddne och mittwti wttstungitt. GripshInvent. 1553. MeddSlöjdF 1894, s. 43 (1579).
3) (†) till 9 a, med avs. på tyg l. (del av) klädesplagg o. d.: brodera l. förse med stickningar (se sticka, v.2 3 c) o. d.; anträffat bl. i p. pf.; jfr stinga I 2 o. -sticka, v.2, -stippa. En (tröja) aff fiolebrun sijden atlask, vtstungen all vtöffuer. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 24. Twå kiortler aff swart samet med vtstungne ärmer. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 66. —
(1 f) -STINNA. (†) göra (ngt) stint l. spänt o. d.; jfr stinna ut. Thet slemm, hwilket ådrorna uthstinnar. Lindestolpe Fross. 25 (1717). Vid kroppens besigtigande och öpnande .. befans .. Hela underlifvet utstindadt, hårdt och spändt. VetAH 1788, s. 182. —
(9 a) -STIPPA. (†) med avs. på tyg l. (del av) klädesplagg o. d.: brodera l. förse med stickningar (se sticka, v.2 3 c) o. d.; jfr -sticka, v.2, -stinga 3. Enn Swart sametz tröija vtstijppatt i Ruthewerck. HH 2: 34 (1553). Ett Swartt sijdhen atlask öffwertogh, bremet med swart samet stijcket med gull och sölff vtstippat. HH 2: 34 (1553). —
-STIRRA. särsk. (†) till 3: spärra l. sträcka ut (ngt); jfr stirra ut 2. Slängia vth Händerna och vthstirra Fingren. Laurelius Alb. 637 (1663). —
-STJÄLA, -ning. [fsv. utstiäla] särsk. (†) till 2: stjäla o. föra ut (ngt ur hus o. d.); äv. oeg.: olovligen föra ut l. exportera (ngt ur landet o. d.); jfr stjäla ut 1, 2. At sodan hemlig utstielningh och seglatz til the fremande städher tilbake och förhindrade bliffve motte. G1R 21: 45 (1550). Bodhan bleff op brutin, och godset vt stulit. ÅngermDomb. 14/8 1639, fol. 146. ÖoL (1852). —
(2) -STJÄLPA, -ning. stjälpa l. tömma ut (ngt); äv. bildl.; jfr stjälpa ut 2 b. Polhem Invent. 13 (1729). Den snö husägarne från deras gårdar utföra, skal Entrepreneuren genast .. i sjön eller på isen bortköra och utstjelpa. PH 15: 646 (1794). Konungen (i notlaget) anger en krets, inom vilken fisken utstjälpes i en hög. Hasslöf SvVästkustf. 204 (1949). Bredvid henne ligger hennes man. Han ligger utstjälpt på rygg med armarna på täcket och utsträckta efter kroppen. OoB 1963, s. 367. särsk. (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om (säckformig) utbuktning o. d. (jfr stjälpa, v. II 9). Sundström Huxley 141 (1874). Brush border .. (dvs.) tättsittande, fingerliknande utstjälpningar av membranen på vissa slemhinnecellers yta. NE 3: 377 (1990).
Avledn.: utstjälpbar, adj. (i fackspr.) Många (hjuldjur) hafva också ett ut- och in-stjelpbart, tentakelartadt känselorgan i nacken, det s. k. nackröret. Thorell Zool. 2: 421 (1865). Många av dessa (bladätare) avsöndra, när de oroas, en starkt myskluktande vätska ur utstjälpbara blåsor på översidan. 3NF 3: 468 (1924). —
(9 a) -STOFFERA, -ing, -ning (†, BoupptSthm 1675, s. 1601 b, Bil., Verelius 198 (1681)); -are (†, Deleen 2: 300 (1807), Andersson GrDram. 291 (1890, 1910)). [fsv. utstoffera; jfr mlt. ūtstofferen]
1) (†) utrusta (ngn (äv. sig) l. ngt); jfr -staffera o. stoffera ut 1. G1R 25: 519 (1555). Uthstoffuerede med byssor och värier som ded sig bör och de kone sig försvare med. AOxenstierna 2: 64 (1612). At Fienden vtstofferar sigh medh allahanda Wapn. Paulinus Gothus MonTurb. 120 (1629). 2VittAH 3: 356 (1788, 1793; om ä. förh.).
2) stoffera (se d. o. 2, 3) (ngn (äv. sig) l. ngt), utsmycka, pryda; äv. med klandrande l. nedsättande innebörd: styra ut l. spöka ut (ngn l. ngt); särsk. i uttr. utstoffera ngt med ngt; jfr -pynta 2 o. stoffera ut 2. The (dvs. avgudabildernas tungor) äro medh guld och silffuer vthstofferat. JerBr. 7 (”Bar. 6: 7”) (Bib. 1541). The Portugiser woro mycket glade, och mycket herligen vthstofferadhe sigh, medh Prydningar på Hufwuden. Willman Jap. 172 (1667). Thenna man war klädd uti Skarlakans kläder, hwilka med gullsnören alle utstofferade woro. Peringskiöld Hkr. 1: 658 (1697). En sluskig, påfallande ståt drager allas blickar till dem: de äro hvad man kallar utstofferade. Cavallin o. Lysander 2: 247 (1875). Genom att dessa små ur bars utanpå dräkten, fick de samtidigt karaktär av smycken och utstofferades därefter. Kulturen 1954, s. 96. särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i fråga om framställning i tal l. skrift o. d. Hon war tå (före syndafallet) en welsignat jordh, medh lööff och gräss, och all then ähro och herligheet, som henne tiente, beprydd och vthstofferat. OPetri 3: 520 (c. 1535). Det .. kommer mig .. ganska underligit före, huru månge Menniskior .. giöra sig en så stor möda at påhitta och med sköna färgor utstoffera en lögn. Lagerström Bunyan 3: 16 (1744). En predikan, som ej var utstofferad med bilder och rethoriska figurer. Wetterbergh Selln. 72 (1853). (Rabelais) stil och språkbehandling äga sina brister. Han älskar att utstoffera sin franska med latinska och grekiska ord och vändningar. Montelin VLittH 4: 102 (1933). —
-STOLA, -ning. (†) refl., om växande säd: ”stola sig”; jfr stola, v. II. Det Strået som om Hösten kom up, går i lägg ock skyndar sin Wäxt; men de andre, som om Wåren sig utstola, blifwa små, spinkige ock mäst gröna, då de förstfödda äro mogna. VetAH 1742, s. 106. Nordforss (1824). —
-STOPPA. (†)
1) (†) till 1 f: fylla ut (hål l. sår o. d.); jfr stoppa ut 1. Alla så Medici som Chirurgi holla dilatation heller Sårens wijdgande och wtståppande wijdh been bråk mycket Skadeligh och förderfweligh. CollMedP 26/1 1683. Djupa sårhålor utstoppas med smala gasremsor, s. k. tamponger. Svenson Sinnessj. 68 (1907).
2) (†) till (1 f,) 9: stoppa (se stoppa, v. I 3) (ngt); jfr stoppa ut 2. 1 Paltrock giordt medh bomvll uthstoppat. BoupptSthm 1677, s. 1628 a, Bil. Et utstoppadt säte i stolar. Möller 1: 227 (1755). —
-STORMA, -ning. särsk.
1) till 1, 2: storma ut. Björkman (1889). När rånarna kom utstormande på baksidan av kontoret hann polisen inte mer än visa sig förrän de blev beskjutna med ett halvautomatiskt vapen. DN 28/3 1993, s. A5.
2) (†) till 9 d: storma ut (se storma ut 1); äv. bildl. Han måtte .. bidha (tills havet) vthstormat hadhe, och wardt aff sigh sielfft stilla. PErici Musæus 1: 151 a (1582). Det var utstormadt; ett stilla lugn rådde (i äktenskapet). Strindberg Fagerv. 252 (1902). —
(6 c) -STRAFFA, -ning. ss. straff utesluta l. entlediga l. avskeda (ngn); i sht i p. pf. SD 10/12 1904, s. 9. Att vissa af manskapet med afsikt begå förseelser för att bli utstraffade utvisar, att de straff, som åläggas dem, ej verka nog afskräckande för återfall i brott. NDA 1913, nr 57, s. 1. Vid årsskiftet höjdes a-kasseavgifterna kraftigt. Tiotusentals personer struntade då helt enkelt i att betala med utstraffning efter tre månader som följd. DN 1/12 2007, s. B3. —
(9 d) -STRIDA. (†) strida färdigt l. till slut; äv. med innehållsobj.; jfr strida ut. Berendes Vitt. 10 (c. 1670). Så fortlefde uppsåtet att ståndaktigt försvara sanningen och att utstrida Herrans strider. Wingård 2: 148 (1832). —
(1 f, 4) -STROSSA, -ning. bergv. strossa ut (ngt). Äro väggarne synnerligen starka, lärer man .. kunna ut-strossa etagens hela höjd på en gång. JernkA 1881, s. 392. Centralschaktet har utstrossats till full area under besvärliga bergtrycksförhållanden. TT 1965, s. 289. —
-STRYK. [till -stryka l. stryka ut l. möjl. elliptiskt för utstryknings-preparat l. utstryks-preparat] (i fackspr.) utstrykningspreparat. Cellprov, utstryk, tagna en gång om dagen från urinröret hos hankaniner. SvNaturv. 1966, s. 253. Utstryk(spreparat) (dvs.) en substans, t. ex. blod, som stryks ut på ett objektsglas för mikroskopisk undersökning och bedömning. Lindskog (1997). Ssgr, se -stryka ssgr. —
-STRYKA, -else (†, Lind 1: 91 (1749)), -ning; -are (numera bl. tillf., Linc. Y 3 a (1640) osv.). [fsv. utstryka]
1) till 1 g: stryka l. breda ut (ngt); särsk. med avs. på (målar)färg l. fernissa l. olja o. d.; förr äv.: med bruk o. d. fylla ut (fog i mur o. d.); förr äv. i bildl. anv.: utmåla l. beskriva l. utveckla (ngt). (Hertig Johan skall föra) förbe:te skiöldh, vapn och skiöldemercker, som the her offven före udi thette vårtt breff förmåledhe och medh theris rätte färger utstruckne ähre. G1R 27: 157 (1557). Huadh Gudh sadhe j Paradijs .. thet haffuer han j Ceremonierna om Påschalambet thes härlighare vthstruket, och målat för ögonen. PErici Musæus 5: 4 a (1582). Brauner Bosk. 81 (1756; med avs. på fog). Det enklaste provet (av förefintlig infektion) är utstrykning av en droppe av sedimentet på ett objektglas, torkning och färgning enligt olika metoder samt direkt undersökning under mikroskopet. Nyström Kir. 2: 204 (1929). Färgen anbringas i flytande form genom utstrykning eller påsprutning för att sedan torka utan att tränga djupare in i materialet. HantvB I. 1: 28 (1934).
2) (†) till 1 g, (4,) 9: släta l. jämna ut (ngt); särsk.: (med strykjärn o. d.) stryka ut (tyg l. spets o. d.). Sladden (dvs. ett jordbruksredskap) bör vara 9 a 12 alnar lång; då man är säker at alla dalar utstrykas. Brauner Åker 171 (1752). Äkta blonder utstrykas så att de blifva släta med icke mycket varmt jern. Almström KemTekn. 2: 498 (1845). (Efter svarvningen) börjar utstrykningen (av tänderna på kugghjulet), ett arbete, som fordrar utomordentlig öfning och säkerhet vid användningen af filen. Ericsson Urmak. 98 (1897). Delarna sammansys och kanterna utstrykas från varandra. Sömnadsb. 257 (1915).
3) (†) till 1 g, 9, med avs. på hud l. skinn l. läder: skava (se skava, v. 4 f); jfr stryka, v. III 14 c. AHB 4: 27 (1860). Innan krusningen företages, utstrykes det på ett bord upplagda, något fuktade läderstycket med en 15 cm. bred jernlineal, vaskjärnet, så att det blir fullkomligt slätt. ArbB 83 (1887). Hudarna .. utstrykas på kött- och narfsidan med stötstenen. Hirsch LbGarfv. 190 (1898).
4) till 11: stryka ut (se stryka ut 8) (ngt skrivet l. tryckt); äv. med avs. på person(s namn): stryka l. utesluta ur rulla l. register l. grupp o. d.; förr äv. allmännare: ta bort l. utplåna (ngt). Hans skam warder icke vtstruken. SalOrdspr. 6: 33 (öv. 1536). (Okynniga studenter) haffva skriffvidt på itt brädhe in vestibulo academiæ med rijtably, så att thet intet kan utstrykas .. Erice Erici Suderman, veet huut, du surfot. OxBr. 12: 70 (1638). Ärelös dömd blifve utur rullan utstruken och från regementet bortkörd. TjReglArm. 1858, 1: 288. Nattvandraren tittade upp på den tunga fasaden, vars anlete natten till hälften utstrukit. Siwertz Tråd. 12 (1957).
Ssgr (Anm. Ssgrna nedan kan äv. hänföras till -stryk): utstryknings- l. utstryks-fil. (†) till -stryka 2. Utstryksfilar .. som begagnas till att uppfila och jemna mellanrummen emellan kuggarne på hjulen. Almroth Karmarsch 314 (1839). Ericsson Ur. 82 (1897).
-preparat. (i fackspr.) till -stryka 1: strykpreparat; jfr ut-stryk. Utstrykningspreparat av tarminnehåll från en klädlus, som sugit blod av en fläcktyfuspatient. Wirgin Häls. 3: 93 (1933). —
1) (numera bl. tillf.) om värme l. ljus: stråla ut; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Bælter JesuH 5: 228 (1759). Ach! den manliga uplysningen kommer. Den utstrålar från de stora Snillen. Thorild (SVS) 2: 5 (1784). Så utstrålade glans från slipade lansen, som hjelten (dvs. Akilles) / Svängde med handen. Lyceum I. 1: 14 (1810). Från Amiralitetsplatsen utstråla solfjäderformigt åtskilliga breda avenyer. Torpson Eur. 2: 126 (1896). Patienten besvärades af smärta, utstrålande från denna del af ryggraden (där det fanns en hård svullnad). Wide MedGymn. 311 (1896). Till följd af att marken (i Sahara) saknar växtlighet, upphettas den oerhördt under dagens lopp – ända till 70° à 80° –, men under natten utstrålar åter denna värme, hvadan temperaturen då sjunker lika häftigt. 2NF 24: 342 (1916).
2) stråla ut (ljus l. energi l. värme o. d.). En lysande kropp – han må vara sjelflysande eller belyst – meddelar, eller, såsom det kallas, utstrålar ljus i alla riktningar. Fock 1Fys. 273 (1853). Hela atmosfären i hemmet utstrålade förfining och kultur. MinnGPrästh. 6: 160 (1930). Hennes ansikte är hårt, det utstrålar kyla. Isaksson KvHuset 23 (1952). Varje kropp utstrålar energi, antingen den är varm eller kall. Ju varmare kroppen är, desto mera energi utstrålar den. Bergholm Fys. 4: 94 (1957). —
1) om handlingen l. förhållandet att ngt strålar ut (se stråla ut I 1); äv. konkret, om (mängden av) det som strålar ut. Almström KemTekn. 1: 77 (1844). Villkoren för lifstillvaro äro dels att instrålningen från solen och utstrålningen i världsrymden äro lika stora, och dels att temperaturen vid ytan är under 55 grader samt åtminstone någon del af året öfver nollpunkten. TT 1907, s. 388. Den relativt låga ytvattentemperaturen över dessa grundområden torde främst vara en följd av den effektiva utstrålningen, som i lä av land i endast ringa grad var kompenserad av en vindbetingad turbulens i luften. SvGeogrÅb. 1972, s. 96.
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr stråla ut I 2); särsk. konkretare, om ngns (l. ngts) förmåga att (med sin personlighet l. sina egenskaper) göra (starkt l. fängslande) intryck på omgivningen, karisma. Hartman Naturk. 283 (1836). Det absolutas idé, sade neoplatonikerna, grundlägger alla våra tankar, och dessa framstå som utstrålningar af henne. Göransson UndersRel. II. 1: 84 (1905). En skådespelare av rang måste, tycks det, ha något visst som genast mitt i skaran av medspelare fäster allas blickar vid hans person. Han måste ha en alldeles speciell personlig utstrålning. 3SAH LXXIV. 2: 54 (1966).
Ssgr (till -strålning 1): utstrålnings-centrum. plats l. punkt varifrån ngt utstrålar l. sprids. Rydberg KultFörel. 4: 17 (1887). I Sydtyskland synes denna gårdstyp (i längor med långsidorna in mot gården) ha sitt utstrålningscentrum. Fatab. 1957, s. 169.
-värme. (numera bl. tillf.) strålningsvärme. Lägger man t. ex. en lapp af asbestväfnad i handen, kan derofvanpå läggas en rödglödgad jernkula utan att skada handen, emedan utstrålningsvärmet fullständigt upphäfts. Balck Idr. Suppl. 166 (1888). —
-STRÄCKA, -else (†, Paulinus Gothus ThesCat. 382 (1631), Lind 1: 274 (1749)), -ning (se d. o.); -are (se avledn.). [fsv. utsträkkia]
1) till 1, refl.: sträcka sig (se sträcka, v. III 8); särsk. om geografiskt område l. terrängformation l. hav o. d.; äv. i icke refl. anv., särsk. i p. pf.; förr särsk. om fysisk materia l. substans l. kropp o. d. En högh Klippa, som vthsträckte sigh itt gott stycke i Hafwet. Schroderus Os. 1: 615 (1635). Så vida materien är utsträckt, så är hon ock delelig. Duræus Naturk. 8 (1759). Hon såg ett gult sandfält, som utsträckte sig till synranden. Rydberg Ath. 47 (1859). (Alexandria,) en stad, kanske två kilometer bred, men utsträckt på ett näs mellan medelhavskusten och en insjö i åtminstone tjugo. Anderson Brev. 296 (2004).
2) till 1 g, med avs. på ngt sakligt: sträcka l. dra l. tänja l. spänna ut; särsk. (o. numera bl.) i p. pf.; jfr sträcka ut I 1. Psalt. 140: 6 (öv. 1536). (De) achte (icke), att effther clädet haffver öffvermotten varidt utstrecht, ath thet krumper flux in. G1R 26: 573 (1556). Nya tåg vilja gerna slå bugter på sig och trasslas; för att afhjelpa detta, vätas de och utsträckas på marken. Rothstein Byggn. 332 (1857). Linan skall i framkastet (vid fiske) kastas fram fullt utsträckt, sedan skall fiskaren på eget kommando och av egen vilja lägga den slak. Hammarström Sportfiske 119 (1925). särsk. (†) med avs. på (föremål av) metall l. glas: sträcka (se sträcka, v. I 2); jfr -räcka 1 o. sträcka ut I 2. Rinman JärnH 91 (1782). Mr de la Basties glas ser på långt när ej så bra ut som det vanliga glaset och har icke hittills kunnat ”utsträckas” (en teknisk term betecknande större glasskifvors utjemnande till ett fullkomligt plan). TT 1875, s. 93. Att en tråd af tre skålpunds vigt kan utsträckas från Liverpool till New-York. TT 1876, s. 188.
3) till 1 h, med avs. på kroppsdel: sträcka ut (se sträcka ut I 4), räcka ut; särsk. (o. numera i sht) i p. pf.; äv. refl., om person l. persons kropp; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 4), om träd o. d.: sträcka (gren o. d.) (jfr sträcka, v. I 8 c α). (Vinträdet) haffuer vtstreckt sina quistar in til haffuet, och sina teelningar in til elffuena. Psalt. 80: 12 (öv. 1536). Jag måste änteligen utsträcka fötterna och benen på kuddarne. 3SAH LVII. 2: 130 (1777). Sex .. flyktingar, som dignade af vanmakt utsträckte sig uti eldskenet. Topelius Fält. 3: 291 (1858). (Jonas) njöt av att få ligga utsträckt i gräset. Siwertz JoDr. 26 (1928). Hennes mjuka händer öppnades och hon tog min utsträckta hand och smekte den. Anderson Brev. 489 (2004).
4) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 2 (, 3); särsk. med avs. på ngt abstr.: ge större vidd l. omfattning l. omfång l. betydelse o. d.; särsk. i p. pf.; äv. refl., med sakligt subj. SalWijsh. 16: 24 (öv. 1536). Then Catholiske Kyrkian, som öfwer hela widha Werlden vthsträckt är. Schroderus Os. 1: 409 (1635). En allmän swaghet utsträkte sig .. til hela Europa. Lagerbring 1Hist. 4: 3 (1783). ”Norden är vårt fosterland”, förklarade Pär Lagerkvist efter 9 april, och andra har utsträckt denna trosbekännelse till att gälla hela Europa. Björck K12Stövl. 90 (1954). Utsträckt försäkringsskydd. FörsäkrTerm. (1987). särsk.
a) i fråga om färd l. resa o. d. Tegnér Armfelt 2: 23 (1884). Av någon anledning drog jag mig .. för att utsträcka mina promenader ända till Råå. Siwertz Tråd. 86 (1957).
b) i fråga om frihet l. rättighet o. d. PH 8: 7435 (1766). Rättigheten att deltaga i borgerskapets riksdagsmannaval utsträcktes till husägare i städerna (m. fl.). De Geer Minn. 1: 180 (1892).
c) (†) i fråga om känsla o. d. Wilt tu wreedh wara vppå oss j ewigh tijdh?, och vtstreckia tina wredhe barn frå barn? Psalt. 85: 6 (öv. 1536). Den, som tidigt vant sig att älska och hjelpa, utsträcker lätt kärleken och hjelpsamheten till allt hvad som omgifver honom, omfattar lätt ett helt samhälle. Rosenstein 1: 151 (1790). Den moraliska känslan .. utsträcker sig till omdömet öfver andras sedliga handlingar. Nyblæus Forskn. III. 2: 104 (1888).
d) (med anslutning till ut, adv. 10) i fråga om tidsperiod l. tidsbegränsad handling l. verksamhet o. d. Thenne fyra Daghars Termijn (under ett kyrkomöte) vthsträkte sigh til monge Daghar. Schroderus Os. 1: 772 (1635). Den ensliga fångenskapens stränga inflytande på den häktade .. har .. föranledt betänkligheter att utsträcka densamma längre än högst trenne år. Oscar I Straff 106 (1840). Gå på en restaurang med dans och utsträckt tid. Hedberg DockDans. 263 (1955).
Avledn.: utsträckare, r. l. m. (†) till -sträcka 3: sträckmuskel; jfr sträckare III 2. VetAH 1753, s. 19. Skenbenet på Hästen har tre Böijare och 2:ne, Utsträckare. Hernquist Hästanat. 23 (1778). ARetzius hos Billing Hipp. 57 (1852).
utsträckbar, adj. (numera bl. tillf.) till -sträcka 3, om kroppsdel: som går att sträcka ut. Gapet (på rödsimpan) är stort. Uti dess rörelser deltaga förnämligast mellankäksbenen, hvilka äro mycket utsträckbara. SkandFisk. 23 (1837). De rörtungade foglarne .. ha en långt utsträckbar tunga, med hvilken de suga blommornas honungssaft. Thorell Zool. 2: 186 (1861).
utsträcklig, äv.
utsträckelig, adj. (†) till -sträcka 3: som går att sträcka ut (jfr utsträckbar); äv. till -sträcka 4: som kan utvecklas till större omfång o. d. Biberg 1: 333 (c. 1820). Holmström Ström NatLb. 3: 37 (1852; om tunga). Fries Krutl. 86 (1869). —
1) motsv. -sträcka 1, om egenskapen l. förhållandet att sträcka sig så l. så, utbredning; jfr sträckning, sbst.1 5. Peringskiöld Sogubr. Föret. 1 (1719). Cartesianerne säga .. att allt det som har utsträckning är äfven kropp. De Rogier Euler 1: 268 (1786). Den territoriella utsträckningen av Upsala ärkestift. Richter GeogrH 22 (1959). jfr front-, längd-, rums-, rymd-utsträckning.
2) motsv. -sträcka 2, om handlingen att sträcka l. spänna ut ngt (jfr sträckning, sbst.1 1); förr särsk. motsv. -sträcka 2 slutet, i fråga om metall o. d. (jfr sträckning, sbst.1 2 a). Linc. Bb 2 a (1640). Segaste Järnet kallas det, som, då det är kallt, icke allenast under Hammaren tål utsträckning i längd och bredd, utan ock som kan brytas och böjas flere gånger innan det brister. Rinman JärnH 301 (1782). Utsträckning af den missbildade ryggraden har stundom visat sig gagnelig. Wretlind Läk. 9–10: 152 (1902). Patent sökes för maskin för utsträckning af ofvanmaterialet öfver lästen. SvLädSkoind. 1910, nr 3, s. 23.
3) (numera bl. tillf.) motsv. -sträcka 3, om handlingen att sträcka ut en kroppsdel o. d.; äv. om förhållandet att en kroppsdel o. d. hålls utsträckt; jfr sträckning, sbst.1 3. Händernas Vthsträkning. Schroderus Os. 2: 565 (1635). Armen, som Skate i utsträckning höll. Ling As. 130 (1833). jfr arm-, ben-utsträckning.
4) motsv. -sträcka 4; särsk. dels motsv. -sträcka 4 b, i fråga om frihet l. rättighet o. d., dels motsv. -sträcka 4 d, i fråga om tidsperiod l. tidsbegränsad handling l. verksamhet o. d. Schroderus Os. 1: 417 (1635). Med varje utsträckning av de medborgerliga rättigheterna .. stärkes det solidaritetens band, som binder alla samhällsmedlemmar tillsammans. 3SAH LVIII. 2: 310 (1889). Då göromålens gång det kräver, äger landsfiskalen påfordra nödig utsträckning av arbetstiden. SFS 1951, s. 1903. jfr rösträtts-utsträckning. särsk.: grad l. omfattning l. omfång o. d.; särsk. i uttr. i (sådan l. sådan) utsträckning. Frankrike, som nu är verldens förnämsta vinland, lärde sig ej att framalstra vin i större utsträckning förr än efter Cæsars eröfringståg. Svensén Jord. 74 (1884). Takets utformning är i viss utsträckning avgörande för hustypen. Träskman Fjäd. 15 (1948). Exakt i vilken utsträckning EU drivit på privatiseringar i sina medlemsländer är svårt att avgöra. SäljSkiten 75 (2009). —
(3) -STRÖ, -ning; förr äv. -STRÖJA. [fsv. utströia]
1) strö ut (ngt). Lucidor (SVS) 314 (1673; uppl. 1997). Vinden tager fröet och utströr det hvar som helst. Topelius Tb. 71 (1895).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; jfr strö ut 3. Psalt. 112: 9 (öv. 1536). Jesus .. reste .. ifrån den ena orten til den andra innom Galileens gränsor, och utströdde sin gudomeliga lära. Bælter JesuH 2–3: 208 (1756). De många praktfulla villor i alla upptänkliga stilar, som Göteborgs handelsfurstar med fulla händer utstrött i de vackra höjdsluttningarna. Adelsköld Dagsv. 3: 335 (1900). —
(1 b, 2) -STRÖM. i fråga om havsvatten: ström (se ström, sbst. 2) som rör sig ut från innanhav l. havsvik o. d.; motsatt: inström (se d. o. 3). Att utströmmarna genom Bälterna i högsta grad öfverensstämma med dem i Öresund. ASScF 6: 374 (1861). —
(1, 2) -STRÖMMA, -strömning. [fsv. utströma]
1) (†) låta (ngt) strömma ut (på l. över ngt), utgjuta; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 3); jfr strömma II 1. Wil tu din fragge-gift (dvs. giftig fradga) på roser hans vtströmma? CJLohman hos Runius (SVS) 4: 298 (1713). Hela hennes väsen utströmmade fientlig misstänksamhet. Heerberger NVard. 332 (1936).
2) om vatten l. annan vätska (l. flytande massa): strömma ut (se strömma ut I 1); äv. oeg. om annat än vätska (ss. gas l. elektricitet o. d.) (jfr strömma ut I 2). SionSång. 1: 84 (1743). Elektricitetens utströmning i luften från laddade kroppar. Moll Fys. 3: 25 (1899). På grund av det söta och det salta vattnets olika specifika vikt blir det utströmmande sötvattnet en ytström och det inströmmande saltvattnet en underström. Flodström Naturförh. 180 (1918). Även i kol- och bergoljegruvor utströmma vanligen stora mängder sumpgas. Bolin OrgKem. 14 (1925). jfr gas-utströmning. särsk. (†) om vattendrag o. d.: strömma ut l. fram (från l. ur ngt); äv.: rinna l. mynna ut (i ngt). Hisinger Ant. 2: 43 (1820). I denna utlopps-vik utströmmar Tocantin. Palmblad LbGeogr. 68 (1835). Vid en af de talrika forsar, i hvilka de stora vestfinska insjöarna utströmma genom Kumo elf till Bottenhafvet, låg vid början af 1500-talet en liten by. Topelius Vint. III. 1: 9 (c. 1865, 1896).
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 2; särsk.
a) strömma ut; särsk. dels om (grupp l. skara av) personer, dels om pengar l. andra tillgångar. LBÄ 1: 79 (1797). Pasqviller och Tidsskrifter utströmmade sedan detta fria regeringssättet kommit i fullt flor; synnerligen vid 1727 års Riksdag. HSH 7: 295 (c. 1800). Att penningar utströmma ur 800 banker. Agardh o. Ljungberg II. 1: Förord 3 (1854). Inne på huvudgatan måste vi bromsa in för att undvika ett sällskap ungdomar .. som kom utströmmande från ett confiserie. Adlerbeth Shaw Nattarb. 212 (1976). jfr sedel-utströmning.
b) (numera mindre br.) om ngt abstr.: komma i stor myckenhet, utstråla. Den himmelska källan, från hwilken ljus, kraft, lif och wälsignelse utströmmar. Hagberg Pred. 1: 9 (1814). (Hon ville) omvärvas igen av den trygghet och den ljusa ro som utströmmat från honom. Krusenstjerna Pahlen 3: 40 (1931).
1) till 9 b.
a) (numera mindre br.) tänka l. fundera ut (ngt); hitta på; jfr studera ut 4. Schönberg Bref 3: 161 (cit. fr. c. 1682). Detta ær ett helt nytt och nu uti London utstuderat arbete (av Swedenborg), men lika obegripeligit som de öfrige. KyrkohÅ 1926, s. 353 (1769). Ställer man sig i flocken och prövar själv att ta i, så märker man snart, att det ligger väl utstuderad arbetsmetod i tagen. Hasslöf SvVästkustf. 191 (1949).
b) (†) (grundligt söka) sätta sig in i l. göra sig bekant med l. utforska (ngt); äv.: förstå (ngn l. ngt); jfr studera ut 2. Runius (SVS) 1: 272 (1713). Den gåfwan at utstudera Menniskjor är icke hwars mans lott, och den henne icke äger, måste uti böcker låta underrätta sig af andra derutinnan. SvMerc. IV. 1: 320 (1758). Då vattengasen .. blir mera utstuderad, måste explosionsmotorerna med detta billiga brännämne få ännu större användning. TT 1900, M. s. 142. Cannelin (1939).
2) [utvecklat ur 1] i p. pf. i adjektivisk anv.: (med beräkning) uttänkt l. utspekulerad; äv. dels: raffinerad l. slipad l. förslagen o. d., dels: konstlad l. tillgjord l. sökt; jfr studera 7. Serenius I 2 b (1734). I grymhet öfwerträffade .. (han) de mest utstuderade brottslingar. AJourn. 1815, nr 6, s. 3. Det är rentaf utstuderadt barbari att låta oss gå ut i verlden okunniga till den grad. Wetterbergh SamhKärna 2: 114 (1857). Sonja (tar) Ivars svärmeri för den utstuderade koketten rätt förståndigt. PT 1909, nr 271 A, s. 3. (Advokaten) närmade sig mitt bås på samma utstuderade sätt som åklagaren för en stund sedan. Nesser BarinTri. 137 (1996).
3) (†) till 9 d: fullborda sina studier; särsk. i p. pf.: fullärd, utlärd; jfr studera ut 1. Then som här icke wil wara itt fåkunogt barn och en Abcdarius, vthan later sigh tyckia, at han haffuer vthstuderat .. han bliffuer fulla en blinder dåre, och kommer aldrigh til fulkomligheet. PErici Musæus 4: 98 a (1582). Det är många svängar i kadriljer och långdans, som man borde vara utstuderad i först, innan man ger sig ut på det hala golvet. BonnierMH 1910, s. 175. Östergren (1965; angivet ss. sälls.). —
(9) -STUPA. (†) = stupa, v.2 En Mördare, när man honum medh rijss wthstwpar, tagher han thett gerna för goth, ty han weth well, ath han stegel och hiwll förtient hadhe. Petri Gothus Tröstb. 13 b (1564). TbLödöse 494 (1603). —
(7) -STYCKA, -ning. (numera bl. tillf.) stycka o. fördela (ngt, särsk. landområde), stycka ut. Det var icke blott sjelfva landet, som var utstyckadt mellan ett halft dussin större och mindre pantinnehafvare. Kjellgren DanmH 57 (1862). (K. XII) utstyckade .. regeringen i Sverige mellan de olika ämbetsverken. Hildebrand Statsförf. 410 (1896).
Spoiler title
Spoiler content