publicerad: 1993
STYLTA styl3ta2, sbst.3, r. l. f.; best. -an (Rålamb 10: 37 bis (1691) osv.); pl. -or (1Kon. 7: 30 (Bib. 1541) osv.) ((†) -er ArkliR 1567, avd. 25, VDAkt. 1766, nr 374; -ör HovförtärSthm 1722 A, s. 1040 (: Stylziör)). Anm. I Rinman 1: 790 (1788) används en pl. obest. o. best. (l. möjl. endast pl. best.) stylten, av osäker uppkomst o. möjl. bildad under påverkan av t. stützen, pl. av stütze, stötta.
Ordformer
(stilter, pl. 1734—1757. stolst(er), pl. 1567. stullter, pl. 1567. stÿlsia 1722 (: stÿlsior, pl.). stylta (-dt-, -th-, -tt-) 1541 (: styltor, pl.) osv. stÿlziör, pl. 1722. stölta 1661 (: stöltor, pl.)—1766 (: stölter, pl.). stöltza 1722)
Etymologi
[fsv. stylta, sv. dial. stylt (pl. -or), stulte (pl. -er); jfr ä. d. stylte, stylt (d. stylte), nor. dial. styltsa; jfr äv. avljudande mlt. o. mnl. stelte (nl. stelt), meng. stilte (eng. stilt), fht., mht. o. t. stelze; rotbesläktat med STOLT o. STULTA, v., o. eg.: ngt styvt l. stelt; formerna med -(t)z- beror sannol. av påverkan från t. stelze. — Jfr STYLTA, v.1]
1) (†) krycka (se KRYCKA, sbst.2 2); äv. mer l. mindre bildl. Warder man huggen i .. foot, att han intet kan gå uthan stylta, böte 6 daler för lytet. FörarbSvLag 4: 412 (1696). Wi hafwa förlorat Adlerbeth, denne witterhetens halfveteran, så att rätt nu lärer Sw. Acad. få skära sig helt rå styltor, ty de gamla uttorkade brista smått efter hand. (Berzelius o.) Palmstedt Brevväxl. 1: 34 (1818); jfr 3 b ε.
2) om var o. en av två likadana jämförelsevis långa stakar l. stänger l. slanor o. d. försedda med var sin på lämplig höjd fäst, ss. fotstöd avsedd klots l. klamp o. avsedda att gå med gm att användaren därvid står på fotstöden o. fasthåller överdelen av vardera staken osv. med handen, armen (o. axeln); i sht i pl.; särsk. i sådana uttr. som gå på styltor, gå med tillhjälp av styltor; jfr GÄNGLA, sbst. 1. Schroderus Dict. 14 (c. 1635). (Spöket) war en Student som gick på ett par stöltor med ett hwit lakan öffuer seig. Ekeblad Bref 2: 243 (1661; rättat efter hskr.). (Barnen) låto drakar stiga, .. gingo på styltor, redo på käppar, brottades och så vidare. Landell Bligh 141 (1795). (Figurerna i månskenet) var herdarna på les Landes, som på höga styltor vaktade och följde sina hjordar. Lagergren Minn. 3: 82 (1924). Lundkvist Vindingev. 87 (1956). — särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. Ståhle VersVasat. 325 (i handl. fr. 1669). (Franzéns) poësie går gerna i strumplästen, hvaremot min väl ofta torde gå på styltor. Tegnér Brev 3: 231 (1825). Nu märkte han, att man icke växer i Upsala, och att de kunskaper der meddelades endast voro styltor, som man såg högre ut på, utan att man lade en tum till sin växt. Strindberg TjqvS 3: 24 (1887). Knöppel VitDöd. 114 (1922).
3) stötta l. stöd o. d.
a) (†) om fristående (stör- l. käppliknande) stötta (särsk. upptill försedd med en klyka (o. därigm kryckliknande)). AAAngermannus VtlDan. Förspr. a 5 b (1592). Itt fenster på styltor .. war vplåtit. Forsius Fosz 126 (1621). En gaffel eller stylta som setties vnder någhot. Linc. (1640; under cervus). The stöd och styltor, man satt vnder the med mycken fruckt belastade träen och grenar, borttagas. Broocman Hush. 1: 96 (1736). PH 13: 60 (1784).
b) (numera bl. mera tillf.) på l. i byggnad l. konstruktion l. anordning o. d.: ss. stöd avsett mer l. mindre lodrätt anbragt, långsmalt föremål av trä l. metall (stolpe l. stång l. bjälke o. d.), stötta. 1Kon. 7: 30 (Bib. 1541; ej i Bib. 1917). Låtit settia styltor i Källaren under boden och under gången. BoupptSthm 1687, s. 1147 b, Bil. Ladugården uppehölts med stölter, och wid deras undanryck, liknade rudera mera spanskt snus, än gamalt timber. VDAkt. 1766, nr 374. Alla styltor och sparrar (på näverkåtan) ombindas och befästas med mjuka videgrenar. Castrén Res. 2: 105 (1845). Bambuhyddor på styltor ute i vattnet. Thermænius Baum Skepp. 247 (1942). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) på l. i vagnskonstruktion. Stullter på rusthwagnner. ArkliR 1567, avd. 25. Låttit Lagat Kiöks wagnen Nembl. 2:ne Nÿa stÿlttor beslagne. HovförtärSthm 1724, s. 1288. Att den Skånska (dvs. bronsvagnen) burit en alldeles dylik skål (som den mecklenburgska), är tydligt deraf, att på de uppstående styltorna finnas hål efter naglar, med hvilka cylindern varit fästad. Nilsson Ur. 2: 17 (1862).
β) (†) stöd l. stötta på l. i fartygskonstruktion. March spick .. till Leanen, når hand skulle brådas, som stylthor och klampor slogos fasta mz. SkeppsgR 1543, s. 26 b. Rålamb 10: 37 bis (1691). — särsk. i pl., i utvidgad anv., om skvättbord. (Eng.) Waste-boards, (sv.) stilter eller sätt-bord på små fartyg. Serenius Hhhh 3 b (1734, 1757).
γ) (numera föga br.) vertikalt led mellan en murbåges verkliga anfang (se d. o. 2) och ett på lägre nivå markerat anfang i form av listverk, kapitäl l. dyl. 2SvUppslB (1953).
ε) mer l. mindre bildl. The Jesuiter, hwilka Påwen .. j all land för sin lutande Stools stylter bruka läter. TJohannis Fästn. A 4 b (1604). Kellgren (SVS) 5: 451 (1790).
Ssgr: A (i allm. till 2. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till stylta, v.1): STYLT-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3. Schück VLittH 1: 135 (1899; om stövelsula). —
-BEN. styltliknande l. om en stylta erinrande ben; i sht i pl.; särsk. om vadarfågels ben. Marklin Illiger 210 (1818). Martinson Midsomm. 6 (1938; om tranas ben). särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om hästs framben: styltfot (se -fot 2 slutet). Billing Hipp. 154 (1836). —
-BENT, p. adj. som har styltben. Björkman (1889). särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om häst: som har styltfot (se -fot 2 slutet). LfF 1835, 4: 82.
-DANS. dans på styltor; äv. bildl.; jfr stylter-dansning. Dalin (1854). Den dialektiska styltdansen uppbygger ingen. Samtiden 1872, s. 729. —
-FLUGA. entomol. fluga tillhörande familjen Dolichopodidae (vars medlemmar har mycket långa ben o. förlängda höfter); företrädesvis i pl., om familjen. Ymer 1912, s. 498 (i pl., om familjen). —
-FOT.
2) jfr fot 1 o. -ben. Marklin Illiger 214 (1818). särsk. veter. i fråga om hästs framben, pregnant: felaktig l. sjuklig fotställning bestående i att kotbenet (gm förkortning av böjsenan l. sammanväxning i leden) fått samma riktning som skenbenet l. riktats nedåt-bakåt; jfr -ben slutet o. stel-fot. Sjöstedt Husdj. 1: 74 (1859). Wrangel HbHästv. 861 (1886). —
-FOTAD, p. adj. som har styltfot (se -fot 2). Siwertz Jord. 43 (1936; om träd). särsk. veter. om häst; jfr -fot 2 slutet. Billing Hipp. 277 (1836). —
-GÅNGARE.
1) (mans)person som går l. kan gå på styltor; jfr -gängare 1. Schroderus Dict. 54 (c. 1635). särsk. (†) i bildl. o. överförd anv., nedsättande, om högtravande l. förkonstlat ord l. uttryck. Böttiger 4: 261 (1869).
-GÄNGARE.
1) jfr -gångare 1. SvLekar- (GAAkad.) 1: 67 (c. 1860). särsk. (†) = -gångare 1 slutet. PT(A) 12/1 1881, s. 3.
-LÖPARE. zool. vadarfågel tillhörande släktet Himantopus Briss. (vars ben i förh. till kroppen är styltlikt långa); i sht om Himantopus himantopus Lin. 1Brehm 2: 451 (1875). FoFl. 1929, s. 100 (om H. h. mexicanus Müll.). DjurVärld 9: 446 (1961; om H. himantopus Lin.). —
-MAN. (i sht förr) styltgångare som på allmän plats gör reklam för vara, evenemang l. dyl.; jfr sandwich-man. Zetterström SannMOrd 120 (1933). —
-ROT. bot. hos i sht tropiskt träd: från stam l. gren utgående (ofta i båge) snett mot marken l. underlaget nedväxande rot med uppgift att stödja stammen (l. grenen), strävrot; i sht i pl. 2NF 23: 977 (1915). —
-SKO. [jfr t. stelzschuh] styltliknande l. om stylta erinrande sko med mycket hög underdel; i sht i pl. GHT 29/12 1896, s. 1. särsk. kulturhist. på 1500- o. 1600-talen förekommande (typ av) ytterligt hög, ornerad sko (med c:a 40 cm hög stomme av trä). Hansson SkomYrkH 22 (1919). —
-SLÄNDA. zool. näbbslända tillhörande familjen Bittacidae; särsk. i pl., om familjen. DjurVärld 3: 286 (1963). —
-SNÄPPA. zool. (den i norra Nordamerika hemmahörande) snäppan Micropalama himantopus Bonap. (som har mycket långa ben). DjurVärld 9: 415 (1961). —
-STARR. bot. växten Carex juncella (Fr.) Th. Fr. (som bildar täta piedestallikt förhöjda tuvor). Selander LevLandsk. 64 (1955). —
(3 b) -SVILL l. -SVILLE. (†) i vindspel i öppningen till vertikalt gruvschakt, om var o. en av de två horisontella syllar på vilka spelets stativ vilar. Rinman 1: 790 (1788). Möller (1807). —
-TRAST. [fågeln har långa tarser] (numera föga br.) trastliknande tätting tillhörande (den i bl. a. Indien o. Ostindien förekommande) familjen Pittidae, juveltrast, i sht i pl., om familjen. 2Brehm 2: 21 (1884). 2SvUppslB (1953). —
(2 slutet) -VANDRANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) bildl.: högtravande l. förkonstlad o. d. SvLitTidn. 1820, sp. 414 (om rimsagas handling). —
-ÖRN. (†) om (den i Afrika förekommande) rovfågeln Sagittarius serpentarius Mill. (som har långa, styltliknande ben), sekreterarfågel. Rebau NatH 1: 371 (1879).
B (†): STYLTE-KLÄDNING. till 2, om klänning l. klädnad avsedd att bäras till styltor vid styltgång l. styltdans (i samband med upptåg o. d.). 1 gl. Stoor stylte Klädningh 1 gl. brun Hatt med Silf(we)r Spetz. BoupptSthm 1678, s. 353 b (efter vinhandlare som på sin gård hade en rännarbana).
Avledn. (till 2): STYLTAKTIG, adj. som (är av slag som) liknar l. erinrar om stylta l. styltor, styltartad l. styltliknande. Atterbom PoesH 2: 198 (1848). Styltaktigt höga klackar. Krusenstjerna Pahlen 7: 400 (1935). —
STYLTIG, adj.1 [jfr t. stelzicht] till 2: som liknar l. erinrar om stylta l. styltor, styltaktig. Flickor vänje sig ej, at gå på styltiga klackar. Nicander GSann. 13 (1766). Tusentals flamingos på styltiga ben höllo konferens i det grunda vattnet. Dahlin SvartL 68 (1934).
Spoiler title
Spoiler content