publicerad: 1997
STÄRKA stær3ka2, v.1 -er, -te, -t, -t, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -ar, -ade, -at, -ad (pr. sg. -ar Hörlén GSed. 154 (1914). -er KlädkamRSthm 1666, s. 78, osv. — ipf. -te Sahlstedt (1757) osv. — sup. -t BtHforsH 1: 169 (1629) osv. — p. pf. -ad MinnSvLärov. 1: 58 (1926). -t PrivSvStäd. 3: 289 (1575) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se STÄRKELSE, sbst.2); -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(starck- 1672 (: starckt, sup.). sterk- (-ch-, -ck-) 1575—1734 (: Sterckjärn). stärk- (-ch-, -ck-) 1603 osv. -a 1666 osv. -ia (-ie, -ja) 1603—1755)
Etymologi
[fsv. stärka (i bet. II), sv. dial. stärka, stärkja (i bet. I, II); jfr fd. stærkæ, få (blod) att stelna, mht. sterken (t. stärken) (i bet. II), feng. stearcian, göra styv, bli styv (eng. starch); avledn. av STARK; i bet. II lån av mht. sterken. — Jfr STÄRKA, v.2]
I. (†) bli stel; strypa l. kväva (ngn).
2) strypa l. kväva (ngn).
a) strypa (ngn); låta (ngn) kvävas, kväva (ngn). Sådana Harahoffuudh och yre koppar (dvs. självsvåldiga hovmän), må .. Diäffuulen strypa och stärkia. Balck Es. 240 (1603). (Han) thogh ett järnn lodh fram och höltt pigenn för munnen, och wille stärkia pigenn. 3SthmTb. 5: 305 (1604). (Lat.) presso gutture suffocor. (Sv.) strypes, stärckes. Juslenius 159 (1745). (Lat.) spiritum intercipio. (Sv.) låter storkna, stärcker, stryper. Dens. 179.
b) refl.: (på grund av att ngt fastnar i halsen) kvävas (l. hålla på att kvävas). (Sv.) stärka sig, stårkna, (lat.) Suffocari. Schultze Ordb. 4970 (c. 1755). (Sv.) Han stärkte sig med en bit bröd, som fastnade i halsen, (lat.) Frustulo panis faucibus inhærente suffocabatur. Sahlstedt (1773).
II. med avs. på textilt föremål: göra styv l. styvare gm impregnering med ett i vatten löst styvningsmedel (i sht kall l. kokt lösning av vatten o. stärkelse (se STÄRKELSE, sbst.2 2 a) l., numera vanl., av vatten o. plast), göra styv(are) med stärkelse (se STÄRKELSE, sbst.2 2 a); i sht dels om (ett moment i) appretering av tyg, dels med avs. på tvättgods; äv. med tanke på l. inbegrepp av efterföljande glättning l. glansning (i fråga om tvättgods i sht gm strykning i vått tillstånd); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. abs.; jfr STARK 1. Stärka tyger, tvätt, skjortor. Stärkta gardiner, kragar, huvudkläden. Ett hårt stärkt skjortbröst. Inge lösequinner bäre fruwe heller dannequinne drägt, bräm heller sterckte dokar, guld heller förgylt sölff. PrivSvStäd. 3: 289 (1575). Een fremmandh fendrick, ått hvilken hoon klädher tvettat och sterckt hadhe. BtHforsH 1: 169 (1629). Sielf stärker och stryker hon. Dalin Arg. 1: 263 (1733, 1754). NF 1: 923 (1876; om appretering). Tunna fina saker .. böra stärkas i kokt stärkelse; tätare tyger kunna stärkas i rå. Langlet Husm. 614 (1884). Hans mor arbetade till långt in på nätterna med att stärka kragar och stryka skjortor, och Olle själv gjorde allt vad han kunde för att spara ihop till det nödvändiga kapitalet. Asklund Fanfar 110 (1934). För att kettingtrådarna i en väv lätt skola dela sig, limmas de för ylleketting samt stärkas och slätas för bomullsketting. Fröberg Skrädd. 35 (1941). — jfr HÅRD-, STYV-STÄRKA o. MJUK-, NY-, O-STÄRKT. — särsk.
a) (numera föga br.) i p. pf. i överförd anv., om person (i sht kvinna), med tanke på stärkt l. stärkta klädesplagg som hon bär. Hon är så stärkt, ser så stärkt, så nystärkt ut. Weste FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. familjärt).
b) ss. vbalsbst. -ning, i konkretare anv., om resultatet. Stärkning, .. (dvs.) Göromålet att stärka kläder. Äfv. Styfhet el. stadighet som härrör af stärkelse. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vill Ni ha en stärkning som håller flera tvättar, använd då Bosco Stärkelse Permanent i den praktiska plastflaskan — särskilt lämpligt till nylonunderkjolar. DN(A) 14⁄10 1963, s. 8.
Ssgr: A (i allm. till II): STÄRK-BAND. (i sht förr) (i sht av hus- l. barnjungfru buret) stärkt linneband om håret. Duncker Sysk. 33 (1940). —
-BRÖST. stärkt skjortbröst. Wachtmeister Ind. 1: 5 (1894). —
-DUK. (i sht förr) stärkt huvudduk. Heidenstam Karol. 2: 4 (1898). —
-JÄRN. (stärk- 1667—c. 1817. stärke- 1655—1784) (†) (eg. l. urspr.: till utslätning o. glättning av stärktvätt använt) strykjärn (med lod; se lod, sbst.4 5); jfr stärkelse-järn. BoupptSthm 12⁄3 1655. (Förbjudet att i riket införa) Stryk- och Sterckjärn. FörordnUtrVar. 1734, s. A 4 a. En trefot til stärkjärn. BoupptVäxjö 1778. Stärkjern, mindre brukl. för Strykjern. Weste FörslSAOB (c. 1817). jfr mässings-stärkejärn.
-KJOL l. -KJORTEL. stärkt ytterkjol l. (om ä. förh.) underkjol av linne, stärkt linnekjol. Hon .. sysslade och rasslade med stärkkjolarna. Tavaststjerna Inföd. 262 (1887). Hon är bara en liten flicka i hvit stärkkjol, hon, men se, så fint den är uddad i volanger. Lindberg AnnLis 119 (1901; bildl., om krokus). SvFolket 8: 290 (1939: stärkkjortlar). —
-KLÄDER, pl. kläder som stärk(t)s; i sht förr särsk. om mindre, finare linnepersedlar som stärkts efter tvätt. (T.) Bügel-Wäsche .. (sv.) små kläder, stärk-kläder. Lind 1: 480 (1749). (Sedan de blivit blekta) blånas wäfwarne något litet, ungefär på samma sätt som Fruntimer blåna sina stärk-kläder. Fischerström 2: 81 (1780). (Sv.) Stärkkläder .. (t.) feine Wäsche. SvTyHlex. (1851). Harlock (1944). —
-KRAGE. (lös) styvstärkt (vit) skjortkrage; oftast om (en nästan bl. förr använd) vit, högt uppstående löskrage (jfr fadermördare II); äv. om styvstärkt vit krage till klänning o. d. Björkman (1889). (Husjungfrun) såg alltid fin och städad ut i sina hvita stärkkragar. Söderberg Främl. 17 (1903). Flickor, alla lika klädda i pipade stärkkragar över sina söndagsklänningar och små mörka, langetterade förkläden. Ringertz Curie Mor 12 (1937). De raka stärkkragarna användas mest av militärer .. samt av präster. Varulex. Beklädn. 244 (1945). särsk. mer l. mindre oeg. l. bildl., med tanke på stärkkrage ss. markerat inslag i fin o. korrekt l. högtidligt uppsträckt klädsel; äv. metonymiskt, om (stel o. auktoritär, officiell) person med stärkkrage (o. därtill hörande övrig klädsel). Mig tycks det, att det vulgärmoderna talet om konstnärlig oberördhet ofta blir lätt komiskt. Om konstnären själv verkligen är oberörd, vad skall han så vänta av läsaren? Och om han icke är det, varför denna höga stärkkrage? Hallström LevDikt 219 (1914). (Olympiska spelens i Tokyo avslutning) var ett uppror .. mot den stelbenta olympiska traditionen, mot de höga stärkkragarnas skräckvälde. DN(A) 25⁄10 1964, s. 20. —
-MANSCHETT. (numera i sht i skildring av ä. förh.) styvstärkt (lös) (vit) manschett. Ahlin GillGång 256 (1958). —
-MÖSSA. stärkt (vit) mössa (särsk. dels om kockmössa, dels om liten mössa buren av servitris o. d.). Hultenberg Zweig HjärtOro 177 (1939; om kockmössa). Holmberg o. Ahlberg Kravtjenko ValdFrih. 351 (1947; buren av servitris). —
(I 2 a, b) -PÄRON. [jfr t. stickbirn, ävensom eng. choke-pear, fr. poire d’étranguillon] (†) om päronsort som har sträv smak o. vid förtäring verkar sammandragande på svalget. ÖoL (1852). —
-SAK. tygföremål, i sht klädespersedel l. klädesdetalj (av linne) som stärk(t)s; i sht i pl., särsk. om de stärkta klädespersedlar o. klädes-detaljer som en man är l. kan vara iklädd (främst stärkskjorta, lös stärkkrage, stärkbröst, stärkta lösmanschetter); jfr -kläder. Stärksakerna blötas .. väl i stärkelsen och genomklappas grundligt, så att stärkelsen .. tränger igenom öfverallt. Idun 1888, s. 6. Under sin svarta överrock har han många stärksaker, det är stärkkrage, manschetter och stärkt skjortbröst. Hedberg GalnH 122 (1971). —
-SKJORTA. (i sht vit) stärkt herrskjorta (av linne), skjorta med stärkt (o. veckat) skjortbröst. BoupptVäxjö 1875. 3 st. hvita och 2 kulörta stärkskjortor. Därs. 1878. Klerk hade snyggat sig, bar snövit stärkskjorta. Nilsson HistFärs 51 (1940). —
-STEN. (stärk- 1658. stärke- 1652—1756) (†) gnidsten, glättsten; jfr stärkelse-sten. BoupptSthm 26⁄4 1652. PH 6: 4393 (1756). —
-STRYKERSKA. särsk. (förr) om kvinna anställd för att stryka stärksaker l. stärktvätt (se d. o. 2). SvD(A) 22⁄1 1917, s. 12. —
-TVÄTT.
2) konkret: tvätt som stärk(t)s, tvätt som utgörs av stärksaker. 2NF 27: 390 (1918). —
-VECK. (nästan bl. förr använt) stärkt skjortveck; i sht: löst, stärkt (o. veckat) skjortbröst. Kjellin Troili 2: 227 (1917; i beskrivning av mansporträtt fr. 1857).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STÄRKE-BORD. (†) bord använt för (impregnering med stärkelse o.) strykning av stärktvätt; anträffat bl. i bild. Mången .. människa står wid sitt stärcke-bord, och bröstar sig för sin spegel, så ifrig som en Rysz för sitt beläte, til att smycka sin syndiga kropp. Sjögren LärdPåminn. 13 (1758). —
-BÄR, se d. o. —
-JÄRN, -STEN, se A.
C: STÄRKNINGS-MASKIN. (förr använd) maskin för stärkning av tvättgods. Stärkningsmaskin för herrskjortor. Bildordb. 422 (1949). —
-MASSA. (mera tillf.) massa utgörande styvnings- l. appreteringsmedel för tyg, stärkelse (se stärkelse, sbst.2 2 a). Garnet vändes och vrides med händerna till dess stärkningsmassan öfverallt inträngt, då det mesta deraf åter urvrides (osv.). Ekenmark Hb. 3 (1820).
Avledn. (till II): STÄRKARE, sbst.1, m.//(ig.). särsk. (förr): person som yrkesmässigt stärkte tyger l. tvättgods; ss. förled i ssg äv. (med anslutning till stärka, v.1): handlingen l. verksamheten att stärka tyger osv.
Ssg (förr): stärkar- l. stärkare-lön. Huffwudkläde halzduk hatt och dook i stärkare Löön. BoupptSthm 1678, s. 231 a. —
STÄRKERSKA, sbst.1, f. kvinna som stärker (o. stryker stärkt tvätt); särsk. (förr) om kvinna som yrkesmässigt utförde sådant arbete. ConsAcAboP 1: 464 (1650). (Sv.) Stärkerska .. (dvs.) den som stärker och stryker kläder, (lat.) Lintea amylo firmans, .. (t.) Stärckerinn. Schultze Ordb. 4970 (c. 1755). En skicklig Strykerska och en Stärkerska få arbete. ST 6⁄3 1900, s. 4. —
STÄRKNAD, r. l. m. (†) (tvätt o.) stärkning (av burna stärksaker). Kyrkoherden Skult .. uppgjorde vid hemresan räkningen med sin värd .. hos vilken han för billigt pris åtnjutit ”en extraordinarie skön kammar, därtill god säng och alltid rena linnkläder och stärknad.” SvRiksd. I. 3: 438 (cit. fr. 1664).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content