publicerad: 1997
SUB- ssgr (forts.):
(1) SUB-KAMBRISK140. geol. som härrör från (avlagring bildad under) den geologiska period som omedelbart föregår kambrisk tid; särsk. i uttr. subkambrisk denudationsyta (äv. landyta) l. subkambriskt peneplan, om en under proterozoisk tid gm erosion bildad nästan plan berggrundsyta. Ramsay GeolGr. 208 (1913: denudationsytan). Den mot Bottenhavet och Finska viken sluttande kustslätten, som anlades redan under subkambrisk .. tid. SvGeogrÅb. 1938, s. 142. BokNat. Mater. 342 (1953: peneplanet). SvGeogrÅb. 1961, s. 217 (: landytan). —
(9) -KAPABEL1040. (numera mindre br.) i fråga om (psykisk) kapacitet: mindre kapabel (se d. o. 1 b), inte fullt kapabel, som har subkapacitet; i sht substantiverat; jfr -solid, -stabil, -valid. MännKunsk. 378 (1941). Liksom det finns superkapabla, kapabla och subkapabla .. så skulle det också finnas superrapida, rapida och subrapida. TSvLärov. 1954, s. 257. Lindskog o. Zetterberg 538 (1981). —
(9) -KAPACITET10104 l. 3~0102. (numera mindre br.) om egenskapen att vara subkapabel, (intellektuell) kapacitet (se d. o. 3) som ligger under den normala; jfr -kapabel. PsykPedUppslB 848 (1944). Bergstrand SvLäkS 437 (1958). —
(9) -KLINISK4~10 l. 040 l. 3~20. med. om sjukdom l. symptom o. d.: som (ännu) inte kan direkt iakttas hos patient (men som via subtilare metoder ändå kan konstateras). SvLäkT 1935, s. 332. Lindskog o. Zetterberg 538 (1981). —
(7) -KOMMISSION3~002. underordnad kommission (se d. o. 5), underkommission; jfr -kommitté. Lidforss OndMakt. 74 (1908, 1909). —
(5) -KONREKTOR3~020. (förr) om konrektors biträde (l. underordnade ställföreträdare). Andersson (1845). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 166 (1898; om förh. i Tyskl. på 1700-talet). —
(7) -KONTINENT1004 l. 3~002. geogr. landmassa som (är så stor att den) räknas ss. underavdelning av en kontinent. SvD(A) 8⁄9 1965, s. 8 (: den indiska subkontinenten). DN 1976, nr 115, s. 16 (om södra Afrika). —
(8) -KONTRA3~20. mus. om ton l. toner inom subkontraoktaven; jfr kontra- 5. Möller LbMus. 3 (1880). —
-KONTRA-OKTAV3~0002. mus. om den lägsta oktaven på tonskalan (som ligger under kontraoktaven). Möller LbMus. 2 (1880). Bergholm Fys. 4: 30 (1925; äv. i uppl. 1957). —
(7, 9) -KONTRÄR104. log. om parvisa omdömen: som inbördes är partikulära med lika subjekt o. predikat men av olika kvalitet, som ”subalternerar” under konträra omdömen, partikulära omdömen av vilka det ena bejakar vad det andra förnekar; äv. om motsatsförhållande av sådant slag. Tuderus Kiesewetter Log. 57 (1806). SvUppslB (1935; om motsatsförhållande). Att två satser är subkonträrt motsatta, betyder, att båda kan vara sanna men inte båda falska. Marc-Wogau ModLog. 111 (1950). —
(1) -KORTIKAL1004. (förr äv. -cor-, -tic-) med. belägen nedanför l. hörande till området nedanför hjärnbarken. De så kallade subkortikala centra. Herrlin Minnet 7 (1909). De subcortikala ganglierna. SvLäkT 1935, s. 1249. Den subkortikala hjärndelens hemlighetsfulla liv. ÖgCorr. 1⁄7 1966, s. 9. —
(9) -KRONISK040 l. 3~20. med. nästan kronisk, icke fullt kronisk; jfr -akut. Ett mellanting mellan kort- och långvarig (sjukdom) kallar man subakut eller subkronisk. 2NF 25: 705 (1916). Akut eller subkronisk överdosering. SvLäkT 1935, s. 65. —
(7) -KULTUR3~02. (i fackspr., i sht sociol.) etniskt l. socialt begränsad kultur (se d. o. 8) l. kulturform l. livsstil (som utbildar egna sociala mönster l. värderingar); i icke fackmässigt spr. ibland äv. med tanke på denna kultur ss. underlägsen l. sämre. SvD(A) 29⁄9 1959, s. 4. Olämpliga reaktioner som driver ut den asociale eller kriminelle i s.k. subkulturer med säregna normer, attityder, riter och gängbindningar och med asocialiteten som ett slags livsvillkor. DN 4⁄12 1966, s. 2. Man slår vakt om skolans monopol på musikundervisning; i en musikalisk subkultur vet man ju inte vilka irrläror som kan frodas. DN 3⁄2 1969, s. 3. (Den s. k. allaktivitetsrörelsen) ingår i den kritiska subkultur som ungefär samtidigt växte fram på olika håll i världen — med ”provos” i Holland, med ”hippies” i England och USA (osv.). GHT 24⁄3 1972, s. 3. DN 20⁄5 1990, s. C1.
Avledn.: subkulturell, adj. som tillhör l. avser subkulturen l. en subkultur. Sellerberg KonsumSoc. 105 (1978; om beteenden). —
(1) -KUTAN104. (förr äv. skrivet -cut-) med. som gäller l. avser underhuden; belägen l. placerad under huden; som sker l. ges under huden (i sht om injektion); jfr -kutaneisk. Den subcutana orthopædien. Hygiea 1840, s. 7. KonvLex. 4: 222 (1864; om operation). De s. k. subkutana skadorna, t. ex. benbrott utan skada å huden. 2NF 1: 1161 (1904). Vid leukemier liksom vid svåra hudsjukdomar är dagsdosen (av medicinen Acton prolongatum) 60 IE subkutant eller mera. Fass 1978, s. 83. —
(1) -KUTANEISK. (-cut-) [liksom eng. subcutaneous av senlat. subcutaneus; senare leden till cutis, hud (se kutan)] (†) belägen under huden, subkutan. Martin PVetA 1763, s. 123.
Spoiler title
Spoiler content