SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUSKA, v.1 -ade.
Ordformer
(äv. sussk-)
Etymologi
[sv. dial. suska, slaska, söla tillsamman (Hof DialVg. (1772)); sannol. av ljudhärmande urspr. — Jfr SUSKIG]
slaska; söla; anträffat bl. i den särsk. förb. SUSKA NED.
Särsk. förb.: (†) SUSKA NED l. NER. [sv. dial. suska ner, smutsa ner ngt med ngt vått] smutsa l. söla ned (ngn l. ngt); äv. refl., i uttr. suska ned sig, smutsa osv. ned sig, äv. bildl.: deka ned sig, förfalla. Nu har jag suskat ner mig i Fortunas pöl. Hagberg Shaksp. 10: 114 (1850). Det är otroligt hvad man suskat ned sig på (värdshuset) Ålkistan efter Grafströms frånfälle. Almqvist Törnr. 3: 141 (1850). ”Herre jemine!” klagade fru Linström; ”han susskar ju ned den tokiga flickans nya hvita klädning!” Blanche Bild. 1: 21 (1857, 1863).
Spoiler title
Spoiler content