SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1998  
SUSKIG, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. suskig, våt, dyblöt, lortig; till SUSKA, v.1 (med anslutning till SJUSKIG)]
(†) osnygg, smutsig; slaskig; äv. bildl. Almqvist Skälln. 28 (1838). Hösten är .. inne, det är duskigt, suskigt och äfven kallt. Dens. Amor. 196 (1839). Dens. Törnr. 3: 150 (1850; bildl.). Jag vet nog att farbror, äfven under sin suskigaste tid, varit aristokrat i själ och hjerta. Därs. 172. Berndtson (1880).
Spoiler title
Spoiler content