SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1998  
SUSPENSION sus1penʃω4n l. sys- l. -pän- l. -paŋ-, r. l. f. (Envallsson MusLex. (1802) osv.) ((†) m. Weste 1807, Dens. FörslSAOB (c. 1817)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sus- 1632 osv. sys- 1889)
Etymologi
[jfr t. o. eng. suspension, fr. suspension; av senlat. suspensio (gen. -ōnis), uppskov, vbalsbst. till suspendere (se SUSPENDERA)]
I. motsv. SUSPENDERA I.
1) tillståndet att sväva, svävande; upphängning (av ngt); särsk. dels (med.) om behandlingsmetod vid benbrott o. d., bestående i upphängning l. högläge av kroppsdel dels (geol.): svävande tillstånd. Hygiea 1891, 1: 196. Vid lårbensbrott hos barn användes med största fördel s. k. vertikal suspension, varvid kroppstyngden utgör ett förträffligt motsträck. LbKir. 1: 569 (1920). Lindskog o. Zetterberg (1981). Mindre partiklar kan hållas i suspension .. och driver sålunda med det framflytande mediet. Loberg Geol. 200 (1987).
2) (i fackspr.) om förkortningssystem i skrift, som innebär att en l. flera bokstäver i slutet av ett ord utelämnas (o. i äldre, i sht medeltida skrift därvid alltid ersattes av förkortningstecken l. punkt l. dyl. som ”hängdes upp” på den sista kvarstående bokstaven), avbrytning. Svensson NordPal. 44 (1974). NE 1: 7 (1989).
II. motsv. SUSPENDERA II.
1) motsv. SUSPENDERA II 1: (temporärt l. tills vidare åstadkommet) upphävande l. avbrott; (temporärt osv.) indragande l. inställande l. uppskov; upphörande l. avstannande för viss tid l. tills vidare; äv. bildl., särsk.: (temporärt osv.) avbrott. AOxenstierna 7: 445 (1632). Man måtte wäll låta dher på fölia it vthslag vthan wydare Suspension och vpskoff. VDAkt. 1662, nr 264. Det psykiska symtomet (till predikosjukan) karakteriserades af en under vakande tillståndet anfallsvis påkommande mer eller mindre fullkomlig suspension eller alienation af sinnenas vanliga bruk. Hygiea 1843, s. 6. En antagligen öfvergående suspension af samtliga spannmålstullar har påbjudits i Sverige .. efter Världskrigets utbrott. 2NF 26: 532 (1917). Någon suspension av produktplaktet sattes ej veterligen ens i fråga. Heckscher EoH 239 (1922). Inom företag, där .. brist på arbetskraft gjorde sig gällande, synes man .. sökt klara sig genom .. längre arbetstid, delvis möjliggjord genom suspension av arbetstidslagarna. SocÅb. 1940, s. 114. Poängen är att de blixtsnabba, absurda kopplingarna kommer till stånd just på grund av medvetandets påtagliga suspension. Ruin SjunknH 68 (1956). — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) upplösning (av sammanslutning o. d.). Genom en orätt explication af Riks Cantzleren till Drotsen hände at denne sade mig på befallning at Konungen begärt Academiens suspension. Segerstedt Rosenstein 377 (i handl. fr. 1795). Det kungliga brevet om akademiens suspension. Schück SAHist. 2: 177 (1936).
b) (numera mindre br.) uppehåll. Pfeiffer (1837). Landtdagarnas långvariga suspension .. kunde ej undgå att verka hämmande på allmänandans utveckling. Finland 97 (1893).
2) (i ä. fackspr.) motsv. SUSPENDERA II 2, om avstängning av tjänsteman från tjänst (o. därmed förenade rättigheter o. förmåner) på viss tid (särsk. så länge som en rättslig undersökning pågår som påföljd för brott l. förseelse mot lag l. instruktion l. avtal o. d.); förr äv. om avstängning från skriftermål o. d., äv. i uttr. suspension från, förr äv. av, tjänst o. d. (Domkapitlet har makt att) straffa de felande med ord och wärkeligh plicht, Kyrkioaga, .. Suspension, afsättielse ifrå ämbete och lägenheet. KOF II. 2: 263 (c. 1655). Then nu residerande Påfwen och hanss Prästerskap i Pohland (har) .. enkannerlig genom suspension ifrån skrifftermåhl .. upwäkt .. alle Påhlandz Inwåhnare till een rebellion emoot K. M:tt. RARP 6: 140 (1657). Schmedeman Just. 899 (1685: af tiensten). Hafwer .. (lantmätaren) igenom wåld, wårdslös eller okunnoghet gordt någon orätt, uprätte allan skada, och umgälle sin förbrytelse antingen med Tjenstens förlust, suspension på wis tid eller penninge böter. LandtmFörordn. 207 (1762). 1656, då man öfverkommit en honom (dvs. prof. i Åbo Martin Stodins) tillhörig kabbalistisk lärobok, blef han ånyo anklagad och dömd till suspension från sitt ämbete. Schybergson FinlH 1: 455 (1887). En polisman .. har dömts till sex månaders suspension för att han lånat ut skjutvapen till fem personer. DN(A) 23⁄12 1964, s. 9.
3) (i fackspr., i sht kem., farm. o. med.) motsv. SUSPENDERA II 3, om uppslamning av fasta, mycket små partiklar i vätska (äv. gas); äv. konkret, om blandningen (särsk. om läkemedel i form av sådan blandning). De tyngre particlars suspension och simmande i menstruo, har äfven nog brytt Chemisterne, helst de merendels funnit menstrua lättare än Kropparna de uplöst. Wallerius ChemPhys. 1: 114 (1759). Då nu hartsdelarna utfällas genom spritens utspädning, så måste de antaga en ytterst fin fördelning, som betydligt underlättar deras suspension i vätskan. Nyblæus Pharm. 190 (1846). Läkemedel, som antingen oblandat eller i form av .. suspension .. föreskrivits till utvärtes bruk. SFS 1920, s. 423. Medelst en platinaögla placerades några droppar suspension på ytan av varje kub. TT 1941, Allm. s. 78. Huru suspensioner av röda blodkroppar påverkas av tillsats av kolloider. Bergstrand SvLäkS 317 (1958). Suspensionen bör tillredas omedelbart före användningen, enär smaken småningom försämras. Fass 1978, s. 152. Suspension (dvs.) dispersion av fasta partiklar i vätska eller gas. TNCPubl. 77: 57 (1983).
4) (numera bl. tillf.) förhållning. Suspension i et ackord är, då man på des bass låter en eller flere toner af det föregående ackordet hvila, innan man går öfver til de rätta och ackordet tilhöriga. Envallsson (1802). Det viktigaste draget i våra arrangemang är vår användning av dissonanta ackord, suspensioner och ”dynamics”. Orkesterjourn. 1935, nr 10, s. 2.
Ssgr: (I 1) SUSPENSIONS-BEHANDLING. (förr) Hygiea 1891, 1: 195.
(II 2) -BESTRAFFNING. (i ä. fackspr.) SFS 1864, nr 66, s. 40.
(II 1) -BREV. (förr) brev om ngts (tillfälliga) inställande l. uppskov o. d. Befaltes att uthi Hennes K. M:tts nampn skulle ställas itt suspensionsbref, att fällte domen emillan Jonam Bureum och Rosenstiernas arfvingar skulle inthet exseqveras, förän bägges .. räckningar voro skiärskodade. RP 8: 757 (1641). Därs. 9: 448 (1642).
(II 1 a) -DEKRET. dekret (se d. o. 2) rörande sammanslutnings upplösning. (G. A. Reuterholms) beryktade suspensionsdekret mot Svenska akademien 1795 berodde på hans harm öfver att han själf ej blifvit invald i detta samfund. Personne SvTeat. 2: 8 (1914).
(II 2) -DOM. (i ä. fackspr.) dom innebärande suspension. Cavallin Herdam. 3: 431 (1856).
(I 1) -FÄRGÄMNE~020. (numera mindre br.) färgämne som i färgbad befinner sig svävande i finfördelad form. HantvB I. 8. 2: 296 (1940).
(I 1) -PUNKT. (†) på pyndare: upphängningspunkt. Ju mer Wigten på Pyndare-stången flyttes ut ifrån Suspensions-punkten, som just här är det samma som Hwilo-punkten, ju mera Förmågo får den samma at lyfta och öfwermäktiga Tyngden. Triewald Förel. 1: 215 (1735). Almström KemTekn. 1: 2 (1844).
(II 2) -STRAFF. (i ä. fackspr.) straff bestående i suspension. Tegnér Brev 6: 118 (1831).
-TID. tid omfattande ngns l. ngts suspension l. avstängning.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till II 1 a. 3SAH LXXXVI. 2: 9 (1797).
b) (i ä. fackspr.) till II 2. (En poliskonstapel) hwilken förut för tjensteförsummelse varit suspenderad men sedermera af medlidande för dess fattigdom, efter slutad suspensionstid tillåtits åter i tjenstgöring ingå. SvT 1852, nr 30, s. 3.
(II 2) -ÅR. (i ä. fackspr.) jfr -tid b. Under suspensionsåren åtnjöt .. (pastorn) halfwa lönen. Cavallin Herdam. 3: 432 (1856).
(I 1) -ÖGLA. (†) på pyndarstång: upphängningsögla. Suspensions-öglorne, på hvilka (våg)skålarne upphängas, göras äfven af hårdt härdadt stål och poleras väl inuti. IGGahn hos Berzelius Kemi 3: 385 (1818). Almström KemTekn. 1: 4 (1844).
Spoiler title
Spoiler content